Kulturmagasinet Kulturbloggen

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Argentina

Recension av tv-serie: The Garden of Bronze

by

The Garden of Bronze
Betyg 4
Visas på HBO Nordic, tio avsnitt
Serien är en originalproduktion från HBO Latin America/Argentina.

En thriller som kryper under skinnet på mig. The Garden of Bronze är något så ovanligt som en tv-serie från Argentina. Den utspelar sig till stor del i Buenos Aires men i de senare avsnitten beger sig huvudpersonen också iväg ut i djungel-liknande områden vid havet.

Serien handlar om Fabián Danubios, en argentinsk arkitekt, var liv förändras för alltid när han fyraåriga dotter försvinner i tunnelbanan i Buenos Aires tillsammans med barnflickan som passar henne. Dottern och barnflickan är på väg till ett barnkalas när de spårlöst försvinner.

Fabián och hans fru känner sig maktlösa. Det finns inget motiv, inga spår och inga vittnen. Det verkar dessutom som att polisen inte söker särskilt seriöst. Finns det korruption inom polisen som hindrar sökandet? Argentina har en lång historia av maktmissbruk inom militären och polismyndigheten.

César Doberti, en privatdetektiv med stort hjärta dyker upp. Han söker och lyckas hitta fler ledtrådar än polisen och han börjar söka tillsammans med Fabián. I brist på engagemang från polisen tar Fabian och privatdetektiven saken i egna händer och hans sökande blir hans livsmål och mening.

Serien är filmad på ett sätt som gör att den blir spännande på ett krypande sätt – och en av dess styrkor är karaktärernas trovärdighet. Fabián flippar ut ibland och är ilsken och slåss, precis som vi kan förvänta oss av en människa som förlorar så mycket i livet som han gör.

En bit in i serien var det en del som var lite oförklarligt och tycktes hänga i luften, men allt vävs samman på ett skickligt sätt i slutet. Det är en stark och också skrämmande berättelse.

Gustavo Malajovich har skrivit boken som serien baseras på.

MEDVERKANDE
Gerardo Romano
Julieta Zylberberg
Joaquín Furriel
Luis Luque
Norma Aleandro

Filmrecension: Paulina – ett argentinskt drama

by

paulina

Paulina
Betyg 4
Svensk premiär 4 november 2016

I samma vecka som vi har en påve från Argentina på besök har den argentinska filmen Paulina premiär. När påven talar om förlåtelse talar filmen om förståelse. Filmen är regisserad av Santiago Mitre och är inspirerad av den legendariska filmen La Patota av Daniel Tiayre (1960).

Det är en film om hur idealen kan krocka med verkligheten. I filmens inledning har fadern och dottern, Paulina, en hätsk diskussion. Paulina vill delta som lärare i ett demokratiprojekt på landsbygden. Fadern, som är en högt uppsatt domare anser att hon kastar bort sin lovande juridiska karriär. När Paulina ändå åker till projektet i en fattig och eftersatt del av Argentina visar sig problemen snabbt. Politik och rättigheter är svårt att intressera fattiga tonårsungdomar för. En kväll blir Paulina våldtagen av ett gäng unga män. Hon går snart tillbaka som lärare men känner sig osäker om eleverna. Envetet vägrar hon göra polisanmälan trots påtryckningar. Du är ett offer ingen hjälte säger fadern. Psykologen undrar om hon lider av Stockholmssyndromet, det vill säga har identifierat sig med förövarna.

Dolorez Fonzi gör en Paulina som både är stark och skör. Hon gör sina val mellan ideal och verklighet. Bland övriga skådespelare är Esteban Lamothe, gängledaren, den som väcker mest känslor. Miljön på den argentinska landsbygden känns så äkta som en dokumentär. Filmen har vunnit flera internationella priser och är mycket sevärd.

Pussel – en uppmuntrande film om att alla har en speciell gåva

by

Alla har en speciell gåva. Ibland kan det ta 40 år att upptäcka den. “Pussel” är något så ovanligt som en film från Argentina som visar på svenska biografer. Ja det är förstås inte på mainstream-biograferna utan på Folkets Bio.
Filmen är dessutom ovanlig nog att ha en kvinna i övre medelåldern som hjältinna eller huvudkaraktär.

Det är Maria del Carmens 50-årsdag och när hon äntligen diskat och plockat utan efter sitt kalas har hon tid att titta på sina presenter. Ett pussel är det som mest fångar hennes intresse och efter att i hela sitt vuxna liv ha funnits till för sin familj upptäcker hon att hon har en mycket speciell begåvning för pussel. Hon är helt fenomenal på att lägga pussel. En dag hittar hon en lapp i butiken där en person söker en partner för en pusseltävling.

Familjen, maken och de två vuxna sönerna, har lite svårt att ta att mamma inte passar upp dem hela tiden. Hon tränar dessutom i smyg med sin nyhittade pusselpartner, som visar sig vara en elegant välbärgad medelålders man.

Det är en lågmäld film om viktiga livsfrågor.

Svenska Dagbladets filmkritiker Jeanette Gentele tyckte också om filmen och gav den betyg 4:

Allt är upplagt för en kvinnlig uppbrottshistoria. Men Pussel undviker det förväntade. För Maria har inget behov av något uppbrott. Mycket viktigare för henne är tillgången till det som Virginia Woolf kallade ”ett eget rum”, ett eget utrymme för tankar och känslor, samma utrymme som männen i familjen har utan att någonsin tänka på det.

Pussel handlar om ett uppror i det lilla, men ett uppror med långtgående konsekvenser på sikt. Därför blir Pussel trots allt en film om kvinnlig frigörelse med pusselläggande Maria som dess kvinnliga hjältinna.

Jag märker däremot att män inte verkar förstå den här filmens charm. DN:s Mårten Blomkvist tyckte den var utan humor.

Folkets Bio har bilder och mer fakta om filmen.

Fler recensioner:
Sydsvenskan, Kommunalarbetaren, Göteborgsposten och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Är Maradona en maffiaboss eller är han en japansk samuraj?

by


Äntligen börjar fotbolls-VM bli kul. Matchen strax efter lunch så Sydkorea med sin snabbhet snurrade upp grekerna var riktigt rolig, stundtals.
Skönt efter de två oavgjorda, sega, avvaktande startmatcherna med spel som är på gränsen till fegspel.

Och lördagens match nummer två: Sollentunabon Lagerbäcks Nigeria mot Maradonas Argentina var underhållning på hög nivå.

Argentina, ett lag med världsstjärnor på varenda position var väl om vi ska vara ärliga det klart bättre laget. Som dock bara vann med 1-0. Tack vare tre skäl:
Nigerias briljante målvakt som storspelade och räddade mer än någon kan vänta.
Nigerias disiplinerade försvar. Sällan har ett lag så konsekvent hållit sina försvarspositioner.
Argentinas antallsspelare som strulade till flera klara målchanser. Vissa situationer var de för själviska och såg inte till att snabbt passa bollen till den som stod bättre till och i vissa fall var det kanske VM-nerver som sviktade. Jag vet inte, men missade gjorde de i alla fall.

I ärlighetens namn var matchen närmare 4-0 till Argentina än 1-1, fast den kunde slutat oavgjort eftersom Nigeria hade några riktigt giftiga målchanser.

TV-producenten ska också ha tack för att han (för det är väl förmodligen en han, det är det ju nästan alltid när det gäller sport och fotboll) valde att ofta låta kameran visa Maradona. Det går inte att komma ifrån: Maradona är en stjärna och riktigt kul att se honom agera på tränarsidan.
Han följer spelet, går nära plan och tar emot en och annan boll som kommit utanför och rullar in den på plan. Han verkar sugen att gå ut på plan själv.

Maradona, ja han ser speciell ut där han står i sin fina kostym. Är han en maffiaboss eller är han en japansk samuraj, är han Mifune som kommit tillbaka?

Det var förstås rätt kluvet att se matchen. Argentina var äntligen ett riktigt bra lag med stor spelskicklighet. Laget kommer att vara med på topp-platserna när VM sammanfattas efteråt. Men Nigeria var bra och det var kul att se Lagerbäck och hans ständige vapendragare Roland sitta där på tränarbänken med sina träningsoveraller och tugga tuggummi. Kändes hemvant. Sverige är med på VM, trots allt. Tack för det Lagerbäck.

Och om jag var från Argentina skulle jag nog se den här vinsten som på gränsen till oavgjord. Fast i målprotokollet är förstås lika mycket en vinst som en 4-0-vinst.
Och för Nigeria måste målet vara att bli tvåa i gruppen. För Argentina är absolut gruppsegraren.

Nigeria-Argentina 0-1
Sydkorea-Grekland 2-0

Relaterat: Svenska Dagbladet, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Expressen 1, Expressen 2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Maradona blir förbundskapten för Argentina – en liten notis i DN

by


Maradona blir förbundskapten för Argentina. Ute i världen är denna nyhet stort uppslagen.

I morgontidningen vi har uppslagen vid frukostbordet (den heter Dagens Nyheter och jag pratar pappersupplaga) är det en liten notis.

Det må vara så att svenska tidningar ska rapportera om svenska saker, men har de inte något missat hur stort det här är för fotbollsintresserade världen över?

Det är det där dilemmat med papparstidningar, att de inte får plats med särskilt mycket.

Aftonbladet slår inte på stort men rankar nyheten något större:

Sensationen ser ut att bli verklighet. Diego Armando Maradona har fått frågan om han ville bli ny förbundskapten för Argentina.
– Vi måste fortsätta prata, säger Maradona.

De stora fotbollsnationerna vågar sådant: de vågar de sina stora fotbollsspelare förtroende när de inte längre spelar i lag. Som Tyskland som hade Klinsman som förbundskapten.

I Sverige envisas vi med att ha väldigt gamla män som förbundskaptener – och män som inte spelat i landslaget.

Relaterat:
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet

Andra bloggar om: , ,