• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Mystik på svenska slott – Nutida spökupplevelser: För alla som vågar tänka utanför boxen

23 oktober, 2014 by Rosemari Södergren

mystik-pa-svenska-slott-nutida-spokupplevelser

Mystik på svenska slott: Nutida spökupplevelser
Av Amelie Ehrensvärd Cardell, Susanne Martinelle
Redaktör:Erika Feldt
Utgiven: 2014-10
Formgivare: Susanne Martinelle
Fotograf: Susanne Martinelle
ISBN: 9789186691868 Förlag:
Förlag: Roos Tegner

Tror du på att det finns saker som vi människor inte kan registrera med våra sinnen? Det finns faktiskt en och annan fyrkantig person som vägrar tro att det finns något annat är det vi kan uppfatta med våra fem sinnen. De tror på vetenskap, säger en del. Jaha: och hur bestäms de verktyg varmed vetenskapen kan mäta med? De bestäms av människor och därmed sätts ju också gränsen för vad dessa verktyg förmår uppfånga. Hundar lär ha en luktsinne som är många, många gånger mer utvecklat än vårt. Finns det då lukter som vi inte kan uppfatta? Det finns varelser som kan manövrera sig fram i mörkret med en naturlig radar. Vad är då detta? Är det ett sinne som vi inte har. Hur kan det då finnas? För att inte tala om kärlek och hat och blygsel och en mängd andra känslor: finns de?

”Mystik på svenska slott” tar upp händelser som skett eller sker på några svenska slott. Vad detta är för händelser är inget som boken slår fast. Det kan hända att allt har en naturlig förklaring (fast om det finns andar eller energier så är det ju också en naturlig förklaring i och för sig). Boken och dess författare tar inte ställning till vad det är som sker på dessa slott, de intervjuar människor med anknytning till slotten och som upplevt saker som de berättar om. Boken gör detta på ett mycket förnuftigt och trovärdigt sätt, det är en bok väl värd att läsa för både de som tror på spöken och de som inte tror på spöken.

Vad är nu spöken? Robert Hahn, forskningschef på Södertälje sjukhus, skriver i förordet om tre olika fenomen som kan skapa det som kallas spöken eller andar:
1. Själen för en avliden besöker sina nära och kära för att berätta om sin nya existens.
2. Döden är en övergång från den fysiska dimensionen till en annan. För en del tar det tid att förstå att de lämnat sin kropp och de har svårt att ta sig till ljuset eller nästa dimension.
3. En stark själ som vistats länge i en viss miljö, sägs kunna skapa bestående avtryck, även när själen gått vidare. Det kan göra att vissa platser kan upplevas som skrämmande eller orolig för oss levande.

Robert Hahn berättar att detta är olika förklaringar, men han säger inte att det är några sanningar. Han påpekar däremot att läsningen underlättas för den som har förståelse för själsbegreppet men att också den som inte önskar, vågar eller mäktar med att utsträcka sin världsbild utanför vetenskapens snäva begränsningar fortfarande kan roas och fascineras av berättelser om spöken och gengångare.

Nu tycker jag att de flesta av berättelserna i boken är vänliga – det är inte mycket som är särskilt skrämmande. Det är rätt uppenbart att levande människor är mycket farligare än andliga besökare från en annan dimension. Berättelserna är i stort sett väldigt balanserade och många av de som berättar är människor som är jordnära och inte alls särskilt flummiga. De flesta av slotten går att besöka men väldigt få av dem erbjuder särskilda spökvandringar eller drar in inkomster genom att skylta med sina spökberättelser, tvärtom verkar de flesta hålla rätt tyst om de händelser som skett eller sker på slotten.

I slutet av boken får fyra olika människor med olika yrken berätta om sina tankar kring så kallade spöken, eller möjligheten av andlig existens utanför den fysiska kroppen: Ebbe Schön, folklivsforskare, Lennart Koskinen, präst, Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, och Etzel Cardeña, professor i parapsykologi. Deras fyra texter ger en bra fördjupning i ämnet.

Själv blev jag oerhört fascinerad och skulle vilja göra en rundtur bland slotten och träffa människorna som har saker att berätta där. Det är spännande. Att alla existens består av energier är väl både vetenskapsmän och andliga företrädare överens om. Kan sådana energier stanna kvar och ge sig till känna på vissa äldre hus som dessa slott?

En del i boken som inte var så jätteintressant att läsa var redogörelserna för ägarförhållandena till alla slotten. Det är däremot mycket bra att det finns med, det är något jag kommer att titta närmare på för varje slott om jag besöker slotten eller fördjupar mig i något av slottens historia.

Boken har mycket fin design och fina bilder, det är en vacker bok och verkligen något som kan passa att ge till rätt person i julklapp.

Det är tråkigt att så många skräckfilmer skapat en konstig bild av sådana här fenomen. Spöke är ett dumt ord, det får väl de flesta att tänka på skräckfilmer. Vad det handlar om är ju om dt är så att allt består av energier, vilket både vetenskapen och andliga personer verkar överens om, då är ”spöken” helt enkelt andra former av energier än vad vi kan uppfatta med våra fem sinnen. Konstigare än så är det inte – och dessa fenomen är absolut inte farliga. Det finns fortfarande ingen varelse som är farligare än människan.

Arkiverad under: Bokrecension, Krönikor, Litteratur och konst Taggad som: andar, andligt, Bokblogg, Bokrecension, Mystik på svenska slott - Nutida spökupplevelser, spöken

Försäkringskassans tjänstemän bör kunna åtalas för vad de utsätter människor för

25 augusti, 2014 by Rosemari Södergren

forsakringskassan

Om en människa inte kan äta själv bör han eller hon kunna få hjälp med detta. Det tror jag vi alla är överens om. Det är väl ett minimun på krav i ett land som ska ha välfärd och värna om de som drabbats av sjukdom eller andra olyckor?

Dagens Nyheter berättar idag om en ung man, Oscar Wetterlund, 19 år, som fötts med flera stora skador:
han föddes med ett flerfunktionshinder i form av en cp-skada av typen ”spastisk bilateral cerebral pares med dyskinetiska inslag” som det heter på fackspråk.

Det betyder att han exempelvis inte klarar av att äta själv. Försäkringskassan har gjort en ordentlig utredning av hans situation för två år sedan och bedömdes att han behöver hjälp (personlig assistent) 41,44 timmar per vecka. I dag anser myndigheten att han bara behöver hjälp i 13,55 timmar – utan att någonting alls har förändrats för Oscar.

Vad vill vi ha för värld, hurdant samhälle vill vi leva i? Vad är det för kultur och etik som ska styra vårt samhälle? Jag vill i alla fall ha ett samhälle där vi har plats för också de som har sjukdomar och skador och/eller funktionshinder. Jag vill inte leva i ett samhälle där människor blir behandlade på det här sättet som Försäkringskassan nu behandlar Oscar.

Plötligt har myndigheten kastat ut honom i total otrygghet. Jag tycker att det är dags att skapa lagar där tjänstemän inom myndigheter faktiskt kan få stå till svars för konsekvenserna av deras beslut. Det är ju helt uppenbart att en ung man som inte kan äta själv långsamt kommer att svälta ihjäl om han inte får den hjälp han behöver.

– Det är en bedömningsfråga. Jag kan konstatera att vi inte motiverat förändringen särskilt tydligt i beslutet. Det grundar sig mest på strikta beräkningar. Vår praxis har också skärps sedan 2012. Men jag kan föreställa mig att Oscar kommer att överklaga beslutet, så vi får se vad förvaltningsrätten kommer fram till, fortsätter Thomas Sundberg till DN.

Nu är det bara så att om ett ärende överklagas tar det minst ett år innan det kommer upp i förvaltningsrätten. Jag anser att den eller de tjänstemän som tagit det här beslutet ska polisanmälas och åtalas. De har självklart ansvar för vad som händer de människor vars hela liv och framtid de tar beslut om. Självklart.

Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt bad nyligen svenska folket öppna sitt hjärta. Han menade då för att ta emot svårt drabbade flyktingar från exempelvis Syrien. Han sade då också att detta betyder att vi måste hålla igen på svensk välfärd. Jag köper inte det argumentet. Tar vi emot flyktingar på rätt sätt behöver det inte alls vara på bekostnad av hur människor i Sverige har det. Vi har visst råd att ta hand om människor som Oscar och samtidigt ta emot flyktingar. Det är rent av oanständigt av Reinfeldt att påstå något annat. Jag vill ha ett besked från Reinfeldt med kamrater: anser ni att vi inte har råd att ta hand om människor som Oscar?

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Försäkringskassan, Oscar, Reinfeldt, sjukdom

Tankar kring och tips om två deckarserier: Whitechapel och Broadchurch

19 juli, 2014 by Rosemari Södergren

broadchurch

Broadchurch och Whitechapel är två brittiska deckare, båda med hög kvalité men sinsemellan väldigt olika. Britterna är ofta skickliga på att skapa kriminalserier, eller så är de serier som når en internationell publik mycket välgjorda i alla fall.

Ett skäl till den höga kvalitén är förstås de skickliga skådespelarna. Det är tydligt hur bra rollbesättning görs med skådespelare som känns äkta och trovärdiga, med utseenden som vanliga människor. Amerikanska deckare har alltför ofta skådespelare som är för snygga och vackra för att vi som tittare ska kunna idenitfiera oss mrd handlingen och karaktärerna. Dessutom är ansiktena i de brittiska deckarna oftast inte lika belastade med andra filmer. Vad jag menar är att om en skådespelare är känd från en film kan det spilla över i hur vi uppfattar samma skådespelare i en annan roll – och om ett känt ansikte dyker upp är det lätt att mer se skådespelaren än rollen han/hon spelar.

Broadchurch är en serie med en säsong med åtta avsnitt och det är en avslutad berättelse som utspelar sig i den lilla kuststaden Broadchurch i Dorset i England. Staden är lugn och har jämförelsevis få brott när ett mord på en elvaårig pojke vänder upp och ned på livet i det lilla samhället. Vi får följa vad som händer när ett sådant hemskt brott händer. Hur agerar familjen, hur agerar grannar och hur blir livet för anhöriga till mördaren? Vi får följa vad som händer med människor och själva mordgåtan är inte det viktiga.

Serien var en stor framgång i Storbritannien och tittarsiffrorna var de största någonsin för ett veckodrama i ITV. Serien hade svensk premiär 19 augusti 2013 i TV4. I april 2013 meddelades att serien kommer att återkomma för en andra säsong. Jag är tveksam till hur en andra säsong kommer att bli. Handlingen, berättelsen, är ju avslutad. Enda anledningen till att en andra säsong kokas ihop är förmodligen de höga tittarsiffrorna. De två huvudrollerna, de två poliserna som utreder mordet spelar av David Tennant och Olivia Colman. David Tennant spelar Alec Hardy som har hjärtfel men döljer det för alla för att få leda utredningen av mordet. Olivia Colman spelar Ellie Miller, den lokala poliskvinnan som retar sig nåt otroligt på storstadsmänniskan Alec Hardy, som å sin sida föraktar människorna i den lilla staden.

Frågan är om relationen mellan dessa två håller för att bygga en andra säsong med lika hög kvalitet – eller om det blir staden Broadchurch som har huvudrollen i den kommande säsongen och att det blir andra människor som handlingen kretsar kring. Hur som helst är den första säsongen av hög kvalitet och något jag rekommenderar för alla som är intresserad av kriminalgåtor med anknytning till vanliga livet.

whitechapel1-420x0Whitechapel utspelar sig i London, i samma område som Jack the Ripper härjade. Den första säsongen utgår också från denna olösta mordgåta i och med att en mördare dyker upp som utför mord som är exakt kopierade från den ursprungliga Jack the Rippers mord.

Ansvaret för utredningen av mordet får Joe Chandler, som är en ung polisman som förutspås en fantastisk karriär inom polisen. Han har stöd av högsta polisledningen och får ansvaret för utredningen för att få en fjäder i hatten för att snabbt kunna befordras. På polisstationen får han hand om ett gäng polisen med Ray Miles i ledningen som Chandler inte har mycket gemensamt med. Han blir galen och skäller ut dem för att de är sluskar och åtminstone borde klä sig i slips.

Ray Miles är en medelålders polis med många års erfarenhet ute i verkliga polislivet – det blir en del rejäla konflikter mellan honom och Joe Chandler som pluggat sig till sin kunskap. Snart dyker den tredje huvudkaraktären upp, Edward Buchan, som är en udda person som försörjer sig på guideturer om Jack the Ripper. Han är en verkligt udda person som är medelålders och fortfarande bor hemma hos sin mamma.

Serien är mycket råare än Broadchurch och vi får se en hel del blodiga närbilder på offren. Jag kan tycka att det är lite onödigt, handlingen är spännande ändå och behöver inte peppras med dessa grova bilder.

De första två säsongerna hade fyra avsnitt var där handlingen spände över de fyra avsnitten. När en berättelse får ta lite tid blir det ofta mer meningsfullt då handlingen kan fördjupas. I tredje säsongen däremot är handlingen fördelad över två avsnitt i taget, varje berättelse tar två avsnitt.

Det som jag gillar med Whitechapel är dels miljöerna och personskildringarna, hur karaktärerna agerar och utvecklas. Inte bara de tre huvudkaraktärerna och deras samspel är intressanta utan också flera birollerna har intressanta personligheter. Dessutom får jag ju som tittar lära mig en hel del om kriminalhistorien och historiens värsta brottslingar.

Men serien har, som jag nämnt, väldigt äckliga närbilder på brottsoffer. Det är utdragna scener från obduktionsrummet och täta bilder på när rättsmedicinaren skär i njure och magsäck. Jag tycker det är blodigt i överkant och det drar ner helhetsintrycket för en serie som annars är väldigt intressant.

Joe Chandler har tvångssyndrom och har noja på renlighet. Han kan byta skjorta flera gånger om dagen och allt måste vara rent och prydligt. I fjärde säsongen börjar det bli tjatigt med detta. Det är som den kvinnliga polisen i den dansk-svenska serien Bron som har starka autistiska drag som upprepas hela tiden.

När detta skrivs är lördag 19 juli 2014 och säsong 4 ska ha premiär ikväll på Sveriges Television, men hela säsong 4, liksom de tidigare tre säsongerna, finns på Netflix.

Arkiverad under: Krönikor, Scen Taggad som: BBC, Broadchurch, Deckare, Kriminalserier, tv-serier, Whitechapel

Den som är arbetslös är livegen

13 juli, 2014 by Rosemari Södergren

dndebatt2014juli

Gör det frivilligt att delta i åtgärderna för arbetslösa, skriver Roland Paulsen, doktor i sociologi, Lunds universitet i DN-debatt idag söndag 13 juli 2014.

Roland Paulsen visar det absurda med nuvarande system:
Detta har alltid varit grundtanken med arbetslinjen: gör arbetslösheten till ett helvete så att folk söker sig därifrån. I den politiska retoriken har detta enkla budskap skruvats så många varv att straffet nu framställs som räddning.

Han skriver också:
Jag tror att samtliga partiledare skulle säga att det vore ”oansvarigt” att låta de arbetslösa välja själva. Skälet är enkelt. Aktiveringsidén springer inte ur humanism. Den utgör typexemplet på statlig paternalism.

För min del är det glasklart att Roland Paulsen är inne på kloka tankar. Självklart skulle människor vara friskare och lättare kunna hitta en väg ut ur arbetslösheten om de inte trycktes ned som livegna.

Några sanna och vanliga exempel:
En ungdom har fått sommarjobb. Men den här ungdomen råkar bo hos en ensamstående förälder som lever på socialbidrag. Familjens bidrag kommer att minskas eftersom den unge fått sommarjobb.
Hur uppmuntras den unge då att arbeta?

Ett annat vanligt exempel:
En 19-årig ung man har gått ur gymnasiet men har två ämnen utan betyg – och han måste läsa in dessa två på komvux för att kunna söka in på universitet Nu är han arbetslös och vill läsa in dessa två ämnen. Nej säger socialtjänsten. Du får inte socialbidrag om du går på Komvux. Studiestöd och/eller studielån får han inte heller, han måste ha fyllt 20. Ett år måste han alltså gå arbetslös och leva på socialbidrag istället för att kunna komplettera sitt gymnasiebetyg för att kunna studera.

På alla sätt och vis förnedras den som är arbetslös eller långtidssjukskriven eller förtidspensionär.
En grundläggande utgångspunkt är om lagstiftarna tror på människors förmåga och lust att skapa och vara aktiva.
Tror lagstiftarna att också den som är arbetslös egentligen vill kunna åstadkomma något?
I så fall borde mycket mer frivillighet finnas med under arbetslösheten. Den som är arbetslös skulle om han/hon hade trygghet kunna våga gå in på ett område där han/hon verkligen vill jobba. Han/hon skulle kunna kontakta arbetsgivare inom det område som lockar och fråga efter praktik exempelvis.

Om vi tror på människor och deras förmåga – då skulle de arbetslösa inte längre behöva vara livegna.

Här kan du läsa Paulsens debattartikel.

Arkiverad under: Krönikor

Kommunallagen måste ändras så kommuner kan ta emot förföljda konstnärer

3 juli, 2014 by Rosemari Södergren

Gävle kommun har en politiker som inte värnar om förföljda konstnärer. När kommunen deltog i fristadsprojektet som tar emot förföljda konstnärer/författare anmälde en Gävlepolitiker kommunen och det helt vidriga skedde att förvaltningsrätten säger att kommuner inte får ta emot förföljda konstnärer. Det är resultatet av en dom som vi berättar om här.

Nu reagerar såväl socialdemokratiska politiker som moderater och säger att om kommunallagen hindrar kommuner från att delta i fritstadsprojektet då måste kommunallagen skrivas om. Ett pressmeddelande från Svenska PEN skriver:
Kommunallagen behöver justeras
Vi frågade Moderaternas och Socialdemokraternas sakkunniga på kulturområdet om vad de tycker om domen som fastställer att fristäder faller utanför den kommunala kompetensen.

I går slog Förvaltningsrätten i Falun fast att Gävle kommun inte kan bli en fristad för hotade konstnärer då fristadssystemet ”anses vara av utrikespolitisk karaktär” och därför faller utanför kommunallagen. ”Om den här domen skulle bli prejudicerande så innebär det att varenda fristad i Sverige måste stänga ned”, sa Ola Larsmo, ordförande i Svenska PEN, i går.

Vi vände oss till Moderaternas och Socialdemokraternas sakkunniga på kulturområdet.

Cecilia Magnusson (M), riksdagsledamot och gruppledare i Kulturutskottet, säger följande:
”Vi avvaktar vad högre instans säger, men om fristadssystemet bedöms strida mot lagen, får vi fundera på om vi ska ändra lagen eller hitta ett annat sätt för ICORN att fortsätta sitt viktiga arbete. Jag tycker att det är jättetråkigt att mina partivänner tog den här frågan till förvaltningsrätten och det har jag sagt till dem. Vi uppmuntrar alla kommuner att bli fristäder och det kommer vi att fortsätta med.”

Även Ulla Rydbeck (S), politisk sekreterare Kulturutskottet intar en kritisk hållning. Hon skriver på Twitter:
”Gävle får inte delta i fristadsnätverk – om lagen säger så får vi ändra lagen.”

Både Moderaterna och Socialdemokraterna ställer sig alltså bakom fristadssystemets framtid i Sverige – även om det skulle behövas justeringar i lagen.

——

Nu tycker jag det är lite konstigt att ett sådant projekt ska kunna kategoriseras som utrikespolitik. Då är väl all omhändertagande av invandrare och flyktingar utrikespolitik?
—-

Uppdatering:
Nu står det klart att det är Moderaternas Niclas Bornegrim som satt stopp för hjälp till förföljda konstnärer i Gävle. Passande att detta kommer fram just på Moderaternas dag i Almedalen. Skäms M, säger jag bara.
Peter Johansson har skrivit mer om detta.

Relaterat hos Martin Moberg.

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: demokrati, fristadsprojektet, Gävle, kommunallagen, Politik, Svenska PEN

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in