Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Kristian Lundberg: Yarden – jag tror på allt

by

Kristian Lundbergs berättelse om arbete utan arbetsrätt är till en början så mörk att jag tappar andan och knappt orkar ta mig vidare. Men samtidigt så svår att lägga ifrån sig att jag sträckläser den och till slut faktiskt ser ljuset – i solidariteten mellan människor, mellan arbetarna trots allt och bortom alla floskler.

Yarden är namnet på ett företag i Malmös hamn där en grå jättemassa av människor utför ett slitsamt, otacksamt och ofta meningslöst flyttande och skötande av bilar. De är på väg någonstans, bilarna alltså – nya ägare, nya länder. Arbetarna är däremot fast i malströmmen och samtidigt totalt ointressanta som individer för arbetsgivaren, de kan bytas ut nästa dag eller nästa vecka.

Kristian Lundberg skriver avskalat och osentimentalt om en klassresa nedåt, med blicken hos den som varit någon annanstans – i berättarjagets Krister Lundbergs fall i medievärlden, som skribent. Det är motsatsen till ett självvalt studieprojekt hos underklassen, det handlar krasst om uteblivna uppdrag, möjligheter, om restskatt och akut brist på pengar.

Och Kristian Lundbergs förvåning känns äkta: Är det så här det ser ut nu, där nere? När han var yngre var det ju så lätt att få ett okvalificerat arbete med förhållandevis bra villkor. Rena drömjobben sett ur dagens perspektiv.

Det är skrivet med äkta omtanke också om andra, främst sonen men också vännerna i det som först enbart framstår som ett landskap utan ljus. Efterhand träder de fram, blir individer och vänner med egna historier och liv. Och som kan försvinna helt plötsligt när arbetsgivaren, inte sällan på helt godtyckliga grunder, fått för sig att någon begått något brott – eller helt enkelt har fel attityd.

”Yarden” är också en berättelse om en barndom i skuggan av en psykiskt sjuk mor och en far som givit sig av, om möjligheterna tack vare läsandet och – om klass, om de inte så välstädade skrymslena i samhället under folkhemmets guldålder. Då och nu, fast förankrat på olika platser och i olika årtionden men alltid trovärdig.

Det är också en Malmöskildring som är påträngande och storartad i sin sparsmakade stil, alltid exakt. Det är lätt att känna ”just så är det, just så var det” om allt från den tidiga morgontimmens tid för eftertanke och utsikten på en bro till bemanningsföretagens cyniska resonerande om de mänskliga brickorna nere i hamnen.

Krister Lundbergs berättelse ”Yarden” är en bok som rosats av kritikerkåren. Som läsare går det inte att komma ifrån frågan vad du gör när du vet att det som berättas är sant. Går det att fortsätta utan att protestera?

/Lilly Hallberg

Relaterade recensioner:
Svenska Dagbladet
Göteborgs-Posten
LO Tidningen
Sydsvenskan

Övrigt relaterad: Dagens Nyheter

BOK
Författare: Kristian Lundberg
Titel: Yarden – En berättelse
Förlag: Symposion
ISBN-nummer: 978-91-7139-838-2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

R.I.P Kerstin Thorvall

by


Kerstin Thorvall har avlidit.
Såg det på Twitter och nu i DN.

Kerstin Thorvall är en av de kvinnor som vågar bryta med strömmen, vågat stå upp och vara sig själv och stå för det.

Jag har inte hållit med henne om allt. Vem håller vi med om allt? Då borde vi fundera på om vi hittat oss själva än?

Kerstin Thorvall är en av de kvinnor som varit en förebild för mig och många andra i och med att hon alltid vågade gå sin egen väg och stå för vem hon var.

Nu var hon 84 år, så det är en ålder då krämpor kommer och det kan vara OK att vandra vidare, vart det nu är vi vandrar efter livet.

Ur Svenska Dagbladet:

Kerstin Thorvall föddes i Eskilstuna 1925 och utbildade sig till tecknare. 1959 debuterade hon som skönlitterär författare med Boken till dig – en älskad tonårsbok. Under åren följde en lång rad böcker, för både små och stora läsare. Bland hennes mest uppmärksammade böcker finns Det mest förbjudna och När man skjuter arbetare, som belönades med Moa Martinson-priset.

Relaterat: Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Sveriges nya landskapsrätter – Matnyttigt landet runt

by

Aptiten på nya kokböcker tycks aldrig mättas i vårt avlånga land. Samlingen med så väl klassiska som nya typiska från Sveriges alla landskap är trevlig och recepten verkar både rejäla och mumsiga.

Dalafilé med äppelportvinssås, Mälargös med bondbönor och upplandskubbkrisp och paltmuffins med lyxiga tillbehör – ingredienserna varierar, basen är lokal eller regional men de nya rätterna är tydligt präglade av internationella trender och tv-program.

”Sveriges nya landskapsrätter” är en kul bok där jag lär mig minst lika mycket om landskapens historia, landshövdingarnas olika roller genom tiderna, centralmakten och näringsgeografi som om att tillaga maten.

Extra kul är att självaste konung Karl XVI Gustaf välkomnar oss läsare in i sitt kök på slottet i Stockholm. Där är det inrett i mörkbrunt och avokadogrönt och han bidrar till samlingen med ett recept ”innehållande ingredienser som många ofta har hemma, och som alla kan laga”. Det stämmer. Kungens kaviarsuffé bygger bland annat på vanlig kaviar, gärna från tuben med hans namne.

Avsnittet med den matlagningsintresserade Karl Gustaf är faktiskt det vettigaste jag läst om vår kung. Men det kanske säger mer om hovjournalistik än den här kokbokens kvaliteter.

Tillbaka till recepten. De är enkla att följa och inspirerande, bygger på en recepttävling där fler än 3 000 recept kom in och 250 valdes ut för att vidare provas. Slutligen valdes 75 recept ut som på olika sätt representerar de 25 landskapen.

Moderna rätter och klassiska rätter presenteras vackert i boken och lockar till lagning. Själv är jag knappast någon lokalpatriot i bemärkelsen att jag föredrar Upplandskubb framför kroppkakor eller jämtländsk viltgulasch. Jag blev också frestad av vinnaren Lisa Gustavssons Flygts ostkaka, recept här.

(Och så lärde jag mig något nytt – hälsingeostkakan är till skillnad från sin småländska namne slät. Lill-Babs lär ha blivit chockad när hon serverades grynig ostkaka med mandel då hon firade sin 50-årsdag med festmeny på Börsen i Stockholm.)

/Lilly Hallberg

Bok: Sveriges nya landskapsrätter
Redaktör: Tony Wallin
Förlag: Ica
ISBN-nummer: 978-91-534-3522-8

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Utmaningen: Triss i damer

by


Det är flera böcker jag har på hög och tänkt läsa. Men det kommer att ta sin tid att hinna läsa dem och blogga om dem. Flera av de tjejer som bloggar och som jag följer dagligen via mitt RSS-flöde har däremot bloggat om detta böcker. Så då tänkte jag att jag kan pusha lite för deras recensioner istället.
Det blir en Triss i länkar till damer vars bloggar jag följer:

Här har Alexandra bloggat om Rösta! Om PR, prylar och påverkan (Stenberg-Schentz förlag)

Här har Ann Wolgers gästrecenerat Om De omänskliga av Torbjörn Nilsson hos Karin Berg, vars blogg jag följer noggrant.

Den tredje bloggaren i dagens Triss i damer är Ulrika Falk som också bloggat om Torbjörn Nilssons bok.

—-
Det blir en bonuslänk också. Alexandra har också recenserat Hartmans bok ”Vem bryr sig”:

Boken bör, enligt mig, läsas av alla som är intresserade av politik och samhälle, oavsett politisk färg.


Boken tas upp i ett debattinlägg på Aftonbladet också.

—-

Nu utmanar jag dig: ta fram din triss i damer.

—
Jag tyckte det var kul att ta fram en triss i damer, så jag bestämde mig för att göra en triss till: triss i piratdamer jag följer:
Farmorgun som skriver om Den lååånga upphovsrättens anhängare utreder.

Nästa pirattjej är:
Anna Troberg som skriver om Rosén som går matronden i Jurrasic Park.

Ja, den tredje piratdamen som ligger i mitt RSS-flöde är förstås Emma på Opassande som tar över Makten över svensk media.

—
Och jag ska faktiskt göra en tredje triss. Det blir triss i rock- och/eller poptjejer som jag har sett live och spelat in och lagt klipp med i Youtube:
A very special song with Patti Smith

Marina & The Diamonds – Mowgli’s Road

Susanne Sundfør, norsk singer-songwriter på Stockholmsbesök

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Sofi Oksanen: Utrensning – verkligen en litterär sensation

by

I baksidestexten på Sofi Oksanens roman ”Utrensning” står att den är en litterär sensation. Liknande har sagts i sammanhanget så många gånger att det förlorat sin kraft. Men nu stämmer det. Boken har välförtjänt belönats med både Runebergspriset och Finlandiapriset som första finska roman någonsin.

”Utrensning” berättar med en oerhörd kraft både om ett kollektivt och djupt personligt trauma i Estland under 1900-talet, spänner över självständighet under förkrigsåren till tillståndet i skuggan av det sönderfallande Sovjetimperiet.

Romanens förgrundsgestalters, den åldrande Aliide Truu och den unga Zaras, privata öde är sammanvävt med de så kallade stora, historiska händelserna på ett oupplösligt och grymt vis. Men det stora i berättelsen ligger också i gestaltningen av ett möjligt liv i vardagen, inte bara överlevnad under olika former av övervåld och terror.

Aliide var en helt ung kvinna då hennes hemland ockuperades av Sovjet. Hennes förbjudna kärlek till systerns man leder till det som eftervärlden stämplar som förräderi. Hon lyckas dock gå vidare, resa sig efter övergrepp och finna vägar för att hantera både det hon gjort och det hon utsatts för. Tills en ung kvinna bokstavligen faller ner på hennes jordlott, en främling på flykt undan sin hallick.

I lager på lager avtäcker Sofi Oksanen hemligheter i det förflutna, visar hur det hör ihop. Gestaltningen av Aliides handlingar och tankar är mästerlig, gör det möjligt att förstå det oerhörda: namnteckningen på ett papper som leder till systerns deportation, hur hennes stora kärlek blir inlåst i ett lönnrum.

Just möjligheten till identifikation med den enskilda människan bidrar också till förståelsen av historien på ett sätt långt mer effektivt sätt än de närmast mallade och psykologiserande förklaringarna på frågan ”Hur kunde det ske?”.

Miljöerna i boken är skildrade så övertygande att de aldrig känns som litterära konstruktioner utan genomgående realistiska beskrivningar, självklara och inte en skapad fond mot vilket dramat utspelar sig. Tvärtom är de en del av dramat. Det gäller så väl den lilla byn i västra Estland som 1990-talets sexhandel i det gamla östblockets storstäder.

Hur storpolitik och yttre händelser påverkar den enskilda människan är mycket olika. Även mellan människor som genomlevt samma yttre händelseförlopp kan uppfattningen skilja sig starkt då det gäller hur det påverkat det egna livet. Sofi Oksanens roman om två kvinnor är så gripande för att de är alltigenom trovärdiga människor, inga exempel på karaktärer utplacerade i tiden.

Jag tror att de flesta människor vet var de ska söka hemligheter, vilka byrålådor de ska dra i och vilka lådor på vinden de ska börja leta i efter dokument och fotografier. Där finns för många säkert också sådant som kan sättas i större sammanhang, folkomflyttningar under förra seklet, övergrepp, svek på både personliga och kollektiva plan. Jag vet däremot inte om alla har behov av sådana utgrävningar för egen del. Men Sofi Oksanens roman är bland det bästa jag läst.

/Lilly Hallberg

Titel: Utrensning
Författare: Sofi Oksanen
Översättning: Janina Orlov
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN-nummer: 978-91-0-012395-6

Relaterat:
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter
Expressen
Intervju med Sofi Oksanen i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,