• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teaterkritik

The Phantom of the Opera – fantastisk livesändning men mer teateretikett hos en del av publiken efterlyses

3 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

The Phantom of the Opera firar 25 år i år. Musiken är skriven av Andrew Lloyd Webber. Urpremiären var 1986 på Her Majesty’s Theatre, London med Michael Crawford och Sarah Brightman i huvudrollerna. Historien bygger på romanen Le Fantôme de L’opéra av Gaston Leroux, utgiven år 1910.

25-årsjubileet av en av världens mest spelade musikaler skedde med en specialkonstruerad uppsättning på Royal Albert Hall i London, en föreställningen som bara gavs två dagar, 1 och 2 oktober. Givetvis var föreställningarna utsålda. Men tack vare den nya tekniken med livesändningar av teater, musikaler och operor kunde en stor publik världen över se föreställningen på bio, i en sändning live.

I Sverige visades den på biografer inom Folkets hus och parkers regi i en livesändning på söndagskvällen den 2 oktober. Det var som väntat en stor upplevelse. Musiken är ju fantastisk och flera av skådespelarna/sångarna i den här tillfälliga uppsättningen har spelat i både The Phantom of the Opera och flera andra stora musikaler.

Som grädden på moset kom självaste Andrew Lloyd Webber upp på scenen efter föreställningen och pratade lite och tackade en mängd olika producenter.

Att se en föreställning live på bio är självklart inte samma sak som att vara där i salongen på plats. Men genom att sända föreställningarna live får många fler chansen att ändå uppleva dem. Eftersom kamerorna går nära får vi också se en del betydligt tätare bilder än vi hade fått se om vi varit där på plats. Ibland är det nästan för tätt inpå när vi ser spottet som yr när de tar i.

En liten detalj var ändå störande: en del i publiken gick in på sina platser först när föreställningen startat. Självklart var det de som satt i mitten på sina rader också. En elak tanke går inte att släppa: gör de så på ren jävelskap eller? Alla måste resa på sig och missar de första tonerna. Oerhört störande och irriterande. Då hade jag längtat efter att se och höra den föreställningen, njuta av musiken och jag satt där och blir avbruten mitt i inledningen.

På en äkta teater stängs dörrrarna när föreställningen börjar och ingen släpps in därefter. Det är rätt och så borde det vara när det är livesändningar också.
På en teater sitter man inte heller och pillar med sin iphone under föreställningen, jag lovar att någon ilsken person i publik kommer att säga åt dig på skarpen om du leker med din mobil under föreställning. (Ett undantag: när jag satt bredvid Jonas Gardell på en teaterpremiär på Stadsteatern i Stockholm var det ingen som vågade hyscha på honom).

Jag tycker en del ur publiken på en livesändning från en musikal eller teater borde lära sig lite teateretikett. Man sitter på plats innan föreställningen börjar och man leker inte med mobil under föreställningen.

Självklart hade de flesta teatervett, men det var ändå rätt många som gick in och satte efter att föreställningen börjat.

Här är lite fakta om 25-årsjubileums-föreställningen av The Phantom of the Opera:

Direktsändningen av The 25th Anniversary Concert: Phantom of the Opera är utan tvekan den mest ambitiösa uppsättningen någonsin, med över 200 personer på scen och i orkestern. Scenografin är specialkonstruerad just för denna uppsättning, som visas för utsålda hus 1 och 2 oktober på Royal Albert Hall i London. Biljetterna sålde slut på mindre än 30 minuter!

Långt under Parisoperans majestätiska yta lever Fantomen i mörkret. Han skäms över sitt deformerade ansikte, och skrämmer alla operabesökare.
Han älskar och beskyddar den vackra Christine Daaé – en kärlek hans hjärta inte kan motstå. Historien blir levande och gripande genom Andrew Lloyd Webbers trollbindande musik, tillsammans med en spektakulär scenografi och makalösa specialeffekter.
Phantom of the Opera är världens största och mesta musikal – älskad av de mer än 100 miljoner åskådare som gått sedan premiären för 25 år sedan.

I rollerna:
Ramin Karimloo – The Phantom
Sierra Boggess – Christine
Liz Robertson – Madame Giry
Barry James – Monsieur Firmin
Gareth Snook – Monsieur Andre
Wynne Evans – Piangi
Musik: Andrew Lloyd Webber
Producent: Cameron Mackintosh

Jag läste förresten att föreställningen kommer att släppas som dvd framemot jul också.

Mer om föreställningen på Folkets hus och parkers hemsida.

Om du är nyfiken vilka operor, baletter, teatrar och musikaler som kommer att sändas live i höst kan du kolla på Folkets hus och parkers hemsida här.

Läs även andra bloggares åsikter om The Phantom of the opera, musikal, Andrew Lloyd Webber, livesändning, Folkets hus och parker

Arkiverad under: Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: Andrew Lloyd Webben, Folkets hus och parker, livesändning, Musikal, The Phantom of the opera

Strålande skådespelarinsatser i en mycket mörk föreställning: Jobs Lidanden på Judiska Teatern

1 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Jobs Lidanden
Judiska Teatern i Stockholm
Svensk premiär: 1 oktober 2011

Jobs Lidanden är det mörkaste och mest ångestfyllda jag sett på teater på länge.

Job har ett gott liv, är välbärdad och har fina döttrar och söner. Han är rättskaffens och hyller gud och ger åt tiggare.
Föreställningen börjar i en festlokal i hans hus där Job har en trevlig kväll tillsammans med vänner. Snabbt kommer det ena förädande slaget efter det andra och Job blir utfattig och förlorar alla sina barn och blir själv sjuk.

Så långt följer föreställningen också Bibels berättelse om Job. Men i Bibeln var det djävulen som fick tillåtelse av gud att testa Job. Djävulen menade att Job vara var gudfruktig på grund av att han hade ett bra liv. Djävulen fick låta olyckor drabba honom, men fick inte röra hans liv.

Men när en människa faller och blir utfattig och sjuk – då drabbas människan av det som i svensk politik fått definitionen ”utanförskap”. Och den som tillhör samhällets bottenskrap har inget skydd. Job drabbas av något som är mycket värre, hårdare och farligare än djävulens tester. Han drabbas av människornas ondska.

Det är fruktansvärt att se hur illa Job far, hur myndigheter tar allt från honom och hur vänner sviker och spelar falskspel och hur till och med en dödsdom kan användas av underhållningsbranschen för att känna pengar.

Jobs lidanden är skriver av Hanoch Levin (1943-1999) som är en av de mest framstående, mest spelade och mest omstridda dramatiker Israel någonsin haft. Pjäsen är skriven 1981 och det märks att Hanoch Levins författarskap är starkt påverkat av händelserna under andra världskriget och sitt hemlands historia.

Philip Zandén som regisserat föreställningen skriver i programmet:
Jobs Lidanden berättar om det mest fruktansvärda, det nästan otänkbara. Hanoch Levins historia och Historien visar oss hur nästa katastrofen, förintelsen, det bottenlösa mörkret vi egentligen alltid befinner oss.

Pjäsen har flera bottnar och tål att ses flera gånger. Hur nära katastrofen vi alla egentligen lever, är som Philip Zandén tar upp, ett av sätten att tolka föreställningen på. Men jag som i princip varit med om katastrofen och upplevt lidanden känner ångest också när jag ser föreställningen. Den lämnar inte mycket hopp, inget ljus, ingen upprättelse för Job. Är livet så mörkt för den som drabbats av katastroferna, finns det ingen väg tillbaka?

Visst ställer föreställningen existentiella frågor, om guds existens och om lidandets mening eller orsaker, men för mig är den framför allt en föreställning som visar människans oändliga ondska i alla dess skepnader, också förklädd som vän och på ytan rättskaffens personer. När de prövas är det ingen människa som är god, när det verkligen gäller.

Men när vi är det i det mörka, i det surrealistiska, i det groteska i föreställningen finns det nästan inget annat att göra än att ändå trots allt le lite, eller skratta. Zandén skriver om detta:
Men pjäsen är också en besvärjelse, genom skratten, grotesken; en danse macabre på avgrundens rand. Den är ett trotsigt motgift mot skräcken, mot människans existentiella utsatthet. Som ormen i paradiset, fungerar humor i det helvete, som är Jobs Lidanden.

En mycket viktig kugge för att det ska fungera är skådespelarna, vars insatser bara måste hyllas. De kan gå från att ena sekund vara en välbärgad överklassman till att bli den allra mest eländiga tiggare. Skådespelarna arbetar med ett kroppsspråk som de är oerhört duktiga på.
Magnus Roosmann spelar Job. Jag har knappt ord till hur starkt han förmedlar Jobs alla känslor. Det känns djupt in i magen.

Judiska Teatern är en fin teater, inredd i en tidigare kägelbana vid Djurgårdsbrunn på Djurgården i Stockholm. Det gör att vi som publik sitter på båda sidor om scenen och alla kommer vi väldigt nära skådespelarna, som också ser oss rakt in i ögonen och går väldigt nära oss, så vi kan röra vid dem. Det ger en speciell närvaro i föreställningen, som fungerar just för att skådespelarna är så skickliga, så koncentrerade, så fokuserade.

Jobs Lidanden är en mörk föreställning om det mest fruktansvärda och om människors alla vidriga sidor med svek, falskhet, dubbelspel, egoism … Samtidigt är den skickligt spelad och inget publiken glömmer i första taget. Den sätter igång många tankar och funderingar kring livet och dess mening.

I rollerna: Magnus Roosmann (Job), Per Sandberg, Bashkim Neziraj,
Erik Magnusson, Joel Spira, Christoffer Nordenrot, Leif Sandqvist

Översättning: Ervin Rosenberg Dramaturg: Susanne Marko Scenograf: Lars Östbergh Ljusdesigner: Linus Fellbom Kostym: Behnaz Aram Kompostiör: Henrik Rambe

Här är Teatermagasinets recension.

På Judiska Teatens hemsida finns en artikel om Hanoch Levin
Här är det mycket läsvärda och utförliga programmet till föreställningen Jobs Lidanden.

Pressmeddelande om föreställningen.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Judiska teater, recension, Magnus Roosmann, Hanoch Levin, Philip Zandén, Jobs Lidanden

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Hanoch Levin, Jobs Lidanden, Judiska teater, Magnus Roosmann, Philip Zandén, Recension, Teater

Från premiären av Vänner på Stockholms stadsteater

30 september, 2011 by Redaktionen

Bergljót Arnadóttir, Jan Mybrand, Allan Svensson, Jacob Nordenson, Elisabeth Carlsson och Jessica Heribertsson. Foto: Carl Thorborg.

Vänner
Stockholms stadsteater, Lilla scenen
Premiär: 29 september 2011

Igår hade Sissela Kyles regidebut med Alan Ayckbourns Vänner (Abscent Friends) premiär på Stockholms stadsteater. Handlingen i den tragikomiska pjäsen äger rum under en eftermiddag. Diana har ordnat en tebjudning för Colin som nyligen förlorat sin fästmö i en drunkningsolycka. Genom att samla hans gamla vänner – mer eller mindre motvilligt – och deras respektive vill hon muntra upp Colin, som ingen av dem har träffat på flera år.

Men när Colin dyker upp blir det inte alls som de har tänkt sig. Trots flickvännens död är den gamle vännen oförskämt lycklig och pratar oavbrutet om Carol. Istället för att vännerna muntrar upp Colin blir Colin en katalysator på de andras problem och den utlösande faktorn för ett nervöst sammanbrott hos minst en av vännerna.

”Komedin uppstår i det besvärliga, i pinsamheterna, i hemligheterna. Ingen säger som det är. Den handlar om människor som är missnöjda och står handfallna inför sina egna liv. Det är väldigt igenkänningsbart och tyvärr har ju Ayckbourn rätt i sina porträtt att vi på många sätt lever alienerade från varandra, – Komedin uppstår i det besvärliga, i pinsamheterna, i hemligheterna. Ingen säger som det är”, berättar Sissela Kyle i ett pressmeddelande från Stadsteatern.

Läs vidare i Teatermagasinets recension.

Jan Mybrand. Foto: Carl Thorborg.

Vänner
Av Alan Ayckbourn

Översättning: Anita Dahl/Leif Zern
Regi: Sissela Kyle
Scenografi/kostym: Charles Koroly
Ljus: Patrik Bogårdh
Ljud: Jens Ingolf, Ola Stenström
Mask: Frida Johansson

I rollerna
Paul: Allan Svensson
Diana: Bergljót Arnadóttir
John: Jan Mybrand
Evelyn: Jessica Heribertsson
Colin: Jacob Nordenson
Marge: Elisabeth Carlsson

Läs mer om den brittiska dramatikern Sir Alan Ayckbourn.

Elisabeth Carlsson och Jessica Heribertsson. Foto: Carl Thorborg.

Läs även andra bloggares åsikter om Alan Ayckbourn, Stockholms stadsteater, komedi, Sissela Kyle

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Komedi, Stockholms stadsteater

Judas på Moment:teater ställer viktiga frågor i en farsartad musikal

25 september, 2011 by Rosemari Södergren

Judas
Moment:teater i Gubbängen, Stockholm
Premiär 24 september 2011

Judas förrådde Jesus. Men om Judas inte hade gjort det skulle ju inte Jesus kunnat fullfölja sitt uppdrag att dö för människornas synder och sedan uppstå.
Varför blir rövaren på korset förlåten med Judas för evigt fördömd?
Detta utforskar Andreas Boonstra i föreställningen Judas som han skrivit och regisserat på teater Moment.

Andreas Boonstra, konstnärlig ledare på Moment:teater, är musiker och dramatiker och det sätter förstås sina spår, han har valt att göra det till en musikal och musiken bär upp en hel del av stämningen. Boonstra är en av de mest spännande nya svenska pjäsförfattarna. Han sättet ofta in scener i ett medvetet politiskt sammanhang och kan också vrida en föreställning till det absurda eller farsartade för att några sekunder senare blir lugnt och sansat.

Varför blir Judas syndabocken för eviga tider? Det kan finnas många olika skäl till det, politiska, religiösa, rasistiska, psykologiska …
Andreas Boonstra låter i föreställningen en mängd olika aspekter komma fram.

Allra bäst är första halvlek före paus. Där möter vi Judas (spelad av Jonas Nerbe) som är en fondmäklare med hemska drömmar om att han förråder en mästare och dörför går han i terapi hos Sigmund Freud (spelad av Oskar Thunberg).

Freud konstaterar krasst att den drömvärld som Judas berättar om handlar mycket om fadern och sonen men det är väldigt tomt på kvinnor i den världen. Det blir en rolig krock mellan den kristna religions myter och psykiatrins och psykologins teorier.

Efter paus blev det rättegång. Judas vill rentvå sitt namn, han tycker inte det är helt klart att han är den skurk han utmålas som. Han kan ha förrått Jesus på uppdrag av Jesus. Nu blev spelet också mer farsartat och varje roll träder in i flera olika roller och när det börjar bli för rörigt och nästan skolklassmässigt kan Andreas Boonstra stanna upp och plötsligt gå ur sin roll och bli sig själv, regissören, skådespelaren och manusförfattaren och tala allvarligt och lugnt.

Det är spännande att se hur Boonstra experimenterar med teaterscenen – samtidigt kan jag tycka att andra halvlek var lite väl rörig ibland och kunde må bra av att stramas till något. Fast roligt var det.

När Jesus dyker upp en bit in i första akten spelas han av Andreas Boonstra – och han gör det bra. Jesus är något pretentiös, lite överdriven medan Judas känns mer äkta. Varför är det Jesus som är vinnaren och Judas alltid förloraren?

Det är viktiga frågor som tas upp, som handlar om mer än Judasfiguren. Vem avgör vad som hamnar i historieböcker och varför? Vem avgör vem som är ond och vem som är god? Kan det till och med vara som Freunds kollega Carl Gustav Jung hävdar sitt framträdande att det onda vi känner igen från oss själva trycker ni ned och motarbetar och hatar mest när vi möter det hos andra?
Eller är det politiska skäl som gör att makthavare brännmärker ett folk? Judas heter ju till och med jude.

Vem Judas är har väl lika mycket att göra med vem Jesus är. Är Jesus den förlåtande guden eller är han en hämnande gud?

Andreas Boonstra sätter fingret på många viktiga frågor. Jag hoppas att den fungerar som vågor som sätts igång och får människor att tänka kring dessa frågor. Vem är vän och vem och ovän och varför?

Mer om föreställningen på Moment:teaters hemsida.

JUDAS
En skuldtyngd mardrömsmusikal
Av Andreas Boonstra
URPREMIÄR 24 september kl 19
Regi: Andreas Boonstra
Musik: Simon Steensland och Jan-Erik Sääf
Scenografi: Åsa Berglund Cowburn
Medverkande: Jonas Nerbe, Oskar Thunberg, Andreas Boonstra, Erik Stenberg, Martin Stenberg, Arvid Pettersson, Simon Steensland

Foto: Robert Ehlton

Läs även andra bloggares åsikter om Andreas Boonstra, Moment: teater, Judas, Sigmund Freud, Jonas Nerbe, Oskar Thunberg

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Andreas Boonstra, Jonas Nerbe, Judas, Moment: teater, Oskar Thunberg, Sigmund Freud

Från premiären av Älvsborgsbron på Unga Dramaten

24 september, 2011 by Redaktionen

Älvsborgsbron
Unga Dramaten/Elverket
Premiär: 23 september 2011

Älvsborgsbron är skriven av 25 år gamla Johanna Emanuelsson som förra året vann Riksteaterns manuspris ”Ny text!” Hon går på Stockholm Dramatiska högskola och blev i år tilldelad Columbines debutantstipendium.

Redan när man kliver in i rummet där pjäsen snart ska utspela sig blir man uppmärksam på den annorlunda scenografin. Scenen är en upphöjd oktagonformad plattform som till en början är omgärdad av ett högt galler, vilken publiken sitter i en cirkel runt, och det ser ut som att det skulle kunna visas en match i cage-fighting på scenen. Någon cage-fighting blir det dock inte, istället får vi en intensiv uppvisning i scenkonst.

Regina är en aktivist som vill göra revolt mot och förändra det destruktiva och korrumperande samhället. Hon och hennes motståndsgrupp, bestående av tre, håller till i en källarlokal under Älvsborgsbron där de planerar sina statskupper, som dock inte alltid går så bra på grund av Reginas något instabila psyke.

Pjäsen börjar med att Regina blir utsläppt från vad som tycks vara en slags ordningsanstalt där hon varit i en vecka. Hon vill genast samla gruppen och börja planera för en ny statskupp men vännen och gruppmedlemmen Eskil föreslår att de just nu kanske kan gå och se en undergångsfilm istället. Men Regina är envis, hon vill gå till lokalen nu. Vad är det Eskil inte vill att hon ska se?

Det visar sig snart att Björn, den tredje medlemmen i gruppen tillika Reginas pojkvän, under veckan Regina varit borta hittat en ny tjej – Donna. Donna är helt annorlunda från Regina. Hon gillar att dansa på nattklubbar med sina tjejkompisar där de byter läppglans med varandra och är som tjejer är mest. Regina blir förstås uppriven av Björns svek, men det är när hon och Donna senare möts som något förändras hos dem båda.

Älvsborgsbron är en pjäs om drömmar, kärlek och revolution. Trots att jag vid ett tillfälle kände att det saknades en förklarande scen så tycker jag att Älvsborgsbron är välskriven och välspelad med en effektfull kombination av musik, ljus och koreografi och jag imponeras av skådespelarnas naturlighet, särskilt Alexandra Drotz Ruhns Donna och Davood Tafvizians Björn.

I rollerna: Kajsa Ericsson, David Book, Davood Tafvizian, Alexandra Drotz Ruhn, Lina Ljungqvist*, Agnes Hargne Wallander**

*Praktikant från Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet
**Praktikant från Teaterhögskolan i Malmö

Regi: Annika Silkeberg
Scenografi och ljus: Jenny André
Kostym: Helena Sjöstedt
Musik: Fredrik Arsæus Nauckhoff
Peruk och mask: Sari Nuttunen

Text: Mikaela Gustin

Bild: Davood Tafvizian, Agnes Harge Wallander, Alexandra, David Book, Lina Ljungqvist, Kajsa Ericsson. Foto: Roger Stenberg

Läs även andra bloggares åsikter om Unga Dramaten, Älvsborgsbron, Johanna Emanuelsson

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Unga Dramaten, ungdomar

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 268
  • Sida 269
  • Sida 270
  • Sida 271
  • Sida 272
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 293
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Betyg 3 (5) Det är alltid lite extra … Läs mer om Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Sveriges första musikvideofestival

I Lund arrangeras en musikvideofestival … Läs mer om Sveriges första musikvideofestival

Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Forever Young kommer att vara temat som … Läs mer om Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Skulden – en ny brittisk kriminalserie på SVT skildrar mörkläggningar inom polisen

I den brittiska kriminalserien Skulden … Läs mer om Skulden – en ny brittisk kriminalserie på SVT skildrar mörkläggningar inom polisen

Spirituellt och överraskande uruppförande i Riddarhuset av Theorins modernistiska verk A busstop in Vasco da Gama

A busstop in Vasco da Gama Av Dan … Läs mer om Spirituellt och överraskande uruppförande i Riddarhuset av Theorins modernistiska verk A busstop in Vasco da Gama

Strålande utförda aktioner centrerade kring lysande vokaljazz – In One Breath av Peter Asplund Aspiration

Peter Asplund Aspiration In One … Läs mer om Strålande utförda aktioner centrerade kring lysande vokaljazz – In One Breath av Peter Asplund Aspiration

Filmrecension: Wicker – vacker, magisk med doft av Oscarspris

Wicker Betyg 5 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wicker – vacker, magisk med doft av Oscarspris

En vacker och lekfull fullträff – Bobo Stenson trio i Lerum

1/11 2026 Dergårdsteatern i Lerum … Läs mer om En vacker och lekfull fullträff – Bobo Stenson trio i Lerum

Godzilla Minus Zero – storslagen och medryckande

Godzilla Minus Zero Betyg 4 Svensk … Läs mer om Godzilla Minus Zero – storslagen och medryckande

Filmrecension: Jävla karlar

Jävla karlar Betyg 3 Svensk biopremiär 6 … Läs mer om Filmrecension: Jävla karlar

Recension av tv-serie: Bytet – välgjord läskig rysare

Bytet Betyg 4 Global premiär på Netflix … Läs mer om Recension av tv-serie: Bytet – välgjord läskig rysare

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in