Bokrecension

Vilsna själars paradis: mina år i tantrasektens innersta krets
Författare Beatrice Karinsdotter
Utgivningsdatum 2024-05-08
Förlag Norstedts
ISBN 9789113125909

Genom yoga hittade Beatrice Karinsdotter, Bea, till tantra som i sin tur förde henne vidare till en speciell inriktning av tantra som visade sig vara en destruktiv sekt. Öppet och ärligt berättar Beatrice Karinsdotter om hur hon hamnade i klorna på en organisation, en tantragrupp som heter TNT, där medlemmarna blir hjärntvättade och blint lyder sin ledare. En sann skildring från verkligheten om hur det bakom fint snack om andlighet och utveckling döljer sig en riktig ful fisk. Ledaren talar om att medlemmarna ska lära sig döda sitt ego men egentligen är ledaren den värsta egoist som kan tänkas som utnyttjar medlemmarna både sexuellt, psykisk och ekonomiskt.

Beatrice Karinsdotter, Bea, berättar hur hon med spänd förväntan går sin första kurs för Sam Harret, den karismatiske ledaren för The New Tantra. Bea har provat på tantra tidigare men hon har hört att hos Sam får de lära sig mycket mer och gå djupare in i äkta tantra, tror hon. Bea upplever kursen som fantastisk och efter kursen berättar hon för dessa ledare att hon jobbar med att ordna event i Sverige och erbjuder sig att hjälpa till.

När Bea går fortsättningskurser blir hon väl emottagen och får höga betyg av kursledaren och blir indragen i ledningen för att arrangera skolans kurser. Som utomstående, när jag läser hennes berättelse, förstår jag direkt att anledningen till att Sam och hans ledningsgrupp snabbt drog in henne i verksamhetens kärna var för att de insåg att hon kunde hjälpa dem att nå ut ännu mer medan hon själv tolkade det som att hon passade perfekt för denna form av tantra.

Det är skrämmande att se hur Bea och andra deltagare dras in i läran och blir hjärntvättade, hur de kan gå på att det är andligt utvecklande att ha sex med många partner, att använda droger och att klä sig sexigt. Ledaren Sam, talar och predikar om att deras tantra är den enda rätta och det är en väg för att bekämpa egot. Sam, ledaren, är det största egot det går att tänka sig men ingen vågar kritisera honom. Sam sprider ett flum-snack om andlighet fast det han sysslar med är så långt från andlighet det går att komma.

Hur kan någon alls, som Bea, gå på detta? Redan när en grupp talar om att de har den enda rätta vägen är det dags att dra ögonen åt sig. Bea skriver med flyt. Hon skriver så vi kan se det som händer med hennes ögon och uppleva det som hon upplevde det då det hände. Därigenom kan vi begripa hur hon kunde dras in i det. När hon blev en del i ledar-teamet får hon resa runt hela världen och organisera skolans kurser, hon tjänar mer pengar än någonsin tidigare och går på tantriska fester för särskilt utvalda och får vänner inom hela världen som är engagerade i denna form av tantra. Det är gemensamt för de flesta som hamnar i destruktiva sekter eller grupper att de får vänner inom sekten vilket gör det svårare att våga lämna sammanhanget. Det blir en form av automatisk censur att kritiska tankar och känslor som sätts igång.

En varningssignal för att en sekt är destruktiv är när ledaren talar om att det finns olika nivåer av den så kallade upplysningen, eller som Sam predikar: olika steg för att uppnå frihet från egot. Det högsta steget, steg tio, har bara han själv uppnått. Och den enda som kan avgöra vilket steg någon uppnått är, förstås, endast ledaren Sam.

När man som läsare står utanför och läser är det obegripligt att människor ens kan fastna i en rörelse som är en sådan bluff men författaren berättar bra och ärligt och gör att det går att förstå hur hon fastnade i ledarens garn.

En sekt brukar inom religionsvetenskap definieras som en grupp där varje medlem måste tydligt visa att hon/hon/hen tror på det som predikas. Det räcker inte med att bara skriva under en blankett som det gör för att gå med i Svenska kyrkan. Det är en vanlig uppfattning att alla sekter är farliga eller destruktiva. Det behöver de inte vara. Sekt betyder bara att det krävs en personlig övertygelse för att komma med och de som är med kan känna att de hittat en gemenskap med likasinnade.

Psykoterapeuten Helena Löfgren om tecken på att en sekt är farlig:
Ökade krav på engagemang
Dåligt bemötande av kritiska frågor
Isolering
Att allt är underbart
Allt ska ske snabbt

Ett kännetecken är ofta att medlemmarna i en destruktiv grupp föraktar och ser ner på alla andra människor och grupper.

Fredrik Sjöberg i Svenska Dagbladet som också recenserat boken är nog inte kunnig om sekter. Han skriver om Vilsna själars paradis:
em som helst kan hamna i en sekt. Så brukar det heta. Orden är tänkta som tröst; de riktas till stackare som ångrat sig och lämnat och efteråt känner sig lurade samt på goda grunder korkade. Att rakt av hålla med om det tröstar ingen. Lika fullt är frasen knappast sann. Vem som helst hamnar inte i en sekt.
Länken till hans recension finns här men eftersom Svenska Dagbladet har betalvägg kan du bara läsa om du har en prenumeration på den tidningen.

Han har fel. Jag har läst många poäng religionsvetenskap på universitetet och sett många undersökningar som är tydliga med att vem som helst kan hamna i en destruktiv sekt.

Aftonbladet skriver om detta:
En underbar sanning som löser allt. Därpå kärleksbombning, isolering och en långsam normalisering av det otänkbara.
Vem som helst kan råka in i en destruktiv sekt, enligt experterna.
…
– Ingen människa går in i en församling som Knutby för att bli misshandlad. Det är en normaliseringsprocess, i kombination med isolering. När det dessutom finns religiösa övertoner så blir det en otroligt giftig cocktail, säger Helena Löfgren, legitimerad psykolog och specialiserad på otillbörlig påverkan.

Beatrice Karinsdotters berättelse om hur hon hamnade i denna destruktiva tantragrupp är intressant. Vad jag saknar är henens berättelse om kampen för att ta sig ur gruppen. På hennes hemsida ser jag att hon idag jobbar med rådgivning och stöd för bland annat de som vill lämna destruktiva grupper. I boken saknar jag mer om detta.