Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

magi

Bokrecension: Julegrisen av J.K. Rowling – mästerlig barnbok som är lika underbar för vuxna läsare som för barnen

by

Julegrisen
Författare J. K. Rowling
Utgivningsdatum 2021-10-12
Förlag Rabén & Sjögren
Översättare Jan Risheden
Originaltitel The Christmas Pig
Medarbetare Johansson, Karin (form)
Illustratör/Fotograf Jim Field
ISBN 9789129736441

J. K. Rowling, författaren bakom den fantastiska Harry Potter-världen är tillbaka med en helt underbar, magisk värld som sprakar av fantasi. Den här gången vänder sig boken till en yngre målgrupp, jag kan tänka mig att den är perfekt för sjuåringar. Men oj vad den är spännande att läsa för mig som vuxen också. Helt mästerligt helt enkelt. Det är bara de riktigt stora författarna som kan skapa verk som är för barn men som engagerar och talar till oss vuxna lika mycket.

J. K. Rowling har dessutom skapat denna fantasifyllda värld och berättelse utan att blinka åt oss vuxna, utan att fylla berättelsen med hänvisningar till saker som bara vi vuxna förstår.

Berättelsen handlar om sjuårige Jack som älskar sitt gosedjur, Lilla Gis, också kallad LG. Gosedjuret, som är en gris, har tappat färgen och reparerats och fått knappar till ögon. Men LG har alltid funnits där som någon Jack kunnat mysa med under täcket och kunnat prata med om allt. Ibland är livet inte så enkelt för de minsta barnen heller. Även om Jack har föräldrar som tycker om honom och vill honom väl händer det saker som gör honom ledsen.

Mamma och pappa skiljs och efter ett tag träffar hans mamma en ny man, Brendan, som är en bra person också. Men Brendan har en tonårsdotter som inte vill ha en bonus-lillebror. På själva jul blir bonus-systern så rosenrasande på Jack att hon slänger ut hans älskade LG genom bilfönstret medan de susar fram på motorvägen.

Jack blir helt galen. Men att kasta sig ut på motorvägen går inte, förstås. Men han har planer att ge sig ut på natten för att leta upp LG på motorvägen. Den magiska julnatten visar sig vara magisk på riktigt. När Jack vaknar på natten möts han av ett tjatter från alla leksaker. Ja inte bara leksakerna utan de flesta sakerna har fått ögon och mun under julnatten och kan prata.

Till tröst för att LG blivit slängd på motorvägen fick Jack en annan likadan, fast nyköpt, gosegris. Självklart går Jack inte med på att ersätta LG. Ingen gris eller något gosedjur i världen kan ersätta LG. Den nya gosegrisen har dock en idé Jack och den nya grisen kan ge sig ut till förlorade sakernas land för att hämta LG.

Wow, vilket äventyr Rowling bjuder in oss på. Vilken fantasi hon har. Det går inte att sluta läsa. Julegrisen är mästerlig barnbok som är lika underbar för vuxna läsare som för barnen.

Enligt bokförlaget vänder Julegrisen sig till en läsålder på 6-9 år. Jag uppmuntrar alla vuxna som har tillgång till barn att läsa dem tillsammans med dem. Inte för att boken är för skrämmande, även om det är rejält spännande ofta, utan för att den är väl värd att bli läst av vuxna också. Unna dig själv detta äventyr på 278 sidor.

Ett stort plus också till bokens illustratör Jim Field som skapat magiska bilder.

Filmrecension: Peter och draken Elliott

by

Peter och draken Elliott
Betyg 4
Svensk biopremiär 14 oktober 2016 och släpps på dvd/bluray 27 febrarui 2017

Disneyfilmen Peter och Draken Elliott är en precis så som en bra familjefilm ska vara. Den är välgjord och tittare i alla åldrar får ut något av den. När filmen släpptes på bio i Sverige var åldersgränsen satt vid sju år. Jag tror att om någon vuxen är med barnen när de tittar på den kan nog även sexåringar och femåringar se den utan att få mardrömmar. Bara man pratar om filmens innehåll. Det är förstås olika, varje barn är unikt och varje förälder bör känna sitt barn.

Handlingen kretsar kring pojken Peter. När han är fyra-fem år råkar han och hans föräldrar ut för en bioolycka långt ute i skogen. Peter överlever, kryper ur bilen och möter en drake som tar hand om honom. De lever tillsammans i sex år, Peter och draken Elliott, tills en skogsvaktare hittar Peter och undersöker varifrån Peter kommer och vart han hur hemma. Samtidigt har i många år den gamle träsnidaren Mr Meacham underhållit traktens barn med sina historier om den farliga draken som bor långt in i den djupa skogen.

Filmen är både spännande och vacker. Det är som många av Disneys produktioner en omgörning och ny version av en tidigare film. I november 1977 hade Disney biopremiär för en delvis animerad film, Peter och draken Elliott. Handlingen i den är delvis likadant, men skiljer sig lite. I filmen från 1977 är Peter en föräldralös pojke som rymmer från sina elaka fosterföräldrar och träffar sin första vän, draken Elliott, som blir hans rymningskamrat.

Jag har inte sett filmen från 1977 utan bara sett bilder från den. Där syns att draken är tydligt animerad. I den nya versionen är draken mycket proffsigt skapad. Den ser nästan verklig ut och rör sig väldigt likt en hund – och den parallellen dras ju i och med att Peter som liten har en barnbok om en hund som heter Elliott.

Filmen är mycket snyggt gjord, drakens färger går ihop med den djupa skogens färger. Skådespelarna är duktiga, barnskådespelarna imponerande och Robert Redford i rollen som den gamla Mr Meacham är precis så där bra, mysig och förtroendeingivande som han kan vara.

Filmen är inte bara en äventyrsberättelse som passar för hela familjen, den är en berättelse om hur viktigt det är att låta fantasin och magin vara en del av vårt vardagsliv.

Konst: Låt dig omfamnas av ljusets magi på Waldemarsudde

by

Waldem 1

”Ljusets magi” på Waldemarsudde i Stockholm

Naturligtvis flödar solens ljus denna dag. Det är en sann fröjd att träda in här i de vackra salarna på Waldemarudde. Prins Eugen (1865-1947) lämnade en kulturskatt att njuta av för kommande generationer.

Friluftsmåleriet fick sitt stora genombrott under andra hälften av 1800-talet. Med början i Frankrike övergav konstnärerna ateljémåleriet för att istället måla ute i det fria, och ljuset och dess skiftningar blev det centrala i skildringarna. I utställningen på Waldemarsudde visas 170 verk av såväl kända som idag bortglömda friluftsmålare. Särskilt fokus ligger på kvinnliga konstnärer. Verk av ett flertal av dessa konstnärer har sällan visats och få är representerade i offentliga samlingar.

När friluftsmåleriet fick sitt definitiva genombrott i Frankrike vid 1800-talets mitt, kom detta i konstvärlden att betraktas som en revolution. En konstnärlig praktik att studera och visualisera synintryck av ljus och atmosfär i det fria, något som existerat för privat bruk alltsedan 1600-talet, upphöjdes nu till officiell konst genom att ställas ut på salonger och gallerier. För svenska konstnärer kom friluftsmåleriet att få sin glansperiod under 1870- och 80-talen. De svenska målarna begav sig från 1870-talet och ett par decennier framåt framförallt till Paris med omnejd för att inspireras av omgivningen och franska konstnärer som Camille Corot, Jules Bastien-Lepage och Charles Daubigny.

Friluftsmålarna utförde sina studier i det fria direkt inför motiven. Med stafflier, målarskrin, penslar, paletter, fällstolar och parasoll begav de sig ut i naturen och sökte efter särskilda naturutsnitt för sitt konstnärliga arbete. Friluftsmåleriet handlar både om ljusets och seendets magi vid olika tider på året och dygnet.

När Waldemarsudde våren 2016 väljer att lyfta fram friluftsmåleriet som konstriktning i Sverige på sent 1800-tal görs det med ett ”omvänt perspektiv”. Det innebär att kvinnliga målare och deras verk betonas framför de manliga kollegorna. Ett annat fokus är att visa verk av idag bortglömda konstnärer. Detta innebär att friluftsmålningar av välkända konstnärer som Anders Zorn, Carl Fredrik Hill, prins Eugen och Julia Beck visas sida vid sida med målningar av numera bortglömda konstnärer som Ida Gisicko- Spärck, Emma Löwstädt Chadwick, Anna Nordgren och Axel Lindman. I utställningen visas närmare 170 verk. Bland de svenska friluftsmålare som ingår är 45 kvinnor och 36 män. De kvinnliga konstnärerna representeras med runt 100 målningar ochmännen med runt 50 verk.Härmed tecknas en både annorlunda och nybild av friluftsmåleriets glansperiod i svenskt konstliv vid detsena 1800-talet.

Motiven är hämtade från både Frankrike och Sverige – det ständigt skiftande havet, naturen under olika årstider och städerna Paris och Stockholm är några av temana. I utställningen presenteras också den konstnärliga praktiken, friluftsmålarens arbetsverktyg och tillvägagångssätt, samt även verk av svenska och franska konstnärer ur tidigare generationer som verkat inspirerande på friluftsmålarna. Bland de franska konstnärerna kan nämnas Camille Corot, Jules Bastien-Lepage och Charles Daubigny.

Utställningen kompletteras av ett bildspel och en omfattande katalog med texter av docent Torsten Gunnarsson, fil.dr. Vibeke Röstorp, konstnären Lars Jonsson, arkivarie och bibliotekarie Anna Meister och museichef Karin Sidén. Men ”katalogen” är i själva verket ett praktverk i form av en helt underbar bok, stor och tung som en tegelsten, eller snarare en ädelsten.

Det bestående intrycket är hur vackert och levande målningarna träder fram. Även mitt ute i naturen klär sig konstnärerna, oftast kvinnor, i smakfulla och personliga dräkter. Självporträtten är närvarande och ögonkontakten når rakt in i betraktarens hjärta. Det brinner av lust, smärta och nyfikenhet. Ljusets magi är fångat in i minsta detalj, med energi och stor skicklighet.

Gör ett livsbejakande besök.

Bilderna nedan: Gerda Roosval-Kallstenius, självporträtt 1892. Mina Carlsson-Bredberg, självporträtt 1889. Lotten Rönquist, självporträtt 1894. Eva Bonnier porträtterar skulptören och vännen Ida Ericson 1885. Foto: Lars Wickberg (Bilderna något beskurna)

Waldem 2

Waldem 3

Waldem 4

Waldem 5

Natt på muséet: Gravkammarens hemlighet – en hyllning till sagans magi

by

nattpamuseetposter

Natt på muséet: Gravkammarens hemlighet
Betyg 4
Regi Shawn Levy
I rollerna bland andra Ben Stiller, Robin Williams, Owen Wilson, Ricky Gervais.
Sverigepremiär 6 februari 2015

nattpamuseet_robinwilliamsDen tredje filmen i en serie som säljer många biljetter – det låter inte så lockande. Men detta är inte lika säkert längre. Det har funnits flera lyckade exempel på film nummer 3.

Natt på muséet handlar om Larry som är nattvakt på naturhistoriska muséet i New York. Vad övrig personal och publiken inte anar är att alla statyer, alla uppstoppade djur, ja allt som finns där får liv på natten. Det är en vacker tanke – en bild för vad ett bra museum borde kunna: sätta igång vår fantasi.

Ben Stiller spelar nattvakten Larry. I den första filmen hade han det krångligt, han lyckades aldrig behålla något jobb och han var frånskild och hans son Nick började se upp till sin styvpappa Don mer än till sin pappa.

Jag tyckte aldrig om denna första filmen, den var allt för förutsägbar och jag har ofta svårt för Ben Stillers komiska ådra. Jag tycker inte riktigt om Ben Stillers kantiga och överdrivna sätt att agera i komedier. Kanske är det också så att han varit med i just den slags komedier som jag inte roas av och mest gäspar mig igenom. Men nu, i Natt på muséet nummer 3 håller regissören tillbaka hans överdrivna spel och rollen han spelar är mer en äventyrare än en komiker. Det lyfter filmen.

Visst, på ett sätt är det en fånig film. En mängd historiska personer och uppstoppade djur och skelett blir levande. Visst är det rätt galet emellanåt men det är väl regisserat och väl dramatiserad. I denna tredje film börjar magin ta slut och alla historiska karaktärer riskerar att förbli stendöda på nätterna också. För att rädda magin måste nattvakten Larry bege sig till The British Museum i London.

nattpamuseet2Filmens styrka är framför allt den kärlek varmed filmskaparna tar vara på de historiska personerna. De är lustiga och komiska men har samtidigt värdighet – och jag hoppas att filmen ska göra många ur den unga publiken nyfikna på de historiska personerna som är med och för den delen också sätta igång lustan att veta mer om karaktärer ur fantasiverk som berättelsen om Lancelot från riddarna kring kung Arthurs runda bord.

En lång rad skickliga skådespelare gör att filmen blir överraskande bra och det är fint att se Robin Williams i rollen som statyn av den amerikanske presidenten Theodore Roosevelt.

Det är inget mästerverk och ingen film som kommer att gå till filmhistorien men det är en varm film som jag bär med mig hela dagen och ger mig lättare steg, en film som gör mig glad och ger hopp om kraften i fantasins magi.

Kulturfyran om magi och med chans att vinna biljett till Jethro Tull

by

Snart är det påsk och det är magiskt. Magi är ordet för veckans kulturfyra.

1. Vilken är den mest magiska bok du läst?
2. Vilken är den mest magiska konsert du varit på?
3. Vad är det mest magiska du varit med om?
4. Vad är den mest magiska människan du vet?

Eftersom fråga 2 är samma sak som uppdraget i tävlingen om att vinna biljett till Jethro Tull: berätta om du vill vara med och ha chans att vinna den biljetten.

Glöm nu inte att lämna länken till ditt svar här i en kommentar. Om du dessutom pingar nyligen hamnar ditt inlägg i blogglistan som ligger precis över kommentarsfältet. Det är bra eftersom jag inte sitter vid datorn jämt och alla kommentarer modereras innan de kommer ut. Men om du pingar nyligen syns din länk snabbare.

Och BLI GÄRNA FAN till KULTURBLOOGGEN på Facebook.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,