• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Amanda Ginsburg 29 juli – Fasching in Bloom

30 juli, 2022 by Pernilla Wiechel

Scen: Moderna Museets trädgård, Fasching in Bloom
Sång: Amanda Ginsburg
Piano: Filip Ekestubbe
Bas: Ludvig Eriksson
Trummor: Ludwig Gustafsson
Stråkkvartett: Oscar Treitler, Emma Nyman, Matilda Brunström, Andreas Lavotha
 
Det går att börja stort som ung artist för att sedan fördjupa den egna redan intagna banan till något ännu bättre. Det är flerfaldigt prisbelönta Amanda Ginsburg ett levande exempel på, vars två utgivna album samtliga vunnit var sin Grammis. Hennes val att skriva texter utifrån det vardagliga livet som många kan känna igen sig i – till melodier som ofta hennes redan mycket hyllade pianist och studiekamrat Ekestubbe skapat och tillika skickligt arrat – har fått en än mer renodlad och fördjupad resonans och ett om möjligt ännu mer direkt klart sound. Det senaste albumet I det lilla händer det mestasom gavs ut mitt under pandemin 2020, och Kulturbloggens recensent prisade, vittnar om detsamma. 

Men vid kvällens konsert märks att turnerandet tagit fart för Ginsburg, vilket syns i att hon intar scenen med en helt annan pondus än hon gjorde 2019, då jag såg henne på en utomhusscen vid Skeppsbron. Live ger bandet fler improvisationer och pianisten redan känd av publiken fick flertalet spontana applåder. Men de få tillfällen Ginsburg själv fritt improviserade med sin klara träffsäkra stämma gav efterlängtade rysningar längs flera ryggrader. Här tycks inte finnas någon gräns. Äntligen, känns det som, tar hon ut svängarna, vilar i egna pauser, och lämnar inslagen av barbershop för de mer glidande jazz- och blues-färgerna. På det hela en spännande utveckling som hennes kapacitet redan tidigt visat prov på. Att det är den svenska traditionen av visjazz som Ginsburg vill utveckla står klart, men här finns vägar hon också kan ta. Och kvällens konsert med i synnerhet de arrangemang där stråkkvartetten fanns med – för tankarna till stora lokaler såsom Berwaldhallen och mäktiga symfonikonserter i kyrkor i stil med de Alice Babs hade med Duke Ellington. 

Men denna kväll tar allt plats vid den efterlängtade hemmascen, Moderna Museets trädgård, som Ginsburg jämför med jazzfestivalen hon hängde med till som barn. Hon tackar Fasching för det fina initiativet att flytta ut i det gröna, och att hon får vara där, denna kväll då de egna filtarna och stolarna utökar de redan fulla bänkraderna. Två extranummer gavs efter flera stående ovationer och tillrop. Hälften av kvällen bestod av ännu inte utgivna arrangemang (av tidigare verk) där stråkkvartetten deltog. En melodi av Olle Adolfsson i arr av pianisten spelades också vid sidan av de många övriga verken från främst det senaste albumet. Stämningen på konserten drogs snabbt upp av att melodin Åh nej (visa mitt i natten)fanns med vid inledningen, kryddad med extra pianoimprovisationer. När jag går hem tar jag främst med mig en av melodierna där Ginsburg själv kom till sin rätt, Romans på distans, och att hon under kvällen bjöd på fler gemytliga anektdoter från bland annat sin uppväxt. Dessutom lyckades hon få till allsång, då många så väl kände till raden ”vi träffas efter jobbet”.

Ginsburg nämnde att hennes mission lite är att få in jazzen i fler musiksammanhang. Därför var nyheten om att hon ska vara förband till Veronica Maggio inom en snar framtid, extra glädjande. Jazzen gör framsteg och Ginsburg med den.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Musik, Scen

Filmrecension: Lille Allan – den mänsklige antennen – spännande och gullig

29 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Lille Allan – den mänsklige antennen
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 augusti 2022
Av Amalie Naesby Fick

Leverantören kallar denna familjefilm för ”sommarens roligaste och galnaste film”. Det stämmer bra. Det är en både spännande och gullig film för barnfamiljerna med UFO-jakt, en skrämmande man vars intresse är att samla på uppstoppade ekorrar och andra djur, en mänsklig antenn och en söt liten utomjording som heter Majken. Men mest av allt handlar filmen om att det inte är farligt att vara ledsen och att det är bra att säga vad man tänker och känner. Det är klart att som vuxen förstår vi vad som ska hända, det är en hel del som är förutsägbart i berättelsens handling. Men denna animerade film är ändå härligt galen och kommer säkert att engagera barnen. Ett plus är de duktiga svenska rösterna.

Allan är en liten kille som är väldigt ledsen eftersom hans föräldrar ska skiljas och han har därför flyttat till ett hyreshus i en annan stad tillsammans med sin pappa. Hans mamma har nämligen fått chansen till ett nytt och mycket ansvarsfullt arbete och då har hon inte tid för sin lille Allan. Men Allan är en snäll pojke, alldeles för snäll. Han visar varken för föräldrarna eller någon annan hur ledsen han är. Han spelar tapper och erkänner inte ens för sig själv hur ledsen han är.

I hyreshuset lär han känna en granne, Helge, som är en gammal man som inte kan ta sig utanför sin lägenhet och som är besatt av UFO och yttre rymden. Helge har en mängd maskiner och annat i sin lägenhet där han undersöker rymden. Helge säger sig ha upptäckt att Allan har en särskild slags energi som gör att han kan dra till sig utomjordingar. Helge övertalar Allan att bli en antenn för att locka dit utomjordingarna. Allan rullas in i folie och hissas upp långt upp över taket.

Att locka till sig utomjordingarna kan ha sina risker. När en utomjording dyker upp finns det fler som gärna vill få kontakt med den och de har inte alltid goda avsikter. Allan och Helge måste ta till alla knep de kan för att försöka rädda den söta lilla utomjordingen Majken. Under den utmaningen måste de möta sina egna rädslor också.

Om jag hade små barn i min närmaste omgivning är det denna film jag skulle ta med dem på.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerad familjefilm, Filmrecension, Folkets bio, UFO-jakt

Filmrecension: DC League of Super-Pets, gjord med ena handen i fickan

28 juli, 2022 by Elis Holmström

DC League of Super-Pets
Betyg 2
Svensk biopremiär 29 juli 2022
Regi Jared Stern och Sam Levine

En gång i tiden var DC och deras animerade projekt associerade med de mest storslagna och grandiosa termer. Avtrycket som gjordes av Batman, Superman och Justice League The Animated Series går inte att mäta och dess många influenser går att hitta i vartenda nutida DC projekt, oavsett om det gäller film, spel eller serietidningar. Denna animerade guldålder känns lika svunnen som när vi kunde ha en normal politisk diskurs. Förutom att ha levererat en rad gräsliga projekt med satsningen kallad DCEU – DC Extended Universe, har moderbolaget Warner Brothers lyckats torpedera sin division för animerade filmer. Från att ha varit världsledande är dagens animerade DC-projekt endast trötta och menlösa dussinprojekt. Förutom den oväntat underhållande The Lego Batman Movie har försöken oscillerat mellan att vara ointressanta till rent anskrämliga.

Att ändra kurs och göra en mer renodlad barnfilm med DC League of Super-Pets, inhållandes sockersöta inslag och karaktärsdesign som kan sälja mjukisdjur i miljoner, borde vara idiotsäkert. Karaktärsgalleriet består denna gång också av obskyra animaliska karaktärer, något som tillåter en mer öppen tolkning av grundmaterialet, även om superhunden Krypto och den uppstudsiga ekorren Chip har en rad mycket bra episoder från diverse serietidningar. Det hela är avsiktligen oseriöst och harmlöst, något som borde kunna leda till en stunds trevlig underhållning.

Trots att insatserna och ambitionerna inte är tänkta att konkurrera med exempelvis Pixar är det dock oförlåtligt att hela DC League of Super-Pets är gjord med ena handen i fickan. Även en renodlad barnfilm behöver någon form av entusiasm – eller åtminstone engagemang. Olyckligtvis nog är hela projektet filmvärldens motsvarighet till shake ’n bake, en torftig och helt smaklös massa som späs ut med vatten.

Att talande djur med superkrafter kan vara såhär ointressanta borde vara omöjligt. Men eftersom alla filmens beståndsdelar är stapelvaror är detta likbleka slutresultat inte förvånande. Atmosfären och den allmänna tonen är en menlös bladning av postmodern ironi och popmusik som lägger sig som ett tjockt täckte över hela filmen. Det är som att se en simpel målarbok färgläggas i realtid, allting är redan utstakat och utritat, tyvärr så sker färgläggningen med samma entusiasm som beskedet att restskatt väntar runt hörnet.

Visuellt faller det också platt. Förutom staden Metropolis, som för första gången på länge går tillbaka till sina serietidningsrötter och känns som en visuell hyllning till Fritz Langs film med samma namn, finns det ingen som helst flärd att tala om varken tekniskt eller designmässigt. Dessutom borde konkurrenten Illumination, som står bakom Minions och Despicable Me, se sig om för ett eventuell dataintrång. Det är inte bara utseendemässigt som DC League of Super-Pets känns som en skamlös Illumination-efterapning. Upphovsmakarna bakom The Secret Lives Of Pets borde överväga en stämningsansökan för plagiat då tematiken och humorn är mer eller mindre kopierad på mikroskopisk nivå.

Det är frustrerande att se hur pass ointresserade alla inblandade verkar vara. Det finns inte ett uns av inspiration så långt ögat når. DC-varumärket används också alltför sparsamt och utan någon större fantasi. Endast ett par hastigt figurerande melodislingor från några av filmvärldens mest kända teman indikerar en aptit att använda sig av det enorma arv som finns tillhands. Inte ens när det utspelar sig rent kaos på bioduken med flygande husdjur, laserstrålar och stora explosioner lyckas DC League of Super-Pets göra något annat än att tynga ned ögonlocken på publiken. Inte blir det bättre av att versionen som pressvisas är dubbad till svenska. Dwayne Johnsons, Kate McKinnons och Keanu Reeves röster från originalversionen är därmed ersatta, vilket gör filmen än mer pannkaksplatt då flera skämt och referenser försvinner i översättningen.

Endast för att en film må vara avsedd för barn ger det ingen dispans till fullkomlig apati från filmskaparna. DC League of Super-Pets ger en helt ny innebörd till ordet stapelvara och bör ses som ett varnande exempel på hur man inte ska hantera varken en barnfilm eller ett älskat varumärke.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Göta kanal 4 – Vinna eller försvinna – finns inte så mycket att skratta åt

28 juli, 2022 by Birgitta Komaki

Göta kanal 4 – Vinna eller försvinna
Betyg 2
Premiär 29 juli 2022
Regi Emma Molin

Petra (Eva Röse) och Emil (Per Andersson) skall skiljas. Nu ligger bodelningen framför dem och båda vill ha båtvarvet som Petra ärvt av sin far. De kommer överens om att de ska tävla om varvet genom ett race på Göta kanal. Påhejade av barnen, farmor, nya flickvännen och omgivningen startar de. En kamp där alla knep är tillåtna.

I bästa buskisstil kör filmen igång. Tyvärr finns inte mycket att skratta åt. Skämten om slussning har vi sett många gånger förr, skilsmässor är ju inte så kul och den knäppa Emil är bara för mycket med sina skådespelardrömmar. Parallellt med tävlingen får vi se två tvistande systrar på katastrofal paddelsemester. Roligast är egentligen damerna på Rosa bussen som protesterar mot att bara bli serverade Ett glas champagne av den luttrade chauffören (Ralph Carlsson).

Med så många bra skådespelare och komiker kunde det ha blivit en rolig film
att se i sommarvärmen. Med ett bättre manus och fler igenkänningsfaktorer för att skratta åt sig själv eller andra. Det är dags att byta resor på vattnet mot resor på land.
Göta kanal klarar inte fler turer. Kanske sällskapsresor med Rosa bussarna kan vara inspirerande. För skådespelarna kan sitt jobb och den svenska sommaren är alltid vacker. Och svensk publik tycker om sin nostalgiska sommardröm.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Lyssna och träna på att sjunga med: Petter Wallenberg – We Don´t Care

28 juli, 2022 by Redaktionen

Petter Wallenberg hr släppt låten We Don´t Care och hoppas på allsång med den låter på Underklädesfesten.

Ett pressmeddelande berättar:
Den 4 augusti, närmare bestämt på Pridetorsdagen, är Underklädesfesten tillbaka! Då kan man räkna med allsång till första World Pride-låten ”We Don’t Care” som Rainbow Riots släppte i måndags. ”We Don’t Care” är skriven och producerad av den queera artisten Petter Wallenberg i samarbete med queera röster från världens alla fyra hörn. Har vi tur ser vi även en av de medverkande artisterna, Alicia Darling, i DJ-båset tillsammans med Petter. Alicia är en ugandisk transperson som sedan inspelningen av låten flytt landet och nu lever som hbtq-flykting i Europa.

Efter hela tre års väntan på grund av pandemin kommer äntligen årets mest omtalade, älskade och efterlängtade fest tillbaka på Pridetorsdagen – Underklädesfesten!

Den har sedan starten 2008 blivit en legendarisk happening där alla könsidentiteter, kroppar och åldrar slår klackarna i taket iklädda endast underkläderna.

Underklädesfestens grundare, arrangör och DJ Petter Wallenberg berättar:
“Alla som kommer till Underklädesfesten för första gången säger att de minsann inte kommer våga ta av sig något, sen dröjer det två minuter så slänger de av sig kläderna och dansar tills svetten rinner. Det spelar ingen roll hur du ser ut eller vilken kropp du har. Det finns en glädje här som du inte hittar nån annanstans. Inga kläder betyder ingen attityd. Peace and love. Det är viktigt i dessa tider. Nu blir vi återigen glada grottmänniskor som dansar halvnakna i grottan!”

Arkiverad under: Scen Taggad som: Peter Wallenberg, Pride, Queer, Queer artist, Underklädesfesten

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 396
  • Sida 397
  • Sida 398
  • Sida 399
  • Sida 400
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in