
Artist: Ulf Lundell
Titel: Skisser
Skivbolag: Rockhead Records, Parlophone Music, Warner Music Sweden
Betyg: 3
Hur betygsätter man skisser av en konstnär? Jag får givetvis utgå från just att det är skisser på väg mot målet. Vad målet är vet jag inte ännu. Kanske är skissen målet? Ulf Lundell saknar inte förmågan att gå nya vägar och tänka annorlunda. I januari släppte han ett trettiotal låtar direkt på sin webbplats. I morgon släpps 27 låtar på nya albumet Skisser. Några alternativa versioner har fått lämna och kvar har vi en produkt. Men har vi trots allt inte fått en halvfärdig produkt där utveckling kommer fortgå?
Ett rätt djärvt grepp att ge ut en platta som Skisser. Det känns som ett konstprojekt. Det kan komma en ”färdigare” produkt senare, där skissernas anteckningar om instrument i solopassager och liknande, har fått bearbetas grundligt.
Det finns absolut flera låtar här som skulle bli riktigt bra med ett band och ett arrangemang i ryggen. Jag har redan fått några favoriter som jag tycker är bra låtar men som färdig produkt är Skisser ofärdig, Som dokument över en process kan den vara banbrytande.
Frågan jag ställer mig om och om igen är: Vad vill han med detta? Handlar det om att kränga ut en skiva till de fartblinda fansen eller har det ett annat och högre syfte? Jag vill ju väldigt gärna tro det. Kan inte föreställa mig att Lundell skulle ha blivit cynisk. Alltså måste syftet vara ett annat. Jag vill gärna tro att vi får ta del av en skapandeprocess. Det tjocka häftet med texterna på originalbladen ur skrivmaskinen tyder ändå på det. I häftet kan man läsa noter om vilka instrument som kan utgöra solopartier men utan att det finns spår av det på albumet.
I den tjocka boxen ”Hemåt genom Rift Valley” gav han ut allt som fanns inspelat. I det materialet återfinns mängder av demoversioner och extremt tidiga inspelningar av låtar som sedan blev eller inte blev. Jag läste någonstans att han jobbade bakifrån med det här skissmaterialet. Kan det vara så att han helt enkelt ger ut en produktion med demolåtar som sedan kommer bli något annat? Det vore naturligast att se det så.
Att lägga allt på hemsidan var smart. Att ge ut den som ett album är inte lika säkert smart. Det finns en risk att fansen känner sig blåsta när de köper det här.

Det centrala i Ulf Lundells produktion är texterna och här finns en hel skrälldus intressanta texter. När Lundell skriver naturromantik är det riktigt bra. Intressant och beskrivande. ”Tranorna kommer” får mig att vibrera av vårkänslor. Den här långa smällkalla vintern behöver verkligen en dos vår. ”Lovisastorm” talar om stormar i slutet av augusti som blåser bort gammalt och torrt och dött, om fåglarna som drar söderut inför vintern.
”En blå bil” är ett tänkvärt inlägg i samhällsdebatten, medan ”Farväl Amerika” blir slentrianmässig Trumpbashing färgad av en svensk mediabild. Skisser är politisk i fler texter. Inte lika plakatpolitisk som albumet ”Rent Förbannat” utan mer intressant och nyanserat.
”Dåren” är sprittande Rönnerdalsk visa i gammal god tradition på temat Döden. Det finns flera fina skildringar om livet vid vägens slut. Det är utan tvekan en åldrande Lundell som umgås med tankar på döden och han verkar göra det utan bitterhet eller grämelse.
För den som längtar efter att se Lundell på scen ges hopp i låten ”Aldrig Aldrig” där han konstaterar att man inte ska säga aldrig utan hellre”Den som lever får se”. Likaså i ”Hög blå himmel” där han sjunger ”Det är ett ”inte ännu” efter ett ”inte längre””.
Jag väljer att se det här som en inblick i den hårt arbetande konstnärens liv, ett år från vår till nästa vinter, på gården på Österlen. Han går till sitt jobb precis som förr och ut strömmar det musik, texter, böcker och tavlor i strid ström. Jag älskar inte allt men jag har stor respekt för hans kreativa process.
I morgon, på långfredagen, är det vernissage för vårutställningen på hans galleri i Simrishamn. I maj kommer en ny roman och på hemsidan kan man just nu ladda ner ljudupptagningar från en hel konsert under turnén 2015. Lundell blir 69 år i november och hans karriär spänner över 5 decennier. I sanning ett unikum i svenskt kulturliv.
Fin text Laakso! Har just sett Noam Chomskys ”Requiem for the American dream” och det är såklart en helt annan tyngd i Chomskys USA-kritik! Det är två helt olika uttryck och två helt olika temperament men det finns skäl att lyssna till dem båda. Just den sorgesamma grundtonen har de gemensamt.
Tack Johansson.
Jag håller helt med dig. Sorgen är tydlig och framträdande. Tyvärr blir den inte lika knivskarp som den varit utan formuleringar som ”idiot i vita huset”
Jag ska läsa Chompsky, tack för tipset.
Någon idiot tror inte jag heller att Trump är. Då hade han inte blivit president i USA. Men vad skulle han sagt istället? Narcisissten?
Jag vet inte. Pajas kanske? Jag är ingen poet. 😁
Hade jag skrivit recensionen idag hade jag nog tryckt mer på sorgen än på sista raderna i den texten.
Och låt mig passa på att jag tillägga att det jag gillar mest i din recension är att du höjer blicken och reflekterar över Lundells tanke med hela projektet ”Skisser”, vilket du är ganska ensam om.