• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Teaterkritik: Liv Död Sex Pop – blandade tankar om en ojämn föreställning

10 december, 2021 by Birgitta Komaki

Foto: Klara G

Liv Död Sex Pop
Regi och koreografi Tove Sahlin
Text Malin Holgersson, baserat på intervjuer med ensemblen
Musik Malin Dahlström
Scenografi, kostym och ljus Josefin Hinders
Koreografassistent Destiny af Kleen
Mask och peruk Thea Holmberg Kristensen, Frida Ottosson
Dramaturg Irena Kraus
Medverkande på scen Marlene Bergqvist, Uje Brandelius, Christine Bylund, Hamadi Khemiri, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Christopher Lehmann, Tanja Lorentzon, Maria Naidu, Sindri Runudde, Nemanja Stojanović, Maria Wärme.
Övriga medverkand: Madeleine Månssons intervjusvar är med i föreställningen men på scenen är hon ersatt av Marlene Bergqvist.

En dokuföreställning om livet, döden och sexet.

Elva skådespelare och dansare deltar med sina berättelser och erfarenheter. Med tankar om födelse och när liv blir till och visioner om deras framtida död skapar de en föreställning. Alla har olika historier att berätta. En annan fråga som tas upp är sexighet och när man känner sig sexig. Vad spelar kroppen för roll för livet?

Med ett galleri av olika människor i olika livssituationer blir åsikterna olika. Några har kroniska sjukdomar, andra sitter i rullstol och några har annan avvikelse. Allt påverkar hur man tänker om sin kropp.

Genom formen med väldigt många korta inslag som läses upp kommer man aldrig nära någon person.Det blir en diskussion på ytan och djupnar inte. Det stora antalet skådespelare gör att många känns anonyma. Det är mycket koreografi och dans på scen och mycket ord men få visade känslor.

Scenbilden domineras av en tunnelbanevagn. Några klättrar i rep medan andra sitter i rullstol. Med frapperande kläder och peruker dansas det mycket ut och in och runt tunnelbanevagnen.

Trots en sammanhållen linje blir det en ganska vag och oengagerande föreställning. Att berätta om allas rätt till liv är viktigt och rätten att få hjälp att leva sitt liv. Men inslaget om personlig assistans känns malplacerat på teatern. Man vill berätta om allas liv och allas privata erfarenhet. Man behandlar de extenyiella frågorna men man berör inte. Det är inte många av personerna på scenen man får en relation till, trots att man talar om de viktigaste händelserna i livet. Vissa scener är dock ljuspunkter, som scenen i Spanien och det fantastiska slutet. Det får en att le hela vägen hem.

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dramateh

Filmrecension: Don’t Look Up – idéer och koncept mer intressant än slutresultatet

9 december, 2021 by Elis Holmström

Don’t Look Up
Betyg 2
Svensk biopremiär 10 december 2021
Regi Adam McKay

Adam McKay har på rekordtid etablerat sig som en regissör av högsta rang. Resan från miserabelt skräp till Oscarsnominerade filmer som The Big Short och Vice har varit explosionsartad. Men att växa för snabbt har sina nackdelar. I och med sin snabba framgång så har Adam McKay aldrig behövt utvecklas. Den ohämmade hyllningskören har lett till att ingen som helst förbättring har gått att se mellan filmerna. Det är fortfarande en oerhört framfusig, gapig och hurtig registil som implementeras då McKay gör film. Det börjar bli alltmer uppenbart att superlativen har lett till en viss hybris. Don’t Look Up är resultatet av en regissör som fått helt fria händer men vars förmåga inte berättigar detta carte blanche. Alla de fel och brister som borde ha åtgärdats har istället vuxit och blivit helt okontrollerbara denna gång. Sedan McKay gjorde The Big Short har han varit besatt av att analysera och parodiera det amerikanska samhället. Först finansvärlden och dess ohämmade lust efter makt och pengar, sedan den före detta vicepresidenten Dick Cheney och dennes ytterst suspekta agerande under sin tid i Bush-administrationen.

Allting har dock porträtterats med ett stort mått av sarkasm och cynism, och någon vidare subtil affär har det inte heller varit. Icke-diegetisk text trycks in publikens ansikten, pop- och rockmusik understryker flera punkter och något större utrymme för personlig reflektion finns inte. Allt detta tas till sin spets i Don’t Look Up. Den här gången må det inte vara någon verklig historia som ligger till grund för händelserna, men trots det så är detta den mest allegoriska film McKay gjort. Många gånger så känns det som ett frontalangrepp mot dagens USA, där konspirationer, hat och korruption är lika naturligt och självklart som morgonkaffe. Med andra ord så finns det en del att ta tag i, men uppgiften att kritisera, fördöma och förnedra USAs värsta sidor faller tyvärr platt. Adam McKay må ha en tydlig idé om vad han vill göra, men utförandet är så pass ensidigt och klumpigt att flera moment som har potential att bli strålande politisk satir resulterar i rullande ögon.

Istället för att välja ett fåtal ämnen och djupdyka i dem så slänger McKay in allt mellan himmel och jord. Det är som om han läst en förstasida i en morgontidning och snabbt avverkar rubrikerna. Här finns det IT-bolag med storhetsvansinne, en galning till president, ytlig medial bevakning och en allmän förnekelse inför vetenskap och empiriska fakta. Inget av dessa ämnen blir mer än ytliga distraktioner, när man kan anta att ämnesområdena är uppnådda så tas det inte vidare. Till slut känns det som att bli tvångsmatad, flera av dessa paralleller till vår egen värld är dessutom klumpigt presenterade vilket gör att det ofta känns som att befinna sig på ett dagis där föreståndaren använder bild, ljud och gester för att i detalj förklara allting.

Det finns ingen anledning till att viktiga ämnen skall trivialiseras, tvärtom, men det verkar som om McKay inbillat sig att satir inte behöver genomföras men någon större omsorg. Samma slapphänta attityd går att hitta i den imponerande skådespelarensemblen. Vad gäller namnkunnighet så är Don’t Look Up i en klass för sig. Meryl Streep, Cate Blanchett och Mark Rylance kan bära upp en film på egen hand men är här bara bifigurer. Som mycket annat i Don’t Look Up så är idéerna och konceptet mer intressant än slutresultatet. Förutom Leonardo DiCaprio som är lysande som en krisande forskare så är skådespelet uteslutande avslaget. Autopiloten har kopplats på långt innan inspelningen och det saknas något som helst intresse för att lyfta dessa karaktärer bortom att vara rena karikatyrer. Jennifer Lawrence förtjänar en extra känga för sitt numera patenterade och enerverande hysteriska skådespel som var ointressant redan i Silver Linings Playbook.

Don’t Look Up må vara intressant som koncept. Med tanke på att det stora landet i väst befinner sig i en nationell kris vad gäller politik, sanning och anständighet så hade en sylvass satir inte suttit fel. Tyvärr så får vi fortsätta att invänta den dagen då vi faktiskt får se en riktigt bra sådan.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: From the Wild Sea – förmodligen en av decenniets viktigaste filmer

9 december, 2021 by Rosemari Södergren

From the Wild Sea
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 december 2021
Regi Robin Petré

From the Wild Sea är förmodligen en av decenniets viktigaste filmer. Det är en dokumentärfilm som både skrämmer och ger hopp – en film som visar hur havens djur är svårt drabbade av människans miljöförstörelse. Djur blir svårt sjuka och många dör på grund av människors nedskräpning av miljö och på grund av klimatförändringarna. Förändringarna av klimatet med hårdare stormar gör att sälar och valar kastas mot klippor och får svåra sår. Plastbitar i havet dödar djur, plasten gör att många djur svälter ihjäl. Det är oerhört skrämmande att se hur havsdjuren drabbas på grund av människornas agerande.

Dokumentären ger trots allt hopp, då den visar att det finns människor som bryr sig och som kämpar för djurens överlevnad. I dokumentären får vi följa människor som arbetar för att rädda skadade och sjuka djur. Jag är så fascinerad av att det finns människor som ägnar sitt liv åt detta och att det uppenbarligen mitt i vår enormt kapitalistiska värld finns någon som är redo att betala för att människor ska kunna rädda djur.

Vi får se oerhört starka bilder på djur och fåglar som vår sjukvård och hjälp att återvända till havet. Tänk vilka ögon och uttryck sälarna och svanarna har. Det syns och känns att de har ett gemensamt ursprung som människor, vi hör ihop, vi är vävda av samma grundelement och vi människor borde vårda oss om djuren.

Tyvärr är fotot och filmens klipp av sämre kvalitet. I inledningsscenen får vi se några sälar som släpps ut ur burar för att återvända till havet efter att de fått sjukvård. Trist nog hänger kameran fast på en tom bur rätt länge, istället för att låta oss se sälarna ta sig ut på stranden och ned till havet. Det är flera liknande ställen i filmen där bilden dröjer sig kvar på meningslösa bilder. Tyvärr saknas också en del fördjupning med förklaringar. Vi som inte vet hur allt hänger ihop skulle gärna få mer information. Jag förstår att det inte varit världens enklaste uppgift att filma och fotografera men redigerarna kunde ha klippt ihop bättre, tänker jag. Det skulle också vara möjligt att göra några fler fördjupande intervjuer. I vissa filmer är det en styrka att inte säga allt, att ge tittarna möjlighet att tänka själva, men i en sådan här film vill nog de flesta få mer information, mer fakta.

Filmens leverantör har en mycket väl formulerad beskrivning:
Till vindens vinande och sälkutarnas gnyende vaggas vi in i en fängslande berättelse där både människor och djur får oss att lyssna och känna. Aldrig har havet känts närmre och djuren mer besläktade. Men vad gör vi mot dem?
​
From The Wild Sea (Fra det Vilde Hav) hade världspremiär i tävlan på filmfestivalen i Berlin 2021 och har ett rikt festivalliv i och utanför Europa.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Djur, From the Wild Sea, havet, Havsdjur, Klimat, Miljö, Sälar

Mammorna av Alexandra Pascalidou kommer till Kulturhuset Stadsteatern

9 december, 2021 by Redaktionen

Pjäsen Mammorna, baserad på Alexandra Pascalidous roman, kommer till Kulturhuset Stadsteatern med premiär 14 januari på Lilla scenen. Ett högaktuellt drama i regi av Sunil Munshi om mammor som förlorat sitt barn i gängvåld.
– När jag läste Mammorna kände direkt att här fanns stoff för en brännande, innerlig föreställning. Jag kontaktade genast Alexandra som gav mig sin blessing, säger regissör Sunil Munshi.

Ett pressmeddelande:
Mammorna har sedan 24 september turnerat med Riksteatern runtom i Sverige. Den 14 januari har den premiär på Lilla scenen på Kulturhuset Stadsteatern. För regin står prisbelönade Sunil Munshi, senast uppmärksammad för ”Petra von Kants bittra tårar” och ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” på Dramaten, Klaus Nomi på Kungliga Operan, Magnus Ugglas monolog Hallå, samt den musikaliska monologen Lola med Tommy Körberg.

Fyra skådespelerskor ger röst åt mammorna: Lo Kauppi, Maria Salah, Chatarina Larsson och Gloria Tapia. De är mammorna som jobbar inom vården och lokalvården, hemtjänsten och barnomsorgen. De är mammor som burit sina barn närmast hjärtat. Och de är mammor som har tvingats uppleva det värsta en mamma kan uppleva. Att förlora ett barn. En pjäs om våldet som tog det mest värdefulla ifrån dem, om sorgen, frustrationen och kampen att orka gå vidare. Men mest av allt handlar den om kärleken, den ständigt närvarande, och för evigt levande. Föreställningen bygger fritt på journalisten, författaren och programledaren Alexandra Pascalidous hyllade bok med samma namn.

– När jag skrev boken trodde jag att den skulle skildra en historisk parentes. Med förtvivlan inser jag att ämnet och dramat är mer akut och aktuellt än någonsin med tanke på det brutala våld som utspelar sig på våra gator varje vecka. Det är en pågående tragedi men mitt grekiska arv har lärt mig att tragedier sedan dramatikens födelse i Antiken används som kollektiv terapi och katarsis. Vi behöver samlas, vi behöver sörja och vi behöver reflektera och agera för att värna människovärdet och rädda liv, säger Alexandra Pascalidou.

Mammorna är en samproduktion mellan Riksteatern och Kulturhuset Stadsteatern. Premiär 14 januari på Lilla scenen.

Av: Alexandra Pascalidou, Sunil Munshi och Lisa Lindén
Regi: Sunil Munshi
Dramaturgi: Lisa Lindén
Scenografi: Sunil Munshi och Tobias Hallgren
Ljusdesign: Tobias Hallgren
Kompositör och ljuddesign: Jonas Redig
Kostymdesign: Moa Möller
Maskdesign: Rebecca Afzelius
Videodesign: Andreas Skärberg
Medverkande: Lo Kauppi, Maria Salah, Chatarina Larsson, Gloria Tapia.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Från Kristina Lugn och Helen Keller till ”the Swedish Nightingale” på Dagens Lunchteater i Göteborg

9 december, 2021 by Redaktionen

Sara Lindh och Krister Jonsson i Små fantasmer.

Kristina Lugn, Allan Edwall, Helen Keller, Barbro Hörberg, Jenny Lind och Olle Adolphson … Fantastiska och betydande och mer eller mindre kända personer hyllas i vårens lunchteaterprogram på Göteborgs stadsteater. Programmen innehåller allt från vardagsfilosofi och personliga betraktelser om tid till berättelser om dåtidens och nutidens Göteborg. Och som alltid mycket musik. Ett pressmeddelande berättar:

– Det blir totalt 17 olika föreställningar i vår med start den 19 januari. Nytt för våren är också att föreställningen Tre sinnen teckentolkas vid två tillfällen, säger Marie Delleskog, konstnärlig ledare för Dagens Lunchteater.

Kort om programmet:

I Avgrunden gestaltar Mirja Burlin och Timo Nieminen med humor och sång de två giganterna Kristina Lugn och Allan Edwall, som båda kommit att bli en del av den svenska folksjälen.

Hur långt skulle du gå för att försvara din frihet och rätten att vara den du är? I Katakombe väcks tre karaktärer från nazisternas Berlin 1942 till liv, med det gemensamma att de med livet som insats vägrade låta sig tystas.

En vandring genom musikalens värld med glimtar från de största höjdpunkterna genom tiderna från 1921 till de senaste succéerna från Broadway stundas i Musikalen firar 100 år.

I Tre sinnen gestaltar Stina Hwatz, med hjälp av text, musik och sång, författaren och människorättsaktivisten Helen Keller som förlorade syn och hörsel när hon bara var 19 månader gammal.

Axel Sondén är estradören och vispoeten från Göteborg som charmar publiken med kluriga texter, medryckande melodier och rappt mellansnack om det nutida Göteborg i Från Götaplatsen till Sargasso.

I En föreställning om tid tar Ulf Friberg oss med på en resa till parallella universum, in i minnets dunkla skrymslen och till framtiden när han bjuder på roliga och personliga betraktelser om tid.

Amanda Andréas, Marie Delleskog och Erik Björksten bjuder I Hör Barbro på Barbro Hörbergs litterära kabarévisor med humor, värme och på minnen från parken om våren med ögon känsliga för grönt.

I Åh, ni fantastiska kvinnor! – del 2 ger Ida Görsch oss en musikalisk hyllning av kvinnor som varit pionjärer och föregångare inom vetenskap, musik och i kampen för mänskliga rättigheter och lika rösträtt för alla.

Skön vardagsfilosofi och maximal igenkänning blir det i Det började så oskyldigt med diskbänken … På scen: Linda Hellström, Anette Sevreus och Dan Hellström.

Föreställningen Små fantasmer tar oss med på en vindlande tankeresa, ut i okända rymder och in i själens innersta rum. Sara Lindh och Krister Jonsson ramar in berättelserna med välbekanta toner i världsklass.

Vi möter den svenska sopranen Jenny Lind, i The Swedish Nightingale, som trots alla sina framgångar och erfarenhet av att sjunga för fulla operahus världen över kämpar mot sin extrema scenskräck.

Följ med John och Victor Dohlsten på En resa i det gamla Göteborg när de med roliga historier och underhållande musik kryssar mellan lokala karaktärer och avslöjar kända och okända sanningar om Göteborg.

Ur Svens skåp är en teaterkonsert om sorg och kärlek, av och med skådespelerskan Marie Öhrn. Den är ett sorgearbete och ett sorgespel men än mer en hyllning till livet, kärleken och den skapande fantasin.

I Nu är det gott att leva blir det finstämt och starkt när Åsa B Johansson och Johan Ludvig Rask framför kända och okända dikter och visor av den fantastiske musikern, poeten och estradören Olle Adolphson.

Våra allra folkkäraste artister Lill-Babs, Lill Lindfors, Monica Zetterlund, Wenche Myhre och Siw Malmkvist hyllas av sångerskan Eileen H Lind i Svenska pärlor på ett norskt snöre.

I Glad Valborg! firas vårens ankomst traditionsenligt med Akademiska kören och klassiska vårsånger i Foajébaren med festlig tvårättersmeny.

Det blir operafest när masterstudenterna från operautbildningen på Högskolan för scen och musik bjuder på musik av Puccini, Mozart, Verdi och mycket mer i Möt morgondagens stjärnor.

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Göteborgs stadsteater, Lunchteater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 453
  • Sida 454
  • Sida 455
  • Sida 456
  • Sida 457
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in