Unga Dramaten

Premiär för Kattpromenaden – teater för den yngsta publiken på Dramaten

4 december, 2024 by Redaktionen

Unga Dramaten hade är urpremiär 4 december 2024 för Kattpromenaden som ges för den yngsta publiken, baserad på Sara Lundbergs hyllade barnbok med samma namn.

Varje dag går de på promenad tillsammans, katten och människan. Katten låter oftast människan gå först och de går alltid samma runda. Men en dag känner inte katten riktigt för att göra som människan vill. Katten är jättebesvärlig tycker människan! Särskilt nu när det kommit publik och allt.

Kattpromenaden ges i mellandagarna och efter nyår.

I rollerna: Bernard Cauchard, Karin Li Körsbärsdal och Magdalena Eshaya

Urpremiär 5 december, Stora scenen
Rekommenderas från 3 år

Dansrecension: Raised on Rythm – lagom läskigt, härligt pirrigt

31 mars, 2023 by Pernilla Wiechel

Raised on Rythm
Av Niki Tsappos
Medskapande dansare Damon Frost, Amalie Sasha Schranke, Yared Tilahun Cederlund, Rebecca Wolete
Koreografi Niki Tsappos
Musik Erik Hjärpe
Scenografi Emma Fallde och Tina Paulson
Kostym Ellen X
Ljus Jesper Larsson
Peruk och Mask Moa Hedberg
Ljud Björn Lönnroos
Urpremiär på Lejonkulan, Unga Dramaten, 31 mars 2023

Precis lagom läskigt, men mest härligt pirrigt är det att uppleva Unga Dramatens premiär för dansföreställning Raised on Rythm. Levande bevis är att klass 7 från Bagarmossen uppmärksamt sitter i publiken och klappar, knäpper, och stampar med när det påbjuds från scenen.
Koreografen Niki Tsappos, som också är dansare, var tillsammans med Martha Nabwire del i den första kvinnliga duon att vinna VM i Streetdance/hiphop, i Paris 2010. I filmerna på youtube från tillfället känns de två tjejerna som förebilder i sina joggingklädda nyskapande rörelser som snarare förmedlar kroppsglädje än försöker förföra. Men nu är Tsappos också verksam som pedagog och domare och sprider dans vidare ut i världen.

I föreställningen har hon låtit dansteamet om två unga kvinnor och två män också vara medskapare. På ett sätt känns det som att bli inbjuden till en del av en danskultur i en by, endast sedd på film från mörkaste Afrika. Men lika mycket är nutidskulturen närvarande i den moderna sköna musiken.
Mitt på scenen möts man av en äldre herre i prästliknande blå skrud och fin vit liten hatt som vänligt räcker fram kuddar till oss som blir ombedda att sprida ut oss runt scenen. Han är som en ciceron genom föreställningen och talar en tydlig och varm engelska, lätt att förstå. Vi uppmanas att ge uttryck för vad vi gillar och inte gillar och det är tillåtet att ge ljud ifrån sig.

Första scenen, som kanske gestaltar en slags födelse, sker i lugnare tempo där de två kvinnliga dansarna sakta reser sig upp i rörelser till mer stilla musik. Ett stort svart band håller dem samman som bildar ett smart redskap att studsa mot, slingra som ormar och slänga som hopprep. Extra spännande blir det sedan när den skrämmande vålnaden kommer som plötsligt bjuds in – han som kallas”it” – och kvinnorna från var sida låter det svarta bandet bli som ett skydd högt över scenen.

Hans entré som sker sakta ur mörkaste dimman blir som tagen ur en skräckfilm och han framstår lite som en medicinman med mask och slingriga lite skrämmande rytmiska rörelser. Emellanåt är det bara delar i den snirkliga dekorationen på masken som glimmar till i sitt fluorescerande material genom mörkret.

Vartefter framgår det att denna skrämmande ”it” har en nyckelroll i hela föreställningen. Han förvandlas vartefter till en varm personlighet och tar till och med humoristiskt fram en kam för att snygga till sig efter att masken tagits av. Och han har många fler talanger än att skrämmas.

De många scenerna, inkluderat den pedagogiska dansen på rytm-rutor där antalet prickar visar på taktslagen, ger en levande upplevelse av vad rytm kan vara. Under oss vibrerar också sittplatserna av högtalarnas placeringar så vi tar del av allt delvis genom kroppen. Och visst är det kul att få svara med egna fingrar och knäppa när det uppmanas till delaktighet från scenen. Budskap når fram.
En eloge måste också ges till de fina dräkterna som dansarna har. Det är underbart att bära med sig samtliga scener där kroppens rörelser accentueras under långhåriga glitterkostymer som suggestivt håller fram det mäktiga i dansens kraft.

Unga Dramatens höstprogram: dockteater, nyskriven monolog om mellanförskap, lektioner för livet med William Spetz och samarbeten med både Teater Fryshuset och Riksteatern.

17 augusti, 2021 by Redaktionen

Lektioner för livet: Härskartekniker med William Spetz. Foto: Klara G.

Unga Dramaten bjuder på dockteater, nyskriven monolog om mellanförskap, lektioner för livet med William Spetz och samarbeten med både Teater Fryshuset och Riksteatern. –Vårt uppdrag är att skapa scenkonst som når det unga hjärtat, säger Ada Berger, regissör och konstnärlig ledare för Unga Dramaten.

Ett pressmeddelande berättar om höstsäsongen på Unga Dramaten:
–På Unga Dramaten ger vi våra konstnärer en stor frihet. Men vi kräver något i gengäld. Vi kräver angelägenhet. Det måste bulta och brinna. Annars får det vara. Därför spretar vår repertoar. Det blir så när folk tillåts gå långt ut, åt sitt eget håll. Eller om man vill; långt in i sitt inre. Det blir passion och trams. Alarm och politik. Analys och absurdism. Kött och intellekt. Dockor, dans och nattsvart sorg.

För de allra yngsta ges dockteaterföreställningen Världen runt Rut av Allram Eests skapare, Petter Lennstrand. Föreställningen spelade under våren för en begränsad publik på Scenkonstmuseets innergård och under sommaren på Parkteatern. Nu flyttar föreställningen in på scenen Lejonkulan.

För de minsta blir det också premiär för Alexander Mørk-Eidems I väntan på att gå om att vänta och vad som kan hända när man väntar.

Skådespelaren Dejmis Rustom Bustos har skrivit monologen Mellanförskapet om att inte passa in men inte förstå varför. I samarbete med Riksteatern ges De livrädda, om minnen, rädsla och syskonskap av systrarna Marall och Talajeh Nasiri. Fakk alla, i samarbete med Teater Fryshuset, vänder sig till högstadieelever och är en rå och naken inblick i kriminella kvinnornas liv och deras möjligheter att ändra livsstil.

Två digitala projekt som vänder sig till skolor i hela landet fortsätter till hösten. I Dramaten läser monologer får eleverna övningar i att skriva monologer som sedan Dramatens skådespelare gestaltar och dramatiserar. Och William Spetz tar sig an en ny Lektioner för livet som denna gång handlar om härskartekniker. Sedan tidigare finns Sissela Benns lektion i prestationsångest.

Nedan följer Unga Dramatens repertoar för hösten 2021 och våren 2022, i ordning efter premiärdatum.

Världen runt Rut – nypremiär 20 augusti, Lejonkulan
Om den nyfikna lilla katten Rut som har gått vilse och undrar om hon någonsin kommer att hitta hem igen. Världen runt Rut är en 30 minuter lång dockteaterföreställning för barn från tre år.
Av: Petter Lennstrand Regi och kostym: Petter Lennstrand. Medverkande: David Book, Nina Dahn, Dejmis Rustom Bustos. Scenografi: Robert Komarek. Ljus: Jesper Larsson. Mask och peruk: Lena Strandmark.

I väntan på att gå – urpremiär 12 november, Lejonkulan
En absurd komedi och en slags monolog om att vänta och om vad som kan hända när man väntar. Om skräck, ensamhet, lek, tristess, glädje, äventyrslust och en gnutta magi. Regisserar gör Alexander Mørk -Eidem, som på Dramaten tidigare satt upp bland annat Swede Hollow, Häxorna och Häxjakten.
Medverkande: Nina Dahn. Scenografi: Alexander Mørk-Eidem. Kostym: Jenny Ljungberg. Ljus: Jesper Larsson. Peruk och mask: Lena Strandmark.

Liv Strömqvist tänker på sig själv – nypremiär 12 september, Lilla scenen.
Liv Strömquist tänker på sig själv är en rolig och aningens pessimistisk betraktelse om jakten på den rätta, fritt efter Liv Strömquists senaste seriealbum Den rödaste rosen slår ut. Det är även uppföljaren till succén Liv Strömquist tänker på dig!.
Medverkande: David Book, Thérèse Brunnander, Nina Dahn, Ellen Jelinek, Eric Stern, William Spetz, Sanna Sundqvist, Per Svensson. Regi: Ada Berger. Scenografi och kostym: Daniel Åkerström-Steen. Ljus: Jesper Larsson. Peruk och mask: Thea Holmberg Kristensen.

Mellanförskapet – urpremiär 26 november 2021, Tornrummet
Dejmis Rustom Bustos är uppvuxen i Sverige med chilenska föräldrar. När han var yngre upplevde han ofta att han inte passade in, utan att riktigt förstå varför. Som vuxen stötte han på ordet ”mellanförskap” och bitarna föll på plats. Plötsligt kunde han sätta ord på vad han hade upplevt. Om detta handlar den både allvarliga och roliga föreställningen Mellanförskapet. En berättelse han själv önskar att han hade fått se som ung.
Av och med: Dejmis Rustom Bustos.

De livrädda – premiär 18 januari 2022, Tornrummet
En drastisk, humoristisk och spännande berättelse om två systrars minnen och upplevelser av rädsla och om syskonskap. Om att vara äldst och yngst, om att vara utlämnade till varandra för att klara av det livsfarligaste som finns – att ligga i sin säng, att blunda och inte kunna somna. Eller värst av allt: att vara den som ensam ligger kvar när den andra somnat! I samarbete med Riksteatern.
Manus: Talajeh Nasiri. Regi: Marall Nasiri. Medverkande: Nina Rashid och Kimiya Faghih. Scenografi och kostym: Moa Möller. Ljuddesign: Safoura Safavi. Ljusdesign: Mira Svanberg. Maskdesign: Anna Olofson.

Fakk alla – urpremiär 10 februari 2022, Lejonkulan
Att unga kvinnor får mer framträdande roller i kriminella nätverk är en trend Teater Fryshuset varnat för i många år, och samtidigt efterlyst större förebyggande och uppföljande insatser mot. Uppsättningen är ett samarbete mellan Unga Dramaten och Teater Fryshuset, som nu följer upp de uppmärksammade uppsättningarna Klipp han och Bye Bye Bror med en avslutande del i trilogin om skjutningarna och morden bland unga. I likhet med de två tidigare uppsättningarna baseras Fakk alla på intervjuer, denna gång med ett antal kvinnor från skilda delar av Sverige, som är eller har varit livsstilskriminella. Efter varje föreställning följer publiksamtal.
Manus och regi: Ulf Stenberg och Emil Rosén Adsten. Medverkande: Sofia Karemyr. Peruk och mask: Klara Jorméus. Ljus: Jesper Larsson

Unga Dramaten läser monologer – digital workshop
Teaterns dramaturger håller digitala lektioner för att, med undervisningsmaterial och övningar, förklara vad som kännetecknar en klassisk och modern monolog. Därefter får eleverna själva skriva egna monologer, med ett eget tema. Dramatens skådespelare tar sig sedan an elevernas texter och gestaltar och dramatiserar dem. Allt sker digitalt via Microsoft Teams, över videosamtal. För mellan- och högstadiet.

Lektioner för livet: Härskartekniker med William Spetz – utkommer i december
Lektioner för livet är en filmad serie lektioner, att visas i klassrummet, för högstadiet/gymnasiet där olika komiker tar sig an varsitt ämne. Här undersöker William Spetz med sin varma humor och rika människokännedom gränsen mellan härskarteknik och direkt konflikt, hur vänskapsrelationer kan påverkas och hur det inte alltid är helt okomplicerat att bara säga ifrån. För högstadiet/gymnasiet. Lektionsfilmen med tillhörande lärarmaterial beställs från Dramaten.
Manus: William Spetz. Regi: Fijona Jonuzi. Medverkande: William Spets och Sanna Sundqvist. Scenografi: Tina Paulson. Mask och peruk: Klara Jorméus.

Lektioner för livet: Prestationsångest med Sissela Benn
Här ger komikern och skådespelaren Sissela Benn en lektion om prestationsångest och vad den kan göra med en person. I det här fallet henne själv. För högstadiet/gymnasiet. Lektionsfilmen med tillhörande lärarmaterial beställs från Dramaten.

Filifjonkan kommer till Dramaten

20 december, 2016 by Redaktionen

Den 13 januari är det premiär för Ada Bergers första produktion som Unga Dramatens nya konstnärliga ledare: Filifjonkan som trodde på katastrofer. Tove Janssons berättelse om katastrofrädda Fru Filifjonk och fina Fru Gafsa har regisserats av Ada Berger och tidigare spelats på Malmö stadsteater.

”Mari Götesdotter och Sanna Persson Halapi hittar precis rätt tonläge” (Skånska Dagbladet)
”Även om åldersgränsen är från åtta år är det här en föreställning som inte har någon ålder. Den går rätt in” (Skånska Dagbladet)
”Filifjonkan är en av mina mest älskade bokgestalter. Här bemöts hon med kärlek och respekt.” (Expressen)

Ett pressmeddelande:
Fru Filifjonk fejar, putsar och oroar sig för den katastrof som när som helst kan komma. För det vet hon ju, att en dag kommer katastrofen. En vacker sommardag bjuder Fru Filifjonk den fina Fru Gafsa på te. Porslinet är väl utvalt, kakorna utsökta och Fru Gafsa på gott humör, men Filifjonkans tankar kretsar bara kring katastrofen. Samma natt sveper faktiskt den stora katastrofen in. Den sliter sönder Filifjonkans hus och kastar omkull alla hennes vackra prydnadssaker. Och det märkliga är, att när den väl kommer, är Filifjonkan inte rädd alls… Filifjonkan är en av alla snillrika figurer i författaren Tove Janssons berättelser om Mumintrollen, som fascinerat vuxna och barn genom årtionden.

– Filifjonkan förväntar sig varje dag att katastrofen ska komma. Men nästan alla dagar passerar ju utan katastrofer. Detta att vänta, att liksom klamra sig fast vid sin oro, och i någon mening förlora de fina dagar man har, det är så mänskligt och sorgligt. Jag är mer intresserad av att gestalta den tragik man själv iscensätter själv än den som drabbar utifrån. Men i Filifjonkan finns också mycket humor och en gigantisk seger. Hon erövrar ju livet och visar att det är möjligt också för de räddaste av oss, säger regissören Ada Berger.

Ada Berger tillträdde våren 2016 som konstnärlig ledare för Unga Dramaten. På Dramaten har Ada har tidigare regisserat Liv Strömquist tänker på dig och Filippa Bark och döden. Filifjonkan som trodde på katastrofer hade premiär på Malmö stadsteater 14 oktober 2016.

– Under tiden som jag repeterade Filifjonkan som trodde på katastrofer var det många som sa: ”det är jag som är Filifjonkan”. Jag tänker att vår tid är Filifjonkans tid. En tid när vi pratar mycket om möjliga katastrofer utan att veta exakt om och när de ska komma. Det där oklara hotet är så förlamande. Och för Filifjonkan kommer ju också förlösningen när hotet får ett ansikte. Jag tänker på barnpubliken och på behovet att få ge röst åt sin oro. Den ensamma oron blir ju något annat när vi delar den med varandra, när vi visar upp den – ger den ett ansikte, säger Ada Berger.

Filifjonkan som trodde på katastrofer är en samproduktion med Malmö Stadsteater. Producerad i samarbete med Columbine Teaterförlag, Agency North Ltd och Moomin Characters Ltd.

I rollerna
Mari Götesdotter
Sanna Persson Halapi

Regi Ada Berger
Dramatisering Lucia Cajchanova
Musik och ljud Stefan Johansson
Mask Siv Nyholm
Rum och kostym Karin Ragnarsson
Ljus Daniel Andersson

Tankar efter premiären av Pussy Riot på Dramaten

6 februari, 2016 by Rosemari Södergren

Pussy Riot – en punkbön
Av Irena Kraus
Regi Malin Stenberg

Punk- och rebellrörelsen Pussy Riot är välkänd i väst – och i Dramatens uppsättning får vi följa tre unga kvinnor, aktivister i Pussy Riot, ett drama skrivet av Irena Kraus och är baserad på den ryskamerikanska journalisten Masha Gessens bok Ord kan krossa betong.

Dramat griper tag i mig, det är skrämmande att få denna rättsröta som råder i Ryssland, ett land som vi gränsar till med Östersjön emellan.

Huruvida det var rätt gjort av Pussy Riot att göra ett perfomance i en kyrka kan diskuteras. Många svenska sympatisörer med Pussy Riot tycker nog att det är helt fel att de dömdes för detta. Deras performance borde ingå i yttrandefrihet. Av någon outgrundlig anledning är det som sympatiserar med denna performance ofta samma personer som tycker det var fel av Lars Vilks att göra rondellhundar. ”Bara för att vi har yttrandefrihet behöver vi inte alltid använda den, inte när vi sårar en dels religion”, ungefär så brukar de argumentera.
Men, stopp och belägg. Det är ju precis samma argument som används mot Pussy Riot.

Huruvida det var ett brott att utföra en protestsång inne i kyrkan eller inte är inte det viktiga. Det skrämmande är hur rättsväsendet behandlar dem därefter. Det är läskigt hur rättsväsendet går hand i hand med den ryska kyrkan och med Putin. Hur protester mot Putin och mot kyrkans stöd till Putin straffas.

Och detta är ett grannland, så nära oss. Men … Vid närmare eftertanke är det svenska rättssystemet inte helt oantastligt det heller. I den svenska systemet är det inte kyrkan som går hand i hand med de högsta domarna och vårt system, det är exempel de stora kommersiella intressena, ofta företrädda av internationella företag med bas i USA. För ärligt talat: domen mot de unga männen bakom piratbyrån är inte något svenskt rättsväsende kan vara stolt över. Det kommer att i läroböcker om hundra år att beskrivas som en mycket korrupt dom.

Jag kan dra upp andra inte lika kända fall inom det svenska rättsväsendet. För några månader sedan gjorde en ung man en örfil i luften framför en vakt till en danslokal. Vakten slog ned den unge mannen så han fick blåmärken och trasiga byxor, vakten dödshotade den unge mannen. Polisväsendet lade ner anmälan om våld utfört av vakten men gick vidare till åklagare med den örfil den unge mannen gjorde i luften framför Securitasvakten.

Ja sådant ägnar svenskt rättsväsende tid och engagemang för. Jag kan inte låta bli att ta upp detta, fast det kanske inte har med uppsättningen av Pussy Riot att göra. Fast jag tycker att det har det, i förlängningen. Dramat om Pussy Riot skildrar ett ruttet rättsväsende där unga människor blir illa behandlade och det bygger på verkligheten, på sanna händelser om dock omvandlade till drama. Föreställningen ingår Dramatens verksamhet för ungdomar, jag gissar att ungdomar på högstadiet och gymnasiet är målgruppen. Föreställningen kommer att ge dem insyn i det ryska samhället och jag hoppar verkligen att skolorna ser till att ge ungdomarna tillfälle att diskutera vidare. För om vi tänker efter och höjer blicken omkring oss handlar det inte bara om Ryssland. Det finns korrupta delar inom alla rättssystem och vi behöver ta upp detta till debatt.

Pussy Riot bygger alltså på verkliga händelser, fast dramatiserade. Det är alltid en stor risk att göra drama av verklighet, manusförfattare och regissör kan fastna i tvånget att redovisa allt. Den fällan har inte författare och inte regissör fastnat i. Föreställningen är stark och väl regisserad och skådespelarna som växlar mellan olika roller gör det med stor skicklighet.

Regissören, Malin Stenberg, säger om sina tankar om uppsättningen i ett pressmeddelande:
– Vi skildrar tre kvinnors politiska kamp. Genom sin konst och sitt politiska ställningstagande så hävdar de sin yttrandefrihet och hamnar på så vis i en oresonligt djup konflikt med Putins Ryssland och blir straffade för det. Det handlar om förändring och motstånd. Och om modet att driva sina åsikter kring demokratifrågor så hårt att man är beredd att sitta i fängelse för det. Vi ställer frågan – är Pussy Riots agerande rätt eller fel?

För min del känner jag att dramat säger mig mer än bara vad som händer och hänt i Ryssland i fallet Pussy Riot, det handlar om gamla rättssystem i hela världen och hur unga protester slås ned, om förändring och motstånd.

Unga Dramaten

Footer

Om oss