Arrival
Betyg 5
Svenska biopremiär 3 december 2016
Arrival är en film med flera bottnar och kan tolkas på många nivåer. Den kategoriseras av många som en science fiction, men den är mycket mer. Det är en film om vår existens, om tiden, om varat, om språk, om kärlek, om gud eller Gud eller tillvaron, existensen. Det är en film som kan ses på många sätt och som håller att se flera gånger, om och om igen – och du kommer att hitta nya saker varje gång.
Arrival är visserligen på ytan en science fiction-dramathriller – men den är som jag redan sagt så mycket, mycket mer. Den bryter i hög grad mot traditionella filmer om utomjordningar som kommer till jorden genom att dessa så kallade utomjordingar i Arrival inte automatiskt betraktas som ett hot mot mänskligheten, eller i varje fall inte visar aggressiva tendenser och vilja att ta över jorden. På tolv platser runt om i världen anländer samma tid tolv farkoster som inte ser ut som något mänskligheten kan bygga. Varför har de kommit? Vad är det? Vad vill de? Regeringarna i de länder som fått en utomjordisk farkost inom sina gränser försöker alla på olika sätt få kontakt med utomjordingarna.
Filmens yttre handling följer några människor i USA som får uppdraget att försöka kommunicera med de varelser som kommit i dessa farkoster. Det är bara den yttre handlingen. Filmen har flera nivåer.
Det går förstås att se filmen som en äventyrsberättelse rakt av. Som sådan skulle jag för min del ge filmen betyg 4. Det är för att filmen har så många fler nivåer av vad den berättar som gör att jag ser den som en av de bästa filmerna i år och sätter betyg 5.
Arrival är i hög grad en berättelse om kommunikation, den ställer frågor kring och utforskar vad språk är och hur vi kommunicerar med varandra. Filmen är dock i ännu högre grad en framställning som undersöker våra mest existentiella frågor kring tid är och vad är död och liv?
Att filmen kan tolkas och förstås på en mängd olika sätt är jag övertygad om också varit syftet för regissören Denis Villeneuve som tidigare gjort filmerna Sicario och Prisoners. Eller så har regissören lyckats skapa något som är mycket större än han själv anat.
Vad är tiden? Jag tror att regissören leker med oss och vår linjära tidsuppfattning. Filmen börjar med att vi får se språkexperten, Dr Louise Banks som spelas av Amy Adams tillsammans med sin dotter. Jag tror för min del att denna inledning egentligen är något som händer i slutet.
Amy Adams gör en fantastisk roll, likaså Jeremy Renner som spelar naturvetaren som är hennes medhjälpare och Forest Whitaker som den amerikanske överbefälhavaren. Alla tre bör hyllas för sina roller.
