Pinocchio
Koncept och regi Alice Laloy
Kompani La Compagnie s’Appelle Reviens (Frankrike)
Medverkande Alice Amalbert, Mathilde Augustak, Matthias Beaudoin, Étienne Caloone, Ashille Constantin, Roxane Coursault, Robinson Courtois, Nina Fabiani, Léon Leckler, Valentina Papić
Och barnen Charlotte Adriaen, Marceau Bulteau, Léonie Flipo Leprêtre, Louise Lannoy, Juliette Martinez, Mourad Mboreha, Romane Sand, Elya Tilliez, Eléna Vermersch, Iness Wilmotte
Medverkar gör även slagverkarna Hector Yvrard och Mathis Rebiaï
Ljudkomposition Eric Recordier
Koreografi Cécile Laloy, assisterad av Stéphanie Chêne
Scenografi Jane Joyet
Kostym Oria Steenkiste, Cathy Launois & Maya-Lune Thieblemont
Rekvisita Benjamin Hautin, Maya-Lune Thieblemont och Antonin Bouvret
Ljusdesign: Julienne Rochereau
Teknisk ledning och scenmästeri: Sylvain Liagre
Ljud- och ljusteknik Éric Recordier
Invigningsföreställning 20 augusti 2026 på dockteaterfestivalen Pop Up Puppets
Wow vilken imponerande och stark föreställning, nästan helt ordlös förmedlas en djup symboliskt mättad berättelse som dröjer sig kvar länge, länge. Tio barn skuttar omkring och leker som barn gör, men luras sedan in i händerna på vuxna som målmedvetet förvandlar dem till dockor som lyder minsta vink. Den välkända sagan om dockan Pinocchio som blir en levande pojke är här sin motsats, barn blir dockor.
Grönklädda vuxna, kanske är de föräldrar, kanske lärare, kanske trollkarlar – vad dessa rollfigurer är ligger i betraktarens ögon, vi i publiken kan själva bestämma hur vi tolkar dem. Dessa grönklädda vuxna tar hand om ett barn var och förvandlar målmedvetet och grundligt barnet till en docka. Men de grönklädda har inte makten. Där finns två andra person i närheten som styr över de grönklädda. När någon av de grönklädda inte hänger med i den förväntade takt de ska arbeta i får de ögonen på sig av de två trumslagare som symboliserar makten över föräldrarna. Vi ser hur vuxna är rädda att bryta mönstret i gruppen. Rädda vuxna är lätta att manövrera och det drabbar i förlängningen barnen, förstås.
Denna starka föreställning är ordlös och bygger på vad som görs och sker och på ljus och musik. Den är fylld av symboler och går att uppleva och tolka på många sätt. Helt fantastiskt.
En scenföreställning skapad för 22 medverkande – barn och vuxna – samt två tonåriga slagverkare. Föreställningen är resultatet av ett fotografiskt forskningsprojekt som Alice Laloy genomförde mellan 2014 och 2018 med titeln Pinocchio(s).
Föreställningen ingår i dockteater-festivalen Pop Up Puppets – Marionetteaterns internationella dockteaterfestival som på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm. Festivalen, som arrangeras vartannat år, presenterar kompanier från hela världen med olika uttryck. Den 20-23 augusti förvandlas Kulturhuset Stadsteatern till en internationell scen med allt från stora föreställningar till dockteater i miniformat.
Från festivalens hemsida:
Alice Laloy gestaltar ett dystopiskt samhälle där barn genomgår en övergångsrit via ett löpande band. Steg för steg formar vuxna dem till perfekta dockor. Men det är genom sin egen vilja som barnen återerövrar rörelsen, befriar sig från trådarna som styr dem och når fullständig frigörelse.