Bokrecension

Orlando
Författare: Virginia Woolf
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-303884-1

Det är spännande att läsa Virgina Woolfs roman Orlando, bland annat med tanke på dagens debatt om genus och med diskussionen om svenskans nya pronomen hen i bakhuvudet. I boken leker författaren både med könsrollerna och med tidsperspektivet. Något om handlingen. Orlando, en välbärgad yngling i England är 16 år när berättelsen börjar., han umgås med hovet och är gunstling till drottning Elisabet den I. Det är slutet på 1500-talet. Kärleken träffar Orlando , han blir helt uppfylld av den mystiska ryska prinsessan som kommit till London med sin far ambassadören. De smiter iväg och tillbringar så mycket tid tillsammans som de kan. Men hon försvinner, lämnar inga spår efter sig och Orlando blir förkrossad.

En morgon vaknar han inte upp, han sover och sover. När han till slut stiger upp läser och skriver han. Orlando älskar poesi och han bjuder in en känd poet för att få ett utlåtande av sina dikter och det han får är förödande kritik. Han sluta skriva och ger sig ut och åker iväg till Konstantinopel. Där fullföljer han en karriär som ambassadör. Fiender når staden och det blir krig. Återigen faller Orlando i djup koma och alla tror att det är ute med honom, men en dag vaknar han upp. Som kvinna.

” Själva förvandlingen tycktes ha skett smärtfritt och fullständigt på sådant sätt att Orlando själv inte blev förvånad över den. Många människor som har tagit detta i betraktande har haft all möda i världen att bevisa, för det första, att Orlando alltid varit kvinna eller, för det andr,a, att Orlando den dag som i dag är en man. Låt biologer och psykologer avgöra detta. För oss räcker det enkla faktum att Orlando var man till sitt trettionde levnadsår, då han blev kvinna, vilket han fortsatt vara.”

Han blir hon och hon far ut och lever som nomad , men efter ett tag beslutar sig Orlando för att återvända till England. En komplicerad process startar angående hennes egendomar med frågeställningar som lever verkligen Orlando och i så fall, är Orlando en kvinna. Hon lever på sin egendom och väntar på att processen ska ta slut. En dag ligger Orlando i gräset, hon har snubblat, tankarna flyger iväg åt olika håll men plötsligt blir hon avbruten.

”Hon satte sig upp. Hög och mörk mot de gulslitsade aftonskyarna, med ljungpipare kring sig, såg hon en man till häst. Han ryggade tillbaka. Hästen stannade.
Madame, ropade mannen och sprang ur sadeln, ni är skadad!
Jag är död, sir! svarade hon
Några minuter senare var de förlovade.
Nästa morgon, när de satt vid frukostbordet, presenterade han sig. Hans namn var Marmaduke Bonthrop Shelmerdine Esquire.
Jag visste det, sa hon, för det var något romantiskt och ridderligt, passionerat, melankoliskt men ändå beslutsamt kring honom som passade till det vilda, mörkfjädrade namnet – ett namn som i hennes minne var förbundet med råkornas stålblå glans och deras kraxande, hesa skratt, den ormlika spiralen när deras fjädrar föll i silverdammen, och tusen andra ting som snart skall beskrivas”.

Språket flödar lätt, berättelsen är som en saga, en äventyrsberättelse, en kärlekssaga. Romanen handlar om litteraturen och kärleken och livet. Som läsare tänker jag inte på att århundraden flyger iväg, det känns naturligt. Det är ett annorlunda livsöde men ändå precis som det ska vara. Språket i berättelsen bär upp och sammanlänkar historierna oavsett vilket kön Orlando har eller vilken tidsålder det är. När berättelsen slutar har det gått nästan 400 år och Orlando lever sitt liv som ensamstående mamma i i 1920-talets London. Flera kända namn figurerar, dåtidens olika poeter som till exempel William Shakespeare och Alexander Pope. När Orlando vaknar som kvinna säger hon att hon är samma person, det är bara könet som är skillnaden. Men hon funderar på detta med kön , upptäcker hur svårt det är att röra sig i klänningarna hon bär, rörelsefriheten minskar även i andra saker. Hon får bete sig och beter sig annorlunda som kvinna än som man.

Virginia Woolf började skriva berättelsen 1927 och hade väninnan, författaren, Vita Sacksville-West som förebild och adressat. Den är skriven under en kort period från oktober- mars. Torsdag den 22 mars 1928 står det att läsa i hennes dagbok:

”Ja, den är klar – Orlando – påbörjade den 8 oktober som en liten lustighet; och nu är den lite för lång för min smak. Det är en möjlighet att den faller mellan stolarna, eftersom den är för lång som lustighet och för bagatellartad som riktig roman.”

Virginia Woolf levde mellan 1882 – 1941. Tillsammans med sina syskon och några vänner bildade hon en diskussionscirkel som kom att kallas Bloomsburycirkeln. 1912 gifte hon sig med författaren Leonard Woolf och de startade förlaget Hogarth Press som gav ut ny och experimentell litteratur. Andra kända romaner av Virginia Woolf är ”Mrs Dalloway”, ”Mot fyren” och” Ett eget rum”. Flera svenska utgåvor har givits ut av romanen ”Orlando” och denna upplaga från 2012 ingår i Norstedts klassikerserie. Översättningen är utmärkt gjord av Margareta Ekström och Sara Stridsberg har skrivit förordet. Boken blev också film 1992, med Tilda Swinton i huvudrollen och med Sally Potter som regissör. Romanen om Orlando har inte fallit mellan stolarna, berättelsen lever än och är i allra högsta grad aktuell och rolig att läsa.

Text: Aslaug Myhrberg

Läs även andra bloggares åsikter om Virginia Woolf, bok, bokblogg, bokrecension