• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Geoffrey Rush

Filmrecension: Pirates of the Caribbean: Salazar´s Revenge – dags att låta filmserien sjunka ner i havets djup

22 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Pirates of the Caribbean: Salazar´s Revenge
Betyg 2
Svensk biopremiär 24 maj 2017

Johnny Depp är tillbaka som den komiska piratkaptenen Jack Sparrow med sina ständiga skämt som han strör omkring sig – också när han måste rusa för sitt liv har han tid för sina ”oneliners”. Det är Pirates of the Carribean-filmerna i ett nötskal och även om denna femte film i serien fick två norska regissörer, duon Joachim Rønning och Espen Sandberg, för att ett regissörsbyte skulle göra att filmen får en ny karaktär i förhållande till de tidigare, är det fortfarande samma komediformat kryddat med en del äventyrsspänning på snäll nivå. Gillar du PIrates of the Caribbean kommer du säkert att uppskatta den här också. Men jag som vill ha mer än verklighetsflykt med charmiga skådespelare i en film skulle inte prioritera att spendera biopengar på den.

Jag gillar piratfilmer och dramaserien Black Sails följde jag med stort intresse. I berättelser om sjörövare går det att få in många samhällsfrågor och att få oss som tittare att fundera vidare kring frågor om frihet, äganderätt, samhällsbygge, civilisation, solidaritet och rättvisa. Är samhällen som kolonialmakter som det brittiska civiliserat när det hänger pirater? Går det att kalla samhällen för civila när de har ett sådant barbariskt straff som att döda fångade brottslingar? Vad säger att det är mer rättfärdigt att ha slavar och att lägga under sig andra länder som kolonier än att vara sjörövare? Black Sails är ett drama om pirater som tar upp många intressanta aspekter på vad ett samhälle är eller kan vara eller borde vara.

Filmerna i Pirates of the Caribbean tar inte upp dessa aspekter överhuvudtaget. Inte i de filmer jag sett i serien i alla fall. Jag har inte sett alla, just för att jag inte tycker det är intressanta. Handlingen i denna femte tar inte heller upp några frågor om hur vi lever tillsammans i världen. Den är ren underhållning utan något att säga oss. Okey, det går väl att krama ur filmen ett litet budskap om att det finns mer i världen och universum och på havet än vad vetenskapen hittills kan bevisa.

Filmens handling i korthet: Kapten Jack Sparrow jagas av sin gamla fiende, den skräckinjagande Kapten Salazar. Salazar tänker förgöra varenda pirat på haven och Kapten Jacks enda hopp om att överleva är att hitta Poseidons mytomspunna treudd, en kraftfull klenod som ger ägaren total kontroll över haven. Denna jakt gör han tillsammans med Henry, en ung man, och Carina Smyth, en ung kvinna, som båda har sina skäl att jaga treudden.

Som underhållning håller Pirates of the Caribbean: Salazar´s Revenge godtagbar standard ifall du roas av just denna form av filmer. Duktiga skådespelare som alltid är kul att se är ett av filmens plus: Johnny Depp som kapten Jack Sparrow, Javier Bardem som kapten Armando Salazar, Geoffrey Rush som kapten Hector Barbossa, Orlando Bloom som Will Turner och självaste Paul McCartney i en liten roll som farbror Jack.

Filmens specialeffekter är av hög kvalitet, kanske blir det en Oscarsnominering för tekniken. Kanske. Spökskeppet och dess spöklika besättning är skickligt digitaliserat. Men i övrigt är handlingen otroligt förutsägbar efter några minuter när huvudkaraktärerna presenterats. Humorn och det komiska är godkänt, absolut. Det är väl filmens största behållning. Men det komiska, skådespelarna och effekterna räcker inte för att det ska bli någon storfilm.

Denna femte film i Jack Sparrow-serien skulle kommit 2015 men ska ha blivit fördröjd på grund av floppen för filmbolagets storbudgetfilm The Lone Ranger och att studion tyckte att manuset behövde skrivas om, ()enligt uppgift i wikipedia). Hmm, jag tror inte den här blir den allra största publik-dragaren heller.. I april 2014 sade Depp att han samarbetar med manusförfattaren för att skapa en färsk och annorlunda film för de som sett de andra filmerna. Depp sade även att det kunde bli den sista delen i serien. Jag tror det är dags att låta denna filmserie gå i graven – eller sjunka ner i havets djup.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Geoffrey Rush, Johnny Depp, Pirates of the Carribean, Scen

The King´s Speech

3 februari, 2011 by Redaktionen


The King´s Speech
Betyg 4

”The King´s Speech” är en film som enkelt skulle kunna kallas ”Buddy movie”, om två polare som hjälper varandra. Dessa två vänner är hertigen av York och talpedagogen Lionel Louge.

Hertigen och senare kungen, som har problem med att tala offentligt spelas av Colin Firth. De gånger han försöker brukar han i bästa fall stamma sönder de tal som han ska hålla. Tidigt inser hans närmaste och hans fru att någonting måste göras för att lösa problemet. Efter att försökt med en rad specialister anlitar man oortodoxa
australiensaren Lionel Lounge för att arbeta med den högst motvillige patienten.

Bertie, som den blivande kung George VI kallades av sina närmaste, var inte menad att bli kung. Han hade en äldre bror som blev kung först, men som avsade sig kronan och Bertie blev tvungen att ta över rollen som kung över England och samväldet. Vikten av att kunna tala offentligt blev helt klart nödvändig.

Det hade med lätthet blivit en helt outhärdligt gullig film om en mans kamp mot sitt handikapp men tack vare Geoffrey Rush, som spelar Lionel Lounge, blir den här filmen till något mycket sevärt. Lounge, som vägrar att låta sig hunsas av Bertie och vägrar att tilltala honom med hans titel, visar med några enkla medel hur man bör behandla talfelen. Lionel bygger sin pedagogik på att under årens lopp ha hjälpt en rad traumatiserade patienter från första världskriget och på så sätt fått en hel del erfarenhet.

Bertie är på många sett en trasig gestalt vars familjeband gjort honom till det han är. Kungatiteln och det offentliga livet var han egentligen inte intresserad av om vi ska tro filmen. Det är även en film om hur två relativt lika män, fast de båda kommer från mycket olika delar av samhället, finner en gemensam grund att stå på.

Det är även roligt att se Anthony Andrews i rollen som premiärminister Stanley Baldwin och Guy Pearche som Edward VIII.

En tafatt och lite socialt missanpassad hertig blommar ut och blir en riktig ledare. För det är väl så här som
amerikaner helst ser sina britter; stammande, fumliga och lite introverta? Britter, som på många sätt är lika
amerikaner men lite lätt bortkollrade när det gäller den riktiga världen. Alla som någon gång har varit i
Storbritannien vet att så inte är fallet, den fumliga och tystlåtne engelsmannen (läs: Hugh Grant) finns det få av.
Den domesticerade engelsmannen liknar mer den falska bild som Hollywood har spridit runt om i världen. Att svordomarna i filmen gav filmen en något högre åldersgräns i USA får väl ses som en intressant detalj.

Med alla dessa historier som har kommit under de senaste åren om familjen Windsor, undrar jag om det inte är hög tid att göra någon svensk motsvarighet med familjen Bernadotte? Berättelser borde det finnas gott om. När vågar en svensk producent göra något sådant?

Läs även andra bloggares åsikter om Colin Firth, Geoffrey Rush, The King´s Speech, film, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Colin Firth, Geoffrey Rush, Recension, Scen, The King´s Speech

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Stämningsfullt och svängigt när adventstid firas i jazzens tecken – Scandinavian Christmas Bass med Hans Backenroth

Hans Backenroth Scandinavian … Läs mer om Stämningsfullt och svängigt när adventstid firas i jazzens tecken – Scandinavian Christmas Bass med Hans Backenroth

Teaterkritik: Pelicot-rättgången – teatern som vägrar låta världen titta bort

Foto Marja … Läs mer om Teaterkritik: Pelicot-rättgången – teatern som vägrar låta världen titta bort

Filmrecension: Measures for a Funderal – visuellt storslagen historia om de existentiella frågorna som kryper under huden

Measures for a Funderal Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Measures for a Funderal – visuellt storslagen historia om de existentiella frågorna som kryper under huden

Ada Berger sätter upp Bön för idioter, om skavet i oss själva och världen

Bön för idioter med Eric Stern, Louise … Läs mer om Ada Berger sätter upp Bön för idioter, om skavet i oss själva och världen

Upplev universums födelse i GENESIS – immersiv föreställning får Sverigepremiär i januari

Foto Fever Efter stora internationella … Läs mer om Upplev universums födelse i GENESIS – immersiv föreställning får Sverigepremiär i januari

Ironiska överdrifter effektfull relief åt välbekant intrig – Stolthet och fördom på Göteborgs Stadsteater

Av Robert Shearman efter Jane Austens … Läs mer om Ironiska överdrifter effektfull relief åt välbekant intrig – Stolthet och fördom på Göteborgs Stadsteater

”Macken” fyller 40 år – firas med hyllningsföreställning

När TV-serien Macken 2026 firar 40 år … Läs mer om ”Macken” fyller 40 år – firas med hyllningsföreställning

Filmrecension: Beck – Ur askan, undviker ännu en gång nutidens samhällsproblem

Beck – Ur askan Betyg 2 Premiär på TV4 … Läs mer om Filmrecension: Beck – Ur askan, undviker ännu en gång nutidens samhällsproblem

Köttbullar är viktigare än julskinkan

När svenskarna slår sig ner runt … Läs mer om Köttbullar är viktigare än julskinkan

Filmrecension: Dj Ahmet – en charmig och unik film

Dj Ahmet Betyg 4 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Dj Ahmet – en charmig och unik film

Gediget, omväxlande och emellanåt magiskt – TRUST med Trio X of Sweden

Trio X of … Läs mer om Gediget, omväxlande och emellanåt magiskt – TRUST med Trio X of Sweden

Teaterkritik: Toxic på Stadsteatern – stark, obehaglig och drabbande upplevelse

Toxic Inspirerad av Samuel Beckets I … Läs mer om Teaterkritik: Toxic på Stadsteatern – stark, obehaglig och drabbande upplevelse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in