• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

utomjordingar

Filmrecension: Arrival – ett mästerverk som tål att ses flera gånger

28 november, 2016 by Rosemari Södergren

arrival4

Arrival
Betyg 5
Svenska biopremiär 3 december 2016

Arrival är en film med flera bottnar och kan tolkas på många nivåer. Den kategoriseras av många som en science fiction, men den är mycket mer. Det är en film om vår existens, om tiden, om varat, om språk, om kärlek, om gud eller Gud eller tillvaron, existensen. Det är en film som kan ses på många sätt och som håller att se flera gånger, om och om igen – och du kommer att hitta nya saker varje gång.

arrival2Arrival är visserligen på ytan en science fiction-dramathriller – men den är som jag redan sagt så mycket, mycket mer. Den bryter i hög grad mot traditionella filmer om utomjordningar som kommer till jorden genom att dessa så kallade utomjordingar i Arrival inte automatiskt betraktas som ett hot mot mänskligheten, eller i varje fall inte visar aggressiva tendenser och vilja att ta över jorden. På tolv platser runt om i världen anländer samma tid tolv farkoster som inte ser ut som något mänskligheten kan bygga. Varför har de kommit? Vad är det? Vad vill de? Regeringarna i de länder som fått en utomjordisk farkost inom sina gränser försöker alla på olika sätt få kontakt med utomjordingarna.

Filmens yttre handling följer några människor i USA som får uppdraget att försöka kommunicera med de varelser som kommit i dessa farkoster. Det är bara den yttre handlingen. Filmen har flera nivåer.

Det går förstås att se filmen som en äventyrsberättelse rakt av. Som sådan skulle jag för min del ge filmen betyg 4. Det är för att filmen har så många fler nivåer av vad den berättar som gör att jag ser den som en av de bästa filmerna i år och sätter betyg 5.

 

arrival3Arrival är i hög grad en berättelse om kommunikation, den ställer frågor kring och utforskar vad språk är och hur vi kommunicerar med varandra. Filmen är dock i ännu högre grad en framställning som undersöker våra mest existentiella frågor kring tid är och vad är död och liv?

Att filmen kan tolkas och förstås på en mängd olika sätt är jag övertygad om också varit syftet för regissören Denis Villeneuve som tidigare gjort filmerna Sicario och Prisoners. Eller så har regissören lyckats skapa något som är mycket större än han själv anat.

Vad är tiden? Jag tror att regissören leker med oss och vår linjära tidsuppfattning. Filmen börjar med att vi får se språkexperten, Dr Louise Banks som spelas av Amy Adams tillsammans med sin dotter. Jag tror för min del att denna inledning egentligen är något som händer i slutet.

Amy Adams gör en fantastisk roll, likaså Jeremy Renner som spelar naturvetaren som är hennes medhjälpare och Forest Whitaker som den amerikanske överbefälhavaren. Alla tre bör hyllas för sina roller.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Arrival, Existentiellt, filmblogg, Filmrecension, gud, Scen, tiden, utomjordingar

Men in Black 3, recensionen

21 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Men in Black 3
Betyg 3
Regi Barry Sonnenfeld
Premiär 23 maj

Tommy Lee Jones och Will Smith är tillbaka i actionkomedin Men in Black 3. I svarta kostymer fortsätter jakten på illasinnade utomjordingar.

Jag föll pladask för första filmen – den var rolig och hade hjärta. Tvåan var lite mer en besvikelse. De första tio minuterna av trean fick mig först att sucka och fundera på om jag ens skulle sitta kvar i salongen. Jag blir så trött på överdrivna elaka utomjordingar som ser genomfula ut, har äckliga tänder och är totalt hjärtlösa och bara har som mål att förstöra jorden. Men efter inledningen landade filmen och det blev en berättelse värd att berätta.

Visst kan jag bli rejält trött på Will Smiths svada som agent J. När han nu inte längre är så jätteung kan det bli lite för mycket. Han fyller 44 i år och ändå ska han spela den unge assistenten till Tommy Lee Jones buttre, surmulne och fåordige agent K. Men en bit in i filmen glömde jag av att reta mig på Will Smith.

Den superelake utomjordningen Boris Djuret som hållits inlåst på en bas på månen har rymt och fått tag på en tidsmaskinen. Boris Djuret tar sig med tidsmaskinen till 1960-talet för att döda agent K. Agent K sköt nämligen ena armen av Boris Djuret. Hans plan är att döda agent K innan armen blir bortskjuten. Genom att han gör det ändrar han också historien och hans elaka planer att förstöra jorden kan iscensättas. Det finns bara en sak att göra för agent J – han måste resa tillbaka i tiden och stoppa Boris Djuret från att döda agent K.

Agent J träffar ganska snart den yngre agent K när han rest tillbaka i tiden. Josh Brolin spelar den yngre agent K. Josh Brolin har verkligen lyckats enormt bra med att vara en yngre version av Tommy Lee Jones fyrkantige agent. Han rör sig som agent K och han talar så likt. Jag undrar om producenten i vissa citat faktiskt klippt in Tommy Lee Jones röst? Det är så likt.

Filmen är fylld av en hel del små roliga sidocitat, som inte har med handlingen att göra men som är en del av filmens behållning. Som när agent J vaknar upp och världen blivit helt annorlunda eftersom agent K dödades under sextiotalet. Agent J rusar till agent K:s lägenhet och när han ringer på där bor det en mamma med sitt barn där istället. Agent J tar barnet chokladmjölk och dricker upp och barnet kommenterar efteråt: ”Presidenten drack upp min chokladmjölk”.

Anledningen till att agenten hade så stort sug efter chokladmjölk får vi en vetenskaplig förklaring på lite senare i filmen. Men sådana där blinkningar åt nutidshistorien och sedan mot sextiotalets historia är roliga. Jag ska inte avslöja för mycket: men håll utkik efter vem agenten stjäl en bil av när han tagit sig till sextiotalet.

Filmen visas i 3D – och egentligen är det ganska onödigt. Visst kan 3D vara bra för att skapa effektfulla utomjordingar, några rymdscener och för att få fram känslan av svindel när agent J befinner sig högt upp, men det hade fungerat lika bra ändå.

Men in Black 3 är helt Ok, rolig, rätt så gullig och lite spännande också. Men jag hoppas inte filmskaparna gör en nummer 4 också, för det är alldeles lagom nu.

Läs även andra bloggares åsikter om MIB 3, Tommy Lee Jones, Will Smith, utomjordingar, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, MIB 3, Tommy Lee Jones, utomjordingar, Will Smith

Monsters – en måstefilm för den som går på Stockholms filmfestival

16 november, 2010 by Rosemari Södergren

Tillhör du de som tänker gå på Stockholms filmfestival? I så fall hoppas jag att du inte missar att se ”Monsters”.
Förmodligen släpps den på biograferna så småningom också. Det vore konstigt annars.

Andrew är en amerikansk fotograf som hamnat i Mexico. Han tar på sig uppdraget att eskortera en ung amerikanska som är turist till färjan som ska ta henne hem till USA. Hennes pappa är stenrik, så det är ett välbetalt extrajobb han tar på sig.
Men de befinner sig nära det område i Mexico som gränsar till USA och där utomjordingar har landat. Området är avspärrat och de amerikanska militärstyrkorna öser in kemiska gifter och bombar området med jämna mellanrum för att hålla utomjordingarna i schack.

Men nej, det är inte någon actionfilm och inte någon vanlig monsterfilm med fula utomjordingar som jagar människor. Filmen är mest lågmäld och har många bottnar.

För mig var det en mycket positiv överraskning. Under en och en halv vecka har jag sett tre-fyra filmer på förhandsvisning inför festivalen, så jag har sett en hel del av festivalens kommande filmer. Detta var den film jag tyckte allra bäst om.

Den har många bottnar. Utomjordingarna gör ingen skada om du låter dem vara ifred, säger en av de mexikanare som bor i området där dessa varelser dyker upp ibland.
Är det så? Är det hur de behandlas som gör att de blir farliga?
USA har en lång och hög mur mot området där utomjordingarna håller till. Men hjälper det? Går det att hålla utomjordingarna utanför USA?
Området där utomjordingarna farit fram ser ut som om det är New Orleans och drabbats av en orkan. Är utomjordingarnas förstörelse orsakade av människorna, är naturens hämnd orsakad av människor? Och vad betyder det att utomjordingarna dras till tv-apparater? Är det en liten humoristisk kick åt kulturimperialismen och dumkulturen?

Välj själv. Det finns många tolkningar att göra av filmen.

På Stockholms filmfestivals hemsida beskrivs filmens handling så här:

Rymdvarelserna har redan landat. I ett postapokalyptiskt Mexiko försöker Andrew eskortera sin chefs dotter till den amerikanska gränsen – men under död grönska växer monstruösa ting… Årets stora överraskning är en kontemplativ resa som gör creature feature-allegori av invandringspolitik. Intelligent genrefilm i kölvattnet av District 9.

Regisörren Gareth Edwards är född 1975 i Nuneaton i Storbritannien. Han har vunnit en BAFTA Award för bästa visuella effekterna för dokumentären ”Hiroshima”.
”Monsters” är hans långfilmsdebut.
Detta är helt säkert en regissör vi kommer att höra mer av.
Likaså de två huvudrollsinnehavarna: Scoot McNairy som spelar fotografen Andrew Kaulder och Whitney Able som spelar Samantha Wynden , den unga kvinna som ska eskorteras hem.
De lär synas i fler storfilmer framöver.

Stockholms filmfestival drar igång på allvar på onsdagskvällen 17 november och premiärfilmen är ”Hjärtslag” av den kanadensiska filmens underbarn Xavier Dolan. han är 21 år och har redan långfilmsdebuterat. Han är alltså 21 år och Stockholms filmfestival fyller 21 år.
Jag missade förhandsvisningen av ”Hjärtslag” och har inte biljetter till premiärvisningen på onsdag kväll heller, så jag får se den framöver. Den lär väl också komma på biograferna så småningom.
Dagens Nyheter berättar mer om ”Hjärtslag”.

Läs även andra bloggares åsikter om Monsters, Stockholms filmfestival, utomjordingar, politik, Mexico, invandring, samhälle

Arkiverad under: Film Taggad som: invandring, Mexico, Monsters, Politik, samhälle, Stockholms filmfestival, utomjordingar

District 9 – recension

29 augusti, 2009 by Rosemari Södergren

district9a
En av de mest hajpade filmer före premiären bland SF-intresserade måste vara District 9. Nu har den då haft premiär.
Vad är det då för film?
Grundhandlingen: Ett stort rymdskepp dyker upp och stannar ett par hundra meter ovan mark över Johannesburg i Sydafrika. Världens människor väntar i skräck men inget händer. Till slut tar sig människorna in i utomjordingarnas rymdskepp och hittar en mängd utmärglade varelser som förs till ett lägerområde.

Människorna föraktar och ser ner på dess utomjordingar och behandlar dem ungefär som nazisterna behandlade judar eller som vita människor behandlade svarta och tog dem som slavar.

För att vara en film som handlar om utomjordingar är den ovanligt samhällstillvänd, tar upp etiska och politiska frågeställningar. Det är inspelad delvis som om det var en dokumentär blandad med nyhetsklipp.

Filmtipset skriver:

Att filmen utspela sig som en dokument är intressant och det ger en känsla av verklighet som är svåröverträffbar. Dock känns det lite som ett avsnitt av amerikanska The Office när Wikus går runt i kåkstaden där utomjordingarna bor. Dokumentarkänslan bryter verkligen inte den fjärde väggen, men det känns ändå som en bra idé. Om dokumentarkänslan ger filmen en komedisk touch så blir det mer skräckbetonat när det dokumentära slutar. Det är en intressant brytning och påminner om From Dusk till Dawn och brytningen mellan thriller och skräck som sker där.

Fast vissa scener är förstås filmade så att det kunde vara taget direkt från ett tv-spel. Att District 9 redan vid planeringen av filmen var tänkt som ett tv-spel är rätt uppenbart.

Betyg 4 i SVD och i Dagens Nyheter. På Kulturbloggen brukar vi inte ge betyg, men om jag skulle göra det skulle betyget hamna på den nivån. Jag tycker också att filmen hör till de som är klart intressanta att se på biodukarna. Välgjord och tankeväckande.

Uppdatering: En kommentar anser att en recension ska redovisa:

Skådespeleriet
Disskusion av manus (utan spoilers)
Klippning
Musik
Utseende
Specialeffekter och deras verklighetstrogenhet
Genomgående konstnärliga förtjänster

Jag håller inte med att en bloggs recension har samma upplägg. Det upplägget anser jag för min del gälla vid recensioner när man läser filmvetenskap på universitetet.
Jag tycker också personen bakom kommentaren förväxlat en bloggs upplägg med envägskommunikationen via traditionella medier.
En blogg ska gärna länka och ge läsaren möjlighet att lätt hitta mer.
Ett blogginlägg som är en biorecension behöver inte alls vara lång och analyserande, den kan samla in länkar till olika andra som recenserat och ge den som besöker bloggen flera valmöjligheter att läsa mer på olika håll.
Men jag kan ändå ta upp några av de saker som personen bakom kommentaren tyckte saknades:
Skådespeleriet: Till stor del var filmen som en dokumentär och nyhetsinslag. Det kräver en viss slags insats av skådespelarna, där de agera som reportrar: mer avskalat och inte så mycket gestaltar sina karaktärer som människor.
Om det blir trovärdigt hänger väldigt mycket på hur filmen sedan klipps ihop.
Jag tycker att filmen fungerade väldigt bra på det sättet. Det kändes som om det var en dokumentär, man trodde nästan det var sant.

Andra delar av filmen var mer som ett tv-spel, som jag nämnt tidigare. Som när vapen radades upp: det var som att vara i ett tv-spel och kunna klicka på och välja vilket vapen jag ville ha för att sedan springa iväg och skjuta fiender.

För övrigt tycker jag inte alls att en blogg som diskuterar en film ska bedöma manus till exempel. Det är en typisk uppgift för en filmvetare.
En blogg ger istället läsarna möjligheter att själva vidareutveckla och diskutera i kommentarer eller i egna bloggar.

—

Betyg 3 i Expressen.

ScienceFictionbloggen har också recenserat.
Aftonbladet däremot gav betyg 2.

Fler recensioner: Göteborgsposten, Metro och Upsala Nya Tidning.

Läs även andra bloggares åsikter om film, Science Fiction, utomjordingar, aliens, recensioner, District 9

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: aliens, recensioner, Scen, science fiction, utomjordingar

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
casino med svensk licens

Nytt

Ai Weiwei, Jaume Plensa, Vik Muniz med flera visas på Millesgården

Press-utställningen Glasstress visas … Läs mer om Ai Weiwei, Jaume Plensa, Vik Muniz med flera visas på Millesgården

Deckareliten samlas i Göteborg i höst på bokmässan

Deckareliten samlas i Göteborg i höst – … Läs mer om Deckareliten samlas i Göteborg i höst på bokmässan

Höstens program på Unga Klara

UNGA KLARA är Sveriges nationella scen … Läs mer om Höstens program på Unga Klara

Lyssna: The Kooks – Cold Heart

Brittiska The Kooks har släppt en nya … Läs mer om Lyssna: The Kooks – Cold Heart

”Hundraåringen” med Claes Malmberg på Tjolöholms slott har premiär 30 juni

Den 30 juni 2022 blir det premiär för … Läs mer om ”Hundraåringen” med Claes Malmberg på Tjolöholms slott har premiär 30 juni

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casino utan spelpaus
Casinogringos
Jämför casino utan licens och ta reda på mer om den svenska regleringen kring spel.
Jämför olika nätcasino och hitta de bästa alternativen.

Att spela på casinon blir mer vanligt, läs recensioner på casinon.com
Spela casino utan svensk licens på casinoorbit.com
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2022 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in