• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: 3000 nätter – stark film om palestinsk ung kvinna i israeliskt fängelse

4 november, 2016 by Rosemari Södergren

3000natter

3000 nätter
Betyg 4
Svensk biopremiär 4 november 2016

Layal är en nygift palestinsk lärare som blir arresterad och oskyldigt dömd till åtta års fängelse efter att hon plockat upp en ung liftande man. Hon hamnar i ett israeliskt kvinnofängelse där palestinska politiska fångar hålls tillsammans med israeliska kriminella. Hon anklagas för att vara terrorist, den unge mannen misstänks för att ligga bakom ett terrordåd. Filmen var den stora vinnaren under Malmö Arab Film Festival 2016. Filmen har hyllats på festivaler världen över, och mottog pris för Bästa Långfilm och Publikens Pris under Malmö Arab Film Festival 2016.

Filmen är ett drama men bygger på verkliga händelser och skildrar på ett förfärande sätt hur palestinska, och för den delen också israeliska fångar, har det i fängelser i Israel. Kvinnorna är sammanfösta i kala rum med lergolv. Fångarna är också uppdelade, palestinierna är för sig och israelerna för sig och de som behandlas sämst är palestinierna.

Även om filmen är ett drama känns den väldigt naturalistisk, nästan dokumentär. Den talar direkt till hjärtat och magen och den känns ärlig och inte förskönande alls. Layal har chansen att bli frikänd om hon ljuger och säger att den unge liftaren hotade henne. I fängelset upptäcker hon snart att hon är väntar barn. Vill hon föda sitt barn i fängelset eller bli fri? Från fängelsechefen får hon hot om att inte få behålla sitt barn om hon inte går med på att spionera på sina palestinska medfångar.

Det är en tung film, svår att se för att jag inser att det är precis så här palestinier i israeliska fängelser har det, idag. Att behandlingen föder hat och motstånd är begripligt, fast vi som lever i en helt annan värld, i ett annat samhälle inte alltid förstår reaktionerna.

Det är en stark film men svår att betygsätta. Den stryker inte mig som tittare medhårs. Den ligger många mil från sagorna från Hollywood.

Regi: Mai Masri
Land: Palestina, Frankrike, Jordanien
År: 2015
Längd: 103 min
Genre: Drama, Verklighetsbaserad

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: 3000 nätter, fängelse, Filmrecension, kvinnofängelse, palestinier, Scen

Filmrecension: Jag, Daniel Blake – betyg 5 – en kuslig film om en verklighet som man inte trodde fanns

3 november, 2016 by Birgitta Komaki

jagdanielblake1

Jag, Daniel Blake
Betyg 5

Jag, Daniel Blake är invigningsfilm till Stockholms filmfestival 2016. Ett bättre val kunde inte juryn ha gjort i dessa nyliberala tider. Det är en kuslig film om en verklighet som man inte trodde fanns. Den verklighet som man inte knappt kan förstå om man inte själv är i den. Filmen är gjord av den outtröttlige 80-årige regissören Ken Loach. Med stringent skärpa sätter han ljuset på ett samhälle som krackelerar och där de innanför och utanför har helt skilda utgångspunkter.

jagdanielblake2När den 59-årige snickaren Daniel Blake drabbas av en hjärtattack förbjuder hans läkare honom att arbeta. Tyvärr anser dock inte försäkringskassans konsultbolag att han uppfyller sjukpoängen för sjukpenning. Han blir hänvisad till jobbsökarbidrag. När den 59-årige snickaren hänvisas till en kurs i att skriva CV ,söka bidrag på dator och ringa försäkringskassan börjar en film som kunde vara en fars om han inte behövde de pengar han söker. Han ringer till myndigheter med timslänga kötider, han går sin CV-kurs och han sitter vid en dator utan reslutat. I en byråkrati där människor sakta mals ner kan inte ens den stolte, rediga och juste Daniel klara sig. Myndigheterna kan alltid hota med sina sanktioner. När han blir vän med den arbetslösa småbarnsmamman Katie försöker han hjälpa henne. Arbetslös och med två barn blir hennes utväg att köa hos den av välgörenhet organiserade matbanken för att slippa svälten.

Det är en gripande film. Många scener är så absurda att man skrattar men skrattet fastnar i halsen. Det är en rak film som många av Ken Loachs filmer. Om verkligheten ser ut så här behövs inga tillkrånglade sidospår. Det är ingen film som får en att fundera länge över vad som är rätt eller fel. Alla med en gnutta av medmänsklighet måste tycka att det är fel på ett system som bryter ner sina medborgare. Man önskar att man kunde säga ” This is England” men tyvärr känns mycket i filmen obehagligt välbekant även här.

Daniel Blake spelas av Dave Johns, en engelsk komiker och stand up artist. En bakgrund som är perfekt för rollen som Daniel Blake, som ofta drar ett skämt för att lätta på stämningen. Katie spelas av Hayley Squires som fick rollen för sin längd och sin arbetarklassbakgrund. Hennes Katie kämpar envetet för sitt och barnens liv trots alla omständigheter.

Ken Loach har fått priset Guldpalmen två gånger och han fortsätter skildra de socialt utsatta. Jag tycker att det är årets bästa film. En film som alla borde se och speciellt politiker och tjänstemän.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Daniel Blake, Filmfestival, Filmrecension, Jag, Ken Loach, Scen

Filmrecension: Manchester by the Sea – med mycket Oscar-surr

2 november, 2016 by Rosemari Södergren

manchesterbythesea

Manchester by the Sea
Betyg 5
Svensk biopremiär 23 december 2016

Den här filmen surrar det en hel del kring om Oscarsstatyetter. Speciellt fokuseras detta surr kring rollen som fastighetsskötaren Lee Chandler som spelas av Casey Affleck. Efternamnet stämmer. Det är en lillebror till den mer inom filmvärlden kände Ben Affleck. Kanske blir detta filmen där lillebror Casey får en stor plats i berömdhetens strålkastare. Också Michelle Williams som hans exfru i filmen lär bli en aspirant filmpriser.

Manchester by the Sea är ett starkt drama om sorg och skuld och om det omöjliga att vrida livet tillbaka efter en katastrof. Sorg, stor outhärdlig sorg är inte något som alla människor drabbas av. Alla får uppleva någon sorg men för många handlar det om de naturliga sorgerna som att förlora farfar eller mormor, eller att misslyckas i en jobbintervju och inte få precis den karriärframgången du fantiserat om. Manchester by the Sea skildrar en man som drabbats av en fruktansvärd tragedi.

Vi får in filmens början se Lee Chandler i sitt roll som fastighetsskötare och vi ser att han gör sitt jobb, men han fjäskar inte för någon och det gör att han råkar i konflikter ofta. Han orkar helt enkelt inte vara så där extra trevlig utan säger som det är, ganska rakt av. Casey Affleck gör den rollen så bra. I vissa scener är det med små, små ögonrörelser han säger så mycket.

Lee Chandler får plötsligt ett dödsbesked. Hans äldre bror har avlidit och när testamentet läses upp visar det sig att Lee får ansvaret för broderns tonårsson.

The film är till största delen inspelad vid havet i Beverly, Gloucester och Salem. Det är fint foto, när Lee är ute till havs med sin bror och brorson känner jag nästan den salta vinden som far mot dem. Filmens starka behållning är dock karaktärerna, så bra spelade av Casey som Lee, Michelle Williams som hans ex-fru och Lucas Hedges som Patrick Chandler, Lees brorson.

Filmen skildrar på ett äkta sätt människor som försöker leva efter att ha drabbats av en tragedi och trots att filmen är producerat av amerikanska intressen är det långt ifrån de ofta förfalskade typiska Hollywood-produktioner där allt löser sig med en ny kärlek. Var och en som själv någon gång drabbats av en stor tragedi kan känna igen reaktionerna hos de drabbade.

Från början var det sagt att Matt Damon skulle samarbeta med regissören och manusförfattaren Kenneth Lonergan men på grund av tidskrockar med andra projekt fick Lonergan ta hela regidelen själv. Det kanske till och med vad till en fördel, för Lonergan har utan tvekan lyckats få skådespelarna att blomstra med små äkta uttryck och berättar en historia som känns långt in i magen på mig och som jag inte riktigt kan glömma utan tänker på av och till länge efteråt.

Filmen ska vara avslutningsfilm på Stockholms filmfestival och det blir en värdig avslutning på en festival som vad jag sett hittills blir en festival med stor betoning på äkthet och trovärdiga berättelser från världens många hörn.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Paulina – ett argentinskt drama

1 november, 2016 by Birgitta Komaki

paulina

Paulina
Betyg 4
Svensk premiär 4 november 2016

I samma vecka som vi har en påve från Argentina på besök har den argentinska filmen Paulina premiär. När påven talar om förlåtelse talar filmen om förståelse. Filmen är regisserad av Santiago Mitre och är inspirerad av den legendariska filmen La Patota av Daniel Tiayre (1960).

Det är en film om hur idealen kan krocka med verkligheten. I filmens inledning har fadern och dottern, Paulina, en hätsk diskussion. Paulina vill delta som lärare i ett demokratiprojekt på landsbygden. Fadern, som är en högt uppsatt domare anser att hon kastar bort sin lovande juridiska karriär. När Paulina ändå åker till projektet i en fattig och eftersatt del av Argentina visar sig problemen snabbt. Politik och rättigheter är svårt att intressera fattiga tonårsungdomar för. En kväll blir Paulina våldtagen av ett gäng unga män. Hon går snart tillbaka som lärare men känner sig osäker om eleverna. Envetet vägrar hon göra polisanmälan trots påtryckningar. Du är ett offer ingen hjälte säger fadern. Psykologen undrar om hon lider av Stockholmssyndromet, det vill säga har identifierat sig med förövarna.

Dolorez Fonzi gör en Paulina som både är stark och skör. Hon gör sina val mellan ideal och verklighet. Bland övriga skådespelare är Esteban Lamothe, gängledaren, den som väcker mest känslor. Miljön på den argentinska landsbygden känns så äkta som en dokumentär. Filmen har vunnit flera internationella priser och är mycket sevärd.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Argentina, Filmrecension, Paulina, Scen

Franska Univitellin och svenska Will belönades på Uppsala kortfilmfestival

31 oktober, 2016 by Rosemari Södergren

uppsalakortfilm

Franska Univitellin och svenska Will belönades med fina priser på årets upplaga av Uppsala kortfilmfestival.

Sista veckan i oktober gick den 35:e upplagan av Uppsala kortfilmfestival av stapeln. Under en veckas tid har filmintresserade Uppsalabor fått avsmaka kvalitetsstämplad kortfilm från hela världen.

I lördags avrundades festivalen med prisutdelning. Ett hundratal filmer var inom tävlan. Uppsala Grand Prix gick i år till fransmannen Terrence Nance för hans skruvade kärleksfilm Univitellin med juryns motivering: ”För en film som använder visuellt språk för att utmana konventionella filmiska troper genom sitt icke-linjära berättande grundat i afrikansk tradition.:”

Univitellin handlar om dömd kärlek mot bakgrund av en modern samtid. Det är en klassisk berättelse berättad med finess och experimentlusta. Filmen leker med filmkonventioner, våra förväntningar och det klassiska narrativa berättandet. Prisvinnaren Nance får en prissumma på 25 000 kronor. Varje år väljs en film ut till den internationella kortfilmfestivalen The European Short Film Festival. I år erhöll den ungerska filmskaparen Reka Bulsci priset för hens egendomliga Love, en animerad film om besjälad och evolutionär natur med egen inre logik, en historia som för Murakamis berättartradition vidare.

Per Sundström fick motta priset för bästa barnfilm för Will, ett starkt drama om nätmobbing. Hur vanligt är det med psykisk ohälsa och självmordstankar bland tonårskillar? Inte alls ovanligt, menar Per Sundström. I en exklusiv intervju, som snart publiceras på kulturbloggen, berättar han om tankarna bakom filmen.

Will är en stark ungdomsfilm. På ett effektivt sätt lyckas Sundström skildra skolungdomar med stark närvaro och realism. Han undviker de värsta moralkakorna och lämnar mycket öppet till tittarna att själva tolka in. Den starka skådespelet bidrar till filmupplevelsen. Malte Myrenberg Gårdinger är i lysande i rollen som William, en ordinär tonårskille som har egen youtube-kanal med ett hundratal följare. Av dessa skriver flera syrliga och elaka kommentarer som tar hårt på honom. Rädslan för att de anonyma hatarna en dag ska söka upp honom får William att begå hemska, destruktiva handlingar. Will är en typisk skolfilm som borde visas i alla högstadieklasser. Den skulle menar jag fungera utmärkt som diskussionsmaterial för ett samtal kring mobbing och kring de orimliga krav som ställs på ungdomar idag. Uppsala Kortfilmfestival ägde rum mellan 24 till 30 oktober.

Alla vinnare:
Uppsala Grand Prix – Univitellin
The Uppsala Short Film Nominee for The European Film Award – Love
The Uppsala Award in memory of Ingmar Bergman – Another City
Publikens pris – Timecode och Mamma vet bäst
Bästa svenska film – Baby
Juryns pris för bästa foto – Hingsten
Bästa barnfilm – Will

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 352
  • Sida 353
  • Sida 354
  • Sida 355
  • Sida 356
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in