• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

I huvudet på en seriemördare – obligatorisk läsning för deckarförfattare

23 mars, 2011 by Rosemari Södergren

Hur blir man seriemördare? Vad är det som gör att en människa kan begå bestialiska mord om och om igen? Det finns inget enkelt svar på dessa frågor. Sven Å Christianson, professor i psykologi vid Stockholms universitet, har under de senaste två decennierna medverkat som sakkunnig i en mängd uppmärksammade mord- och våldtäktsfall i Sverige. Författaren är rättspsykolog och har under många timmar intervjuat några av Sveriges mest kända seriemördareoch forskat i material från andra länder kring seriemördare och sexförbrytare.

Sven Å Christianson menar att en sak är gemensam för alla som blir seriemördare: de har vuxit upp i en omgivning där de känt sig åsidosatta. Att ingen av deras föräldrar sett dem eller brytt sig om dem. Detta har i sin tur lett till att de inte kunnat utveckla normala kontakter med andra människor. Alla dessa seriemördare berättar om hur de i sin har perverterade sexuella fantasier som till och med kan börja ta sig olika uttryck redan i fem–tioårsåldern.
Tidiga tecken kan ofta vara djurplågeri och fascination för eld.

Överraskande är att alla de intervjuade sexförbrytarna säger att pornografi kan trigga dem till att utföra sexbrott. Våldsporr kan få dem att känna att de inte är ensamma om sin böjelse och de kan uppleva att det trots allt är rätt OK att begå sexbrott. I diskussion kring våldsporr har framförts argumentet att tillgång till pornografi skulle kunna vara ett substitut för att begå våldsbrotten. Den slutsatsen drar dock ingen av de intervjuade våldsmännen.

Recensenten i SVD skriver:

Christianson kliver så djupt in i seriemördarnas tankevärld genom att på hundratals sidor illustrera deras perversioner och moraliska och psykologiska förfall, att han snarare skapar distans än förståelse. Själv lägger jag därför ifrån mig ”I huvudet på en seriemördare” med en känsla av vämjelse.

Frågan är dock vad syftet med boken är. Jag tror det är oerhört svårt att fånga upp sådant här tidigt. Det finns ju många barn som växer upp med föräldrar som överger dem, utan att barnen utvecklas till våldspersoner. Det finns barn som kan vissa upp sadistiska tendenser när de är barn men sedan kan hamna rätt ändå i livet.

Det som var bokens behållning för mig var framför allt de långa inblicken i seriemördarnas tankevärld. Jag har skrivit en deckare som jag ska skriva om, och så har jag skrivit en tredjedel på uppföljaren. Att verklighetens mördares sätt att agera, tänka och känna stämmer med deckarens mördare – det gör litteraturen trovärdig.

I huvudet på en seriemördare
Författare: Sven Å Christianson
ISBN: 978-91-1-302556-8
Förlag: Norstedts

Relaterat:
Sydsvenskan och pressmeddelande i Newsdesk.

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, faktaböcker, seriemördare

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Deckare, faktaböcker, seriemördare

Michelle Obama: En biografi av Liza Mundy

15 mars, 2011 by Redaktionen


Michelle Obama växte upp i en arbetarklassfamilj under 1960-talet i delstaten Illinois Chicagos södra del. Föräldrarna var engagerade och fick henne att förstå vikten av att studera och att vara en god samhällsmedborgare. Hon är rolig, organisatorisk, stark, pragmatisk och ambitiös. Hennes pappa, Fraser Robinson, gick bort 1991. Han drabbades av multipel skleros (ms). Sedan 2008 är hennes man Barack Obama USA:s förste afroamerikanske president och hon själv USA:s första dam.

I det USA hon växte upp i under 1960- och 70-talen var rasmotsättningarna fortfarande starka, hon är samtida med medborgarrättsrörelsen. Trots detta lyckades Michelle ändå komma in på Chicagos kommunala skola för högpresterande elever. När hon studerade på Princeton gjorde hon erfarenheten att hennes hudfärg gjorde henne själsligen mindre och annorlunda. Förutom Princeton studerade hon även på Harvard, liksom Barack Obama och John F Kennedy. Båda universiteten tillhör genren Ivy League-universitet; universitet med bäst renommé i den akademiska USA. Från det att hon träffade Barack Obama har hon utvecklats till den kvinna hon är i dag. Behärskad och lugn, en samhällsledare, en jurist, en advokat, en sjukvårdsdirektör, och en mamma som ständigt kämpar för de personer och grupper som är i behov av det.

Som alumner från Harvard blev Michelle och Barack Obama arbetskamrater på en advokatbyrå och träffades den vägen. De bildade familj och fick döttrarna Malia och Sasha. Hela boken är ett inkännande porträtt som inte lämnar mig oberörd och som jag verkligen kan rekommendera som läsning för den politiskt intresserade och initierade personen. Ett hundratal intervjuer, med bland annat Michelle Obama, bidrar till den här biografins rikedom.

Titel: Michelle Obama : en biografi av Liza Mundy
ISBN: 9789113026954
Förlag: Norstedts
Utgivningsland: Sverige
SAB: Lz Obama, Michelle
Originaltitel: Michelle. A biography
Översättare: Patrik Hammarste

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Inget andetag är det andra likt – diktboken av Jesper Svenbro mer en bönbok

12 mars, 2011 by Rosemari Södergren


Vad är gud? I Jesper Svenbros nyutgivna diktbok ”Ingen andetag är dte andra likt” finns ordet gud med i de flesta dikterna. Ibland verkar gudsbilden vara något nära livsprincipen, själva livsgnistan, i andra dikter anar jag en mer traditionell kristen gudsbild med en han som gud.

De starkaste dikterna är där gudsbilden är som i dikten ”Fotsteget”, där gud finns inne i människan:
Fotsulans möte med marken,
som jag inte tillräckligt uppmärksammade
medan tillfälle verkligen bjöds!
….
….
Min lovsång måste alltså börja med fotsteget.
Vilken lycka att gå på jorden!
Den mänskliga gången är rentav så ofattbar
att jag måste förstå den som din oupphörliga skapelse.
Varje steg ett sjungande fotsteg
till din ära, o Gud!

Dikten finns i bokens första avdelning som består av dikter skrivna under en konvalescens från stroke.

Jesper Svenbro sitter med i Svenska Akademin, här är lite fakta om honom från Svenska Akademin hemsida:

Jesper Svenbro, född 10 mars 1944 i Landskrona. Poet och litteraturforskare med det antika Grekland som specialitet. Han invaldes i Svenska Akademien 5 oktober 2006 och tog sitt inträde 20 december 2006. Svenbro efterträdde poeten Östen Sjöstrand på stol nr 8. Han är bosatt i Thorigny-sur-Marne utanför Paris och är directeur de recherche vid Centre national de la recherche scientifique (CNRS). Medlem av Centre Louis Gernet (Paris). Han har bl.a. tilldelats Sveriges Radios Lyrikpris 1993, Bellmanspriset 2000, Ekelöfspriset 2001 och Övralidspriset 2005

Han är poet och de flesta dikterna har en mjukt, skönt språk och genomtänkt rytm som också förmedlar något, utöver orden. Det förvånar mig därför att han, som är så språkligt begåvad, så ofta använder utropstecken i dikterna. Ett utropstecken är att skrika och att överbetona något, som att inte lita på läsarna. Jag kan inte se vad utropstecknet tillför i dikten jag citerade delar ur ovan, till exempel.

inget andetag är indelade i avdelningar, den första handlar om tiden som konvalescent efter en stroke. Jag tycker bäst om tio dikter som ingår i den delen, ”Tio dikter från botandets frist”. De talar mer till mig, är mer allmängiltiga. De tankar som slår oss när vi ställs inför sjukdom och tragiska händelser drar ofta undan den hinna som hindrar oss från att de livets väsentligheter.

Att lika diktboken med en bönbok är inte mitt eget påfund, Jesper Svensbro skriver om det själv i dikten ”Genrebyte”:
”Om du ska fortsätta så här, kommer resultatet att bli en bönbok
och inte en diktsamling”,
säger en uppbragt röst i mitt inre,
men jag känner mig inte tillintetgjord
av denna radikala kritik.
Då för det helt enkelt blir en bönbok!
Jag är mogen för genrebytet.
….

Svenbro själv må vara mogen för genrebytet, men Anna Hallberg, litteraturkritiker i DN gillar det inte. Hon skriver bland annat:

jag kommer på mig själv med att tänka ut tre riktlinjer där min egen läsning förlorar vad man kanske kan kalla för själ:

1. När dikten faller över i ren patologi (det finns förstås exempel på fantastiska ”sjukdomsdikter”, snarare handlar det om att dikten blir statisk och monoman, ett tvångsmässigt symtom).

2. När dikten övergår till propaganda, demagogi eller endimensionell politik (här finns också undantag, men återigen rör det sig om att bevara någon form av stilistisk spänst och estetisk aktivitet.)

3. När dikten, som i det här fallet, blir liturgi och förkunnelse. När den släpper både läsaren och dikten. När det religiösa tilltalet blir starkare än det poetiska.

Jag kan delvis ställa mig bakom Anna Hallbergs kritik, samtidigt som jag gärna läser några av dikterna om och om igen, som den dikten jag citerade lite i början av detta inlägg, där gudsbilden närmar sig något mer allmängiltigt och närmar sig livsbegreppet. Jesper Svenbro har också ett, som jag redan nämnt, vilsamt och mjukt språk, som jag gärna vilar i.

Inget andetag är det andra likt
Författare: Jesper Svenbro
ISBN: 9789100125707
Albert Bonniers Förlag

Relaterat: Recension i recension i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om esper Svenbro, lyrik, gud, recension, bokrecension, litteratur

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, esper Svenbro, gud, Lyrik, Recension

Banglatown – seriebok som tar mig in i myllret och och låter mig känna dofterna i östra London

9 mars, 2011 by Rosemari Södergren

Banglatown är ett område i östra delen London där många människor från Bangladesh flyttade in. Brick Lane är huvudgatan kring vilken Banglatown vuxit upp. Det är ganska schabbigt och en hel del droger och kriminalitet som härskar där, samt currydoften som hänger djupt över allt.
Området har en egen webbplats.
Numera är området kring Brick Lane känt som Banglatown också känt för sina många artister, konstnärer och matställen. Sedan slutet av 1990-talet har flera av Londons mest kända nattklubbar funnits på Brick Lane, i synnerhet 93 Feet East och The Vibe Bar, som båda två finns på det gamla bryggeriområdet The Old Truman Brewery. Old Truman Brewery rymmer numera dessutom kontor och en inomhusmarknad.

Banglatown av Daniela Wilks är en berättelse om en svensk 23-årig kvinna som flyttar till London för att studera psykologi på Londons universitet och får tag på en lägenhet i Banglatown. Med färgstarka bilder med pratbubblor får vi följa hennes öden och äventyr i mer eller mindre skabbiga lägenheter med kackerlackor som springer runt, med pojkvänner, på barer och nattklubbar, på besök hos mormor i Scarborough.

Att komma från det trygga livet hemma i Sverige till misär, fattigdom, kriminalitet och droger i London är omtumlande. Huvudpersonen känner sig osäker på vem hon själv är, känner att hon är för präktig och att hon är löjlig om hon tackar nej till droger som erbjuds. Åren som ung vuxen kan vara tunga, det kan vara svårt att hitta styrkan i sig själv.

Daniela Wilks berättar på ett ärligt sätt hur det kan vara. Det blir speciellt när berättelsen sker lika mycket med bilderna. Miljöerna i London och människorna berättade med hennes sätt att bildsätta förstärker och fördjupar berättelsen. Det känns som att vara där, jag kommer så nära. Bilderna är teckningar, inte fotografier. Kanske blir det desto starkare, för det är färger och det detaljer i bilderna som gör närvarokänslan blir starkare.

Nu vill jag helt enkelt hitta fler serieböcker av Daniela Wilks.

Uppgifter om boken och om Daniels Wilks från en bokbutik på webben:

Denna bok med inslag av självbiografi handlar om huvudpersonens liv mellan 23 och 27. Hon känner sig ännu inte vuxen men ändå inte som en tonåring och är osäker på hur man tar hand om sig själv men vill helst inte be om hjälp utifrån. Huvudpersonen är också i en ålder då hon är nyfiken på allt och öppen även för sådant som hon inte skulle befattat sig med i sitt normala sammanhang i Sverige.

Historien beskriver vad som händer med henne när hon lämnar sitt trygga sammanhang i Sverige, då hon flyttar till östra London för att studera. Hon bor i ett oroligt område där fattigdomen är stor och denna oro och de otäcka sakerna som händer i området präglar henne och hotar ibland att förgöra henne.

Relationer till nya vänner och pojkvänner är det centrala i denna unga kvinnas liv och därför upplever hon också några av sina lyckligaste stunder under den tid då vi får följa henne.

Daniela Wilks är 28 år gammal och har studerat psykologi i London och Köpenhamn. Hon kommer ursprungligen från en mindre ort i Västmanland men bor sedan gymnasieåldern i Stockholm. Danielas serier berättar om sorgliga händelser och skamsköljningar med humor eftersom ”det deppiga och roliga hänger ihop”. Hennes serier är influerade av den amerikanska serieskaparen Aline Kominsky Crumb och liknas ibland också vid Mats Jonssons självbiografiska serier. Förutom Kominsky Crumb är Danielas idoler konstnären Peter Doig och socialpsykolog och sociolog Johan Asplund vilket på något sätt hoppas ska genomsyra hennes serier.

Titel: Banglatown
av Daniela Wilks
ISBN: 9789186003753
Förlag: Kartago Förlag

Läs även andra bloggares åsikter om London, serier, Banglatown, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Banglatown, London, Recension, Serier

Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider handlar mer om Greider än om Palme

6 mars, 2011 by Rosemari Södergren


Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider är en bok om Greiders funderingar kring Olof Palme och framför allt Socialdemokratin. I boken skriver Greider både om Palmes uppväxt och om de biografer som släppts om Palme på senare tid och sina egna funderingar kring svensk politik. Det är dikter, essäer och tankar från promenader kring de platser som hör ihop med Palme, som huset på Östermalm där han växte upp, det Vällingby där han och hans familj bodde i tjugo år och den adress i Gamla Stan där familjen Palme bodde de sista åren i hans liv.

Som kulturbloggare gillar jag det citat han har från ett enkätsvar till litteraturtidskriften BLM 1960 av Palme:

De av oss, och vi är nog inte så få, som kom ur puberteten med ”Halmfackla” under huvudkudden, gömde ”Ormen” i logementsskåpet och ägnade juridiska föreläsningar åt Tåbb och korvgubben Sju, blev naturligtvis präglade därav. 40-talslitteraturen, i all sin mångfald, har sannolikt betytt lika mycket för våra värderingar som t ex Wigforss och Tawney. Detta som ett något annorlunda svara på tidningens fråga om politiken behöver författarna.

Olof Palmen var mycket intresserad av kultur och var beläst. Sista kvällen i sitt liv såg han ju en film på bio. Om jag skulle skriva en bok om Olof Palme skulle jag förmodligen fokusera en hel del på detta. Kulturen makt och hur viktig den är för vår bild av oss själva och omgivningen, vår förmåga till medkänsla och förståelse för andra, kan inte på något sätt underskattas.

Uppenbarligen gör Göran Greider samma sak som jag skulle gjort, alltså skriver boken utifrån sitt eget intresse, eller eget engagemang. Visst får jag veta en del jag inte visste om Olof Palme när jag läser boken och jag får en del inblickar i de andra biografierna av Kjell Östberg, Henrik Berggren och Klas Eklund, som kommit ut nyligen om Palme (som jag ännu inte läst) – men det är framför allt Greider jag lär känna mer. Hans språk är livfullt och det är som att höra Greider tala, så nära sitt eget sätt att uttrycka sig också muntligt är hans skriftspråk. Det är skickligt.

Greider har ju för övrigt aldrig träffat Olof Palme heller. Greider var som ung engagerad i Vänsterpartiet och dess ungdomsförbund. Om han varit SSU:are hade han troligen stött på Olof Palme på en eller annan kursgård.

På bokens baksida står bland annat:

Men det är inte Palme som statsman eller ikon som intresserar Göran Greider. Han lyfter istället fram symbiosen mellan Palme och den rörelse han ledde. De gav liv åt varandra. I det samspelet ryms ett uppfordrande meddelande till dagens politiska debatt: Utan levande rörelser, ingen politisk fantasi. Palmes demokratiska socialism blir inte bara en fras för högtidliga sammanhang, utan pekar rakt mot en stor samhällsomvandling: den offentliga sektorns enorma utbyggnad. Var det inte rentav en form av socialisering som varken högern eller vänstern förstod innebörden av?

Svenska Dagbladet skriver om boken:

Men det är inte Palme som statsman eller ikon som intresserar Göran Greider. Han lyfter istället fram symbiosen mellan Palme och den rörelse han ledde. De gav liv åt varandra. I det samspelet ryms ett uppfordrande meddelande till dagens politiska debatt: Utan levande rörelser, ingen politisk fantasi. Palmes demokratiska socialism blir inte bara en fras för högtidliga sammanhang, utan pekar rakt mot en stor samhällsomvandling: den offentliga sektorns enorma utbyggnad. Var det inte rentav en form av socialisering som varken högern eller vänstern förstod innebörden av?

Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider handlar mer om Greider än om Palme. Det ligger ingen värdering i det. Det är intressant att läsa ändå. Kanske gör de flesta biografier det, säger mer om den som skrivit biografin än den som den handlar om.

Ingen kommer undan Olof Palme
Författare: Göran Greider
Förlag: Ordfront Förlag
ISBN10: 9170375666
ISBN13: 9789170375668

Relaterat:
Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Greider, socialdemokrati, Olof Palme, biografi, politik

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Greider, Olof Palme, Politik, socialdemokrati

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 184
  • Sida 185
  • Sida 186
  • Sida 187
  • Sida 188
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 202
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Bäst i världen – rolig dokumentär om några goa gubbar

Bäst i världen Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Bäst i världen – rolig dokumentär om några goa gubbar

Filmrecension: Heart of the Beast – en film för alla hundälskare

Heart of the Beast Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Heart of the Beast – en film för alla hundälskare

Sammanhållen, sofistikerad och sparsmakad sångfest – Reaching For The Moon med Elina Duni& Rob Luft

Elina Duni/ Rob Luft Reaching For The … Läs mer om Sammanhållen, sofistikerad och sparsmakad sångfest – Reaching For The Moon med Elina Duni& Rob Luft

Teaterkritik: Avgrunden – svårt att lämna föreställningen oberörd

Avgrunden Författare Davide … Läs mer om Teaterkritik: Avgrunden – svårt att lämna föreställningen oberörd

Teaterkritik: Spår på Playhouse Teater – imponerande och tankeväckande

Ester Claesson, Oliver Hagenfeldt-Eek … Läs mer om Teaterkritik: Spår på Playhouse Teater – imponerande och tankeväckande

Filmrecension: Pressure

Pressure Betyg 3 Svensk biopremiär 18 … Läs mer om Filmrecension: Pressure

Filosoferande bard från Island imponerar – Svavar Knutur i Sjömanssalen i Göteborg

20/9 2026 Sjömanssalen på Första … Läs mer om Filosoferande bard från Island imponerar – Svavar Knutur i Sjömanssalen i Göteborg

Filmrecension: Första blatten på månen – öppet och ärligt och nära

Första blatten på månen Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Första blatten på månen – öppet och ärligt och nära

Filmrecension: Resan till Piemonte – engagerande, berörande och hjärtevarm

Resan till Piemonte Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Resan till Piemonte – engagerande, berörande och hjärtevarm

Filmrecension: Nipster – trovärdig stark berättelse

Nipster Betyg 4 Svensk biopremiär 23 … Läs mer om Filmrecension: Nipster – trovärdig stark berättelse

Filmrecension: Hope – en renodlad actionkomedi

Hope Betyg: 3 Svensk biopremiär: 25 … Läs mer om Filmrecension: Hope – en renodlad actionkomedi

Filmrecension: Bortglömda ön – en pina

Bortglömda ön Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Bortglömda ön – en pina

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in