Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

devin townsend

Devin Townsend Project på Nalen

by

Devin Townsend Procject, Nalen
10 November 2012
Betyg: 4

Fear Factory lämnar med ett galet uppträdande (där den nya skivan kan ha promotats ett par gånger för mycket) en svettig scen och en omtumlad publik med susande öron efter sig. The Epic Industrialist Tour 2012 är egentligen en ”double headline show” där både Fear Factory och Devin Townsend Project får lika mycket speltid, det är dock tydligt vilken av akterna som drar åt sig den största folkskaran och snart är det dags för kanadensaren att visa vad han går för.

Efter att en rad humoristiska eller rättare sagt helt sinnessjukt galna filmsnuttar under Devin Townsends påhittade varumärke ”Ziltoid TV”, blandade med populära internetklipp och tillagda pruttljud projecterats på filmduken bakom scenen, är det äntligen dags för kvällens självklara höjdpunkt. Han har kallats galning och geni och inte heller denna natt går det att avgöra med full säkerhet vilken av beskrivningarna som är den mest korrekta.

Utöver musiken som inte kan beskrivas som annat än en rad mästerverk som avlöser varandra, från inledande Supercrush! till ”klassikern” Vampira och inte minst låtarna från nya skivan, Kingdom, Where We Belong, Lucky Animals och Grace har stor anslagskraft, är Devin precis som vanligt på ett minst sagt lekfullt humör där han samtidigt som han talar ner sin egna musik så mycket det bara går och kallar var och varannan låt värdelös, grimaserar konstant och gestikulerar opassande, får publiken att göra vad han själv beskriver som väldigt ovanliga saker för en metalpublik, som till exempel ”jazz hands” med uppmaningar som ”Gothenburg were really gay, can you be gayer?” följt av ett raskt ”I can’t believe you just did that” och tröstar med ”It’s not weird, it’s Canadian”.

Det är inte många akter som kan mäta sig med en Devin Townsend Project spelning. Den ultimata balansen mellan hårdhet, sensation och humor är olik allt annat och att mannen lyckats balansera dessa element på ett så fascinerande sätt under alla dessa år är beundransvärt. Det är självklart att den här kombinationen inte tilltalar alla hårdrockare men för den mer öppensinnade är det här något av det allra bästa som finns.

Text & Bilder: Alex Loizou

System of a Down, KoRn och vad vi väljer att minnas från Metaltown 2011

by

Många kommer att minnas Metaltown 2011 som en outhärdig upplevelse med regn och lera, transportproblem och allmänt kaos. Här är de finare minnerna vi väljer att ta med oss hem från årets upplaga av landets största metalfestival.

System of a Down

Årets storsatsning är nyligen återförenade giganterna System of a Down. De visar varför de förtjänar sin plats på spellistan när de underhåller en metallpublik. I stort sett alla årets 25000 besökare står som fastbundna, sjunger med till varje låt och lyder hängivet Daron och Serjs order om att klappa i takt eller hoppa så marken gungar. Trots att de inte turnerat ihopp sedan 2006 är System of a Down vassare än någonsin och går igenom alla fansens favoriter på dryga 90 minuter. Ett lyckopiller vi kommer att minnas länge.

KoRn

Det blir inget nytt material från dubstep skivan Korn ryktas arbeta på. Istället blir det en längre medley som består av nästan alla bandets största låtar. Att dessutom öppna spelningen med ”Blind” och hålla ett lika högt tempo spelningen igenom är något magiskt inte många artister kan åstadkomma. Vi har genom åren lärt oss att inte förvänta oss något mindre av Korn och de sviker oss inte den här gången heller. Vi får en anledning att lämna metalfestivalen med ett brett leende på läpparna.

Devin Townend Project

Jätten kommer upp på scen med ett toppenhumör som vanligt för att.. reparera utrustningen som strular. Tio minuter efter bestämd tid drar han dock igång vad som kan vara festivalen bästa spelning. Bortglömd i Closeup tältet visar han hur ett progressivtmetalsoloprojekt ska låta och trots en viuellt minimalistisk show är uppträdandet lika underhållande att se på som det är intressant att lyssna på.

Avenged Sevenfold

Det är otroligt hur många som trotsat vädret och stått kvar på sina platser framför stora scenen näst intill hela dagen för att få se Avenged Sevenfold. När introt till ”Nightmare” börjar eka ur högtalarna möts bandet av festivalens i särklass allra högsta jubel. Bandet har redan glömt bort att de var i Sverige så sent som förra året, då med Mike Portnoy bakom trummorna och nu beklagar de sin långa frånvaro. Bandet har kanske lite för kort tid på sig att visa vad de verkligen går för men de lyckas få in låtar som ”Critical Acclaim”, ”Almost Easy”, ”Afterlife” och ”Unholy Confessions” i sin spellista som förgyllar spelningen.

Bring Me The Horizon

Energi är nog ordet som beskriver killarna från Sheffield bäst. Oliver Stykes hoppar upp och ner på scenen och tar en sväng bland publiken, uppmanar till en circle pit och vinkar åt fansen i publiken till deras stora förtjusning, samtidigt som han har fullt upp med att sjunga om liv och död och att dricka öl.