• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Geoffrey Rush

Filmrecension: Pirates of the Caribbean: Salazar´s Revenge – dags att låta filmserien sjunka ner i havets djup

22 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Pirates of the Caribbean: Salazar´s Revenge
Betyg 2
Svensk biopremiär 24 maj 2017

Johnny Depp är tillbaka som den komiska piratkaptenen Jack Sparrow med sina ständiga skämt som han strör omkring sig – också när han måste rusa för sitt liv har han tid för sina ”oneliners”. Det är Pirates of the Carribean-filmerna i ett nötskal och även om denna femte film i serien fick två norska regissörer, duon Joachim Rønning och Espen Sandberg, för att ett regissörsbyte skulle göra att filmen får en ny karaktär i förhållande till de tidigare, är det fortfarande samma komediformat kryddat med en del äventyrsspänning på snäll nivå. Gillar du PIrates of the Caribbean kommer du säkert att uppskatta den här också. Men jag som vill ha mer än verklighetsflykt med charmiga skådespelare i en film skulle inte prioritera att spendera biopengar på den.

Jag gillar piratfilmer och dramaserien Black Sails följde jag med stort intresse. I berättelser om sjörövare går det att få in många samhällsfrågor och att få oss som tittare att fundera vidare kring frågor om frihet, äganderätt, samhällsbygge, civilisation, solidaritet och rättvisa. Är samhällen som kolonialmakter som det brittiska civiliserat när det hänger pirater? Går det att kalla samhällen för civila när de har ett sådant barbariskt straff som att döda fångade brottslingar? Vad säger att det är mer rättfärdigt att ha slavar och att lägga under sig andra länder som kolonier än att vara sjörövare? Black Sails är ett drama om pirater som tar upp många intressanta aspekter på vad ett samhälle är eller kan vara eller borde vara.

Filmerna i Pirates of the Caribbean tar inte upp dessa aspekter överhuvudtaget. Inte i de filmer jag sett i serien i alla fall. Jag har inte sett alla, just för att jag inte tycker det är intressanta. Handlingen i denna femte tar inte heller upp några frågor om hur vi lever tillsammans i världen. Den är ren underhållning utan något att säga oss. Okey, det går väl att krama ur filmen ett litet budskap om att det finns mer i världen och universum och på havet än vad vetenskapen hittills kan bevisa.

Filmens handling i korthet: Kapten Jack Sparrow jagas av sin gamla fiende, den skräckinjagande Kapten Salazar. Salazar tänker förgöra varenda pirat på haven och Kapten Jacks enda hopp om att överleva är att hitta Poseidons mytomspunna treudd, en kraftfull klenod som ger ägaren total kontroll över haven. Denna jakt gör han tillsammans med Henry, en ung man, och Carina Smyth, en ung kvinna, som båda har sina skäl att jaga treudden.

Som underhållning håller Pirates of the Caribbean: Salazar´s Revenge godtagbar standard ifall du roas av just denna form av filmer. Duktiga skådespelare som alltid är kul att se är ett av filmens plus: Johnny Depp som kapten Jack Sparrow, Javier Bardem som kapten Armando Salazar, Geoffrey Rush som kapten Hector Barbossa, Orlando Bloom som Will Turner och självaste Paul McCartney i en liten roll som farbror Jack.

Filmens specialeffekter är av hög kvalitet, kanske blir det en Oscarsnominering för tekniken. Kanske. Spökskeppet och dess spöklika besättning är skickligt digitaliserat. Men i övrigt är handlingen otroligt förutsägbar efter några minuter när huvudkaraktärerna presenterats. Humorn och det komiska är godkänt, absolut. Det är väl filmens största behållning. Men det komiska, skådespelarna och effekterna räcker inte för att det ska bli någon storfilm.

Denna femte film i Jack Sparrow-serien skulle kommit 2015 men ska ha blivit fördröjd på grund av floppen för filmbolagets storbudgetfilm The Lone Ranger och att studion tyckte att manuset behövde skrivas om, ()enligt uppgift i wikipedia). Hmm, jag tror inte den här blir den allra största publik-dragaren heller.. I april 2014 sade Depp att han samarbetar med manusförfattaren för att skapa en färsk och annorlunda film för de som sett de andra filmerna. Depp sade även att det kunde bli den sista delen i serien. Jag tror det är dags att låta denna filmserie gå i graven – eller sjunka ner i havets djup.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Geoffrey Rush, Johnny Depp, Pirates of the Carribean, Scen

The King´s Speech

3 februari, 2011 by Redaktionen


The King´s Speech
Betyg 4

”The King´s Speech” är en film som enkelt skulle kunna kallas ”Buddy movie”, om två polare som hjälper varandra. Dessa två vänner är hertigen av York och talpedagogen Lionel Louge.

Hertigen och senare kungen, som har problem med att tala offentligt spelas av Colin Firth. De gånger han försöker brukar han i bästa fall stamma sönder de tal som han ska hålla. Tidigt inser hans närmaste och hans fru att någonting måste göras för att lösa problemet. Efter att försökt med en rad specialister anlitar man oortodoxa
australiensaren Lionel Lounge för att arbeta med den högst motvillige patienten.

Bertie, som den blivande kung George VI kallades av sina närmaste, var inte menad att bli kung. Han hade en äldre bror som blev kung först, men som avsade sig kronan och Bertie blev tvungen att ta över rollen som kung över England och samväldet. Vikten av att kunna tala offentligt blev helt klart nödvändig.

Det hade med lätthet blivit en helt outhärdligt gullig film om en mans kamp mot sitt handikapp men tack vare Geoffrey Rush, som spelar Lionel Lounge, blir den här filmen till något mycket sevärt. Lounge, som vägrar att låta sig hunsas av Bertie och vägrar att tilltala honom med hans titel, visar med några enkla medel hur man bör behandla talfelen. Lionel bygger sin pedagogik på att under årens lopp ha hjälpt en rad traumatiserade patienter från första världskriget och på så sätt fått en hel del erfarenhet.

Bertie är på många sett en trasig gestalt vars familjeband gjort honom till det han är. Kungatiteln och det offentliga livet var han egentligen inte intresserad av om vi ska tro filmen. Det är även en film om hur två relativt lika män, fast de båda kommer från mycket olika delar av samhället, finner en gemensam grund att stå på.

Det är även roligt att se Anthony Andrews i rollen som premiärminister Stanley Baldwin och Guy Pearche som Edward VIII.

En tafatt och lite socialt missanpassad hertig blommar ut och blir en riktig ledare. För det är väl så här som
amerikaner helst ser sina britter; stammande, fumliga och lite introverta? Britter, som på många sätt är lika
amerikaner men lite lätt bortkollrade när det gäller den riktiga världen. Alla som någon gång har varit i
Storbritannien vet att så inte är fallet, den fumliga och tystlåtne engelsmannen (läs: Hugh Grant) finns det få av.
Den domesticerade engelsmannen liknar mer den falska bild som Hollywood har spridit runt om i världen. Att svordomarna i filmen gav filmen en något högre åldersgräns i USA får väl ses som en intressant detalj.

Med alla dessa historier som har kommit under de senaste åren om familjen Windsor, undrar jag om det inte är hög tid att göra någon svensk motsvarighet med familjen Bernadotte? Berättelser borde det finnas gott om. När vågar en svensk producent göra något sådant?

Läs även andra bloggares åsikter om Colin Firth, Geoffrey Rush, The King´s Speech, film, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Colin Firth, Geoffrey Rush, Recension, Scen, The King´s Speech

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Kärlek över Tanger Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Foto: Dexys Midnight Runners

Dexy's Midnight Runners på Pustervik 6 … Läs mer om Foto: Dexys Midnight Runners

Filmrecension: Monster Mia – en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla

Monster Mia Betyg 3 Svensk biopremiär 9 … Läs mer om Filmrecension: Monster Mia – en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla

Operakritik: Vem fan gillar opera? – Gripande nutidssaga om musikens kraft och mytologins djup

Foto: Nadja Sjöström Vem fan gillar … Läs mer om Operakritik: Vem fan gillar opera? – Gripande nutidssaga om musikens kraft och mytologins djup

Filmrecension: Arkipelag – trots vissa brister är det ändå en klar skinande regidebut

Arkipelag Manus och regi av Alex … Läs mer om Filmrecension: Arkipelag – trots vissa brister är det ändå en klar skinande regidebut

Tajt groove väcker ljuva minnen – Emrik & Wefunky Band på Valand

1/10 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Tajt groove väcker ljuva minnen – Emrik & Wefunky Band på Valand

Teaterkritik: Vernon Subutex – vad kan man annat göra än att le åt mänskligt elände och beteende

Vernon Subutex Teater Galeasen dramat i … Läs mer om Teaterkritik: Vernon Subutex – vad kan man annat göra än att le åt mänskligt elände och beteende

Teaterkritik: Sisyfos i vardagsrummet

Lisette T. Pagler, Joonas Heikkinen, … Läs mer om Teaterkritik: Sisyfos i vardagsrummet

Teaterkritik: Hamlet, nypremiär på Dramaten

Hamlet Av William Shakespeare i fri … Läs mer om Teaterkritik: Hamlet, nypremiär på Dramaten

Starkt bioår 2026 – unga går mest på bio

Foto: Pedro Ossowicki/Svenska … Läs mer om Starkt bioår 2026 – unga går mest på bio

Mångsidig duo växlar skickligt mellan två världar – Absolute Shakespeare som Lunchteater

v 40 (29/9 - 2/11) 2026 Göteborgs … Läs mer om Mångsidig duo växlar skickligt mellan två världar – Absolute Shakespeare som Lunchteater

Filmrecension: Verity – kanske inte helt nyskapande, men det lyckas ändå överraska

Verity Betyg 3 Svensk biopremiär 2 … Läs mer om Filmrecension: Verity – kanske inte helt nyskapande, men det lyckas ändå överraska

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in