• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: I Tanger av Christine Mangan – Spänning på hög nivå i romandebut

25 juni, 2018 by Redaktionen

Titel: I Tanger
Författare: Christine Mangan
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Modernista, 2018
ISBN: 978-91-7781-348-4

Tingis, Titga, Tandja, Tanger – hamnstaden vid Gibraltarsund är känd under flera namn, historien ligger i skick, ofta dolda och främmande. Christine Mangan utnyttjar och formulerar främlingskapet och undergångskänslan i sin psykologiska thriller ”I Tanger” på ett vis som känns ovanligt färdigt för en romandebut.

Det är en historia som får en att hålla andan, berättad av två kvinnor växelvis: Alice Shipley, som kommit till staden med sin make, och Lucy Mason, den tidigare rumskamraten från de båda unga kvinnornas New England-college i Vermont. I romanens inledning dyker Lucy utan förvarning upp i Tanger och tar kontakt med Alice, som inte funnit sig tillrätta på den nya kontinenten utan skräms av livet och hettan i staden.

Mellan deras collegetid och nuet ligger inte bara en ocean utan också en händelse som skilt dem åt, ”olyckan”. Med den starka och handlingskraftiga Lucy på plats återvinner dock Alice något av sin gamla kraft och ger sig ut i stadslivet, på barer och kaféer. Men så börjar en ny sorts kvävande känsla av fångenskap smyga sig på.

Perspektiven förskjuts hela tiden, både mellan deras olika berättelser men också genom hur var och ens tankar omtolkas, hur minnena ändrar karaktär och händelser både plötsligt kan ses i skarpt ljus eller sjunka i mörker.

Historien utspelar sig 1956, just innan det franska väldet bokstavligen går under. Eller, uttryckt ur ett annat perspektiv: Den fria nationen Marocko föds. Staden hade fungerat som något av spioncentral sedan kriget. Tanger blir tummelplats för författare, många av dem homosexuella eller bisexuella.

Truman Capote lär ha förklarat attraktionskraften staden hade på utlänningar med att här fanns droger och unga prostituerade lättillgängliga. Själv fann den amerikanske författaren dock Tanger vara en trist plats och menade att många av utlänningarna var i staden huvudsakligen för att de inte var välkomna någon annanstans.

I sin romandebut visar Christine Mangan aldrig sin kunskap om staden, historien och litteraturen på ett vis som mästrar läsaren. Men det finns där, som ytterligare lager i berättelsen och som tillför thrillern fler dimensioner men inte är nödvändiga för att sträckläsa den som en ren spänningsroman. Den ger också rikt utrymme för att själv fylla med inre bilder av staden.

Författaren har doktorerat i litteraturvetenskap och har också en masterexamen i skönlitterärt skrivande. Hennes debutroman har genomgående fått bra recensioner och hon har jämförts med Patricia Highsmith. Och romanens Lucy påminner inte så lite om Ripley.

Mer än något annat präglas boken av förmågan att skapa onda föraningar, om en annalkande katastrof. Och det är lika svårt att sluta läsa som det är skrämmande.

Länk till Washington Posts recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bok, Bokrecension, Litteraturkritik, Recension, roman

Bokrecension: Fyrmästaren av Anna Ihrén – Mer deckarmys från Smögen

24 juni, 2018 by Redaktionen

Titel: Fyrmästaren – Morden på Smögen
Författare: Anna Ihrén
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 2017
ISBN: 978-91-8868-103-4

”Fyrvaktaren” är Anna Ihréns fjärde i serien kriminalromaner som utspelar sig i Smögen. Förlåt, på Smögen. Det verkar viktigt från alla håll att framhålla den lokalt använda prepositionen, förlaget betonar att författaren under hela sin barndom har tillbringat alla somrar på Smögen. Det är inte nödvändigt att ha läst de tre tidigare böckerna i Morden på Smögen-serie för att hänga med och uppskatta ”Fyrvaktaren”, den fungerar fint som fristående deckare.

Allt är på något vis välbekant även för den som aldrig satt sin fot i det lilla samhället på Västkusten. Polisernas karaktärer, bekymmer med chefer och kärleken, livspussel i radhus och storpolitik med kopplingar till Vita huset, skaldjur och vitt vin och beskrivning av genuina invånare som heter Gösta eller Signe, de som styr båtar i storm, fiskar och sköter fyrar.

Någon gång blir det för välbekant. Och en hinner inte läsa många sidor innan de ljuvliga, nyfångade räkorna dyker upp. För att citera baksidestexten: ”Efter Fjällbacka och Sandhamn… nu kommer Morden på Smögen-serien!”. Oftast är det dock bekant på ett bra vis och skönt avkopplande att läsa boken, det blir på något vis lagom mycket spänning och nyheter i en både storslaget vacker och mysig miljö.

Ibland både framstår dock bokens personer och det de säger som klichéer. Om ett konstnärspar sägs att de ”var med i faggorna av -68”. Å andra sidan uppför sig och talar verkliga människor också på det förutsägbara vis som i boken.

På det hela är det en bra deckare som kan rekommenderas som semesterlitteratur. Handlingen utspelar sig under hösten, sent i oktober när en kraftig höststorm dragit in. Till Hållö utanför Smögen kommer en tjejgäng för att tillbringa en helg på vandrarhemmet där de ska gå en konstkurs. En i kvartetten kommer dock aldrig fram – Tricia, dotter till den amerikanska ambassadören, hittas död i vattnet i Marmorbassängen, sommarens vackraste drömbad. Sedan börjar mardrömmen för flera andra.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Böcker, Bok, Bokrecension, Deckare

Bokrecension: Silvervägen av Stina Jackson – den perfekta sommardeckaren

19 juni, 2018 by Rosemari Södergren

Silvervägen
Författare: Stina Jackson
Utgiven: 2018-05
ISBN: 9789100176006
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Vilken fantastisk debut som författare Stina Jackson gör med denna thriller från Norrlands inland. Stina Jackson som är född 1983 debuterar med denna psykologiska spänningsroman. Räkna med att det är en författare av välskrivna och berörande romaner vi kommer att läsa mer av i framtiden.

Hennes språk är, trots att det är en deckarhistoria, poetiskt och handlingen känns både trovärdig och berörande om människor i djup sorg. Lelle som sörjer sin försvunna tonårsdotter och tonårstjejen Meja som sörjer en trygg uppväxt.

Handlingen utspelar sig i det norrländska inlandet i trakterna kring Skellefteå, Arvidsjaur och Arjeplog och framför allt i den lilla orten Glimmersträsk. Vi får följa Lelle som tillbringar de ljusa sommarnätterna med att att köra utmed väg 95 som går från Skellefteå till norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. Lelle letar och letar, han söker sin dotter som försvann när hon sjutton år gammal väntade på bussen en morgon.

Dottern försvann och Lelle förlorade både sin älskade dotter och sitt förhållande. Hans fru klarade inte av sorgen och orkade inte med att Lelle dränkte sorgen i alkohol och att han kör omkring på nätterna. Det är inte alls ovanligt att äktenskap spricker när tragedier inträffar som att ett barn försvinner. Varje människas sorg är dessutom unik så det är inte alls ovanligt att en mamma och en pappa möter sin sorg och saknad på helt olika sätt. Lelle skjutsade dottern till busshållplatsen och lämnade henne där hon sedan försvann. Lelle kan aldrig förlåta sig själv detta och hans fru kan inte heller förlåta honom. Tragiskt, sorgligt och det är precis så livet kan vara. Vi vet oftast inte i förväg när katastrofen kommer. Vi vet aldrig i förväg när det är sista gången vi ser någon.

Vi får samtidigt följa sjuttonåriga Meja som anländer till Glimmersträsk med sin mamma, Silje. Mejas mamma är som ett barn, hon ger inte Meja någon trygghet utan förväntar sig att bli omhändertagen av Meja. Uppväxten för Meja har varit otrygg. Hon och mamman har flyttat otaliga gånger, senast kommer de från Stockholm.

Meja är van att vara utanför. Hon har vuxit upp med otroligt fattiga förhållanden och inte haft ordentliga kläder och inte alltid mat heller. Nu har hennes mamma via Internet hittat en man som de ska bo hos. Denna man är en udda figur som levt ensam hela sitt liv. Meja tycker att det är läskigt med både skogen och den vilda naturen men en natt möter hon Carl-Johan och hans bröder, tre unga män som bor med sina föräldrar på en mycket annorlunda gård. Carl-Johans föräldrar tror inte på samhället. De är övertygade om att en katastrof är på väg över hela världen och de har bunkrat upp på sin gård så de kan överleva i många år med självhushåll. Meja blir väl mottagen av Carl-Johans föräldrar och får för första gången i sitt liv känna någon form av tillhörighet och får äta bra mat regelbundet.

Nu ska jag inte berätta hela handlingen. Det är ju en spänningsroman så det händer spännande och oväntade saker. Det är så väl sammantvinnat och skickligt berättat och trovärdigt. Det är en berörande berättelse om sorg och saknad, om förtvivlan och om vad som kan hända när samhället sviker.

Om du letar deckare att läsa i sommar borde den här vara perfekt.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bok, Bokrecension, Debutant, Deckare, Norrland, Thriller

Bokrecension: Is – Anna Kavan

14 juni, 2018 by Redaktionen

Is
Författare: Anna Kavan
Utgiven: 2016
ISBN: 9789174997545
Förlag: Modernista

 

Vad är det som fascinerar med apokalypsen? Kanske är det den outsinliga källan av möjligheter som vår fantasi erbjuds. Allt kan malas ned och formas till någonting annat. Historiskt sett har människan haft en fallenhet för att måla upp katastrofscenarion, inte helt sällan med religiösa förtecken. I kultursammanhang finns det idag en uppsjö av ingångar till hur undergången skulle kunna se ut. Vanligast är kanske zombieinvasioner, kärnvapen, hot från rymden, miljöförstöring. Oftast självförvållat, som om det inom människan finns ett frö eller en drift att förgöra sig själv. Civilisationer faller, egoismen tar över och människans liv blir fattigt, plågsamt, djuriskt och kort.

Anna Kavans Is publicerades 1967 och gavs för något år sedan ut i en nyutgåva av Modernista. Det är lätt att skriva att jorden som den beskrivs i boken håller på att gå under, men snarare är det livet och inte materien som står på randen till att försvinna. Krig och radioaktiv strålning har följts av den istid som långsamt täcker land och hav. Jorden agonalandas, frosten är dess andedräkt. Man kan ana människonaglar som klöser i berget. Nagelspåren leder till döden men ingen kommer kunna följa dem. Isen täcker det inget öga ändå skulle se.

Stater existerar, men dess inbördes förhållanden är instabila. Resurserna är som bekant ändliga och när liv står på spel får medmänsklighet ofta stryka på foten. Kärnvapenbalansen är snedvriden och störs av att det inte finns någon visshet kring vem som sitter på vilken arsenal. Informationsflödet är uttorkat och endast få besitter information som har någon högre sanningshalt. Allt annat är aningar, gissningar, fabuleringar, förhoppningar. Alla vet att isen närmar sig, att slutet kommer. Frågan är bara när och hur. Vissa har resurser som kan förläna en vag känsla av att ha ödet i sina egna händer om så bara för en sekund. Någon slutgiltig räddning finns emellertid inte. Allt är gjort och timman är slagen. I den här miljön letar en man efter en kvinna och kring detta byggs handling och värld upp.

Det finns teorier om att boken är en allegori för det heroinmissbruk som sedermera blev Anna Kavans död. En annan ingång är kritiken mot miljöförstöring, eller varför inte hotet från kärnvapen och krig i vidare mening. För mig är det människornas handlingar och själsliga tillstånd som fascinerar. Människans inre är svåråtkomligt och alla gånger svårare att förstå än en istid. Vad som är gott respektive ont är inte helt tydligt. Människor agerar olika i nöd och i överflöd. Här tycks en misstro gentemot den nästa vara sund.

Kavan har skrivit fram vad som kan vara den mest sensibla manliga karaktär jag stött på. Åtminstone inledningsvis är han mottaglig för finare toner men med tiden skulle råheten avslöja honom även utan att ett pronomen använts. Kvinnan är ett byte, åtrådd av två män som har få om några spärrar när allt ställs på sin spets. Berättelsen blir alltmer hallucinatoriskt, vi vet inte alltid var vi befinner oss eller ens vad vi känner. Berättaren saknar inte talanger och tar sig igenom både mentalt och fysiskt påfrestande situationer med hjälp av mer eller mindre vågade uppslag – och pengar. Men han är skrämmande, liksom omgivningen och det stundande. Läsaren fastnar i samma drömmar, hallucinationer och i samma verklighet som han är fast i. Världs- och miljöbeskrivningarna är fantastiska. Snön döljer det kylan fäller, skal är vad som återstår av städer och liv.

När jag vänt sista sidan, och här ljuger jag inte för dramaturgins skull, ljuder testlarmet utanför. Jag tänker inte säga att det är en föraning om något. Däremot vill jag säga att Is är en av de mer mångfacetterade berättelser om en undergång jag läst.

 

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: drogmissbruk, kärnvapen, modernista, naturkatastrof, postapokalyps, Zombier

Välskriven och välbehövlig dokumentation- hög standard av Håkan Lahger & Lasse Ermalm

14 juni, 2018 by Mats Hallberg

hög standard – Om Sonet, folkhemmet och starten på det svenska musikundret

Håkan Lahger & Lasse Ermalm

Leopard förlag

Utgivningsdatum: maj 2018

Recensionsdatum 14 juni

ISBN 9789173437769

 

Det är en konst att kunna berätta fängslande i skrift, inte minst när det handlar om att återge andras berättelser i form av omfattande intervjumaterial. Detta vet jag av egen erfarenhet. Håkan Lagher, som befunnit sig i musikskrivaryrket i närmare fyra decennier, behärskar till fullo konsten att vara klargörande och engagerande. På 80-talet läste jag honom när han var redaktör för tidningen Schlager. På senare år har jag haft stor behållning av  reportagebok om Bob Dylan samt hans  och formgivarpartnern Lasse Ermalms gedigna Proggen – om musikrörelsens uppgång och fall. Ermalm är en närmast legendarisk skivomslagsmakare. För drygt tio år sedan gavs duons praktverk om skivbolaget Metronome ut. Nu har jag som varit skivsamlare, frossat i en dokumentation om en oberoende svensk skivbolagsjätte vars  imponerande katalog jag inte känt till.

Boksläppet skedde i Göteborg på Pustervik 23/5 under återkommande programrubriken Talk is cheap i samarbete med Folkuniversitetet och Pustervik.  Vi var några få entusiaster som klev inomhus trots skönt försommarväder. Tre kortare panelsamtal genomfördes med nämnda författare jämte socialantropologen / dj:n Anna Gavanas och Louise Hammar – känd för stor erfarenhet av internationella  musikindustrin Värden, tillika kvällens intervjuare, hette Olav Fumarola Unsgaard. Ett självklart namn då han  bland annat jobbar som redaktör på Leopard förlag. Vad som yttrades från scen   spelades tack och lov in och blir en del av podden Musiken och livsfrågorna.

Boken är en sannsaga om tre ynglingar med jazzimport som ursprunglig drivkraft – stockholmarna Gunnar Bergström, Sven Lindholm och Dag Häggqvist. 1960 bildar de Sonet (ett skivbolag med det namnet  existerade redan i Danmark). De två först nämnda hade tidigare startat Scandinavian Record Company medan sextonåringen Häggqvist köper  Gazell. Några eskapader från Sven finns inte nedtecknade. Han förblir märkligt anonym.  Gunnar, ungdomsvännen från Hjorthagen, är å andra sidan en färgklick.  Omöjlig i studion där han jämt insisterade på fler tagningar, medan han hade god hand med artister, likt en A&R-man.  Dag gör stort avtryck i boken,  är sinnebilden för en entreprenör, utrustad med kulturhistoriska proportioner.  Anekdoter och kommentarer från honom ger boken värdefull input. Dag Häggqvist  har rekord i antalet besök på världsledande musikmässan Midem och fått hederspris på Grammisgala. Han är son till översättaren, hedonisten och litteraturvetaren Arne vars frustande frispråkiga memoarer Nästan hela sanningen finns i min ägo.

Man får en mycket god inblick i grundarnas affärer, olika personlighet och hur de framledes  blev en dominerande aktör. Sonet gick sina egna vägar, hade väderkorn för vad som slog. Få genrer var dem främmande utan att röd tråd kunde skönjas. Spännvidden var enorm, från ”Kvinnaböske” till J:son Lindh.  Men framför allt bekräftar läsningen att de med tiden skäggiga livsnjutarna, lät artister de trodde på få utvecklas självständigt, även om de  inte sålde nämnvärt inledningsvis.

Titeln på verket är förstås hämtad från en av Peps megahits och boken  är tillägnad Jerry Williams. Dessa portalfigurer ges rättmätigt generöst utrymme. 331 sidor  informativ text och rikt bildmaterial är uppdelad i 28 lödiga kapitel. Förutom Jerka och Peps möter vi bland andra Ola Håkansson och Alexander Bard, Lasse Tennander och Björn J:son Lindh, Tommy Körberg och Billy Bolero, svenskamerikanen Sam Charters och Thomas Johansson på EMA Telstar / Live Nation, Chris Blackwell på Island Records (Bob Marley) och Seymour Stein (Madonna och New Wave-scenen i N.Y.C) på Sire Records. Och när Depeche Mode hade det knaggligt sina första år stöttades de och deras manager av Sonet. Sonets man i London visar sig vara en excentriker som ger upphov till många mustiga anekdoter. I en mansdominerad värld representeras kvinnorna genom Py Bäckman, Sylvia Vrethammar samt fyra kontorister, tillika PR-proffs.

Onekligen frestande att grotta ner sig i detaljer, redovisa förhållanden jag inte känt till. Ska försöka avstå, så att musiknördar inte snuvas på konfekten. Sonet var inte bara ett fristående skivbolag med muskler och kontor i fyra nordiska huvudstäder jämte London och Paris. Man var också musikförlag, gav sig in i konstbranschen och satsade i slutet stort på  film. När bolagsjättar startade en våg av uppköp försökte Sonet stå emot. Mot bättre vetande bantade man inte sin alltför  kostnadsintensiva kostym, inte ens när  licenser från betydande etiketter förlorades. Lån från borgenärer i form av skivbransch och egen personal räckte inte för att rädda situationen. Tidigt 90-tal övertar Polygram (sedermera Universal) verksamheten.  Dock, ska man ta ”besserwissern” Bard på orden, behöver lovande artister även i dagens digitaliserade era, i lika stor uträckning omhändertagande skivbolag snarlika den humanism som präglade Sonet.

Efter läsningen är det inte utan att man undrar om författarna använt synonymlexikon. Språket är uppfinningsrikt och flyter fram smidigt. Radarparet är  goda stilister och attraktiv layout hjälper till.”I slutet av 1800-talet erövrade Christina Nilsson världen, i början av 1900-talet såg Jussi Björling  till att Sverige återigen hamnade på operans världskarta och i mitten av 1900-talet var det Birgit Nilssons namn som skanderades…” (sid 74-75). En randanmärkning är att några gånger är det svårt att härleda källor. Kommer uppgiften från den intervjuade eller från författarens egen research? Att minnesbilder från flera håll uppvisar bristande överensstämmelse, är både begripligt och logiskt, även om det kan framstå som förvirrande.

Enstaka förargliga korrekturfel har slunkit med, såsom Dag med liten begynnelsebokstav, fel efternamn på nuvarande partiledaren i (V) samt att engelska uttrycket ”mess” är oöversatt på ett ställe. Märk väl, bestående intryck är att dokumentationen framstår som en guldgruvan, för alla oss som hyser mer än ett genomsnittligt intresse för musik. Vi slukar sidorna, kan inte hejda oss när vi kommit in i biografierna med sina spännande förgreningar. Lahger & Ermalm har lyckats foga ihop en heltäckande version av Sonets spretande mångfald.   Vore ett  kul tidsfördriv att  leta efter  deras lätt identifierbara logga (en kornett) i skivsamlingen, för att se hur många av deras utgivningar jag äger. Den överskådliga, mycket läsvänliga presentation som fått heta hög standard rekommenderas varmt.

 

Arkiverad under: Bokrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 47
  • Sida 48
  • Sida 49
  • Sida 50
  • Sida 51
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in