Titel: The Housemaid
Betyg: 3
Sverigepremiär: 10 juni 2011
Den sydkoreanska dramathrillern Housemaid börjar med att en ung kvinna begår självmord genom att hoppa från en balkong, mitt i stadens hektiska liv. Eun-yi, som jobbar i köket på en restaurang, bevittnar händelsen. Snart därefter börjar hon som barnflicka/housemaid hos den förmögna familjen Goh. Trots att Eun-yi ser ut som en ung flicka är hon redan skild och verkar desillusionerad på männen.
Hennes huvuduppgift blir nu att ta hand om paret Gohs lilla dotter, Nami, som hon snabbt får en bra kontakt med. Den unga vackra hustrun, Hae Ra, som är höggravid med tvillingar, över yoga inför förlossningen och konsumerar konst, litteratur och musik som förströelse. Maken Hoon är van att få allt han pekar på och snart vill han också ha Eun-yi, vilket hon inte verkar ha så mycket emot.
Eun-yi blir gravid och när Hae Ras mamma Mi-hee kommer för att styra upp situationen börjar det barka iväg mot en oundviklig katastrof. Eun-yi vill behålla barnet, men det kan familjens två kvinnor inte acceptera.
Housemaid bygger löst på en tidigare koreansk film med samma namn från 1960. Skillnaden är att i den filmen är det Eun-yi som är den ”onda”; familjesplittraren som tar anställning för att förföra maken (jag har inte sett den, men det låter som amerikanska Handen som gungar vaggan från 1992). Sensmoralen är tydlig – se upp för ogifta förförerskor.
I aktuella Housemaid skulle sensmoralen kunna vara ”var glad att du inte är rik” eller ”beblanda dig inte med de rika – det slutar i katastrof”. ”De är skrämmande, det är nog därför de har kunnat bli så rika”, säger familjens husfru, Miss Cho.
Housemaid är en vacker och suggestiv film, men jag känner mig lite kluven inför rollpersonerna och handlingen. Slutet är effektfullt, men destruktivt. Det är bara en av personerna i Housemaid som verkar utvecklas under filmens gång och det är Miss Cho. Det är lite svårt att leva sig in i Eun-yis agerande, allt från hur lättvindigt hon faller för Hoon (om än rik, mäktig och snygg) till hennes slutliga hämnd. Jag skulle inte riktigt kalla filmen för thriller, men den är spännande på så sätt att man är osäker på vad som kommer att hända. Det är positivt i en filmvärld där mycket är förutsägbart.
Relaterat: Recensioner i Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om Sydkoreansk film, The Housemaid