Kristian Lundbergs berättelse om arbete utan arbetsrätt är till en början så mörk att jag tappar andan och knappt orkar ta mig vidare. Men samtidigt så svår att lägga ifrån sig att jag sträckläser den och till slut faktiskt ser ljuset – i solidariteten mellan människor, mellan arbetarna trots allt och bortom alla floskler.
Yarden är namnet på ett företag i Malmös hamn där en grå jättemassa av människor utför ett slitsamt, otacksamt och ofta meningslöst flyttande och skötande av bilar. De är på väg någonstans, bilarna alltså – nya ägare, nya länder. Arbetarna är däremot fast i malströmmen och samtidigt totalt ointressanta som individer för arbetsgivaren, de kan bytas ut nästa dag eller nästa vecka.
Kristian Lundberg skriver avskalat och osentimentalt om en klassresa nedåt, med blicken hos den som varit någon annanstans – i berättarjagets Krister Lundbergs fall i medievärlden, som skribent. Det är motsatsen till ett självvalt studieprojekt hos underklassen, det handlar krasst om uteblivna uppdrag, möjligheter, om restskatt och akut brist på pengar.
Och Kristian Lundbergs förvåning känns äkta: Är det så här det ser ut nu, där nere? När han var yngre var det ju så lätt att få ett okvalificerat arbete med förhållandevis bra villkor. Rena drömjobben sett ur dagens perspektiv.
Det är skrivet med äkta omtanke också om andra, främst sonen men också vännerna i det som först enbart framstår som ett landskap utan ljus. Efterhand träder de fram, blir individer och vänner med egna historier och liv. Och som kan försvinna helt plötsligt när arbetsgivaren, inte sällan på helt godtyckliga grunder, fått för sig att någon begått något brott – eller helt enkelt har fel attityd.
”Yarden” är också en berättelse om en barndom i skuggan av en psykiskt sjuk mor och en far som givit sig av, om möjligheterna tack vare läsandet och – om klass, om de inte så välstädade skrymslena i samhället under folkhemmets guldålder. Då och nu, fast förankrat på olika platser och i olika årtionden men alltid trovärdig.
Det är också en Malmöskildring som är påträngande och storartad i sin sparsmakade stil, alltid exakt. Det är lätt att känna ”just så är det, just så var det” om allt från den tidiga morgontimmens tid för eftertanke och utsikten på en bro till bemanningsföretagens cyniska resonerande om de mänskliga brickorna nere i hamnen.
Krister Lundbergs berättelse ”Yarden” är en bok som rosats av kritikerkåren. Som läsare går det inte att komma ifrån frågan vad du gör när du vet att det som berättas är sant. Går det att fortsätta utan att protestera?
/Lilly Hallberg
Relaterade recensioner:
Svenska Dagbladet
Göteborgs-Posten
LO Tidningen
Sydsvenskan
Övrigt relaterad: Dagens Nyheter
BOK
Författare: Kristian Lundberg
Titel: Yarden – En berättelse
Förlag: Symposion
ISBN-nummer: 978-91-7139-838-2
Läs även andra bloggares åsikter om bok, recension, litteratur, arbetarlitteratur, Yarden
[…] This post was mentioned on Twitter by Rosemari Södergren. Rosemari Södergren said: Kristian Lundberg: Yarden – jag tror på allt – New Blog Post on Kulturbloggen you can find it here http://bit.ly/aQaXkp #svblogg #fb […]