• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Broadchurch

Tankar kring Broadchurch, säsong 2

19 augusti, 2015 by Rosemari Södergren

broadchurch-season-2

Nu har den hyllade brittiska kriminalserien Broadchurch fått en andra säsong. Serien var en stor framgång i Storbritannien och tittarsiffrorna var de största någonsin för ett veckodrama i ITV. Serien hade svensk premiär 19 augusti 2013 i TV4.

Det är klart att frestelsen att rida på den vågen är stor, också för mer seriösa tv- och filmbolag.

Tv-serien Broadchurch kändes med sina åtta avsnitt under första säsongen som en avslutad berättelse. Den utspelar sig i den lilla kuststaden Broadchurch i Dorset i England. Staden är lugn och har jämförelsevis få brott när ett mord på en elvaårig pojke vänder upp och ned på livet i det lilla samhället. Vi får följa vad som händer när ett sådant hemskt brott händer. Hur agerar familjen, hur agerar grannar och hur blir livet för anhöriga till mördaren? Vi får följa vad som händer med människor och själva mordgåtan är inte det viktiga. Skådespelarna var bra och var och en passade mycket bra för sin rollkaraktär. Som ett extra plus kommer alla härliga miljöbilder från havet och naturen där omkring.

Den andra säsongen startar mycket överraskande. Den person som i slutet av första säsongen greps för mordet och i princip erkände tar nu tillbaka sitt erkännande och en svår rättegång startar i den lilla kuststaden. Samtidigt börjar Alec Hardy, den ena av de två kriminalpoliserna från första säsongen, att rota i ett gammalt fall där han tidigare misslyckats att få mördaren fälld.

Den andra säsongen hade svensk premiär på TV4 måndag den 17 augusti 2015. På tv4 play finns hela säsongen för premiumkunder. Efter att nu ha sett de åtta avsnitten i den andra säsongen är mitt omdöme att serien fortfarande är engagerande och intressant men inte har lika hög kvalitet som den första säsongen.

Det var visserligen trevligt att komma tillbaka till kuststaden och träffa alla olika karaktärer igen.

Alec Hardy, den ena av de två kriminalpoliserna, är om möjligt ännu mer obehaglig och svår att tycka om. Han är fast besluten att få fast mördaren fälld i det dubbelmord som han tidigare misslyckats med. Han är så förbaskat envis och enögd och kan inte tänka sig att han misstagit sig.

Det är lite intressant med den parallellhandlingen. I mordfallet i Broadchurch pågår ju samtidigt rättegången mot den person som nu säger sig vara oskyldig till mordet på pojken. Alla invånare i den lilla staden är upprörda och helt övertygade om att den personen som nekar är skyldig. Familjen till pojken kan inte få rättvisa om han inte döms. Jag tycker familjen där, både pappan Mark och ännu mer mamman Beth är rätt svåra att hålla med. Borde inte det viktigaste vara att rätt person blir dömd, inte att just den här blir dömd. Tänk om hen är oskyldig. Alla är så övertygade om att det är rätt mördare som står åtalad. Jag har själv upplevt en svår personlig tragedi – och tror att det är mer naturligt att vilja att rätt person döms.

För att den åtalade ska dömas blir en äldre kvinna övertalad att ta på sin rollen som åklagare. Denna skådespelare, Charlotte Rampling, är i den rollen en slags Helen Mirren-kopia och det är uppenbart att vi ska få sympatier för henne. Dramaturg och regissör har verkligen lagt allt tillrätta för att vi ska känna med henne och hennes kamp för familjens rättvisa. Det får mig att tycka helt tvärtom. Det är så övertydligt tillrättalagt.

Att det är lite väl tydligt vilka karaktärer vi ska känna mer med, det är några av svagheterna i denna andra säsong. I den första säsongen var alla karaktärer mer mänskliga med båda sämre och bättre sidor. Lite av den nyansrikedomen har försvunnit i den andra säsongen.

Men serien är fortfarande intressant och engagerande, jag kunde inte låta bli att se alla avsnitt. Jag ville veta hur det skulle gå och jag höll tummarna för vissa karaktärer och gladdes med dem när jobbiga saker började rätta till sig och jag retade mig på vissa personligheter, precis som det är i verkligheten. Det är fortfarande som om jag är med där i staden och lever med i alla händelser.

Dessutom tycker jag att slutet lämnar det öppet för en tredje säsong. Visserligen har den andra säsongen ett slags ordentligt avslut – men det finns en öppning som går att använda för en fortsättning.

Säsong 1 finns på Netflix och säsong 2 sänds på tv4 och finns i sin helhet på tv4 Play för premiumkunder.

Här skrev Kulturbloggen om den första säsongen.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Broadchurch, Kriminalserie, TV-serie

Tankar kring och tips om två deckarserier: Whitechapel och Broadchurch

19 juli, 2014 by Rosemari Södergren

broadchurch

Broadchurch och Whitechapel är två brittiska deckare, båda med hög kvalité men sinsemellan väldigt olika. Britterna är ofta skickliga på att skapa kriminalserier, eller så är de serier som når en internationell publik mycket välgjorda i alla fall.

Ett skäl till den höga kvalitén är förstås de skickliga skådespelarna. Det är tydligt hur bra rollbesättning görs med skådespelare som känns äkta och trovärdiga, med utseenden som vanliga människor. Amerikanska deckare har alltför ofta skådespelare som är för snygga och vackra för att vi som tittare ska kunna idenitfiera oss mrd handlingen och karaktärerna. Dessutom är ansiktena i de brittiska deckarna oftast inte lika belastade med andra filmer. Vad jag menar är att om en skådespelare är känd från en film kan det spilla över i hur vi uppfattar samma skådespelare i en annan roll – och om ett känt ansikte dyker upp är det lätt att mer se skådespelaren än rollen han/hon spelar.

Broadchurch är en serie med en säsong med åtta avsnitt och det är en avslutad berättelse som utspelar sig i den lilla kuststaden Broadchurch i Dorset i England. Staden är lugn och har jämförelsevis få brott när ett mord på en elvaårig pojke vänder upp och ned på livet i det lilla samhället. Vi får följa vad som händer när ett sådant hemskt brott händer. Hur agerar familjen, hur agerar grannar och hur blir livet för anhöriga till mördaren? Vi får följa vad som händer med människor och själva mordgåtan är inte det viktiga.

Serien var en stor framgång i Storbritannien och tittarsiffrorna var de största någonsin för ett veckodrama i ITV. Serien hade svensk premiär 19 augusti 2013 i TV4. I april 2013 meddelades att serien kommer att återkomma för en andra säsong. Jag är tveksam till hur en andra säsong kommer att bli. Handlingen, berättelsen, är ju avslutad. Enda anledningen till att en andra säsong kokas ihop är förmodligen de höga tittarsiffrorna. De två huvudrollerna, de två poliserna som utreder mordet spelar av David Tennant och Olivia Colman. David Tennant spelar Alec Hardy som har hjärtfel men döljer det för alla för att få leda utredningen av mordet. Olivia Colman spelar Ellie Miller, den lokala poliskvinnan som retar sig nåt otroligt på storstadsmänniskan Alec Hardy, som å sin sida föraktar människorna i den lilla staden.

Frågan är om relationen mellan dessa två håller för att bygga en andra säsong med lika hög kvalitet – eller om det blir staden Broadchurch som har huvudrollen i den kommande säsongen och att det blir andra människor som handlingen kretsar kring. Hur som helst är den första säsongen av hög kvalitet och något jag rekommenderar för alla som är intresserad av kriminalgåtor med anknytning till vanliga livet.

whitechapel1-420x0Whitechapel utspelar sig i London, i samma område som Jack the Ripper härjade. Den första säsongen utgår också från denna olösta mordgåta i och med att en mördare dyker upp som utför mord som är exakt kopierade från den ursprungliga Jack the Rippers mord.

Ansvaret för utredningen av mordet får Joe Chandler, som är en ung polisman som förutspås en fantastisk karriär inom polisen. Han har stöd av högsta polisledningen och får ansvaret för utredningen för att få en fjäder i hatten för att snabbt kunna befordras. På polisstationen får han hand om ett gäng polisen med Ray Miles i ledningen som Chandler inte har mycket gemensamt med. Han blir galen och skäller ut dem för att de är sluskar och åtminstone borde klä sig i slips.

Ray Miles är en medelålders polis med många års erfarenhet ute i verkliga polislivet – det blir en del rejäla konflikter mellan honom och Joe Chandler som pluggat sig till sin kunskap. Snart dyker den tredje huvudkaraktären upp, Edward Buchan, som är en udda person som försörjer sig på guideturer om Jack the Ripper. Han är en verkligt udda person som är medelålders och fortfarande bor hemma hos sin mamma.

Serien är mycket råare än Broadchurch och vi får se en hel del blodiga närbilder på offren. Jag kan tycka att det är lite onödigt, handlingen är spännande ändå och behöver inte peppras med dessa grova bilder.

De första två säsongerna hade fyra avsnitt var där handlingen spände över de fyra avsnitten. När en berättelse får ta lite tid blir det ofta mer meningsfullt då handlingen kan fördjupas. I tredje säsongen däremot är handlingen fördelad över två avsnitt i taget, varje berättelse tar två avsnitt.

Det som jag gillar med Whitechapel är dels miljöerna och personskildringarna, hur karaktärerna agerar och utvecklas. Inte bara de tre huvudkaraktärerna och deras samspel är intressanta utan också flera birollerna har intressanta personligheter. Dessutom får jag ju som tittar lära mig en hel del om kriminalhistorien och historiens värsta brottslingar.

Men serien har, som jag nämnt, väldigt äckliga närbilder på brottsoffer. Det är utdragna scener från obduktionsrummet och täta bilder på när rättsmedicinaren skär i njure och magsäck. Jag tycker det är blodigt i överkant och det drar ner helhetsintrycket för en serie som annars är väldigt intressant.

Joe Chandler har tvångssyndrom och har noja på renlighet. Han kan byta skjorta flera gånger om dagen och allt måste vara rent och prydligt. I fjärde säsongen börjar det bli tjatigt med detta. Det är som den kvinnliga polisen i den dansk-svenska serien Bron som har starka autistiska drag som upprepas hela tiden.

När detta skrivs är lördag 19 juli 2014 och säsong 4 ska ha premiär ikväll på Sveriges Television, men hela säsong 4, liksom de tidigare tre säsongerna, finns på Netflix.

Arkiverad under: Krönikor, Scen Taggad som: BBC, Broadchurch, Deckare, Kriminalserier, tv-serier, Whitechapel

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

I mästerlig monolog pendlas mellan rättfärdigande och rannsakande – Djävulens advokat i gästspel på Trixter

Manus: Rasmus Dahlstedt Regi: Peter … Läs mer om I mästerlig monolog pendlas mellan rättfärdigande och rannsakande – Djävulens advokat i gästspel på Trixter

Förledd: charm och mognad

Titel: Förledd  Författare: Elin … Läs mer om Förledd: charm och mognad

Kvinnorna på Weyward Cottage: Att falla nerför en trappa

Titel: Kvinnorna på Weyward Cottage … Läs mer om Kvinnorna på Weyward Cottage: Att falla nerför en trappa

Whiskey on the rocks vann Prix Italia

SVT:s Kristallen-belönade dramaserie … Läs mer om Whiskey on the rocks vann Prix Italia

Filmrecension: Vi dör i natt

Vi dör i natt Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Vi dör i natt

Sofia Andruchovytj och Nils Håkanson tilldelas Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris

Sofia Andruchovytj Foto: Olga … Läs mer om Sofia Andruchovytj och Nils Håkanson tilldelas Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris

Unik gärning formidabelt utförd – Shades of Gil Evans med Bohuslän Big Band på Skeppet

22/10 2025 Skeppet i närheten av … Läs mer om Unik gärning formidabelt utförd – Shades of Gil Evans med Bohuslän Big Band på Skeppet

Filmrecension: Springsteen: Deliver Me From Nowhere – snuddar någotsånär vid vad som gjort en ordinär man från New Jersey till den största rockpoeten i modern tid

Springsteen: Deliver Me From … Läs mer om Filmrecension: Springsteen: Deliver Me From Nowhere – snuddar någotsånär vid vad som gjort en ordinär man från New Jersey till den största rockpoeten i modern tid

Filmrecension: Frankenstein – finalen är oemotståndlig

Frankenstein Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Frankenstein – finalen är oemotståndlig

Pastellfärgat motstånd – Kvinnors Byggforum gör entré på nytt

Pastellfärgat motstånd – Kvinnors … Läs mer om Pastellfärgat motstånd – Kvinnors Byggforum gör entré på nytt

Lyckligtvis en annan pjäs än den man hade anledning att befara – Fear på Backa Teater

Av Mohammad Al Attar (översättning: … Läs mer om Lyckligtvis en annan pjäs än den man hade anledning att befara – Fear på Backa Teater

Filmrecension: Confessions of a Swedish Man – överraskande dokumentär som visar att det finns saker som kan förena över ideologiernas gränser

Confessions of a Swedish Man Betyg … Läs mer om Filmrecension: Confessions of a Swedish Man – överraskande dokumentär som visar att det finns saker som kan förena över ideologiernas gränser

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in