Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Skäringers Avig Maria – en bok för dig som tycker om bloggar och uppskattar uppriktighet

by

Titel: Avig Maria
Författare: Mia Skäringer
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgiven: 201111
ISBN10: 9137137247
ISBN13: 9789137137247

”Avig Maria” är uppföljaren till Mia Skäringers första bok ”Dyngkåt och hur helig som helst” (2009). Den nya boken har samma upplägg som föregångaren, det är dels texter hämtade från Mias blogg, dels krönikor från det gångna året. I texterna får vi följa med Mia, hemma, på jobbet och ofta på väg – på tåget eller bara i tankarna.

Personligen har jag aldrig riktigt fallit för bloggandets textformat så bloggdelen av boken har jag svårare att ta till mig. Det är själva dagboksformatet som är svårt att smälta. Det är lite som att läsa något som inte var ämnat för mig men samtidigt är det kanske också just precis det som många faller för som tycker om Mia. Från känslor kring en separation till familjeliv till tvångstankar och självförakt. Det är ärligt, avskalat, ocensurerat men framför allt är det personligt och generöst.

Vad gäller den andra delen av boken, krönikorna så har dessa en något annorlunda klang. Förutom allt det ärliga, avskalade och ocensurerade så är texterna snäppet vassare och stundvis lite insiktsfullare än blogginläggen. Det finns lite mer av en början och ett slut, en röd tråd som är lätt att följa. Krönikorna i den nya boken är dessutom lite bredare än dem i den förra vilket inte är helt oförklarligt eftersom de publicerats i två olika tidsskrifter.

Personligen stötte jag på Mia första gången i humorserien ”Mia och Klara” och därefter i serien solsidan och showen ”Dyngkåt och hur helig som helst”. Som skådespelare och framför allt som komiker är Mia oerhört generös och ödmjuk. Hon är modig, stark och sårbar på samma gång. Och hon bjuder på sig själv, i stora mått. Det blir dock en lite annan Mia när hon skriver och detta framför allt i blogginläggen. Utan själva Mia, hennes mimik och roliga kläder så känner jag personligen att det fattas något.

Trots detta tror jag att de som uppskattade Mias första bok också kommer att uppskatta den här. Kanske till och med lite mer. ”Avig Maria” är en bok för dig som tycker om att läsa bloggar, som uppskattar uppriktighet och inte är rädd för lite svordomar.

Text: Linda Maria Ingrid Thelander

The Clash – biografin där bandmedlemmarna själva skriver – viktig att läsa för många mer än punkare

by

The Clash: Strummer, Jones, Simonon, Headon
Författare: Joe Strummer
Författare: Mick Jones
Författare: Paul Simonon
Författare: Topper Headon
Översättare: Jens Ahlberg
Redaktör: Pieetro Maglio
Redaktör: Henrik Petersen
Redaktör: Lars Sundh
Formgivare: Lars Sundh
Förlag: Modernista

”The Clash: Strummer, Jones, Simonon, Headon” är den första officiella The Clash-biografin.
Officiell låter tungt, ja det låter tillrättalagt och inte så spännande. I det här fallet är det tvärtom. Vi får följa bandets historia under de sju år de härjade som mest, 1976-1983, skildrat utifrån de fyra medlemmarnas ögon. Joe Strummer, Mick Jones, Paul Simonon och Topper Headon berättar själva under varje avsnitt, på ett levande sätt som känns naturligt, ärligt, äkta.

De var punkare, rebelliska punkare, som ville skildra samhället. Det är dock inte bara en historia om bandet The Clash utan lika mycket ett dokument över samhället. Som Mick berättar:

Jag vet inte om vi förstod att punken var ett utlopp för vår ilska. Det var mycket som behövde sägas och som inte hade sagts på det sättet förut. Vi plockade helt enkelt grejer ur tidningarna som vi sjöng om. Till och med namnet kommer från en tidning. Paul kom på The Clash för att det stor i tidningarna hela tiden. Det speglade hur vi kände och lät.

De skrev om bostadsförhållandena, bristen på utbildning, en utsiktslös framtid av ändlöst arbetande.

Paul berättar till exempel om A Night of Treason-spelningen:

Alldeles innan A Night of Treason-spelningen gick vi ut för att sätta upp posters för den. Jag fick inga socialpengar just då och var förbannat hungrig. Vi kom tillbaka till Rehearsals Rehearsals där jag bodde, och Joe kanske sov där den natten också, hur som helst var jag så hungrig att jag tog en enorm skopa deg som gjorts på mjöl och vatten i en hink, formade en kaka av den, lade den på änden av Bernies såg som låg och skräpade i rummet, och höll den över elden. Jag bakade och åt den. Ingen annan ville ha, men jag brydde mig inte, jag var hungrig.

The Clash betydde oerhört mycket för punken och speciellt den delen av punken som var samhällsmedveten.

Biografin är därför intressant att läsa också för oss som inte var punkare under 1970- och 1980-talet. Den berättar om ett samhälle som fanns då – och en reaktion på det. En reaktion som jag skulle vilja se mer av idag, när klyftorna inte på något sätt minskat och det fortfarande är stora problem med bostäder, usla löner och många som går ur skolor utan godkända betyg.

En återförening av The Clash kan dock inte ske. Joe Strummer dog 22 december 2002, men å andra sidan är de alla drygt 55 år och skulle knappast utstråla den ungdomliga ilskan längre.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Frihet av Jonathan Franzen: storslagen som livet, lika fantastiskt och hemskt och outgrundligt

by

Titel: Frihet
Författare: Jonathan Franzen

Översättning: Rebecca Alsberg
Brombergs
ISBN 978-91-7337-321-0

Uttryck som en modern klassiker eller ett mästerverk kanske har sagts så många gånger att när en bok verkligen förtjänar epiteten känns de för futtiga. Så känns det i alla fall med Jonathan Franzens bok ”Frihet”. Den är storslagen som livet, lika fantastiskt och hemskt och outgrundligt som människors motiv och tankar.

Jonathan är en mästare på att skildra vändningar i sina fiktiva medmänniskors liv, deras svek och hjältedåd, vardagsdetaljer och kärlekens olika uttryck. I ”Frihet” återvänder han till utforskandet av det som kan sägas forma olika personers livsöden utan att någon gång vare sig förenkla eller krångla till beskrivningarna. Allt känns klart, avklarnat, sett med ögon som förmår se allt utan att det leder till bitterhet eller tillrättalägganden.

Huvudpersonerna Patty och Walter Berglund är båda lätta att identifiera sig med, de frågor de brottas med allmängiltiga. De försöker skapa en bättre värld, både globalt och i ombyggnaden av det egna huset. De gör allt för sina barn, mellan de svindlande och bräckliga ögonblicken av familjelycka driver barnen dem till vansinne med sina till synes galna beslut och önskningar.

I baksidestexten heter det att ”Frihet” betraktas som en av de mest storslagna skildringarna av dagens Amerika. Det stämmer säkert. Men saken är att den också är en storslagen skildring av människors vånda och natur oavsett plats, den till synes eviga kampen om plats i familjen – och samhället – är inte något bundet till en viss tid eller plats. Arvet, miljön och striderna färgas av tidsanda bara på ytan, behovet av att bli sedd – lika sedd som sina syskon eller andra – återkommer i olika varianter genom historien stora draman; så väl faktiska som fiktiva.

Det är den amerikanska östkusten och Mellanvästern som är basen i Jonathan Franzens bok ”Frihet” men det stora ligger delvis i att författarens kunnande aldrig brer ut sig över gestaltningen, beskrivningarna i sig stör aldrig. De finns bara där lika given som naturen. Det är så befriat från pretentioner att allt mellan fågelskådning och grumligt toavatten på Manhattan bara blir den naturliga fond mot vilket människorna framträder tydligt och äkta.

Franzen återkommer till temat från tidigare, som i brist på bättre skulle kunna kallas vändpunkter i livet. De blir belysta från olika håll, möjliga förklaringar ligger i lager på lager och vecklas försiktigt fram. Både spännande och rörande och inte sällan komiskt blir människornas agerande skildrat med stor förståelse och medkänsla.

Just det sammansatta i karaktärerna ger dem liv. De är både villiga att offra allt för sina nära och att i hemlighet svika och bedra totalt. Ögonblicken skildras exakt, åtrån som de känner helt igenom äkta. Passionen för den häftige rockmusikern, pojkvännens kompis, blir helt begriplig. Liksom Patty Berglunds drömmar om den som det verkar ouppnåeliga föreningen med mannen som hon åtrår, samtidigt som hon älskar sin make med vilken hon började umgås med till stor del för att ta del av hans häftiga kompis liv. Kompisen som liknar diktatorn Muhammad Kadaffi, för Patty för alltid världens sötaste statschef – också det en trovärdig beskrivning av hur våra tankar löper i märkliga spår.

Det finns genom boken en fantastisk trots allt-attityd. Jag tror inte bara att ”Frihet” ytterst väl skildrar och vägar som aldrig valdes utan också förmår läsaren att lyssna inåt, påverka och ytterst förändra liv. Större än så kan litteratur inte bli.

Text: Lilly Hallberg

Boken finns med bland Kulturbloggens julklapsstips.

Fler recensioner av Frihet: Göteborgsposten och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Be för mig i tusen år av Yiyun Li – svindlande

by

Titel: Be för mig i tusen år
Författare: Yiyun Li
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113020976

En ung kvinna och en medelålders man har varit förälskade i samma unge vackre man, en artist från Pekingoperan. Den unga kvinnan och den äldre mannen reser till USA tillsammans för att hon ska göra abort.

Det är två av de människor vi möter i novellsamlingen ”Be för mig i tusen är” är en novellsamling av amerikansk-kinesiskan Yijun Li.

Yiyun Li låter oss möta människor i Kina efter Mao, efter Himmelska fridens torg. Kina är en stor och mäktig nation, satt under kraftig förändring. Varje människa måste hitta sitt sätt att leva i denna mix av tusenåriga traditioner, en döende kommunism och en kapitalism som väller in över människorna.

Yiyun Li låter oss komma nära människorn. Det känns som om jag är inne i deras tankar och upplever deras känslor. Vad jag insett efter att ha läst dessa tio välskrivna noveller är att livet i Kina idag är präglat både av uråldriga traditioner, från taoism och konfucianism och av den stränga kommunismen och samtidigt översköljt av det kapitalistiska västerländska livet. Vi får möta pensionärer som ägnar dagarna åt att sitta på aktiebörsen och spela bort sina småpengar, vi får möta homosexuella som får smyga med vem de är, vi får möta en äldre generation som till varje pris vill få sina vuxna barn bortgifta. Vi träffar ett äldre par som fått en svårt handikappad dotter som hållit gömd i lägenheten, en skam och en hemlighet så stor att ingen av deras vänner känner till den.

Vi får möta människor som lever i ett system där det varit förbjudet att skaffa mer än ett barn och ett samhälle där människor blivit tvångsförflyttade till olika delar av landet och där en arbetare kunnat bli avstängd från sitt arbete på grund av bagateller.

Samtidigt som det är människor från Kina vi möter kan novellerna säga något till oss som inte är från den kulturella bakgrunden. Vi lever alla i denna globala mix av kulturkrockar från massor av olika håll.

Yiyun Li har en fantastiskt språk och hon kan säga så mycket med några få meningar. Ett av många stycken i novellsamlingen som fångade mig:

Inte ens vinden lyckades skära in mellan de varma kropparna som hade ställt sig längs båda sidorna av Michigan Avenue. Sasha trängde sig fram genom folkhopen. De såg så unga och bekymmerslösa ut, amerikanarna, uppsluppna som elever på skolutflykt. Hon avundades dessa människor som kunde stå i en lång kö framför ett popcornstånd och vänta på en påse nypoppade popcorn, kärlekspar som lutade sig mot varandra, barn som höll sig tätt intill sina föräldrar. De var födda till att vara sig själva, naiva och nöjda med sin naivitet.
”Jag skulle vilja byta med vem som helst av de”, sa Sasha …

Yiyun Li fångar där inte bara en känsla av en kines i exil utan säkert en känsla många av oss har känt: att vi tror att andra lever så mycket enklare och lyckligare än vi och att vi skulle ge vad som helst för att leva de andra okomplicerade lyckliga liv.

Yiyun Li, född 1972, växte upp i Beijing och kom till USA 1996 där hon bor med make och två barn. För boken belönades hon med Frank O’Connor International Short Story Award, PEN/Hemingway Award, Guardian First Book Award och California Book Award. Yiyun Li är bosatt i Kalifornien med sin familj och undervisar vid Mills College.

Novellformatet är stort, starkt och mycket blir sagt i det kortare formatet. Svindlande mycket.

Det slår mig att llera novellsamlingar har gett ut sista tiden.ag hoppas att det kan betyda att noveller är på väg att fånga läsarnas stora intresse. Att noveller kan bli de nya istället för deckare?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Jag är Zlatan Ibrahimovic, berättad för David Lagercrantz med det viktiga budskapet: Det är ok att inte vara som alla andra

by

Titel: Jag är Zlatan Ibrahimovic
Författare: David Lagercrantz
ISBN: 9789100126537
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Många från Malmö kanske säger att de såg potentialen i Zlatan redan som pojkspelare. Det är inte sant, säger Zlatan själv i sin biografi som gavs ut i höstas. Många pappor till pojklagets andra spelare var tvärtom irriterade på honom och en gång var det till och med några pappor som gick runt med en namninsamling för att få bort Zlatan ur laget.
Han var för besvärlig, kom från fel område och dribblade alldeles för mycket.
Zlatan Ibrahimovic berrättar öppet och rakt på om sin uppväxt och sin fotbollskarriär i den biografi som skrivits av David Lagercrantz.

Zlatan växte upp i Rosengård och hade det tufft. Utan tvekan. Hans föräldrar skilde sig och två av hans halvsystrar blev drogmissbrukare. Ett tag bodde Zlatan hos sin mamma och sedan flyttade han till sin pappa. Han berättar öppet om att pappan drack mycket alkohol och i kylskåpet var det ofta tomt. Pappan engagerade sig inte i Zlatans fotboll under pojkåren. När de andra pojkarna hade pappor som stod och hejade på dem fick Zlatan sköta sig själ.v

När jag slår upp boken, före första delen med massor av bilder på Zlatan, är några rader formulerade där han tillägnar sin familj och vänner boken, men han tillägnar boken till alla barn som känner sig udda och annorlunda:
Jag vill även ägna alla barn där ute en tanke,
alla barn som känner sig lite udda och annorlunda,
som inte riktigt passar in och som blir sedda av fel anledningar.
Det är ok att inte vara som alla andra.
Fortsätt tro på er själva, det löste sig för mig trots allt.

Zlatan är fortfarande mitt i sin karriär som fotbollsspelare. Det är bra att han ger ut den här biografin nu, medan han har allt aktuellt i sina tankar. Om han låtit biografin skrivas om tjugo år kanske han blivit mer försiktigt och inte hade berättat lika öppet.

För en fotbollsintresserad är flera delar av boken jättekul att läsa. Han berättar både om positivt och negativt. Det är kul att läsa om möten med berömda fotbollsspelare och tränare, om Mourinho, Capelle, Robinho, Ronaldhino, Thierry Henry, Viera, Messi, Xavi och många fler.

Att bli värvad till Barcelona var en dröm som slog in för Zlatan. Trist nog blev det en mardröm. Tränaren Guardiola slog sönder Zlatans självförtroende. Guardiola ville ha spelare som löd honom blint och som uppför sig som söndagsskolegossar.

Zlatans filosofi som han följer är ”att inte lyssna och att lyssna”. Det är klokt. Att både anstränga sig att lyssna och ta vara på råd, men ändå inte låta råden förstöra det som är ens personlighet och den styrka som ens talang bygger på.

Det skrämmer mig att förmodligen är det många, många ungdomar som sorteras bort tidigt, trots att de är stora talanger. Inte bara från fotboll utan i alla möjliga sammanhang.

Det finns nog många vuxna människor som också hindrats från att nå sin fulla potential just för att de varit besvärliga eller haft fel bakgrund.
För att kunna slå igenom med alla odds emot sig måsta man både vara ruggigt envis, som Zlatan, och dessutom ha tur att möta rätt personer vid rätt tillfälle.

Jag tror att många som har stora talanger också kan vara lite besvärliga personer. I dagens samhälle hyllas principen att vara slätstruken, diplomatisk och följa strömmen. Det räcker att läsa jobbannonser – i synnerhet om ansökningarna ska behandlas av rekryteringsföretag: då rensas alla som sticker ut bort.

Därför tycker jag att Zlatans biografi borde läsas av många fler än fotbollsintresserade. Alla som möter ungdomar i jobb eller fritid har en del att lära genom att läsa om Zlatans tankar. Världen behöver fler människor som vågar vara öppna för att människor är olika, att ge människor chansen också när de inte följer mallen.

David Lagercrantz som skrivit biografin har valt att följa Zlatans sätt att tala. Det gör att många meningar inte är korrekta ur grammatisk synvinkel, men det ger en känsla av Zlatans närvaro. Det känns som att höra Zlatan berätta direkt till mig.

Mats Gellerfelt i SVD:

Intriger och maktspel är det gott om i Zlatan Ibrahimovics självbiografi. Läser man med en viss urskillning blir det trots bristerna en intressant bild av förändringarna i det svenska samhället, skriver Mats Gellerfelt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,