Roza Takiporians novellsamling ger mersmak

Om att gråta sig till sömns och annat trams
Författare: Roza Takiporian
Förlag: Mimer bokförlag
ISBN: 978-91-979277-2-7
Utgiven: 201202

Novellsamlingen Om att gråta sig till sömns och annat trams är Roza Takiporians debutbok. Bara 23 år gammal har hon gett sig på att skildra glimtar ur livsöden för en lång rad människor i olika åldrar.

Takiporians noveller behandlar åldrande och sjukdom, livslånga kärlekar, ofödda barn och förlorade barndomsår. Den röda tråden i dem är att de alla handlar om någon slags oåterkallelig förlust, saknad och sorg. Bara en av de elva novellerna har ett lyckligt slut, men den är nog den som känns minst trovärdig.

Språket är målande och ibland känns det som om den unga författaren tar i i överkant och i det närmaste frossar i starka känslor. Men ibland griper berättelserna tag på allvar, kanske speciellt när Roza dämpar sig något och låter läsaren läsa lite mellan raderna. En av de starkaste novellerna tycker jag en liten saga om en gumma som bodde i en pumpa och hennes utflyttade son.

I de olika berättelserna framkommer att Roza Takiporian är medveten om svårigheten med att fånga de riktigt starka upplevelserna i ord, men hon framhåller samtidigt nödvändigheten av att försöka skriva ned sina känslor. Hon återkommer också till flera gånger till vikten av att ta vara på dagen – till att ”man får aldrig blunda bort åren”.

Som debutant är Roza Takiporian absolut en lovande författare och Om att gråta sig till sömns och annat trams ger mersmak för hennes kommande alster. I nästa bok hoppas jag att vi får lära känna några av hennes personer lite mer på djupet.

Läs även andra bloggares åsikter om Debutbok, noveller