Bokrecension

Bokrecension: Den sista flickan av Nadia Murad – ett vittnesmål om ett folkmord i nutid

29 maj, 2018 by Rosemari Södergren

Den sista flickan
Författare: Nadia Murad, Jenna Krajeski och Amal Clooney
Utgiven: 2018-05
Översättare: Manne Svensson
ISBN: 9789100173685 Förlag:
Förlag: Bonniers Förlag

En bok som kryper under huden på mig, ett vittnesmål om ett folkmord i nutid. Nadia, som nyss fyllt 21 och fortfarande går i skolan, kidnappas och säljs som sexslav till Islamiska statens soldater. När hon berättar om livet som slav hos IS-krigarna blir jag alldeles mörkrädd och känslan efter att ha läst denna starka berättelse från verkligheten är svår att skaka av sig. När jag går ut på gatan en stund efter att jag lagt undan boken hoppar jag till när jag ser en man i kläder som påminner om IS-soldaterna.

NMR, en nazistisk organisation i Sverige, har fått tillstånd att demonstrera vid flera tillfällen under senare tid och glädjande nog är det många i Sverige som reagerar starkt på detta och mot-demonstrerar. Nazismen utförde under andra världskriget ett fruktansvärt folkmord av judar (och också andra dödades och misshandlades som romer, kommunister, homosexuella och till och med tysk befolkning som ansågs för klent utrustade). Men var finns protesterna gentemot det folkmord som utfördes i nutiden, av IS, Islamiska staten?

Nadia Murad växte upp i byn Kocho i norra Irak, en lugn by där invånarna framför allt försörjer sig på jordbruk. Nadia drömmer om att bli historielärare eller öppna sin egen skönhetssalong. Hon och hennes stora familj och alla boende i Kocho är yazidier, som är ett folk med en egen religion, yazdanism. Livet är lugnt men samtidigt har detta folk levt under hot av och till under historiens gång men under 2010-talet blir hotet allt mer konkret och i augusti 2014 förändras allt. IS-soldater tar över deras by, dödar alla män och äldre kvinnor, kidnappar flickor och unga kvinnor. Pojkar kidnappas för att hjärntvättas till att bli pojksoldater och mänskliga sköldar. Sex av hennes bröder, och strax därefter även hennes mamma, mördas brutalt. Under tre månader utsätts hon för upprepande misshandel och våldtäkt som sexslav hos IS innan hon slut lyckas fly.

Biografin är uppdelad i tre delar. I den första berättar Nadia Murad om sitt liv i den irakiska byn Kocho där hon och hennes familj lever. Det är enormt fascinerande att få lära känna hur dessa yazidier lever och få veta mer om deras religion. De lever ett liv som på många sätt skiljer sig från vårt västerländska sekulariserade. Hon berättar att när hon går i skolan i Irak nämns deras folk och religion inte ens i deras historieböcker. Än mindre i våra svenska historieböcker.

I den andra delen berättar hon om livet som sexslav, som är förfärligt. Att människor kan göra så mot andra människor, det är mörkt. I den tredje delen får vi läsa om flykten och oj, vilken nagelbitare det är. Jag känner det som att jag är med där och flyr och jag sitter på helspänn när jag läser om varje vägkontroll de ska ta sig igenom.

Idag är Nadia Murad bosatt i Tyskland och är människorättsaktivist och goodwill-ambassadör för FN. 2016 nominerades hon till Nobels fredspris.

Det är en bok jag hoppas många läser och att den får oss att öppna våra ögon och reagera starkare när folkmord sker i nutid. Det räcker inte att ha motstånd mot nazisterna, som står för samma hemska indelning av människor i ”vi och dom” som Islamiska staten står för: varje gång det dyker upp sådana rörelser som bygger på att döda de som inte är som de själva: då måste hela världen stå emot. Det får inte ske igen.

Från Wikipedia:
Yazidier (även yezidier, jezidier, jezider eller ezedier) är en etno-religiös grupp med ursprung i Mellanöstern. De är anhängare av religionen yazdanism med utbredning i Irak, Iran, Turkiet, Syrien, Armenien och Georgien samt i nyare tid också i Europa, med tyngdpunkt i Tyskland. Tillförlitliga uppgifter om det totala antalet yazidier saknas. Uppskattningar varierar mellan färre än 100.000 och 700.000. I exil levde 2014 en större kontingent yazidier i Tyskland.

Bokrecension: Att snara en fågel av Ingela Strandberg

28 maj, 2018 by Rosemari Södergren

Att snara en fågel
Författare: Ingela Strandberg
Språk: Svenska
Utgiven: 2018-02
ISBN: 9789113082509
Förlag: Norstedts

Det är ofta något särskilt med bra poesiböcker. Redan formen ger en särskilt känsla. Att snara en fågel är precis en sådan gedigen lyrikbok.

Bra poesi talar till mig på flera plan. Som jag nämnt förmedlar redan formen något och titeln ”Att snara en fågel”. Det väcker min nyfikenhet, mina förväntningar och en mängd funderingar, tankar och känslor. Att snara en fågel – vem gör något sådant? Det känns hemskt. En fågel ska flyga fritt och kvittra och bygga bo och om igen: flyga. Vem snarar och vem är fågeln?

Ingela Strandberg är en etablerad erfaren poet. Hon har hunnit ge ut en hel del poesi. Lite fakta om henne från bokförlagets sida:
Hon är född 1944, har gett ut en rad böcker sedan debuten för 40 år sedan, huvudsakligen poesi. Hennes dikter rör sig i det egna landskapet i Grimeton i Halland där hon också är född och uppvuxen.

Att snara en fågel kom ut tidigt i våras och när jag nu i mitten av maj fastnat för den har en tidig sommar kommit till Sverige, för ovanlighetens skull. Jag har därför suttit en hel del utomhus i skuggan tillsammans med min underbara hund och låtit dikterna, poesin, orden, formuleringarna, i Att snara en fågel sjunka in i mig samtidigt som jag hör fåglar kvittra för att locka någon att bygga bo med, eller för att underhålla sina fågelungar.

Att snara en fågel består av två diktsviter. Den första sviten skildrar hur diktjaget försöker att lära sig ödlans specialitet: att spela död för att undgå faror. En av flera tolkningar är förstås att det är en människa som vill få vara sig själv och kunna slippa undan alla krav från omgivning att passa in.

Bokförlaget beskriver den andra sviten:
I den andra står själar på kö för att finna en kropp att uppgå i, att bli till i, att fullbordas i. Men sinnena spelar sitt spel, och snaran dras åt från konceptionen till döden.

Det är delvis rätt mörkt men ändå sprudlar det av hopp, eftersom tankarna på uppror finns. Jag känner att det här är dikter om frihet och rätten att vara sig själv.

Rent intellektuellt är ovan beskrivna tolkningar lätta att ta till sig. Men det finns något annat också, i rytmen, i språket, i bilderna, i metaforerna som får mig att känna något mer tidlöst. Något som talar om en inre värld, något vi inte kan se med våra ögon, inte höra med våra öron, inte uppfatta med våra begränsade sinnen, något vi måste känna med vår intuition, med våra undermedvetna. Flera av de kritiker som hyllat denna diktbok talar om att hennes dikter talar om att det finns en annan värld, en inre, osynlig värld. Kanske är det där den enda friheten finns? Kanske är varje människa som det står i en av dikterna i ett oåtkomligt varande bevarad.

Hur som helst, en helt underbar diktbok att bära med sig ut och läsa under skuggan av ett stort träd.

Utöver författandet arbetar Ingela Strandberg också mycket med musik och 2000 släpptes hennes CD Låt dom aldrig ta dig. Ingela Strandberg har även skrivit ett drama, TV-pjäsen Blank päls och starka tassar och utkommit med en diktsamling i Frankrike, Le Royaume des bois d`élans.

Priser och utmärkelser:
Bellmanpriset, 2014
Doblougska priset av Svenska Akademien 2009
Dan Andersson-priset, 1986
Hallands Nyheters kulturpris

Hemsida: www.ingelastrandberg.se/

Bokrecension: Visst kan man dansa efter Auschwitz – Karin Brygger

24 maj, 2018 by Redaktionen

Visst kan man dansa efter Auschwitz: Fragment ur Göteborgs judiska historia
Författare: Karin Brygger
Utgiven: 2018
ISBN: 9789188383303
Förlag: Bokförlaget korpen

För mig har Förintelsen något fiktivt över sig. Jag har besökt Auschwitz, läst det som skolgången föreskriver, lyssnat på överlevare, tagit del av bild- och ljudmaterial i form av både autentiska och spelade skepnader, försökt förstå. Ändå känns det avlägset. Mitt antagande har varit att de få generationerna mellan mig och 40-talet ändå varit ett tillräckligt tidsligt avstånd för att göra det alltför mycket historia, inte tillräckligt mycket insikt. Det slår mig när jag läser Visst kan man dansa efter Auschwitz av Karin Brygger att jag förbisett något: det rent fysiska avståndet mellan Sverige och Tyskland eller Polen. Få spår av Förintelsen står att finna i Sverige eller för den delen Göteborg. Men de finns.

Ingen europé kommer undan eller undslipper det arv 1900-talet efterlämnade. Även om vi är medvetna om att en uppdelning av historien i sekler är en bekvämlighetsgärning, är det ändå så vi vill förstå det förgångna. I centrala Göteborg står Gustav II Adolf och pekar nedåt – här skall det ligga – och skansarna Lejonet och Kronan påminner oss om stadens ursprungliga militärstrategiska funktion. Det finns lämningar som vittnar om något ännu äldre, men det en utsocknes besökare lägger märke till är just det övertydliga: statyerna, byggnaderna, de stela hamnkranarna, de gamla arbetarkvarteren som idag är belamrade med caféer, några små detaljhandlare och ett tappert antikvariat.

Brygger reflekterar tidigt i boken kring varför vissa saker lyfts fram och koms ihåg medan andra lämnas vind för våg och endast lever som minnen. Dessa traderas mellan en minskande skara människor – om det så är släkter eller akademiker. Den här boken utgör ett försök att bevara det den stora berättelsen inte förtäljer och undertiteln Fragment ur Göteborgs judiska historia vittnar om ansatsen. Den är en utvidgning av de artiklar hon tidigare skrivit för GP.

Boken är en skärva av Göteborgs judiska historia, nedstänkt med en droppe blod från kontinenten. Ofrånkomligen är det därmed även en inblick i Göteborgs framväxt. Vi var många som mötte upp NMR när de marscherade 2017. Lite visste jag emellertid om stadens judiska historia. Det var en kraftmätning på en större arena, men det är i det lilla vi får hjälp att knyta an och förankra. Som boende i Göteborg blir läsningen kanske extra intressant. Att Andra långgatan har så djupa judiska spår visste jag inte. Jag visste inte ens att här fanns en synagoga! Den gamla judiska begravningsplatsen vid Svingeln åker jag förbi närapå varje dag där den ligger inklämd mellan spårvagnsrälsar, busskurer och vägarbeten. Det ser lite sorgligt och ovärdigt ut.

Boken sträcker sig ibland bortom stadsgränsen. Exempelvis berör Brygger hur Marstrand för judar under historien fungerat som inreseportal till Sverige. Hon har vävt samman en text som är lättillgänglig och intressant. Följer man trådarna – exempelvis den om konstnären Lisskulla Brenner eller den mer kände Primo Levi – så öppnas det för nya perspektiv. Framför allt fastnar jag för hur personligt hållen den är. Jag menar, hur ofta får vi ta del av familjerecept på keskakor! Boken har ett rikt och överlag väl utvalt bildmaterial som kompletterar och levandegör.

Kanske borde den här boken följa med ut till Göteborgs-hushållen när broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” ändå i dagarna skickas ut. Och om man kan dansa efter Auschwitz? Det överlåter jag till någon som inte är dansant som en nykter container att svara på.

Bokrecension: Ulf Lundell – Vardagar

24 maj, 2018 by Redaktionen

Vardagar
Författare: Ulf Lundell
Utgiven:2018-05
ISBN: 9789146235163
Förlag: Wahlström & Widstrand

Enligt bokförlaget och författarens webbplats är det här en roman, men det är i så fall en roman i dagboksform från 2017 till en liten bit in i 2018 och huvudpersonen är utan omsvep författaren själv och det handlar just om vanliga vardagar. Alla Lundells böcker är ständigt under spekulation om det är självbiografiskt men det behöver man inte fundera på här. Vi får en unik inblick i herr Lundells liv, i hans våndor, funderingar, biltrassel, naturupplevelser och brottningskamp med det hans liv består utav. Han berättar en del om skilsmässan från Sofia och deras planer för galleriet i Simrishamn och han berättar naket om sina mänskliga svagheter och oron för åldrandet och sjukdomar som kan komma att plåga.

Just i tankarna kring livets slut tycker jag det bränner till mest och blir riktigt bra. Även i de ganska ofta förekommande funderingarna som uppstår i samband med att hans första hustrus död, blir det på riktigt nära. Personligt. Viktigt.

I våras släppte han albumet ”Skisser” som jag recenserat tidigare här på Kulturbloggen. Boken fungerar också som en förklaringsmodell till flera de nya sångerna. Han snuddar vid hur tankarna gått vid skrivandet. Inspelningarna, inledningsvis kallat ”demos” och sedan ”skisser”, på den portabla hemmastudion och längtan efter att åka ut på turné igen, är också centrala i berättelsen. I mina ögon blev albumet flera nivåer bättre vid läsning av boken. De planer som finns för det nya albumet indikerar en fortsättning efter skisserandet. Studiotid planeras och även turnéplaner finns med i bokens handling. Den som lever får se.

Han skriver rappt och fängslande och boken är trots sina 637 sidor väldigt snabbläst. Jag gillar den här litterära stilen, en stil som Lundell visat att han bemästrar. Sedan förra självbiografin ”Frukost på en främmande planet” har alla böcker det driv som kännetecknar formatet hos en bra blogg. Under den tid Lundell drev sin blogg ”Badgers drift” visade han att han är fenomenal i att fånga och belysa samtiden. Det gör han också i den här boken. Boken dras också med de svagheter blogg- eller dagboksformatet bär med sig. Allt är inte intressant och även med författarens sovrande bland texterna återfinns en del som kanske ter sig mindre intressant. Men även de passagerna är viktiga och betydelsefulla och för berättelsen framåt. Det mindre intressanta bidrar till helhetsbilden av en människa som följt sin plan och som börjar undra över vad som blir kvar när livet närmar sig slutet. Den som lever får se och få kan som Lundell, skildra det han ser.

Bokrecension: München av Robert Harris – En stark politisk thriller som bygger på verkliga händelser

17 maj, 2018 by Rosemari Södergren

München
Författare Robert Harris
Utgiven: 2018-03
Översättare: Svante Skoglund
ISBN: 9789188545527
Förlag: Bookmark Förlag

En stark politisk thriller som bygger på verkliga händelser. München-överenskommelsen var ett avtal mellan Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien som gav Tyskland rätt till ett området i dåvarande Tjeckoslovakien. Om avtalet inte hade slutits hade Hitler-Tyskland gått in med militära styrkor och tagit över området ändå. Genom avtalet förhindrades ett krig. Nu bröt ju andra världskriget ut året därpå, istället.

Robert Harris fångar in atmosfären i Tyskland med Hitler vid makten och spelat i maktens korridorer på ett så träffande sätt, med så väl valda detaljer, att det känns som att jag är med där då jag läser.

Vi får följa två män, en britt och en tysk, som båda arbetar nära sitt lands makthavare. Dessa två män, Legat och Hartmann, försöker hindra Hitler att ta över Europa. Hugh Legat arbetar i regeringskansliet hos Chamberlain, en brittiske premiärministern och Paul Hartmann är en tysk diplomat och medlem av anti-Hitler-rörelsen, en grupp som måste arbeta mycket försiktigt för att inte avslöjas. Ett avslöjande skulle innebära dödsstraff, utan tvekan.

De två unga männen studerade i Oxford samtidigt och var nära vänner några år. Nu träffas de igen och måste hantera vänskapen i smyg.

Skildringarna av stämningarna i Tyskland är starka och skrämmande. Hitlers män delar in världen i vi-och-dom och det är hemskt att se paralleller med hur fundamentalistiska islamistiska stater idag dödar oliktänkande. Vi-och-dom-tänkandet har vuxit sig starkare i världen under senare tid, känns det som. Det finns på flera håll – eller så är det att det märks och hörs mer på grund av webben och sociala medier. Och allra mest skrämmande är det när detta vi-och-dom precis som i Hitler-Tyskland gör att människor anser sig ha rätt att döda den som inte är som de själva.

När jag läser denna roman funderar jag på dagens värld och funderar på om vi kommer att kunna förhindra att något liknande sker? Kanske blir det inte på samma sätt. Nazismen växer i Europa men kommer den att kunna växa och få makt någonsin igen eller kommer det att vara i andra sammanhang, andra grupper som dödar på grund av sin indelning av världen i vi-och-dom?

Lite fakta om andra världskriget från wikipedia
Andra världskriget var en väpnad konflikt som pågick från år 1939 till 1945 och involverade de flesta av världens nationer, inklusive alla stormakter, vilka till slut bildade två motsatta militära allianser: de allierade med Storbritannien som ledande mot axelmakterna med Tyskland som huvudrepresentant. Det var det mest utbredda kriget i historien med mer än 100 miljoner människor som tjänstgjorde i militära enheter.

Bokförlaget beskriver romanen München som en stämningsfull och fartfylld skildring av Münchenöverenskommelsen. Det är en fascinerande roman med välavvägd prosa som sprakar av träffsäkra historiska detaljer.
Jag skriver under på vartenda ord där.

Bokrecension

Footer

Om oss