• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Bokrecension: De korrupta av Robert Kviby

2 mars, 2012 by Redaktionen

Titel: DE KORRUPTA
Författare: Robert Kviby
ISBN: 9789186183430
Förlag: Telegram Bokförlag

Från romanens minimalistiska framsida med de 3 gyllene knogjärnen och det rättframma namnet De Korrupta är det inte svårt att gissa sig till vad den handlar om. Romanens tema är, som sig bör, världens ondska vs. den individuella godheten, viljan till sanning kontra ondskans behov av mörkläggning. Vad händer när en idealistisk journalist, som på köpet är gravid, riktar sin ficklampa i mörkret där de dolda makterna agerar? Hinner hon se något innan hon själv slukas? Den som viftar med ett bräckligt ljus, hur starkt hon än håller i handtaget, riskerar att upptäckas först och försvinna. Som ni märker så har vi att göra med en spänningsroman. Den handlar om den sällan beskådade korruptionen i världens politik och samhällsliv. Om ondskan i människans hjärta och så vidare. Men framförallt är det en välgjuten deckare.

Bokens inledande hjältinna är Annie Lindner. På hennes jobb säger man om henne att hon är hård men att hon också tar allting hårt. Hon är en klassisk hjältefigur med en drivkraft, måhända en livsfarlig sådan: som kvinna, som dotter till en mördad kvinna, vill hon få fram i ljuset vad som ligger bakom flertalet mord på prostituerade. Hon misstänker att en svensk överklassklubb vid namn Herrskapet, med de styrande krafterna i svensk politik, i någon mån är inblandad.

Men det är inte en helt vanlig kriminalroman, berättelsens perspektiv är splittrat till flera olika karaktärer. En ny fokaliserad handlingsfigur dyker upp så ofta att det bildar ett mönster varigenom vi ser historien. Det är så vanligt att vi börjar fråga oss, mot slutet av romanen, när får vi följa nästa person? Vems inre skall vi nu beskåda? Trots att vi får direkt inträde i flertalet tvivelaktiga personers själsliv lämnas vi i ovetskap om vem eller vad den riktiga skurken är. Det är mycket skickligt konstruerat och spänningen stiger desto fler spelare blir inblandade. Totalt ser vi historien utifrån 7 människors perspektiv. När sambanden sakta stiger fram är det som man ser ondskans sol resa sig över historien, samhället och individerna som rör sig ovetande på Stockholms gator tills mardrömmen tar vid även för dem. Författaren leker med tanken om ”kaoset som drabbar andra” och hur det griper in i våra egna liv. Den mullrande ångesten i botten av våra själar kommer fram till ytan i några koncentrerade och oväntade scener. Jag kan säga er att det är j-t starkt. Precis som hos den i vignetten citerade Dostojevskijs alster kan De Korrupta vara svårläst för den känsliga typen.

Och på tal om den känsliga typen. Annias man, och fadern till barnet i hennes mage, heter Max och är hennes motsats. Han är en osäker, grubblande, självömkande jazzgitarrist med ett kaotiskt leverne som intensifierats i och med graviditeten och Annies jobbmani. En artistsjäl. Han drömmer i Cole Porters anda om långa improvisationer och nästa ackord – en frihet bortom omvärlden i ett suspenderat nu. Inte konstigt att han super, han tål inte det fula i världen. Hans existens i berättelsen ger författaren chansen att verkligen beröra. Skildringarna av deras förhållande, från den första blomstringstiden tills stänga-dörrar-i-ilska-och-inte-prata-stadiet är riktigt bra om än lite summerande i Hollywoodstil. Det viktigaste Max tillför i historien är dock en blick från traumats centrum. Man märker i de små detaljernas berörande kraft att författaren kan kometnedslagets, domens, mardrömmens verkan på individen. En sån liten grej som ”när han kom in i hallen lät hans puls som en virvel bakom vänster öra” visar tecken på att författaren är erfaren. Lyckligtvis inte bara som människa, utan också som författare.

Vi får inte glömma att vi har att göra med en debuterande författare. Robert Kviby har haft en framgångsrik karriär och jobbar nu som VD för MTG Radio. Han har pysslat med De Korrupta på kvällarna i smyg. Som alla vi ambitiösa poeter med gömda lyriksamlingar i garderobens innersta skrymslen har han till slut lyckats skriva färdigt boken. Men alla nykomlingens brister finns självfallet där.

Ett exempel är de poetiska ordvalen. De kan ibland kännas på gränsen till pekoral: istället för att stärka engagemang och känsla hos läsaren i berättelsens handling stannar man upp och undrar varför detta konstlade urromantiska språk tilläts passera? Men oftast lyckas han faktiskt. Mer om det längre ner.

Vi har en del enligt mig onödiga avsnitt som alltför mycket förslöar intrigens framfart — långa diskussioner som kan tyckas oändliga, jag gäspade och irriterades av den första genusdiskussionen som förekommer i början av berättelsen (historien i sig är tillräckligt genusmedveten) och flertalet gånger nånstans i mitten av boken när handlingen nästan stannade av på grund av babbel, vi har de djuplodande beskrivningar av företagsverksamhet som jag inte kan se som något annat än ett inlägg av realism i en redan tillräckligt realistisk roman. Vi tror dig redan från början, du behöver inte gång på gång bekräfta din auktoritet och kunskap i de här ämnena. Researcharbete, yes, viktigt, men lite ger mycket är en bra tumregel i själva utformandet.

Och som jag tidigare nämnt har vi ett komplicerat nätverk av karaktärer och sidohandlingar. Det är en konst att lyckas väva samman allt. För er som har läst Snabba Cash kommer här ett nytt inslag: vi får även en direkt inblick i den övre klassens själsliv: den cancersjuke åldringen Johan Droth, regent över ett både inrikes och utrikes maktimperium, och hans stackars märklighet till son Buster Droth. Utan att avslöja för mycket kan jag berätta att det har att göra med familjeintriger och hemligheter.

Självklart, eftersom det är en svensk kriminalroman, har vi den obligatoriska juggen. I Snabba Cash heter han Mrado och i De Korruptas variant är det Vitomar Jozak. Han har lämnat Serbien för att han inte krigar för land, kultur eller folkslag utan bara för pengar. Sverige är ett lämpligare land för det, tycker han. I beskrivningen av hans utseende finner vi ett lyriskt inslag som genomgriper romanen, här genom ett kraftfullt Chandlerskt bildspråk ”hans ögon satt tätt som mynningen på en hagelbössa”. Det sammanfattar hans karaktär samtidigt som det ger romanen en högre nivå av litterärt anspråk.

Det var längesen jag läste en deckare överhuvudtaget. Jag är glad för att De Korrupta, trots mitt jäktande liv som student och musikskribent, lyckades få mig att njuta och, så att säga, ”vända blad”. Det var, trots det tunga ämnet, en avkopplande läsning på nattetid – och den bidrog till, för en grubblare som mig, förvånansvärt mycket tänkande.

Robert Kviby berättar själv om sin roman.

Läs även andra bloggares åsikter om Robert Kviby, bokblogg, bokrecension, böcker, deckare, litteratur

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, Bokblogg, Bokrecension, Deckare, Robert Kviby

Bokbloggsjerka om nordiska författare

26 februari, 2012 by Redaktionen

Veckans bokbloggsjerka  på Annikas litteratur- och kulturblogg handlar om nordiska författare. Uppgiften är att ”pusha för en nordisk författare som du gillar och så vill vi naturligtvis att du ska tipsa oss om en bok av honom/henne som vi absolut måste läsa”.

Jag tänkte passa på att lyfta fram en lite äldre bok av den norska författaren Karsten Alnaes: romanen Sabina, som kom ut i Norge 1996. Själv läste jag den (på svenska) under en ovanligt regnig solsemester i Grekland 2002.

Historien om Sabina är en dramatisk, verklighetsbaserad skildring av en kvinnas liv i början av 1900-talet. Sabina Spielrein kom från en rysk-judisk familj och rörde sig i kretsarna kring Carl Gustav Jung och Sigmund Freud. Hon föddes i södra Ryssland 1885 och det var också där hon dog 1942, mördad av tyska ockupanter. Romanen utspelar sig dock till största delen i Zürich, dit Sabina kom som ung patient för att behandlas av läkaren och psykologen Jung för en psykisk sjukdom. Boken handlar om hennes kärlek till Carl Gustav Jung och om hur hon blev själv blev psykiater. Sabina Spielrein var en av psykoanalysens pionjärer och Sigmund Freud använde sig av hennes arbete i sin psykoanalytiska teori.

Det är fascinerande att leva sig in i en kvinna som försökte ta sig in i en manlig domän under denna tidsperiod och att läsa om psykoanalysens vagga. Romanen om Sabina bygger bland annat på en brevväxling mellan Sabina och Jung. Tyvärr tycks boken vara slut hos förlaget, men den går att hitta på antikvariat.

Titel: Sabina
Författare: Karsten Alnaes
ISBN: 91-1-972341-5
Förlag: Norstedts Förlag
Utgiven i Sverge: 1997

Karsten Alnæs är född 1938 i Norge och har skrivit en lång rad böcker både skönlitteratur och sakprosa. Hans romaner anknyter ofta till historiska skeenden och personer. Sabina är den enda av hans böcker som jag har läst. Andra böcker av Karsten Alnaes är till exempel: Fälttåget 1978, Havsherre och sjöträl 1981, Historien om Europa – Uppvaknande 1300-1600, 2004, Historien om Europa – Besatthetens tid 1600-1800, 2005, samt Historien om Europa – Mörkrets tid 2007.

Nu, när jag letar efter bilder på Sabina, inser jag att det är samma Sabina Spielrein som porträtteras i filmen A Dangerous Method med Keira Knightly som gick på bio nyligen, men som jag inte sett själv.

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: bokjerka, boktips, Norge, Sigmund Freud

”Sagan om den goda häxan” – det finns en del att prata om när vi läser den med barnen

26 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Sagan om den goda häxan
Författare: Bianca Chiapponi
Medarbetare: Stange, Kristofer (form)
Illustratör/Fotograf: Lotta Jarlsdotter
ISBN: 9789197976008
Förlag: Empatia Bok och Bild

”Sagan om den goda häxan” är en barnbok som handlar om två häxor. Den goda häxan Rosa-Li som bor i ett jättefint gulligt hus och som botade sjuka i den lilla staden Empatia. Strax bakom hennes fina hus finns ett riktigt ruckel där den onda häxan Suramin bor.

Boken är elegant skriven på dikt som flyter på naturligt. Författaren är lärare och är uppväxt med dikter. Hon har fallenhet för att dikta på och hennes avspända sätt att dikta med rim tror jag kan få igång barn att också vilja rimma. Det är en av bokens stora behållningar. Bilderna är den andra stora behållningen. Lotta Jarlsdotters bilder är skönt färglagda med många små detaljer för barn att upptäcka mer och mer saker, när de bläddrar i boken om och om igen, som barn ofta gör.

Den onda häxan tål inte att det går bra för Rosa-Li och att den goda häxan är omtyckt. Den onda häxan som både bor jätteuselt och har trasiga kläder dricker dessutom alldeles för mycket vin. Hon börjar baktala Rosa-Li och som människor ofta gör lyssnar de på förtalet.

Vad jag vänder mig mot är att den goda häxan både bor hur fint som helst, hjälper alla, är omtyckt medan den kvinnan som befinner sig utanför samhället är så ond. Om den goda häxan hade varit så god kunde hon ju hjälpt den onda Suramin.

Så när jag läser den här för mitt gudbarn ska jag absolut ta upp detta och prata mer om det. Jag menar inte att barn ska behöva bli indoktrinerade, men samtidigt vill jag ändå vara uppmärksam på vad det är för schabloner vi sprider vidare till kommande generationer.

En kvinna som bor fattigt, är så fattig att hon knappt har mat, är ensam och har alkoholproblem – det är inte direkt min favoritbov. Livet är mer komplicerat än så.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbok, böcker, recension, bokblogg, Sagan om den goda häxan, dikt, rim, Bianca Chiapponia

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: barnbok, Bianca Chiapponia, Böcker, Bokblogg, dikt, Recension, rim, Sagan om den goda häxan

Bland prinsar och prinsessor – rapport från barnboksdebatt i riksdagen

22 februari, 2012 by Redaktionen

Den 22 februari anordnade Folkpartiet liberalerna Bland prinsar och prinsessor – roller i Barnlitteraturen; kunskapsseminarium om medvetenhet om litteratur och läromedel för barn och ungdomar i Riksdagen. Vid seminariet diskuterades bland annat följande frågor:

Vilka bilder vill vi förmedla till barnen och vad leder de till?
Hur ser utbudet av litteratur i förskolan/skolan/biblioteken för barn ut?
Hur stor är medvetenheten på förlagen, lärarutbildningarna, förskolorna, skolorna och biblioteken kring frågor som rör jämställdhet, hbt, funktionshinder och styvfamiljer?
Hur stort är intresset för litteratur som belyser dessa frågeställningar?

Panelen bestod av chefen för Svenska Barnboksinstitutet Jan Hansson, professor emeritus i svenska Lena Kåreland (forskar om barnlitteratur), docenten i svenska med didaktisk inriktning vid SU Gunilla Molloy, koordinatorn för barn- och ungdomskulturfrågor vid Kulturrådet Lotta Brilioth Björnstad och VD:n för Olika förlag Karin Salmson.

Gruppledaren i utbildningsutskottet Tina Acketoft och vice ordföranden i kulturutskottet Christer Nylander inledde och de fem paneldeltagarna fick vardera tio minuter för sina anföranden. Därefter vidtog frågor och diskussion mellan panel och inbjuden publik från förlag, skolor, bibliotek med mera.

Det kollektiva samtalets betydelse betonades. Det spelar ingen roll om barnen får läsa hur många böcker som helst i skola och förskola om det inte följs av givande samtal kring det man läst. Detta kräver mycket av samtalsledaren, alltså läraren, varav följer att lärarutbildningen på området är oerhört viktig. Att öka lärarens kompetens att föra konstruktiva diskussioner kring begrepp som feminism och dylikt.

Den knepiga frågan om att inte bara välja vad som ska läsas utan också påverka det som skrivs togs upp. Huruvida den konstnärliga kvaliteten blir lidande om skrivandet inte sker fritt och dynamiskt utan dessutom ska vara pedagogiskt nyttigt. Det fanns olika uppfattningar kring betydelsen av värderingar kontra konstnärlig kvalitet. De flesta verkade dock överens om att värderingsbiten kan läggas till utan att behöva minska på kvaliteten.

Hur kan man arbeta medvetet med till exempel medieplanering? Ett problem är bland annat att flickor läser mycket mer än pojkar. Och hur ska man få pojkar att läsa mer? Traditionellt har pojkar haft huvudrollen i de flesta böcker men detta faktum har minskat under senare tid. Vill pojkar läsa böcker som handlar om flickor? Och hur kan man ge enskilda barn möjligheter, gruppen i sig kan verka cementerande. Hur hjälpa till att överskrida gränser? Även på strukturell nivå, till exempel konstruktion av genus.

Skolan har förutom utbildningsuppdraget ett demokratiuppdrag. Litteraturen kan vara ett verktyg för att förmedla värderingar och påverka attityder. Man bör arbeta konkret och aktivt för att öka medvetenheten kring jämställdhet, tolerans och mångfald. I litteraturen kan barnen få möjlighet att ta del av andra sätt att vara än det egna och att kunna acceptera detta.

Sammanfattningsvis framhölls vikten av tillgång till bra skol- och övriga bibliotek, förbättrad lärarutbildning och att reflektera mycket kring barn- och ungdomsbokslitteraturen.

Den som är intresserad av statistik kring barnlitteraturen kan gå in på SBI:s hemsida.

Text: Vivian Gustin

Foto: Melker Dahlstrand

Läs även andra bloggares åsikter om Barnböcker, barnlitteratur

Arkiverad under: Kulturpolitik, Litteratur och konst Taggad som: Barnböcker, Barnlitteratur, folkpartiet, riksdagen, seminarium, skolan

Dylan – en kärlekshistoria av Håkan Lahger, tar tid att läsa trots att den inte är särskilt tjock

21 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Dylan – en kärlekshistoria
Författare: Håkan Lahger
Förlag: Norstedts
Utgiven: September 2011
ISBN10: 9113026534
ISBN13: 9789113026534

Dylan – en kärlekshistoria av Håkan Lahger är en fascinerande vandring kring Dylan. Lahger berättar inte i kronologisk ordning om Bob Dylans liv, det är långt ifrån en traditionell biografi. Istället har Lagher träffat olika personer som har Dylan betytt något för, eller tvärtom: de har inte alls uppskattat Dylan. Men oavsett sitt förhållande till Bob Dylan har Dylans musik och texter påverkat de flesta, om inte genom att han i sin tur påverkat andra som påverkat andra …
På så sätt får jag som läsare av biografin ett mycket vidare och djupare förståelse av Dylan.

Trots att boken är väldigt välskriven och har flyt och är jätterolig att läsa är den samtidigt väldigt mastig att läsa, för varje stycke har så mycket information. Jag kan inte skumläsa, jag som annars läser rätt fort har tagit lång tid på mig att läsa denna bok som ändå inte är särskilt tjock.

Bob Dylans text och musik har präglat en generation svenskar. Oavsett om man gillar Dylan eller inte, så är det så. Lahgers bok är mer en reportage- och intervjubok. Den utgår från Bob Dylans liv, möten med ett antal kända och okända svenskar.

Vi möter Jörgen Lindström som spelade denunge pojken i Bergmans film Tystnaden. Han berättar varför han vigt sitt liv åt Dylan. Lindström är en av världens främsta experter på Bob Dylan, en svensk som sett närmare 150 Dylan-konserter världen över.

Andra vi möter i boken:
Izzy Young, som upptäckte Dylan i New York i början av sextiotalet och arrangerade hans första konsert, skildrar en annan tid och ett annat liv
Nikke Ström som var var musikerkompis med Totta Näslund, vår främste Dylantolkare.
Ola Magnell talar om hur han blev så förknippad med Dylan att han till slut inte ville höra talas om mannen. Gunnar Harding som visar på Dylans förmåga att göra andras verk till sina egna.

Svenska Dagbladets recensent är rätt kritisk och skrev:

Lahgers bok om Bob Dylan rymmer alltför mycket strunt på slafsig prosa för att övertyga. Men så lyfter det när han träffar Izzy Young, folkmusikpionjären som arrangerade de första konserterna i Greenwich Village med många av 60-talets folk- och protestsångare, däribland Bob Dylan.

Izzy Young, sedan länge bosatt i Stockholm, har berättat sin historia många gånger, men när Lahger återger den får hans prosa en lust och lyster som även präglar de intryck från dagens Greenwich Village som samtalet med Young övergår i.

Själv är jag inget fan av Bob Dylan. Jag har inget emot honom heller, jag har ett ganska svalt förhållande till honom. Jag kan tänka mig att den som kan sin Dylanhistoria får ut ännu mer än jag av boken, för han eller hon kommer ju att få en fördjupat förståelse och dra egna paralleller till vad de intervjuade berättar. Jag fascinerades av hur en del kan ge sig så hän åt dyrkan av en artist att de reser världen runt och byter kassetband med varandra. Jag tycker rätt synd om den man som fått en sådan ikonstatus – och jag har verkligen fått respekt för Dylans egensinnighet efter att ha läst boken.

Fast jag håller också med Svenska Dagbladets recensent om köttbullsreceptet:

Dessutom undrar jag vad den skicklige Christer Olsson gjort för ont för att tvingas stoltsera med ett matrecept i boken. Hans tomatsås och Dylans köttbullar är lika intressanta som Sten Bromans viskyköttbullar och Jan Myrdals saffranspannkaka.

Fler recensioner av boken: Expressen och Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Bob Dylan, bokrecension, biografin, Håkan Lagher

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: biografin, Bob Dylan, Bokrecension, Håkan Lagher

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 264
  • Sida 265
  • Sida 266
  • Sida 267
  • Sida 268
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 348
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Ida Löfholm, Lidia Bäck och Malin … Läs mer om Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Statens historiska museer har beslutat … Läs mer om Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in