Mannen från Le Havre
Betyg: 5
Sverigepremiär: 25 december
“Mannen från Le Havre” av Aki Kaurismäki är en av årets absolut mest intressanta filmer. Den är snyggt filmad, bra berättad, överraskande, varm och stillsam och stor.
En afrikansk flyktingpojke hamnar i en container i den franska staden Le Havre. Container skulle till London men hamnade i Le Havre. När den franska polisen och militärstyrkor öppnar container rymmer den unge pojken Idrissa och undviker att på så sätt bli skickad till flyktingläger för att bli skickad direkt tillbaka till Afrika. Den bohemiska Marcel Marx, en äldre skoputsare som lever ett fattigt liv i skabbiga kvarter tillsammans med sin fru Arletty hittar pojken.
Marcels fru Arietty hamnar på sjukhus, hon har fått en svår sjukdom. Vilken sjukdom sägs inte, men behandling sätts in direkt och läkaren ger henne inget hopp om att hon ska överleva. Hon vill inte att hennes man ska förstå hur svårt sjuk hon är och förbjuder honom att komma till henne på sjukhuset under behandlingstiden. Den tiden ägnar sig Marcel istället åt att ta hand om och försöka hjälpa flyktingpojken i hans svåra situation.
Idrissas mamma lever sedan många år i London utan uppehållstillstånd men med ett jobb hon kan försörja sig på. Eftersom Idrissas pappa har dött var det meningen att Idrissa skulle komma till sin mamma.
Filmen visar på hur ohyggligt omänskliga västvärldens flyktingpolitik är som splittrar familjen. Att en kvinna som försörjer sig själv inte kan få uppehållstillstånd och inte kan få sin son till sig, det är inget annat än brott mot mänskligheten. Hur den franska polisen jagar flyktingarna för att snabbt forsla iväg dem till det land de flytt ifrån är också omänskligt. Aki Kaurismäki lyfter fram det mänskliga perpektivet, berättar om människorna det handlar om.
Det lågmälda sättet att berätta på är konsekvent genomfört. I det fattiga kvarteren gror en medmänsklighet och solidaritet som ger hopp om mänskligheten.
Aki Kaurismäki berättar så skickligt och utan stora, överdrivna åthävor. Ett exempel: Marcel placerar en bit bröd och lite vatten på trappan vid kajen och går sedan därifrån. Allt vi hör är lite vattenskvalp och utan att vi behöver se något mer vet vi vad som hänt. (När du ser filmen kommer du att förstå exakt vad jag menar.) Filmen är fylld av sådana sätt att berätta, där regissören helt klart litar på filmbetraktaren och vet att vi kan tänka själva.
Aki Kaurismäki behärskar också konsten att tillsätta rollerna. André Wilms som Marcel, Kati Outinen som Arietty, Jean-Pierre Darroussin som poliskommissarie Monet, Jean-Pierre Darroussin som Idrissa och Quoc Dung Nguyen som Chang (as Quoc-Dung Nguyen) är alla helt rätt personer för sina roller.
Aki Kaurismäki är internationellt erkänd och fick för Mannen utan minne bland annat Grand Prix vid filmfestivalen i Cannes 2002 samt en Oscarsnominering i kategorin “bästa utländska film” samma år. “Mannen från Le Havre” har förutom FIPRESCI-priset i Cannes också vunnit Bästa internationella film på filmfestivalen i Munchen. Den vann också Gold Hugo på Chicagos fimfestival, samt är Finlands val till kommande Oscarsgala.
“Mannen från Le Havre” är utan tvekan en av julens bästa premiärer.
Mer om filmen på Folkets Bios hemsida.
Läs även andra bloggares åsikter om Mannen från Le Havre, Aki Kaurismäki, film, filmrecension