• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Stockholm Östra med Mikael Persbrandt, recension

17 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Stockholm Östra
Betyg: 3
Biopremiär 21 oktober 2011

Stockholm Östra är en kärleksfilm med Mikael Perbrandt i den ena huvudrollen och danska stjärnan Iben Hjelje. Filmen har stark anknytning till tågstationen för Roslagsbanan i Stockholm, alltså Stockholm Östra.

Mikael Persbrandt spelar Johan, som kör på en nioårig flick som dör. Johan blev helt förstörd av att ha orsakat flickans död, även om han blir frikänd i en rättegång och inte anses kunnat avvärja olyckan. Han orkar inte arbeta, är sjukskriven och börjar hänga kring den döda flickans föräldrars hus. Han vill ta kontakt och prata med dem, men vågar ändå inte.

Iben Hjejle spelar Anna, den döda flickans mamma. Av en händelse får hon och Johan kontakt vid Östra station. De börjar umgås. Fast med lögner. Anna låtsas att hon har en dotter, hon låtsas att dottern Tove lever och berättar om henne för Johan. Därmed blir det omöjligt för Johan att berätta vem han är, att det är han som kört ihjäl dottern.

Att kunna låtsas att dottern lever är på något sätt läkande för Anna. Det kan hon ju inte göra hos sina vänner och bekanta, där alla känner till det tragiska som hänt.

Att en relation som bygger på så stora lögner obönhörligen går mot katastrof är väl inte särskilt oväntat.

Simon Kaijser da Silva är regisserat filmen som har blivit utvald till öppningfilm av kritikerveckan på den 68:e upplagan av Venedigs Filmfestival.

Fotot är vackert och suggestivt. Regissören jobbar med närmast litterära medel emellanåt, där människornas tankar skildras istället för dialogerna.

Betyg 3 är ett bra betyg och filmen är snyggt paketerad och skådespelarna gör absolut bra ifrån sig. Det som drar ner betyget är en viss seghet i berättelsen men framför allt några händelser i slutet, under upplösningen, som tidsmässigt inte stämmer. För att inte göra en spoiler kan jag inte utveckla detta mer.

Läs även andra bloggares åsikter om Mikael Persbrandt, film, Stockholm Östra, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Mikael Persbrandt, Scen, Stockholm Östra

Recension: Fright Night – spännande vampyrfilm med onödig 3D-effekt

14 oktober, 2011 by Redaktionen

Fright Night (3D)
Betyg: 3
Svensk premiär: 14 oktober

Det går bra nu för high school-studenten Charley Brewster (Anton Yelchin); han är tillsammans med skolans snyggaste tjej Amy (Imogen Poots), hänger med det coola gänget och har supersnygga skor. Han gör allt för att undvika att påminnas om sitt nördiga förflutna, inklusive att ignorera sin forne bäste vän Ed (Christopher Mintz-Plasse). Det har också nyligen flyttat in en ny granne i huset bredvid Charley och hans mammas – den händige och lite mystiske hunken Jerry (Colin Farrell).

En dag närmar sig Ed Charley för att diskutera faktumet att det på senaste tiden saknats flera elever ur klassen, och att han har en teori om vad det beror på; Charleys nya granne Jerry som enligt Ed är en vampyr. Charley avfärdar detta som struntprat, men när Ed själv snart försvinner och Jerry börjar kasta hungriga blickar efter Charleys flickvän misstänker även Charley att allt inte står rätt till, och tillsammans med Amy och den självutnämnde vampyrdräparen Peter Vincent, känd från tv, inleder han en otäck jakt för att uppenbara sanningen och förgöra Jerry. Även Chris Sarandon, som spelade rollen som vampyren Jerry i Fright Night från 1985, syns i en cameo.

Craig Gillespies (Lars and the Real Girl; The United States of Tara) Fright Night är en remake av originalfilmen med samma titel från 1985. Själv har jag inte sett originalet, så jag kan omöjligt jämföra de båda filmerna, men jag tycker att Fright Night (2011) är en spännande och för mig lagom läskig skräckis som bjuder på ett antal överraskande hoppa till-ögonblick.

Är man trött på romantiska vampyrberättelser med förskönade vampyrer och hellre vill se riktigt läskiga blodsugare, är Fright Night en passande film; kanske något att se nu när det snart är Halloween. Dock var filmens 3D-effekt inte så mycket att hurra för; kanske för att jag personligen generellt inte är särskilt förtjust i detta, men jag tror att man hade sig klarat sig lika bra utan den.

Text: Mikaela Gustin

Regi: Craig Gillespie
Screenplay: Marti Noxon
Story: Tom Holland

I rollerna:
Anton Yelchin – Charley Brewster
Colin Farrel – Jerry
Toni Colette – Jane Brewster
David Tennant – Peter Vincent
Imogen Poots – Amy
Christopher Mintz-Plasse – Ed

http://www.expressen.se/noje/recensioner/film/1.2590427/fright-night

Läs även andra bloggares åsikter om Fright Night, vampyrfilm, skräckfilm

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Vampyrer

Recension av Svensson Svensson – I nöd och lust

11 oktober, 2011 by Redaktionen

Titel: Svensson Svensson – I nöd och lust
Betyg: 2
Premiär: 14 oktober 2011

Svensson Svensson – I nöd och lust är ett försök att förnya Svensson Svensson-konceptet men tyvärr håller det inte. Svensson Svensson bygger på vardagskampen mellan Lena (Suzanne Reuter) och Gustav (Allan Svensson) med bidrag från de två barnen. Flytta dom till en annan scen så blir det som i den här filmen, det funkar inte.

Lena och Gustav går i familjeterapi och får rådet att resa bort och jobba med sin relation. Gustav försöker men faller förstås och försöker slingra sig ur diverse besvärliga situationer. Resultatet blir en romantisk (?) förvecklingskomedi som aldrig blir riktigt rolig. Vitsen med att ha med Suzanne Reuter är väl att hons skall vara slagkraftig och elak men hon lyckas inte nå fram dit. Tempot är inte heller vad vi är vana vid och inte ens Peter Dalle (i rollen som Tommy Franzén) blir särskilt rolig. Att plocka bort barnen fungerar helt enkelt inte. Svenssons är ju en familj som alla andra fast mycket knäppare. Nästan inget av det som brukar göra Svensson Svensson roligt är med.

Det hade fungerat bättre om filmen fokuserat på Lena och Gustav relation (som ju är det roliga i Svensson Svensson) i stället för att låta den blomma ut i alla bihandlingar. Det känns som om filmmakarna inte heller tror på Svensson Svensson längre. Det är kanske dags att låta Svenssons gå i pension.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Svensson Svesson – I nöd och lust, Suzanne Reuter, recension, film

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Recension, Scen, Suzanne Reuter, Svensson Svesson - I nöd och lust

En Dag – en film man ska se när det regnar ute

10 oktober, 2011 by Redaktionen

Titel: En Dag
Betyg: 3
Premiär: 14 oktober

En Dag är baserad på den bästsäljande romanen med samma namn skriven av David Nicholls.

Det är knappt halvvägs in i filmen jag känner hur tårarna börjar komma. Ögonen blir fuktiga, jag kämpar för att hålla gråten borta. Jag kan ju inte börja lipa nu. På en pressvisning med Stockholms alla filmrecensenter. ”Ta dig samman kvinna” tänker jag irriterat. Detta scenario upprepas ex antal gånger under filmens gång. Till sist går det inte att hålla tårarna borta. Jag kikar mig försiktigt omkring för att se om någon noterat hur blödig jag är, då inser jag att nästan alla som går att se i ljuset från bioduken sitter och försöker dölja ansiktet på samma vis som jag.

Emma och Dexter träffas första gången under firandet natten efter examen. De är unga, fulla och lyckliga. Den natten spenderar de tillsammans men har aldrig sex. Detta misslyckade one night stand blir startskottet till en livslång vänskap. Mellan 1988 och 2011 får vi en dag om året en inblick i deras liv och relation. Ems kamp för att bli författare och skriva poesi. Dex ständiga identitetssökande. Samt hur de hela tiden är beroende av varandra.

En Dag är en film man ska se när det regnar ute. Det är en film du ska se när du känner dig lite nere, när du är kär, olyckligt kär eller helt enkelt bara behöver drömma dig bort för en timma eller två. Måbrafilm behöver inte betyda att man inte kan gråta sönder och samman under filmens gång. Gråtens bästa egenskap är hur lätt man känner sig efteråt. Gråt gör att man mår bra.

Det knep som får mig att bryta ihop är det när man får följa en människas liv. När man när man klipper fram i tiden och ser hur saker och ting har förändrats. Hur det har gått utför eller hur det inte blev som de hade tänkt. Tid som passerar. Livets gång. Förväntningar som inte blir uppfyllda. Åldrande. Ånger. Ångest. Eftersom att filmen En Dag precis som boken bygger på att vi får en inblick i Dexters och Hannas liv den 15 juli varje år får det här knepet full effekt. Men jag känner mig inte lurad. Det är precis så jag vill ha det. En del kanske skulle kalla mig en aning självdestruktiv men jag menar att gråt har helande kraft.

En Dag är en bra film med bra skådespeleri. Anne Hathaway och James Sturgess gör en bra insats. Som ni kanske förstår skapar den en del känslor, i alla fall för mig. Men för att jag ska dela ut ett högre betyg än tre kräver jag att jag lär mig något eller upplever något nytt. En dag är ingen storslagen nyskapande sensation. Men den är absolut sevärd.

Lamporna tänds sakta. Många flyr snabbt undan ljusets avslöjande egenskaper. Jag lämnar biografen omtumlad och nöjd på det är viset som man bara känner efter ett ordentligt bio-gråt.

Läs även andra bloggares åsikter om Anne Hathaway, film, filmrecension, romantik, biogråt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Anne Hathaway, biogråt, Filmrecension, romantik, Scen

Prinsessan Mononoke, centrala och viktiga frågor i otroligt estetiskt paket

10 oktober, 2011 by Redaktionen

Titel: Prinsessan Mononoke
Betyg: 4
Premiär: 14 oktober 2011

Allteftersom japansk populärkultur (som TV-spel, manga och film) växt sig allt starkare hos svenska medborgare har även Studio Ghibli fått en rättmätig plats i folks medvetande och filmhyllor. Det tydligaste exemplet är bland annat det östasiatiska konventet Uppcon som tar vid en gång om året i Uppsala. Där pysslar man, fotar men klär även ut sig till spel- och filmkaraktärer man gillar. Det finns även fler liknande event runtom i landet och mycket pekar på studions populäritet även hos oss landet lagom. Nu har man även valt att lansera den mycket efterfrågade ”Prinsessan Mononoke” med japanskt tal och svensk text här i Sverige. Och nog var det på tiden. Ursprungligen hade den premiär redan 1997!

Trots, eller kanske tack vare, sin långvariga frånvaro från våra biodukar lyckas man göra en lyckoträff med sin lansering. Inte bara för att man blidkar alla fans som länge efterfrågat filmen, utan även för att man också matchar det allt mer växande miljömedvetandet med sitt centrala tema om att människor måste leva i harmoni med naturen för att överleva. F

Handlingen kretsar kring en ung pojke vid namn Ashitaka som tampas med en förbannelse efter att ha dödat en vildsvinsgud med samma åsamka och fokuserar också på ett storskaligt krig mellan människor och djurgudar. Frågan handlar sällan om vem som kommer ut som vinnare, utan om hur man respektfullt kan leva sida vid sida.

Annars finns det också en annan vital huvudfråga i filmen, om våld över huvud taget. Vår huvudkaraktär, som just bär på sin förbannelse i form av svarta tentakler, får hela tiden lägga band på sig för att armen inte ska få leva sitt egna liv och döda såvöl människor och djur. Han får eftertänksamt och respektfullt förhålla sig till världen för att inte bli det monster han tidigare dödat och gjort allt för att förhindra dess destruktiva framfart.

Att dessa centrala och viktiga frågor dessutom är paketerade i ett så otroligt estetiskt tilltalande paket med vackra bilder och sköna ljudpålägg gör bara allting bättre; ett absolut måste för Ghibli-fansen men förhoppningsvis även en inkörsport för nybörjare till studions filmer. Eller östasiatisk kultur över huvud taget.

Läs även andra bloggares åsikter om Prinsessan Mononoke, Studio Ghibli, film, filmrecension, japan, japansk kultur, anime

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Anime, Filmrecension, Japan, japansk kultur, Prinsessan Mononoke, Scen, Studio Ghibli

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 452
  • Sida 453
  • Sida 454
  • Sida 455
  • Sida 456
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in