• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Shame, filmen: snygg, elegant, rå och kall, om sexmissbruk

2 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Shame
Betyg 3
Sverigepremiär 6 januari 2012

”Shame” med Michael Fassbender i huvudrollen som Brandon Sullivan, en man som är sexmissbrukare. Brandon Sullivan har ett välbetalt jobb och klarar att hantera både jobb och sitt sexmissbruk ända tills han syster Cissy kommer. Hon har ingenstans att bo och tycker att hennes bror bör kunna ge henne plats i lägenheten. Plötsligt blir det väldigt svårt för Brandon att få ihop tillvaron.

Carey Mulligan spelar systern och hon är en duktig skådespelerska och Fassbender är väl en av de största skådespelarna nu. Dessutom är filmen regisserad av Steve McQueen som skrivit manus tillsammans med Abi Morgan. Självklart garanterar alla dessa starka kort en film av hög kvalitet.

Men det finns ett stort men. Livet i New York skildras i hårda bilder och det är svårt att känna något för någon av personerna. Det lämnas ingen förklaring till varför Fassbender är sexmissbrukare.
Det blir svårt att känna någon engagemang för filmen och den ger inga antydningar heller till hur vi ska förstå sexmissbruket. Därför har jag svårt att känna något för filmen. På IMDB har Internetbesökare gett filmen högt betyg, den har fått ett genomsnitt på 8 av 10 möjliga. Fassbender har fått Venedigfestivalens skådespelarpris för rollen som Brandon Sullivan och en Golden Globe-nominering, så många tilltalas av filmen.

Sexmissbruket skildras mycket närgånget och rått. Men att en film håller hög konstnärlig kvalitet i foto, filmklipp och skådespelarnas insatser räcker inte för mig. Jag vill känna något inför en film eller uppleva att den ger mig något eller att den förklarar något. Den känns snygg men meningslös, den tillför ingen förståelse av sexmissbrukare.

DN/TT Spectra skriver om filmen:

”Shame” innehåller så många naken- och sexscener att den i USA fått samma åldersgräns som porrfilmer. Fassbender säger om sina många nakenscener:

– Det är klart att det känns pinsamt, det gör det väl för alla, om man inte är exhibitionist. Men det måste göras. Ska rollfiguren gå omkring naken, så är det mitt jobb. Jag är där för att hjälpa till med att berätta historien, så det är bara att kavla upp skjortärmarna och sätta igång utan att tänka för mycket på det.

Fast för fans av Michael Fassbender är filmen förstås ett måste. Och jag är en stor beundrare av Fassbender sedan hans genombrottsfilm ”Hunger”, också den i regi av Steve McQueen.

Läs även andra bloggares åsikter om Michael Fassbender, Steve McQueen, sexmissbruk, filmrecension, film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Michael Fassbender, Scen, sexmissbruk, Steve McQueen

Vinn biljetter till succéfilmen Mannen från Le Havre – här är vinnarna

2 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Filmen ”Mannen från Le Havre” har premiär på Folkets Bio den 25:e december i Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Helsingborg, Västerås, Norrköping, Örebro, Visby, Växjö, Umeå och Östersund.

Nu har du chansen att vinna två biljetter till filmen. Fem vinnare får två biljetter vardera.
Tävlingen är nu avgjord:
Vinnare är:
Vinnare biljetter till filmen Mannen från Le Havre
Gunilla Sorth, Malmö
Effi Keramidari, Angered
Nina Ahlzén, Göteborg
Benny Gryphon, Västerås
Claes Lundquist, Johanneshov

Lite information om filmen:

Marcel Marx (André Wilms), har lämnat sitt bohemiska författarliv för att istället försörja sig som skoputsare. Marcel lever förnöjt i ett kärleksfullt äktenskap med Arletty (Kati Outinen) och några glas om dagen på kvarterets bar. Men allt förändras när Arletty får en allvarlig sjukdomsdiagnos samtidigt som Idrissa dyker upp, en liten kille från någonstans i Afrika som kommit som båtflykting till Le Havre istället för till London där mamman väntar. Med regissörens egna ord: En saga med två lyckliga slut!

Vad du ska göra för att kunna vinna biljetter?
Du mailar ditt svar på frågan nedan till:
tavla (snabel-a) kulturbloggen (punkt) com

Maila snabbt, vinnarna utses ganska snart efter att vi fått fem rätta svar.
Glöm inte att skicka med din adress, annars vet vi inte vart vi ska posta biljetterna, om du vinner.
Här är tävlingsfrågan:

Frågan:
En av Kaurismäkis filmer har nominerats för en Oscar i kategorin bästa utländska film. Vilken film?
1. Moln på drift
X. Mannen utan minne
2. Ljus i skymningen

Rätt svar: Mannen utan minne

Här kan du läsa Kulturbloggens recension av filmen och här är DN:s recension och här SVD som ger högsta betyget.

Läs även andra bloggares åsikter om Mannen från Le Havre, film, tävlingar, biljetter

Arkiverad under: Film Taggad som: biljetter, Mannen från Le Havre, Scen, Tävlingar

Filmrecension: The Girl with the Dragon Tattoo

21 december, 2011 by Redaktionen

Titel: The Girl With the Dragon Tattoo
Betyg: 3
Svensk biopremiär: 21 december 2011

Med en hårt estetiserad introduktion utav filmen; som för tankarna till det som hör var James Bond-film till, fast med en skruvad mix av The Matrix och en slags filosofi om att vi människor är ihopkopplade via kablar som för tankarna lika mycket till Trinity som Lisbeth Salander, sätts ribban för hela filmen. Som sig bör. I alla fall utseendemässigt, men också formmässigt. För vi låter oss bli införstådda med att det här inte är någon rak översättning av den svenska förlagan. Så den aktuella diskussionen om huruvida Fincher lyckats göra en bra ”översättning” som kanske till och med överträffar originalet är därför onödig. Han har inte satsat på att göra någon karbonkopia av den svenska originalfilmen utan försökt sätta en personlig prägel utifrån boken utan vidare hänsyn till senare material. Vilket har visat sig lika lyckat som mindre bra…

Ett av exemplen på det är när den första övergrepps-scenen på Lisbeth är över och hon försöker återhämta sig; man vet sedan tidigare scen att hon varit med om något otroligt obehagligt, vilket gestaltats väl, men känslan tappar kraft direkt efteråt och scenen blir inte lika svidande som när Noomi Rapace använde sina fingrar som skurborste med tvål för att få bort allt det äckliga ur sin mun. Överlag är den svenska Lisbeth bättre gestaltare av denna skuggkvinna, men med det sagt så är knappast Rooney Mara dålig heller. Det är snarare David Fincher, den omtalade stjärnregissören, som slarvar bort vissa scener, som när Lisbeth får sin dator förstörd, men tar å andra sidan igen det med andra. Speciellt viktigt är det hur Lisbeth förlorar sina första förmyndare, och hennes senare relation med denne. Det är skildrat med en speciell närhet och värme som ger Lisbeth en välbehövlig mänsklig sida som tappades bort i den svenska versionen. Och mot slutet får hon ytterligare en sådan scen, fast mer sorgsen, som kanske är väldigt kort och koncis men ändå känsloladdad. Man lyckas nå ut till publiken och skapa igenkänning. På ett lyckat vis.

Det som irriterar mest, bortsett från dessa svaga scener som tyvärr förekommer lite för ofta, är absolut inte skådespelarna (som snarare gör ett kanonjobb) utan hur man blandar engelska med svenska. Och speciellt illa blir det inte när engelsmännen försöker sig på att prata svenska, det blir så fåordigt att det lätt sköts med bravur, utan när svenskarna ska bryta på engelska och helt bryta illusionen. Det hade räckt med att ha svenska statister, och helt låta pratet skötas på engelska, istället för att blanda in några svenska ord och meningar om vartannat och snarare skapa känslan av ett rockband på världsturné där sångaren försöker vara charmig genom att säga en mening på svenska och få hela publiken att jubla. För det är någonting som varken charmar eller imponerar, utan snarare förstör helhetsupplevelsen. Även om det är fint att känna igen sig i svenska miljöer lite till och från också.

Text: Fredrik Gertz

Läs även andra bloggares åsikter om The Girl with the Dragon Tattoo, Rooney Mara, David Fincher

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: David Fincher, Rooney Mara, The Girl with the Dragon Tattoo

Krigsvinter – utspelar sig under världskriget men berättar något allmängiltigt

16 december, 2011 by Rosemari Södergren

Krigsvinter
Betyg: 4
DVD-premiär 7 december 2011

”Krigsvinter” utspelar sig i januari 1945 i en småstad i Holland som ockuperats av nazister. Det är sträng vinter, massor av snö och kallt och i staden vimlar av tyska soldater och officerare. ETt brittiskt stridsplan kraschlandar i skogen utanför staden och en pluton nazisoldater ger sig iväg för att ta hand om den brittiska piloten. Två holländska tonårsgrabbar som brinner av hat mot ockupationsmakten hinner dock till planet först.
En av pojkarna, Michiel, är borgmästarens son. Michiel grips av tyskarna och hans pappa får under förödmjukande former hämta honom hos den tyska officeren. Michiels far har valt att vara diplomatisk, att bemöta tyskarna artigt och inte visa sitt hat inför ockupationen. Michiel har svårt att förstå sin pappas inställning.
Michiel beger sig ut i skogen igen och hittar då den eftersökte soldaten som gömt sig. Michiel bestämmer sig att hjälpa soldaten att ta sig till staden Zwolle där det finns motståndsmän som kan hjälpa honom hem till England.
Filmen utspelar sig visserligen i en holländsk småstad under andra världskriget men handlar om mycket mer än en krigsberättelse. Det är lätt att känna för Michiel och filmen är stark. Men små medel och återhållet skådespel känns krigets idioti i magen och i hjärtat. Många människor som kommer som flyktingar har liknande erfarenheter.
Krig får människor att göra grymheter och kan också splittra familjer och vänner.

Onyanserat är också positiv till Krigsvinter och skriver:

Filmens huvudperson är den 13-åriga Michiel (Martijn Lakemeier) som med återhållet spel och uttrycksfulla små medel verkligen är ett fynd. Hans pappa, Johan (Raymond Thiry, är stans borgmästare och Michiel ställer sig helt oförstående inför faderns pragmatiska hållning mot tyskarna. Johan är diplomatisk och tycker att han ser till byns bästa när han gnuggar näsa med tysken. I Michiels ögo är fadern dock i det närmaste en medlöpare. Michiel ser istället upp till den rebelliska farbrorn Ben (Yorick van Wageningen) som är engagerad i motståndsrörelsen. Han har skägg, röker cigg och har kontakter överallt. De två förebilderna kämpar båda mot nazisterna fast på helt olika sätt. När Michiel av en slump hittar den skadade brittiska piloten Jack (Jamie Campbell Bower) i skogen så ser han en chans att göra sitt eget avtryck i kampen mot tyskarna. Han ska hjälpa Jack att återvända till England till varje pris.

Krigsvinter är ett stramt skrivet drama med komplexa karaktärer regisserade med fingertoppskänsla; filmen innehåller varken stråkar eller sirap. Det är kargt, hårt och spännande hela vägen.

Läs även andra bloggares åsikter om andra världskriget, Holland, nazismen, krig, recension, filmrecension, dvd

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Andra världskriget, dvd, Filmrecension, Holland, Krig, Nazismen, Recension

Mannen från Le Havre – årets bästa julpremiär

14 december, 2011 by Rosemari Södergren

Mannen från Le Havre
Betyg: 5
Sverigepremiär: 25 december

”Mannen från Le Havre” av Aki Kaurismäki är en av årets absolut mest intressanta filmer. Den är snyggt filmad, bra berättad, överraskande, varm och stillsam och stor.

En afrikansk flyktingpojke hamnar i en container i den franska staden Le Havre. Container skulle till London men hamnade i Le Havre. När den franska polisen och militärstyrkor öppnar container rymmer den unge pojken Idrissa och undviker att på så sätt bli skickad till flyktingläger för att bli skickad direkt tillbaka till Afrika. Den bohemiska Marcel Marx, en äldre skoputsare som lever ett fattigt liv i skabbiga kvarter tillsammans med sin fru Arletty hittar pojken.

Marcels fru Arietty hamnar på sjukhus, hon har fått en svår sjukdom. Vilken sjukdom sägs inte, men behandling sätts in direkt och läkaren ger henne inget hopp om att hon ska överleva. Hon vill inte att hennes man ska förstå hur svårt sjuk hon är och förbjuder honom att komma till henne på sjukhuset under behandlingstiden. Den tiden ägnar sig Marcel istället åt att ta hand om och försöka hjälpa flyktingpojken i hans svåra situation.

Idrissas mamma lever sedan många år i London utan uppehållstillstånd men med ett jobb hon kan försörja sig på. Eftersom Idrissas pappa har dött var det meningen att Idrissa skulle komma till sin mamma.

Filmen visar på hur ohyggligt omänskliga västvärldens flyktingpolitik är som splittrar familjen. Att en kvinna som försörjer sig själv inte kan få uppehållstillstånd och inte kan få sin son till sig, det är inget annat än brott mot mänskligheten. Hur den franska polisen jagar flyktingarna för att snabbt forsla iväg dem till det land de flytt ifrån är också omänskligt. Aki Kaurismäki lyfter fram det mänskliga perpektivet, berättar om människorna det handlar om.

Det lågmälda sättet att berätta på är konsekvent genomfört. I det fattiga kvarteren gror en medmänsklighet och solidaritet som ger hopp om mänskligheten.

Aki Kaurismäki berättar så skickligt och utan stora, överdrivna åthävor. Ett exempel: Marcel placerar en bit bröd och lite vatten på trappan vid kajen och går sedan därifrån. Allt vi hör är lite vattenskvalp och utan att vi behöver se något mer vet vi vad som hänt. (När du ser filmen kommer du att förstå exakt vad jag menar.) Filmen är fylld av sådana sätt att berätta, där regissören helt klart litar på filmbetraktaren och vet att vi kan tänka själva.

Aki Kaurismäki behärskar också konsten att tillsätta rollerna. André Wilms som Marcel, Kati Outinen som Arietty, Jean-Pierre Darroussin som poliskommissarie Monet, Jean-Pierre Darroussin som Idrissa och Quoc Dung Nguyen som Chang (as Quoc-Dung Nguyen) är alla helt rätt personer för sina roller.

Aki Kaurismäki är internationellt erkänd och fick för Mannen utan minne bland annat Grand Prix vid filmfestivalen i Cannes 2002 samt en Oscarsnominering i kategorin ”bästa utländska film” samma år. ”Mannen från Le Havre” har förutom FIPRESCI-priset i Cannes också vunnit Bästa internationella film på filmfestivalen i Munchen. Den vann också Gold Hugo på Chicagos fimfestival, samt är Finlands val till kommande Oscarsgala.

”Mannen från Le Havre” är utan tvekan en av julens bästa premiärer.

Mer om filmen på Folkets Bios hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Mannen från Le Havre, Aki Kaurismäki, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Aki Kaurismäki, Filmrecension, Mannen från Le Havre, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 563
  • Sida 564
  • Sida 565
  • Sida 566
  • Sida 567
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 637
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in