• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Väktarna av John Grisham

25 november, 2021 by Rosemari Södergren

Väktarna
Författare John Grisham
Utgivningsdatum 2021-11-02
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Kjell Waltman
Originaltitel The Guardians
ISBN 9789100181369

Ännu en roman där John Grisham visar på de skrämmande baksidorna av det amerikanska rättssystemet. Romanen skildrar några män och kvinnor som vigt sina liv åt att hjälpa människor som dömts för långa fängelsestraff och ibland också dödsstraff, trots att det är oskyldiga. Denna grupp kämpar och envist, de gräver i handlingar och dokument och reser landet runt för att träffa vittnen och andra som kan hjälpa dem att få fram sanningen.

John Grisham är en fantastisk berättare och han är som bäst när han skildrar rättsrötan i USA juridiska system. Jag blir nästan mörkrädd när jag läser berättelserna hur det kan gå till på landsbygden med sheriffer som antingen är korrumperade eller lata, eller helt inte hellre vill fälla en svart man än söka sanningen. För tyvärr verkar det i majoriteten av fallen oskyldigt dömda vara svarta män som döms.

Jag är fascinerad av denna form av juridiskt arbete. Det blir spännande trots att det inte är biljakter och traditionell action. Det uppskattar jag verkligen. Det är skickligt berättat. Men om du vill ha deckare med mycket skjutande och slagsmål är det inte rätt bok för dig. Men om du liksom kan fångas in av det envisa arbetet med att samla in fakta för att befria oskyldiga och avslöja falskhet, då har du hittat rätt bok.

Denna roman bygger till viss del på verkliga händelser och personer. James McCloskey var en fängelsepräst som grundade Centurion Ministries som arbetar för att hjälpa oskyldigt dömda. Då denna roman skrevs hade Centurion Ministries lyckats få sextiotre män och kvinnor friade, samtliga var oskyldigt dömda.

Vi får följa ett par olika fall men huvuddelen handlar om ett fall där en ung advokat hittas skjuten till döds på sitt kontor. Trots att polisen egentligen inte hittar några bindande bevis blir en ung svart man Quincy Miller dömd till ett tjugotvåårigt fängelsestraff. Hela tiden bedyrar Miller att han är oskyldig. Från sin cell försöker Miller få någon att intressera sig för hans fall. Till slut får han kontakt med Guardian Ministries, en liten byrå som drivs av Cullen Post och som enbart tar sig an ett begränsat antal fall åt gången. När Post börjar engagera sig i Quincy Miller märker han snabbt att mäktiga människor såg till att sätta Miller i fängelse för tjugotvå år sedan, och mäktiga krafter är fortfarande aktiva.

Det är spännande och mycket avslöjande av hur människor med makt förhindrar rättvisan och sanningen, ibland för egen vinnings skull, ibland på grund av lathet eller fördomar, ibland för att hålla skenet uppe.

Bakgrundsfakta om författaren:
John Grisham, bosatt i amerikanska södern och med ett förflutet som advokat, debuterade 1988 med Juryn och fick sitt genombrott tre år senare med Firman. Sedan dess har han skrivit ett trettiotal böcker, som utspelar sig i den juridiska sfären, bland advokater, åklagare och domare, och ofta skildrar den lilla människans kamp mot hänsynslösa myndigheter. Han är en av världens mest lästa författare och hans böcker har översatts till mer än fyrtio språk. Nio av hans böcker har även adapterats till film (Firman, Pelikanfallet, Klienten, Juryn, Regnmakaren, Dödscellen, Det målade huset, De utvalda och Julfritt).

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Toppnytt Taggad som: John Grisham

Bokrecension: Polcirkeln av Liza Marklund

18 november, 2021 by Rosemari Södergren

Polcirkeln
Författare Liza Marklund
Serie Stenträsktrilogin (del 1)
Utgivningsdatum 2021-08-19
Förlag Piratförlaget
ISBN 9789164207111

Liza Marklund visar vilken fantastisk berättare hon år och hur enastående hon kan sy ihop en spännande kriminalroman. Polcirkeln är den första i en planerad trilogi som utspelas i den lilla staden Stenträsk i Norrbotten. Jag är inte den enda som blev helt indragen i berättelsen. Polcirkeln är nominerad till årets bästa kriminalroman av Svenska Deckarakademin.

Handlingen utspelas i två tidsperioder och i centrum står fem tonårsflickor. De träffas i stadens bibliotek en gång i månaden för att diskutera litteratur. En av dem försvinner spårlöst sommaren 1980. Fyrtio år senare, kring julen 2020, hittas en försvunnen flicka i brofästet i staden. Flickorna som nu blivit medelålders kvinnor träffas då, för första gången efter kamratens försvinnande.

Stadens polis, Wiking Stormberg, som för övrigt varit skolkamrat med flickorna, utreder det förmodade mordet. Wiking Stormberg var för övrigt den unge man som de flesta av stadens flickor var förälskade i. Han blir ganska snart övertygad om att mordet har att göra med flickornas bokcirkel.

Ett intressant berättargrepp är att boken är indelad efter de olika böcker som flickorna valde ut för bokcirkeln. Vi får följa deras tankar och känslor kring böckerna. Dessa diskussioner fångar flickornas karaktärer, deras tankar kring livet, samhället och politik. Det är skickligt sammanvävt och för min del skulle författaren gärna fått fördjupa detta ännu mer.

Jag tycker Liz Marklund så väl har skildrat hur jobbigt det kan vara att växa upp, att vara 17-18 år, på väg att bli vuxen men ändå inte helt fri. Fångad i omgivningens och sina förutfattade meningar om vem man är. Hur krångligt det är med relationer och kärlek och sex.
Det är flyt i berättelsen men det är givetvis inte världens mest välskrivna roman stilistiskt sett. Det är flera ställen i boken där det är syftningsfel i meningarna. Men det gör inget för det är högst begripligt ändå. Det är mer som att sitta och lyssna och höra henne berätta. Och det gör Liza Marklund mycket bra. Detta är en kriminalroman som jag sträckläste, som jag inte kunde slita mig ifrån.

Liza Marklund är en av våra mest framgångsrika författare. Hon har mottagit ett 20-tal priser och utmärkelser, både i Sverige och internationellt. Sammanlagt har hon sålt över 23 miljoner böcker, och är den enda skandinaviska kvinna som legat etta på New York Times bestsellerlista.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Scen, Toppnytt

Bokrecension: Den vita hinden av Maria Trolle

17 november, 2021 by Rosemari Södergren

Den vita hinden – Sagor från Måndalen
Författare och illustratör Maria Trolle
Serie Sagor från Måndalen
Läsålder 3-6 år
Utgivningsdatum 2021-11-01
Förlag Bookmark Förlag
Illustratör/Fotograf Maria Trolle
ISBN 978-91-89298-39-2

Ett underbart äventyr för de mindre barnen om Myra som tillhör småfolket. En fantastisk värld med både bilder och berättelse som är fantasifull och som är en sådan bok som passar att läsa tillsammans om och om igen. Titta på bilderna och fantisera tillsammans.

Det är gulligt och sött men samtidigt spännande och lite farligt, som det är i alla riktiga sagor. Myras lillebror Kotte är spårlöst försvunnen. När Myra sitter och spejar efter honom i toppen av ett träd kan hon inte sluta tänka på farmor, som också försvann utan något spår. Gåtfulla farmor som med flöjten och musiken öppnade upp världen med sina toner.

Myras föräldrar ger sig iväg för att leta efter Kotte men också Myra ger sig ut och letar och möter olika äventyr och underliga figurer. Myra vet att för att hitta Kotte och farmor måste hon gå längre än någon annan i byn har gjort förut, in i skogen och ut på ett äventyr fullt av överraskande möten och mystiska ledtrådar.

Bokförlaget skriver om boken:
Den vita hinden är en berättelse för 3-6 år om modet att lita på sin egen övertygelse och upptäcka nya sidor av sig själv. Det är också en berättelse om saknad där den populära Maria Trolle med hjälp av sitt unika och vackra bildspråk visar att slutet av en historia kan innebära början på ett nytt äventyr.

Boken ingår i serien Sagor från Måndalen och för den som blir intresserad finns det fler böcker att utforska i denna serie. Ett stort plus är att flera av böckerna har också getts ut med målarböcker så barnen kan själva färglägga och utforska vad färger kan berätta om magiska världen som Måndalen.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: barnbok, Bokrecension, illustratör, Maria Trolle

Bokrecension: Två pistoler av Klas Östergren

16 november, 2021 by Rosemari Södergren

Två pistoler Det är en order, Käre vän, en order
Författare Klas Östergren
Utgivningsdatum 2021-08-19
Förlag Bokförlaget Polaris
Medarbetare Sokcic, Miroslav (form)
ISBN 9789177954781
ebok ISBN 9789177954798

Att denna underbara roman av Klas Östergren inte Augustprisnominerades i år är för mig en gåta. Det enda skälet jag kan tänka mig är att Östergren redan varit nominerad flera gånger och juryn bakom priset strävar efter att lyfta fram flera olika författare och gärna debutanter.

Två pistoler utspelas under kung Gustav III:s tid och är helt fantastiskt väl skriven. Vi får följa tidigare hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck som är till åren och flytt och gömt sig i Italien. Utanför sitt fönster ser han människor drabbade av koleran som härjar. Det finns tydliga paralleller till vår tid då många författare, som Klas Östergren, levt isolerade och hållit avstånd på samma sätt som Munck gör.

Munck har stått nära kungen, ja så nära att han till och med hjälpte Gustav III att ha samlag med sin hustru, drottning Sofia Magdalena. I boken berättar Munck för sin trotjänare Ytterberg om tiden vid hovet.

Östergren växlar skickligt i rytm mellan dessa två tidsperioder. Då han skildrar Munck som åldrad förmedlar språket en gammal mans eftertänksamhet i lugn takt – medan berättelserna om Munck som ung och företagsam man förmedlas med en helt annan snabbare grundrytm.

Året då Munch har bosatt sig i ett hus vid Toscanas kust är 1831 och han är åttiotvå år. I Asien och Europa härjar en koleraepidemi som lett till massdöd i vars fotspår upplopp. Adolf Fredrik Munck har bestämt sig för att stanna inomhus resten av livet. Trots att han är utkastad ur sitt eget land och tvingats fly och levt gömd i närmare fyrtio år är han ändå ganska nöjd med vad han upplevt i sitt liv. Han har bott i Tyskland, Österrike, Pisa, Neapel och slutligen Massa. Nu väntar han mer eller mindre på att gå ur tiden. De som jagar honom har hunnit dö men för säkerhets skulle har han ändå två pistoler i ett fack i sitt rum. Fast huruvida de två pistolerna verkligen fungerar, det är han inte säker på.

Det är en mästerlig roman, rolig och som väcker många tankar om livet, om åldrandet, om författandet, om berättandet, om människors villkor och att också en kung kan vara osäker.

Ett plus för den som helst tillägnar sig litteratur som ljudbok: Romanens inläsare är författaren Klas Östergren själv.

Gustav III hade anledning att vara tacksam mot Munck, inte minst för att den erotiskt kunnige hovstallmästaren handgripligen hjälpt den tafatte kungen när en avkomma skulle bli till. Men det ledde också till illasinnade rykten om det verkliga faderskapet, som förpestade både Gustavs och Munckens tillvaro. Kungens nåd förbyttes småningom i bedrägeri och svek.

Fakta om författaren: Klas Östergren debuterade 1975 med romanen Attila och har sedan dess givit ut tjugotalet romaner och novellsamlingar. Han har dessutom skrivit för film och tv, och varit verksam som översättare av både prosa och dramatik, framför allt av Henrik Ibsen. 2020 gav Polaris ut hans senaste roman Renegater, den sista och avslutande delen i trilogin om Henry Morgan, tillsammans med de tidigare delarna Gentlemen och Gangsters.
Han blev den 27 februari 2014 invald i Svenska Akademien, men deltog sedan 6 april 2018 inte längre i dess möten och utträdde formellt den 7 maj samma år.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Klas Östergren, Litteraturkritik

Ena halvan av månen av Yin Lichuan

15 november, 2021 by Anastasia Bark

Ena halva av månen – Dikter i urval  
Författare Yin Lichuan
Utgivningsdatum 2021-09-18
Förlag Modernista
Översättare Göran Sommardal
ISBN:978-91-8023-197-8 [häftad]

Jag sitter i soffan med denna diktsamling och en liten skål med orangeröda persimoner framför mig. De mjuka persimonerna är liksom tunga och djupa i smaken – sötman stannar länge kvar i munnen. Eftersmaken är en aning besk. Den blandas med sötman från frukten. Den beska smaken är inte helt å hållet angenäm. Faktum är att den är mer oangenäm än exempelvis beskt kaffe (om man nu gillar kaffe. Här ska inga kaffehatare dömas) men det är fortfarande någonting underbart i blandningen mellan sött och beskt som får mig att ta upp en till persimon ur fruktskålen. Nu kan det vara så att jag är ute på fullständingt fel vägar och att den enda anledningen till jag associerar persimoner med denna diktsamling är just för att jag äter en persimon medan jag läser samlingen. Det skulle kunna vara motsatsen också – att anledningen till att jag blev sugen på persimoner var just diktsamlingen. Hursomhelst ska jag försöka validera min liknelse så gott som möjligt. Ena halva av månen är delvis söt som text, uttrycken är precis lagom dramatiska för att flytet på texten ska kännas djupt. Men dikterna samlade här är inte bara djupa: de är tunga också – lagom melankoliska, lagom mörka. Dikterna stannar kvar inom en. Den där beska men söta eftersmaken av persimoner är ungefär den känslan som Yin Lichuans dikter lämnat efter sig i mitt huvud. Jag vet inte om jag kan beskriva vad det är jag känner men jag är fullständigt medveten om att jag fått i mig någonting nytt, fått smaka på en ny frukt, stil, verk, författarskap.

Jag är långt ifrån den bästa personen på att tolka dikter som inte är övertydliga (och den sorten är inte särskild kul att läsa ändå). Det tar tid att tolka poesi, förstå symboliken. Jag måste erkänna att jag inte alltid gör det. För mig är poesi lite som målningar – jag förstår dem kanske inte alltid, men de får mig att känna någonting. En av mina kinesiska vänner sa till mig någon gång på grund av alla chengyu (klassiska idiom som oftast men inte alltid skrivs med fyra kinesiska tecken) så är det inte lätt att översätta kinesiska till andra språk. Nu är det så att jag inte kan göra en jämförelse med originaltexten, jag kan trots allt endast döma den svenska översättningen; men jag har en känsla av att översättaren Göran Sommardal lyft fram precis de känslor som författaren velat förmedla. Det enda som jag undrar över en aning är bokomslaget. Hur vanligt är det egentligen att se författarens kropp på bokomslaget? Jag har möjligtvis fel men jag kan inte förmå mig själv att minnas särskilt många författares kroppar lyftas fram på det sättet, särskilt i litterära verk. Jag hittar överhuvudtaget inga andra ansikten bland Modernistas nyheter. Det får mig att undra kring hur asiatiska kvinnor porträtteras inom media (vilket mer ofta än sällan är ett explorativt sätt). Visserligen är det en rätt så smickrande men en aning stereotypisk cool poet känsla-bild på författaren, en bild som möjligtvis lyfter fram hennes författarskap men jag undrar om det inte vore finare med ena halva av månen på bokomslaget istället.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Ena halvan av månen, yin Lichuan

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in