Att snara en fågel
Författare: Ingela Strandberg
Språk: Svenska
Utgiven: 2018-02
ISBN: 9789113082509
Förlag: Norstedts
Det är ofta något särskilt med bra poesiböcker. Redan formen ger en särskilt känsla. Att snara en fågel är precis en sådan gedigen lyrikbok.
Bra poesi talar till mig på flera plan. Som jag nämnt förmedlar redan formen något och titeln ”Att snara en fågel”. Det väcker min nyfikenhet, mina förväntningar och en mängd funderingar, tankar och känslor. Att snara en fågel – vem gör något sådant? Det känns hemskt. En fågel ska flyga fritt och kvittra och bygga bo och om igen: flyga. Vem snarar och vem är fågeln?
Ingela Strandberg är en etablerad erfaren poet. Hon har hunnit ge ut en hel del poesi. Lite fakta om henne från bokförlagets sida:
Hon är född 1944, har gett ut en rad böcker sedan debuten för 40 år sedan, huvudsakligen poesi. Hennes dikter rör sig i det egna landskapet i Grimeton i Halland där hon också är född och uppvuxen.
Att snara en fågel kom ut tidigt i våras och när jag nu i mitten av maj fastnat för den har en tidig sommar kommit till Sverige, för ovanlighetens skull. Jag har därför suttit en hel del utomhus i skuggan tillsammans med min underbara hund och låtit dikterna, poesin, orden, formuleringarna, i Att snara en fågel sjunka in i mig samtidigt som jag hör fåglar kvittra för att locka någon att bygga bo med, eller för att underhålla sina fågelungar.
Att snara en fågel består av två diktsviter. Den första sviten skildrar hur diktjaget försöker att lära sig ödlans specialitet: att spela död för att undgå faror. En av flera tolkningar är förstås att det är en människa som vill få vara sig själv och kunna slippa undan alla krav från omgivning att passa in.
Bokförlaget beskriver den andra sviten:
I den andra står själar på kö för att finna en kropp att uppgå i, att bli till i, att fullbordas i. Men sinnena spelar sitt spel, och snaran dras åt från konceptionen till döden.
Det är delvis rätt mörkt men ändå sprudlar det av hopp, eftersom tankarna på uppror finns. Jag känner att det här är dikter om frihet och rätten att vara sig själv.
Rent intellektuellt är ovan beskrivna tolkningar lätta att ta till sig. Men det finns något annat också, i rytmen, i språket, i bilderna, i metaforerna som får mig att känna något mer tidlöst. Något som talar om en inre värld, något vi inte kan se med våra ögon, inte höra med våra öron, inte uppfatta med våra begränsade sinnen, något vi måste känna med vår intuition, med våra undermedvetna. Flera av de kritiker som hyllat denna diktbok talar om att hennes dikter talar om att det finns en annan värld, en inre, osynlig värld. Kanske är det där den enda friheten finns? Kanske är varje människa som det står i en av dikterna i ett oåtkomligt varande bevarad.
Hur som helst, en helt underbar diktbok att bära med sig ut och läsa under skuggan av ett stort träd.
Utöver författandet arbetar Ingela Strandberg också mycket med musik och 2000 släpptes hennes CD Låt dom aldrig ta dig. Ingela Strandberg har även skrivit ett drama, TV-pjäsen Blank päls och starka tassar och utkommit med en diktsamling i Frankrike, Le Royaume des bois d`élans.
Priser och utmärkelser:
Bellmanpriset, 2014
Doblougska priset av Svenska Akademien 2009
Dan Andersson-priset, 1986
Hallands Nyheters kulturpris
Hemsida: www.ingelastrandberg.se/