• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Konsertrecension: Mark Lanegan Band på Göta Källare

12 november, 2012 by Redaktionen

Mark Lanegan Band på Göta Källare
2012-11-11
Betyg: 3

När Mark Lanegan med sitt band kliver upp på scen på den välfyllda Göta Källare har de som kom på utsatt tid väntat i drygt två och en halv timme. Under den tiden har de tålmodiga lidit sig igenom tre (!) förband av ytterst tveksam kvalitet. Den första nån sorts gymnasiepoet som ylar ut sin olycka från scen. Publiken applåder artigt men ler i mjugg över hur dåligt det är. Man två med gitarr är inte mycket bättre, det belgiska stonerinfluerade bandet Creature With The Atom Brain är väl okej men vid det laget har de flesta surnat. Mark Lanegan själv kliver upp 50 minuter efter utsatt tid.

Det är en söndagskväll och många går innan Mark Lanegan har spelat färdigt, det är en arbetsdag på måndagen. Respekten att spela i tid visar inte Mark Lanegan sina fans. Det är synd.

För när han väl kommer igång är det en bra spelning. Det är mil bättre än förbanden och det går inte att undvika att undra om dessa är anlitade bara för att Lanegan själv ska framstå som så mycket bättre. Här är det pondus och när han spelar andra låten Sleep With Me är publikens dåliga humör delvis omvänt. När bandet direkt efter spelar hitten Hit the City från fantastiska skivan Bubblegum är den omvänd. Det kommer fler låtar från Bubblegum under kvällen, men lite för få. Skivan från 2001 är Lanegans absolut karriärhöjdpunkt och borde värnats mer. Det är också dessa låtar som ger mest respons från publiken.

En del av spelningen är lite ofokuserad, konturerna är lite suddiga, på skiva fina Resurrection Song slarvar han och bandet bort och här tappar han publiken som inte håller samma fokus efter den låten. Efter 25 minuter kommer Lanegans första Thank you very much, nästa kommer vid bandpresentationen lika mycket senare. Det är ingen större estradör vi talar om.

Bandet är proffsigt och i avslutande Tiny Grain of Truth byggs en effektiv och suggestiv ljudbild upp. Det är också då konserten är som bäst, när det suggestiva får ta plats och volymen känns. Samma sak i syntkompade Ode To Sad Disco. Det har hänt vid flera tillfällen att Lanegan inte riktigt värnat sin trogna publik, beter sig lite nonchalant och småslött på scen, denna kväll håller han sig dock skärpt större delen, och kanske kan slarvet och de hemska förbanden ursäktas av Lanegans signering efter konserten. Det är lite olikt honom.

Text: Jens Lundberg

Arkiverad under: Musik, Recension

Sudakistan på Hornstull Strand

11 november, 2012 by Jonatan Södergren

Sudakistan, Hornstull Strand
10 november 2012
Betyg: 3

Det går inte att inte älska Sudakistans debutsingel El Movimiento som började sprida sig viralt för ungefär en månad sedan. Deras oväntade blandning av garagepunk och sydamerikanska rytmer är bland det charmigaste som kommit från Stockholm i år.

Under lördagen öppnade dessa fem sköna amigos för Goat på Hornstull Strand i Stockholm. Det skulle visa sig att Sudakistan redan är en energisk och underhållande liveakt. Frontmannen – ikväll iförd röd mössa och solbrillor, hållandes sin Telecaster i brösthöjd – har scennärvaro i överflöd. Han snackar massor mellan låtarna (framför allt om hur kul det är att vara här) och skålar med publiken som växer sig större och större allteftersom konserten håller på (och fler Goat-besökare trillar in).

Trots att publiken som bäst antagligen bara har hört den av Pitchfork uppmärksammade ”Ty Segall- och DFA1979-hybriden” El Movimiento tidigare diggar de med i varenda låt – vilket säkert beror på den dubbla rytmsektionen, bestående av en trummis som bär Hawaii-skjorta och bandets mest muskulösa medlem på bongos och kobjällra. Det sistnämnda inslaget är något som ofta för tankarna till The Rapture som ju också gör musik som är helt omöjlig att inte dansa till.

Än så länge har Sudakistan bara släppt en låt men efter kvällens energiska spelning är jag övertygad om att vi har något stort att vänta 2013.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Goat, Hornstull Strand, Sudakistan, WWDIS

Devin Townsend Project på Nalen

11 november, 2012 by Redaktionen

Devin Townsend Procject, Nalen
10 November 2012
Betyg: 4

Fear Factory lämnar med ett galet uppträdande (där den nya skivan kan ha promotats ett par gånger för mycket) en svettig scen och en omtumlad publik med susande öron efter sig. The Epic Industrialist Tour 2012 är egentligen en ”double headline show” där både Fear Factory och Devin Townsend Project får lika mycket speltid, det är dock tydligt vilken av akterna som drar åt sig den största folkskaran och snart är det dags för kanadensaren att visa vad han går för.

Efter att en rad humoristiska eller rättare sagt helt sinnessjukt galna filmsnuttar under Devin Townsends påhittade varumärke ”Ziltoid TV”, blandade med populära internetklipp och tillagda pruttljud projecterats på filmduken bakom scenen, är det äntligen dags för kvällens självklara höjdpunkt. Han har kallats galning och geni och inte heller denna natt går det att avgöra med full säkerhet vilken av beskrivningarna som är den mest korrekta.

Utöver musiken som inte kan beskrivas som annat än en rad mästerverk som avlöser varandra, från inledande Supercrush! till ”klassikern” Vampira och inte minst låtarna från nya skivan, Kingdom, Where We Belong, Lucky Animals och Grace har stor anslagskraft, är Devin precis som vanligt på ett minst sagt lekfullt humör där han samtidigt som han talar ner sin egna musik så mycket det bara går och kallar var och varannan låt värdelös, grimaserar konstant och gestikulerar opassande, får publiken att göra vad han själv beskriver som väldigt ovanliga saker för en metalpublik, som till exempel ”jazz hands” med uppmaningar som ”Gothenburg were really gay, can you be gayer?” följt av ett raskt ”I can’t believe you just did that” och tröstar med ”It’s not weird, it’s Canadian”.

Det är inte många akter som kan mäta sig med en Devin Townsend Project spelning. Den ultimata balansen mellan hårdhet, sensation och humor är olik allt annat och att mannen lyckats balansera dessa element på ett så fascinerande sätt under alla dessa år är beundransvärt. Det är självklart att den här kombinationen inte tilltalar alla hårdrockare men för den mer öppensinnade är det här något av det allra bästa som finns.

Text & Bilder: Alex Loizou

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: devin townsend, Devin Townsend Project, Nalen

I Break Horses på Debaser Slussen

11 november, 2012 by Jonatan Södergren

I Break Horses, Debaser Slussen
10 november 2012
Betyg: 4

Det tog tre år för Maria Lindén och Fredrick Balck att spela in I Break Horses debutskiva Hearts som gavs ut förra året. Visst, det är ingenting jämfört med de 21 år det har tagit för Kevin Shields att följa upp Loveless, men vi kan nog ana vissa drag av studioperfektion hos den svenska indiepopkostymen.

På förhand fanns det kanske vissa frågetecken. Det är ju först på senare tid som bandet – som tycks ha börjat som ett studioprojekt – ens börjat komma ut och spela, men det skulle visa sig att I Break Horses även är en utmärkt liveakt. Efter en festivalsommar som bland annat hade svängarna förbi Way Out West var det äntligen dags för deras första spelning på hemmaplan. Eftersom det var helg och fritt inträde innan 22:00 var det dessutom inför en förväntansfull storpublik.

Tillsammans med tre medmusiker svepte Lindén och Balck in oss i ett ljuvligt skimmer. De såg ut som silhuetter uppbackade av en bländande drömsk ljusshow.

De ofrånkomliga shoegaze-jämförelserna med band som My Bloody Valentine och Slowdive känns ännu mer berättigade live än på skiva. Delvis eftersom Lindéns reverbdränka vibrato försvinner bakom de storslagna ljudmattorna (som mestadels består av synthar, synthar och återigen synthar). Delvis eftersom de nyttjar olika typer av väsen, om än inte lika aggressiva som föregångarna, för att skapa stämning. Men deras pulserande musik svävar också i gränslandet mellan mer samtida elektroniska akter såsom M83 och Washed Out.

Fast egentligen behöver man inte jämföra I Break Horses med något annat band. De står utmärkt på egna ben. Deras sound är unikt, drömsk och fullständigt vackert. I kombination med ljusshowen känns det som att iaktta den mest perfekta av soluppgångar en dimmig sommarmorgon.

De premiärspelade även en ny låt som får mig att längta efter ett nytt album. Förhoppningsvis tar det inte 21 år att färdigställa.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Debaser Slussen, Hearts, I Break Horses

Bildgalleri: First Aid Kit på Pustervik plus Idiot Wind med The Tallest Man on Earth

11 november, 2012 by Redaktionen

First Aid Kit
Pustervik 9 november

First Aid Kit spelade på ett fullsatt Pustervik i Göteborg den 9 november. Idiot Wind (Amanda Matsson) var förband och i hennes sista låt dök maken Kristian ”The Tallest Man on Earth” Matsson också upp på scen.

Foto: Peter Birgerstam

Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1091
  • Sida 1092
  • Sida 1093
  • Sida 1094
  • Sida 1095
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in