• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rooney Mara

Filmrecension: Carol

20 november, 2015 by Jonatan Södergren

carol

Carol
Betyg: 4
Visas på Stockholms filmfestival, ordinarie biopremiär 25 december

Cate Blanchett och Rooney Mara imponerar i en av årets snyggaste filmer. Carol, som bygger på Patricia Highsmiths när den skrevs kontroversiella roman The Price of Salt, handlar om en omöjlig kärlekshistoria där de lika stilistiska som konservativa miljöerna från 50-talets New York ständigt gör sig påminda.

I filmens öppningsscen ser vi en charmig man med hatt kliva in på en bar i typisk 50-talsstil. Du tror att han ska spela en viktig roll i berättelsen, men så zoomas kameran ut och vi får se två enigmatiska, men ack så uttrycksfulla kvinnor sitta vid ett bord. Vi vet ännu inte vad som har hänt mellan dem, men likt en tavla väcker bara bildsekvenserna i sig så många tankar.

Therese, som spelas av Rooney Mara, har precis flyttat till Manhattan. Hon är ung och osäker på vad hon vill göra av sitt liv. Hon låter sig ofta ryckas med i andra personers infall, så det är ofta svårt att avgöra vad som försiggår i hennes huvud. Men hennes karaktär växer på en allteftersom, det står snart klart att hon har mycket djup och är på väg att blomma ut till en ny människa. Kanske gör Mara sin bästa rollprestation hittills.

Hon bor med sin pojkvän som vill resa iväg till Europa, och drömmer om att bli fotograf. För att ha råd med hyran jobbar hon extra som ett butiksbiträde. Några dagar innan jul kommer Carol, som spelas av Cate Blanchett, in för att köpa en present till sin dotter. De träffas bara kort, men kan inte sluta tänka på varandra.

Carol, å andra sidan, håller på att skilja sig med sin man och kämpar för att få behålla vårdnaden för sitt barn. Precis som i Blue Jasmine passar Cate Blanchett perfekt i rollen som en trasig kvinna från de högre samhällsklasserna. När de inleder en relation äventyrar de båda liven de levt fram tills dess.

I en av förra årets filmfestivals starkaste filmer, Wild, fick vi se Reese Witherspoon i rollen som resande kvinna. I år är det Cate Blanchetts tur; i Carol flyr hon undan ett konservativt samhälles dömande blickar. Men filmen blir aldrig kontroversiell för sakens skull, utan har en fängslande berättelse med bra rollprestationer (jag skulle inte bli förvånad om både Cate Blanchett och Rooney Mara får Oscars-nomineringar för bästa huvudroll), snyggt foto och 50-talsmiljöer att förlora sig i. En kul bonus är att även Sleater-Kinneys Carrie Brownstein, som just nu är aktuell med sin memoar Hunger Makes Me a Modern Girl, gör ett kort gästspel.

Arkiverad under: Filmrecension Taggad som: Carol, Cate Blanchett, Rooney Mara, Stockholms filmfestival

Filmrecension: The Girl with the Dragon Tattoo

21 december, 2011 by Redaktionen

Titel: The Girl With the Dragon Tattoo
Betyg: 3
Svensk biopremiär: 21 december 2011

Med en hårt estetiserad introduktion utav filmen; som för tankarna till det som hör var James Bond-film till, fast med en skruvad mix av The Matrix och en slags filosofi om att vi människor är ihopkopplade via kablar som för tankarna lika mycket till Trinity som Lisbeth Salander, sätts ribban för hela filmen. Som sig bör. I alla fall utseendemässigt, men också formmässigt. För vi låter oss bli införstådda med att det här inte är någon rak översättning av den svenska förlagan. Så den aktuella diskussionen om huruvida Fincher lyckats göra en bra ”översättning” som kanske till och med överträffar originalet är därför onödig. Han har inte satsat på att göra någon karbonkopia av den svenska originalfilmen utan försökt sätta en personlig prägel utifrån boken utan vidare hänsyn till senare material. Vilket har visat sig lika lyckat som mindre bra…

Ett av exemplen på det är när den första övergrepps-scenen på Lisbeth är över och hon försöker återhämta sig; man vet sedan tidigare scen att hon varit med om något otroligt obehagligt, vilket gestaltats väl, men känslan tappar kraft direkt efteråt och scenen blir inte lika svidande som när Noomi Rapace använde sina fingrar som skurborste med tvål för att få bort allt det äckliga ur sin mun. Överlag är den svenska Lisbeth bättre gestaltare av denna skuggkvinna, men med det sagt så är knappast Rooney Mara dålig heller. Det är snarare David Fincher, den omtalade stjärnregissören, som slarvar bort vissa scener, som när Lisbeth får sin dator förstörd, men tar å andra sidan igen det med andra. Speciellt viktigt är det hur Lisbeth förlorar sina första förmyndare, och hennes senare relation med denne. Det är skildrat med en speciell närhet och värme som ger Lisbeth en välbehövlig mänsklig sida som tappades bort i den svenska versionen. Och mot slutet får hon ytterligare en sådan scen, fast mer sorgsen, som kanske är väldigt kort och koncis men ändå känsloladdad. Man lyckas nå ut till publiken och skapa igenkänning. På ett lyckat vis.

Det som irriterar mest, bortsett från dessa svaga scener som tyvärr förekommer lite för ofta, är absolut inte skådespelarna (som snarare gör ett kanonjobb) utan hur man blandar engelska med svenska. Och speciellt illa blir det inte när engelsmännen försöker sig på att prata svenska, det blir så fåordigt att det lätt sköts med bravur, utan när svenskarna ska bryta på engelska och helt bryta illusionen. Det hade räckt med att ha svenska statister, och helt låta pratet skötas på engelska, istället för att blanda in några svenska ord och meningar om vartannat och snarare skapa känslan av ett rockband på världsturné där sångaren försöker vara charmig genom att säga en mening på svenska och få hela publiken att jubla. För det är någonting som varken charmar eller imponerar, utan snarare förstör helhetsupplevelsen. Även om det är fint att känna igen sig i svenska miljöer lite till och från också.

Text: Fredrik Gertz

Läs även andra bloggares åsikter om The Girl with the Dragon Tattoo, Rooney Mara, David Fincher

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: David Fincher, Rooney Mara, The Girl with the Dragon Tattoo

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Lorde – Way Out West när pop blir teater, klubb och ren magi

Det finns konserter man ser. Och så … Läs mer om Lorde – Way Out West när pop blir teater, klubb och ren magi

Veronica Maggio – Way Out West

Veronica Maggio är ett proffs. Det vet … Läs mer om Veronica Maggio – Way Out West

Way Out West 2026 – Saint Etienne och deras ljust svepande rytmer är en nostalgikick trots oförklarligt missöde

3 SAINT ETIENNE från London … Läs mer om Way Out West 2026 – Saint Etienne och deras ljust svepande rytmer är en nostalgikick trots oförklarligt missöde

Teaterkritik: Höga visan i Benhuset, Katarina kyrkogård – En dans där alla våra mänskliga känslor spelas upp

Höga visan Premiär 14 augusti … Läs mer om Teaterkritik: Höga visan i Benhuset, Katarina kyrkogård – En dans där alla våra mänskliga känslor spelas upp

Familjemusikalen Mrs. Doubtfire får nordisk premiär på Östgötateatern

Familjemusikalen Mrs. Doubtfire får … Läs mer om Familjemusikalen Mrs. Doubtfire får nordisk premiär på Östgötateatern

Filmrecension: The Invite – briljant

The Invite Regi Olivia Wilde Nordisk … Läs mer om Filmrecension: The Invite – briljant

Filmrecension: Främlingen – estetiskt tilltalande mästerverk som talar både till huvud och känslor

Främlingen Betyg 4 Svensk biopremiär 21 … Läs mer om Filmrecension: Främlingen – estetiskt tilltalande mästerverk som talar både till huvud och känslor

Way Out West 2026 – Nick Cave & The Bad Seeds tar oss ånyo i besittning

5 Konstigt planerat att inte lägga … Läs mer om Way Out West 2026 – Nick Cave & The Bad Seeds tar oss ånyo i besittning

Hamlet möter Lejonkungen i personligt gästspel på Dramaten

Joakim Fernström i Människokung Hamlet … Läs mer om Hamlet möter Lejonkungen i personligt gästspel på Dramaten

Ett upprop för konsten från Röda Sten Konsthall

"Asbra, fattar noll" är ett upprop från … Läs mer om Ett upprop för konsten från Röda Sten Konsthall

The Cure – Way Out West – melankoliskt vackert och poppigt

Privat foto från publik The Cure Plats: … Läs mer om The Cure – Way Out West – melankoliskt vackert och poppigt

Joel Alme – Way Out West

Joel Alme har sagt att han inte tycker … Läs mer om Joel Alme – Way Out West

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in