• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Recension av Priest – läskigaste vampyrerna hittills

8 juni, 2011 by Redaktionen

Titel: Priest
Betyg: 3
Sverigepremiär: 10 juni 2011

Priest är en blandning mellan Western, science fiction och monsterfilm. Det är definitivt ingen traditionell vampyrfilm. Handlingen utspelar sig i en mörk värld, i en tid efter de stora vampyrkrigen. Kyrkan/The Church är stark men krigarprästerna, som var de som slogs mot vampyrerna, har ingen auktoritet längre. Kyrkan försäkrar att vampyrerna är döda och att det inte finns något vampyrhot att vara rädd för. Ändå gömmer sig stadens befolkning innanför tjocka murar.

Paul Bettany spelar Priest, en av krigarprästerna som nu går runt i staden utan någon funktion. Men det bor också folk utanför städerna. Likt en nybyggarfamilj i en gammal westernfilm är Priests bror med fru och dotter redo att äta middag efter sin bordsbön när friden bryts av en vampyrattack och 18-åriga Lucy förs bort. Den lokala sheriffen, som är kär i Lucy, åker till staden för att hämta Priest. För att kunna ger sig ut på vampyrjakt måste dock Priest gå emot kyrkan – som blundar för vampyrhotet.

Ingen behöver tveka om huruvida vampyrerna i Priest är goda eller onda. Deras utseende säger allt: slemmiga, ögonlösa monster, som utvecklas inuti något slags puppor – alla härstammande från en vampyrdrottning. Trots att de är så motbjudande som man kan tänka sig finns det människor som beundrar dem och låter sig smittas och förvandlas till så kallade familiars.

Det finns också ännu en varelse i filmen – en Lucifer-gestalt som är både vampyr och människa och den som leder attacken. Filmen är baserad på den grafiska novellen Priest av koreanske Min-Woo Hyung, där Priest inte slåss mot vampyrer utan mot fallna änglar, vilket man anar här.

Spänningen är hög i Priest, bildspråket är dramatiskt och dataanimeringen skickligt gjord. Jag gillar budskapet om faran med att blunda för det onda och även om dialogen är begränsad så lyckas den förmedla de viktigaste ingredienserna så att historien hänger ihop. Personerna är lite för endimensionella för min smak och det märks att filmen inspirerats av en serie.

Slutet av filmen ger en tydlig öppning för del två. Priest och hans två följeslagare, sheriffen och en prästinna, räddar staden från vampyrattacken, men det här är bara början. Det stora kriget väntar.

Relaterat: Recensioner i Dagens Nyheter och på Onyanserat.

Läs även andra bloggares åsikter om Priest, vampyrfilm

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Vampyrfilm, vilda västern

Recension av The Housemaid – vacker skildring av de skrämmande rika

8 juni, 2011 by Redaktionen

Jeon Do-yeon som Eun-yi.

Titel: The Housemaid
Betyg: 3
Sverigepremiär: 10 juni 2011

Den sydkoreanska dramathrillern Housemaid börjar med att en ung kvinna begår självmord genom att hoppa från en balkong, mitt i stadens hektiska liv. Eun-yi, som jobbar i köket på en restaurang, bevittnar händelsen. Snart därefter börjar hon som barnflicka/housemaid hos den förmögna familjen Goh. Trots att Eun-yi ser ut som en ung flicka är hon redan skild och verkar desillusionerad på männen.

Hennes huvuduppgift blir nu att ta hand om paret Gohs lilla dotter, Nami, som hon snabbt får en bra kontakt med. Den unga vackra hustrun, Hae Ra, som är höggravid med tvillingar, över yoga inför förlossningen och konsumerar konst, litteratur och musik som förströelse. Maken Hoon är van att få allt han pekar på och snart vill han också ha Eun-yi, vilket hon inte verkar ha så mycket emot.

Eun-yi blir gravid och när Hae Ras mamma Mi-hee kommer för att styra upp situationen börjar det barka iväg mot en oundviklig katastrof. Eun-yi vill behålla barnet, men det kan familjens två kvinnor inte acceptera.

Housemaid bygger löst på en tidigare koreansk film med samma namn från 1960. Skillnaden är att i den filmen är det Eun-yi som är den ”onda”; familjesplittraren som tar anställning för att förföra maken (jag har inte sett den, men det låter som amerikanska Handen som gungar vaggan från 1992). Sensmoralen är tydlig – se upp för ogifta förförerskor.

I aktuella Housemaid skulle sensmoralen kunna vara ”var glad att du inte är rik” eller ”beblanda dig inte med de rika – det slutar i katastrof”.  ”De är skrämmande, det är nog därför de har kunnat bli så rika”, säger familjens husfru, Miss Cho.

Housemaid är en vacker och suggestiv film, men jag känner mig lite kluven inför rollpersonerna och handlingen. Slutet är effektfullt, men destruktivt. Det är bara en av personerna i Housemaid som verkar utvecklas under filmens gång och det är Miss Cho. Det är lite svårt att leva sig in i Eun-yis agerande, allt från hur lättvindigt hon faller för Hoon (om än rik, mäktig och snygg) till hennes slutliga hämnd. Jag skulle inte riktigt kalla filmen för thriller, men den är spännande på så sätt att man är osäker på vad som kommer att hända. Det är positivt i en filmvärld där mycket är förutsägbart.

Eun-yi följer med familjen på en utflykt till landet.
Eun-yi följer med familjen på en utflykt till landet.

Relaterat: Recensioner i Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Sydkoreansk film, The Housemaid

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Sydkoreansk film

Recension: Life, above all – en gripande film

1 juni, 2011 by Redaktionen

Foto: Atlantic Film AB

Titel: Life, above all
Betyg: 4
Sverigepremiär: 3 juni 2011

Life, above all är en film som griper tag från start. 12-åriga Chanda lever ett enkelt liv tillsammans med sin mamma Lillian och sina halvsyskon i en by i Sydafrika. Hon är en flitig student med goda framtidsutsikter men allt förändras när minsta systern plötsligt dör och Chanda märker att hennes mamma är sjuk, fast hon förnekar det. Styvpappan Jonah super bort pengarna och verkar inte vara frisk han heller. Snart börjar rykten spridas i den lilla byn och modern tvingas fly till sina släktingar i norr.

Life, above all handlar om människors rädsla och intolerans, i det här fallet mot dem som drabbats av den skam- och skuldbelagda sjukdomen aids. Filmen ger en grym skildring av hur de som drabbats av det onämnbara stöts ut och tvingas dra sig undan för att dö i tysthet.

Samtidigt finns det ett positivt budskap i filmen. Unga Khomotso Manyaka, som spelar Chanda, gör ett starkt porträtt av en stark person. Chanda står emot bybornas och moderns familjs fördömanden och vinner tills slut sin kamp för Lillians rätt till ett värdigt liv och död. En central roll spelar också den starka vänskapen mellan Chanda och jämnåriga Edith, vars föräldrar dött i aids och som därför är utstött av samhället.

Den dramatiska berättarstilen gör Life, above all till en spännande film om mod, kärlek och kampen för sanningen. På samma gång som är det är en tankeställare om hur vi hanterar skrämmande frågor som aids. Filmen har premiär i Stockholm och Göteborg på fredag den 3 juni.

Life, above all är baserad på kanadensiska Allan Strattons bästsäljande roman Chanda’s Secrets. För regi står sydafrikanen Oliver Schmitz, som bland annat regisserat Hijack Storie’s (2001) som belönades vid Cannes-festivalen och även har gjort flera dokumentärer om motståndet mot apartheidregimen.

Relaterat: TT-recension i bland annat Borås Tidning.

Läs även andra bloggares åsikter om Life above all, Oliver Schmitz, Allan Stratton

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Sydafrika

Kung Fu Panda 2, söt men inget nytt

31 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Kung Fu Panda 2
Betyg: 2
Svensk premiär: 3 juni 2011

Den kung fu-tränande pandan Po är tillbaka i Kung Fu Panda 2. Po inser att något inte riktigt stämmer med hans barndom, hans pappa är ju en gås och han själv en panda. I ett slagsmål möter han en skurk som har ett märke som får Po att någonstans inom sig minnas sin barndom och sin mamma. Hans gåspappa berättar då att Po är adopterad.

Chen är en påfågel. Hans föräldrar styr i en kinesisk stad men när en spåkvinna förutser att Chen ska bli ond slänger de ut honom. Chen ruvar på sin hämnd och när han får tag på kanoner då är det dags för honom att ta över sin barndomsstad och sedan hela Kina och samtidigt döda pandan Po, som enligt spådomarna ska stå i vägen för Chens makt.

Kung fu Panda 2 har med samma gulliga figurer som var med i första filmen, sött tecknade i mysiga kinesiska miljöer. 3D-versionen är välgjord rent tekniskt. Men en berättelse som kräver lite väl många slagsmål och scenen fyllda med strider är sällan riktigt bra. Jag såg den svensktalande versionen och det var en hel del barn i publiken. Ändå hörde jag inte några skratt från barnen när det skulle vara roligt och inte några andra ljud från barnen heller. Barn som ser film som engagerar dem brukar inte vara helt tysta.

Berättelsen är söt, men inget mer. Det mesta är hur förutsägbart som helst. Jag kan tänka mig att den engelska versionen kan ha sina poänger med röster från skådespelare som Jack Black, Angelina Jolie, Dustin Hoffman och Jackie Chan.

För min del tycker jag den är roligare på danska än på svenska:

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Kung fu panda, 3D, film, filmrecension, animerat

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: 3D, Animerat, Filmrecension, Kung fu panda, Scen

X-men: First Class, recensionen

31 maj, 2011 by Rosemari Södergren


Titel: X-men: First Class
Betyg: 3
Sverigepremiär: 3 juni 2011

X-men: First Class är en superhjältefilm. Den bygger på Marvels serier där det redan finns fyra filmer. Nu börjar det om från början, regissören Matthew Vaughn låter oss få lära känna ärkefienderna Professor X och Magneto som unga, vi får se hur allt började och att de i början var vänner.

Till filmen har Matthew Vaughn rekryterat några riktigt bra skådespelare som Michael Fassbender och Jennifer Lawrence (som slog igen i Winter´s Bone). Två skådespelare som inte direkt förknippas med usla actionfilmer. Det är ett genidrag av regissören att göra sådana rollbesättningar. Kevin Bacon som superskurken Sebastian Shaw är också ett bra val av skådespelare.

Handlingen startar under andra världskriget där den unge judiske pojken Erik Lehnsherr ser sina föräldrar låsas in i ett koncentrationsläger. Superskurken Sebastian Shaw tar hand om Erik, inte av några goda skäl utan för att Shaw inser att Erik har superkrafter. Shaw vill samla sådana mutanter omkring sig. Runt om i världen finns en del sådana människor, som fått sådana mutationer att de fått superkrafter av olika slag. Filmen gör därefter ett långt hopp i tiden, fram till 1960-talet då USA hade Kennedy som president.

Erik har för länge sedan skiljts från Shaw, som däremot har några andra kraftfulla mutanter vid sin sida. Shaw planerar att få Sovjet och USA att starta kärnvapenkrig, för människor dör av kärnvapen men mutanter utvecklas bara mer av det. Mutanterna är framtidens varelser, menar Shaw.

Filmen är tänkt av filmbolaget att bli sommarens storfilm. I Stockholm kommer det att märkas inte bara på alla filmaffischer utan också på att en av spårvagnarna som går från NK till turistattraktionerna på Djurgården kommer att vara inklädd i bilder på karaktärerna i X-men: First Class.

Att ha otroliga resurser till sitt förfogande för en filmmakare garanterar ingenting. Men Matthew Vaughn har gjort ett bra hantverk. Skådespelarna är bra, berättelsen flyter på hyggligt, trots att det är en del som måste berättas. Jo, det är klart att det är en actionfilm, den som är helt allergisk mot actionfilmer har väl ingen anledning att se filmen. Men för den som gillar action är den helt klart godkänd. Visserligen har alla X-men-fans lite extra kul, för det är en hel del igenkännande scener för den som kan sin X-men-historia.

Filmen är lite längre än normallängd, cirka två timmar och tio minuter. Det är alltid en risk att göra en film längre än två timmar, men den fungerar och känns inte för lång.

Ja, actionscenerna i slutstriderna är överdrivna. Det är inte var dag vi får se en ubåt i luften. Men det är själva genre. En superhjältefilm är en superhjältefilm. Kul att få en ny version på vad som hände när Kubakrisen och ett tredje världskrig avvärjdes.

Relaterat:
Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om X-men, First Class, Michael Fassbender, Magneto, Mr X

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: First Class, Magneto, Michael Fassbender, Mr X, X-Men

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 464
  • Sida 465
  • Sida 466
  • Sida 467
  • Sida 468
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in