Gör det frivilligt att delta i åtgärderna för arbetslösa, skriver Roland Paulsen, doktor i sociologi, Lunds universitet i DN-debatt idag söndag 13 juli 2014.
Roland Paulsen visar det absurda med nuvarande system:
Detta har alltid varit grundtanken med arbetslinjen: gör arbetslösheten till ett helvete så att folk söker sig därifrån. I den politiska retoriken har detta enkla budskap skruvats så många varv att straffet nu framställs som räddning.
Han skriver också:
Jag tror att samtliga partiledare skulle säga att det vore ”oansvarigt” att låta de arbetslösa välja själva. Skälet är enkelt. Aktiveringsidén springer inte ur humanism. Den utgör typexemplet på statlig paternalism.
För min del är det glasklart att Roland Paulsen är inne på kloka tankar. Självklart skulle människor vara friskare och lättare kunna hitta en väg ut ur arbetslösheten om de inte trycktes ned som livegna.
Några sanna och vanliga exempel:
En ungdom har fått sommarjobb. Men den här ungdomen råkar bo hos en ensamstående förälder som lever på socialbidrag. Familjens bidrag kommer att minskas eftersom den unge fått sommarjobb.
Hur uppmuntras den unge då att arbeta?
Ett annat vanligt exempel:
En 19-årig ung man har gått ur gymnasiet men har två ämnen utan betyg – och han måste läsa in dessa två på komvux för att kunna söka in på universitet Nu är han arbetslös och vill läsa in dessa två ämnen. Nej säger socialtjänsten. Du får inte socialbidrag om du går på Komvux. Studiestöd och/eller studielån får han inte heller, han måste ha fyllt 20. Ett år måste han alltså gå arbetslös och leva på socialbidrag istället för att kunna komplettera sitt gymnasiebetyg för att kunna studera.
På alla sätt och vis förnedras den som är arbetslös eller långtidssjukskriven eller förtidspensionär.
En grundläggande utgångspunkt är om lagstiftarna tror på människors förmåga och lust att skapa och vara aktiva.
Tror lagstiftarna att också den som är arbetslös egentligen vill kunna åstadkomma något?
I så fall borde mycket mer frivillighet finnas med under arbetslösheten. Den som är arbetslös skulle om han/hon hade trygghet kunna våga gå in på ett område där han/hon verkligen vill jobba. Han/hon skulle kunna kontakta arbetsgivare inom det område som lockar och fråga efter praktik exempelvis.
Om vi tror på människor och deras förmåga – då skulle de arbetslösa inte längre behöva vara livegna.

Det enda som Åtgärden Fas:3 hjälper är Arbetsgivarna, de har gjort detta till system att desto fler Fas:3are desto mera bidrag från Staten Skattefritt, d.v.s 5000 kr och Fas:3are per styck och Månad..!
När inte ett Riksdagsbeslut om Fas:3s upphörande blir hörsammad av Reinfeldtregeringen, vad finns det då som kan göra att den upphör..?
Det enda hoppet är att det blir Regeringsskifte i September som skulle betyda ett slut för Fas:3.