Många kommer att minnas Metaltown 2011 som en outhärdig upplevelse med regn och lera, transportproblem och allmänt kaos. Här är de finare minnerna vi väljer att ta med oss hem från årets upplaga av landets största metalfestival.
System of a Down
Årets storsatsning är nyligen återförenade giganterna System of a Down. De visar varför de förtjänar sin plats på spellistan när de underhåller en metallpublik. I stort sett alla årets 25000 besökare står som fastbundna, sjunger med till varje låt och lyder hängivet Daron och Serjs order om att klappa i takt eller hoppa så marken gungar. Trots att de inte turnerat ihopp sedan 2006 är System of a Down vassare än någonsin och går igenom alla fansens favoriter på dryga 90 minuter. Ett lyckopiller vi kommer att minnas länge.
KoRn
Det blir inget nytt material från dubstep skivan Korn ryktas arbeta på. Istället blir det en längre medley som består av nästan alla bandets största låtar. Att dessutom öppna spelningen med ”Blind” och hålla ett lika högt tempo spelningen igenom är något magiskt inte många artister kan åstadkomma. Vi har genom åren lärt oss att inte förvänta oss något mindre av Korn och de sviker oss inte den här gången heller. Vi får en anledning att lämna metalfestivalen med ett brett leende på läpparna.
Devin Townend Project
Jätten kommer upp på scen med ett toppenhumör som vanligt för att.. reparera utrustningen som strular. Tio minuter efter bestämd tid drar han dock igång vad som kan vara festivalen bästa spelning. Bortglömd i Closeup tältet visar han hur ett progressivtmetalsoloprojekt ska låta och trots en viuellt minimalistisk show är uppträdandet lika underhållande att se på som det är intressant att lyssna på.
Avenged Sevenfold
Det är otroligt hur många som trotsat vädret och stått kvar på sina platser framför stora scenen näst intill hela dagen för att få se Avenged Sevenfold. När introt till ”Nightmare” börjar eka ur högtalarna möts bandet av festivalens i särklass allra högsta jubel. Bandet har redan glömt bort att de var i Sverige så sent som förra året, då med Mike Portnoy bakom trummorna och nu beklagar de sin långa frånvaro. Bandet har kanske lite för kort tid på sig att visa vad de verkligen går för men de lyckas få in låtar som ”Critical Acclaim”, ”Almost Easy”, ”Afterlife” och ”Unholy Confessions” i sin spellista som förgyllar spelningen.
Bring Me The Horizon
Energi är nog ordet som beskriver killarna från Sheffield bäst. Oliver Stykes hoppar upp och ner på scenen och tar en sväng bland publiken, uppmanar till en circle pit och vinkar åt fansen i publiken till deras stora förtjusning, samtidigt som han har fullt upp med att sjunga om liv och död och att dricka öl.