Mazzy Star

Artist: Mazzy Star
Titel: Seasons of Your Day
Betyg: 4

Inflytelserikt indieband vars storhetstid inföll under 90-talet släpper nytt album efter flera års frånvaro från rampljuset. Visst känner du igen upplägget? På senare tid är det ju ett fenomen som tycks bli allt vanligare, trots att resultaten hittills har varit av rätt varierande slag – men ni kan pusta ut. David Robacks akustiska ackordföljder, i hypnotisk symbios med Hope Sandovals fortfarande lika suggestivt trollbindande stämma, bådar för ett sound som sjutton år efter Mazzy Stars senaste album Among My Swan fortfarande är intakt. På något sätt känns det betryggande, som att tiden inte har passerat i deras värld.

Kanske beror det på det faktum att Mazzy Star egentligen aldrig lade av. ”We never stopped writing or recording. We just stopped performing and releasing things” berättar Roback i en av få nya intervjuer inför albumsläppet. Någon gång efter Among My Swan försvann de alltså bara från offentligheten, men de upphörde aldrig skriva och spela in låtar för egen del. 2011 återvände de till rampljuset med dubbelsingeln Common Burn/Lay Myself Down, men de uppträdde inte live förrän ifjol då de bland annat hade vägarna förbi Sverige och Annedalskyrkan i samband med Way Out West, och nu ger de ut sitt fjärde studioalbum på egna Rhymes of an Hour-etiketten. Medverkar gör bland annat Bert Jansch och My Bloody Valentines Colm Ó Cíosóig.

Eftersom du läser den här recensionen har du antagligen redan bildat en egen relation till Mazzy Star, och kanske i synnerhet Fade Into You som ju är en av 90-talets oöverträffbara klassiker, men Seasons of Your Day går inte igenom några onödiga krusiduller för att framstå som ett nytt So Tonight That I Might See – den är snarare graciös i sin stilla subtilitet. En samling av tio låtar som nästan anspråkslöst pendlar mellan akustiskt och elektriskt; den bluesiga americanan med munspel och slide guitar, som i nästan åtta minuter långa Flying Low, är ett exempel på albumets varierade palett av instrumentationer. I fokus hittar vi snarare den ständigt vaggande Mazzy Star-känslan som definieras och kristalliseras genom hela albumet.

In the Kingdom, vars ackordföljd för övrigt är misstänkt lik David Bowies Rock’n’roll With Me, börjar med elorgel innan elgitarren kickar in följt av övriga instrument. ”I took that train into the city, you know that one that goes under the bridge” sjunger Sandoval och enkelheten sätter tonen för resten av låten, som är en perfekt öppning på albumet. I efterföljande California – den ödesmättade singeln som föregick albumsläppet – visas en mörkare sida av bandets identitet upp, medan poetiska stillheten i Common Burn och dess subtila instrumentation är det ögonblick som bäst sammanfattar mitt helhetsintryck från albumet – och kanske är det bara jag, men titelspåret med sin plockande gitarr, ett ljuvligt glockenspiel-parti och sin bitvis Leonard Cohenska släpighet låter i sitt anslag som en forsättning på Into Dust. 

Det låter som att processen att få albumet att komma till skett väldigt organiskt – som att Mazzy Star aldrig varit borta – och det är också det som gör att det faktiskt känns som att det finns en fortsättning. Med en turné och förhoppningsvis fler album i horisonten verkar Seasons of Your Day vara startskottet på en andra vår i Mazzy Stars mytomspunna historia.

Bästa spår: In the Kingdom, Seasons of Your Day, Common Burn