Stormen
Betyg 2
Global premiär på Netflix 15 oktober 2026 och på utvalda svenska biografer 2 oktober
Regissör och manusförfattare: Josephine Bornebusch
Rollbesättning: Gustaf Skarsgård, Aliette Opheim, Filip Berg, Josephine Bornebusch, Jonas Karlsson, Johan Rheborg, Christopher Wagelin, Sara Shirpey, Gizem Erdogan, Henrik Dorsin, Nils Wetterholm och Nicole Levin.
Ska man skratta eller gråta? Det är en rejält skruvad komedi med totalt överdrivna personligheter. Humor är personligt. Jag har svårt att tycka det är roligt att se filmer där samtliga karaktärer helt klart är absurda och löjeväckande och går över gränsen hela tiden. Stormen är skruvad och en mörk, dyster berättelse.
I centrum står Filip (spelad av duktiga Gustaf Skarsgård) som ska fira att han fyller 45 år. Firandet sker på hans och hans sambos nyinköpta gård i norra Sverige. Födelsedagsfesten har en baktanke. Filip med sambo har planer på att kunna leva på gården genom att göra den till ett pensionat dit välbeställda personer kan boka konferenser eller festligheter. Därför har de bjudit in flera gäster som har stora plånböcker, som är rika nog att kunna investera. Ett problem inför festen är att Filip med sambo inte har någon duktig personal. Den unge man som ska vara kock är inte särskilt duktig och är mest intresserad av att bli hög av svampar med psykedeliska egenskaper.
Filmens titel är Stormen och en storm är det som sveper in över landet och sällskapet på gården skärs av från omvärlden. Taxichauffören Stefan (väl gestaltad av Henrik Dorsin, som väl alltid gör bra ifrån sig) som beställts för att sitta redo om någon vill åka iväg blir också strandsatt på gården och får ett av gårdens många gästrum.
Stormen gör att gästerna kommer närmare varandra är de vill och en och annan fasad börjar rämna. Och när kocken tittar bort ett ögonblick sker en liten olycka i köket som gör att en stor hög av magiska svampar hamnar i svampsåsen som en av gästerna snor åt sig, för övrigt stenrike Nicholas (spelas av Johan Rheborg). Nicholas och hans pojkvän Jacob (spelas av Jonas Karlsson, i en så utflippad karaktär som jag aldrig sett denna duktige skådespelare spelat tidigare) har en fasad utåt av att vara helt drogfria. Men så drogfria och nyktra blir de inte.
Ja det blir många karaktärer som tappar sin vackra ytliga fasad och blir löjligare och mer misslyckade eller sorgliga än de vill att omgivningen ska förstå. Det är något som kan skildras på ett intressant sätt men för min del är allt ett par steg för överdrivna för att jag ska skratt och ha roligt. Jag är dock medveten om att vi alla har olika gränser för vad vi tycker är komedi och vad som börjar bli för mycket, för löjligt.
Filmens plus: en lång rad av de duktiga svenska skådespelarna är med och ofta i för dem ovanliga roller, som Jonas Karlsson som Jacob och Gustaf Skarsgård som Filip och Henrik Dorsin som vilsen, alldeles för snäll taxichaufför. Dorsins roll är för min del filmens största behållning. Han sätter fokus på klass-samhället på ett tydligt sätt. Men trots flera bra rollprestationer räcker det inte för något högre betyg, som jag ser det.