• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Käftsmäll mot kapitalismen i modern klassiker på buskisnivå á la Stefan & Christer – Vi betalar inte! Vi betalar inte! på Göteborgs Stadsteater

18 november, 2024 by Mats Hallberg

foton Ola Kjelbye

Av Dari Fo (översättning Anna Barsotti, Carlo Barsotti)

Regi och bearbetning: Alexander Öberg

Scenografi & kostymdesign: Richard Andersson

Maskdesign: Maria Agaton

Ljusdesign: Nicklas Jörgner

Ljuddesign: Tommy Carlsson

I rollerna: Fredrik Evers, Carina M Johansson, Victoria Olmarker, Lukas Feist och Vera Veljovic

Premiär: 16/11 på Lilla scen Göteborgs Stadsteater

Spelas till och med 21/12

Har funderat på varför jag inte lämnade premiären uppfylld, utan snarare likgiltig efter vad som utspelades i en sanslös stänga-dörrar-fars driven av social indignation. Kapitalismen i form av vinstdrivande affärsidkare, elbolag och hyresvärdar utmålas hos gycklaren Dario Fo till fiender, vilket förstås får konsekvenser i denna klassiker från 70-talet. Trots pk-temat kan det så enkelt att buskis, också den med ett politiskt under-ifrån perspektiv, inte är min kopp te. Har aldrig sett buskiskungarna Stefan & Krister vare sig live eller på tv, ej heller besökt Fredriksdalsteatern.

Men mot bakgrund av att en Nobelpristagare skrivit manus utifrån en verklig händelse och att en respekterad regissör bekänner sig till revolutionsromantikernas skara, finns ju en undertext till det nonsens vi beskådar under ett par timmar längst ner i Stadsteaterns snyggt renoverade utrymmen. En marxistiskt präglad aktivism som skiljer farsen från lustspel av Stefan & Krister, vars syfte enbart består i att locka fram massvis med skratt. Visst fnissar jag åt tokerierna i Alexander Öbergs uppsättning, fast hur kul blir det egentligen? Hade naivt ställt in mig att jag dessutom skulle känna något.

Underligt nog tror man sig om att ha sett pjäsen tidigare., fast jag inte såg den i begynnelsen på Angeredsteatern. Déjá vu-känslan kan bero på att jag känner igen estetiken från Tuta och kör, som spelades på stora scen på 80-talet. Uppsättningen inramas charmigt. Italienska schlagers framförs av Fredrik Evers, Lukas Feist med flera som prolog och pausunderhållning i den lilla foajén där också extra rekvisita ställts ut. I den utmärkta restaurangen en halv trappa kan teaterbesöket kombineras med passande italiensk meny. Vi blir varse att glättiga pastellfärger utgjort en vital ingrediens för kostymör Richard Andersson. En annan remarkabel omständighet är att i linje med pjäsens motivbild råder fri prissättning. Inte undra på att varje plats sålts och att finalen på spelperioden flyttats till stora scen.

Scenografin föreställer en lägenhet med enkel standard ett antal våningar upp där Giovanni (Fredrik Evers), förman på fabrik, bor med sin Antonia (Carina M Johansson). I andra akten ageras också framför ridån när rollfigurer rör sig utomhus och träffar på konfronterande polis (Vera Veljovic). I första scenen möter vi just Antonia och hennes väninna spelad av Lukas Feist vars byten från raiden i snabbköpet de haft instoppade i sina kappor. Polisen förklarar att varenda kvinna oavsett ålder skyllt sina kraftigt utputande magar på ett tillstånd av långt framskriden graviditet.

Och eftersom farsen skämtar hejdlöst med dem det handlar om, är varorna de roffat åt sig eller betalat symboliskt för mer eller mindre obrukbara. Men med extrem god vilja lagas efter läge. Att dramatikern som tilldelades Nobelpris i litteratur för att han ”gisslar makten och upprättar utsattas värdighet” inte skonar rollfigurerna utan låter oss skratta åt deras uppsyn och förehavanden ska ses som en plusfaktor. Reformisten Giovanni som i smyg studerar Marx skrifter, utvecklas i maskopi med Luigi (Victoria Olmarker) från att protestera till att kasta all privatmoral över bord. En fullkomligt kaotisk spiral av händelser och lögner tar vid, inte olik den rånar-parodi av Lars Demian härom året där Evers briljerade i huvudrollen.

Regissör Alexander Öberg var konstnärlig ledare på Backa åren före jag kom dit i egenskap av recensent. Minns dock att jag såg ambitiösa historieskrivningen Hela vägen hem på Backa och att publikarbetare besökte vår SEKO-klubb. Träffade på Öberg under åren jag var fackligt kulturombud hos Skådebanan (TILT). Tog initiativ till att ett par skådespelare ur Lilla livet 2007 besökte möte i Seko och åtta år senare recenserades hans lyckade uppsättning av Karlson på taket (bägge uppsättningarna gjorda på Stadsteatern) med Krister Henriksson. Finns kanske fler regiuppdrag jag sett med en rutinerad kraft som anlitats av flera av landets största teatrar.

Antar att idén att skruva till den gränsöverskridande galna dramatiken än mer kom från honom. Olmarker gestaltar med roande överdrifter Giovannis kompis, Lukas Feist den lätt löjeväckande Margherita samt Vera Veljovic ( i ett samarbete med Smålands Musik och Teater) ett antal pompösa manliga biroller. Tveksamt om greppet egentligen behövs, förvisso förstärks draget av gallimatias-komik.

Har inte kunnat undgå att notera att kolleger lyft budskapet och hyllat uppsättningen. I Italien existerar inte samma tillit till staten samtidigt som befolkningen vant sig vid hur maffia-organisationer styr viktiga verksamheter. En utveckling på väg att etableras också i vårt förvandlade land. Vi betalar inte! Vi betalar inte! kritiserar de monstruösa klassklyftor kapitalism ger upphov till Problemet är att fungerande storskaliga alternativ saknas.

Vilka uppror är legitima? Brödupproret 1917 var enda utvägen för mödrar för att hindra svält i sina familjer vilket resulterade i att militär och myndigheter utan pardon straffade dem för sin desperata handling, något bland andra Kent Andersson lysande skildrat. Men i svensk media har det knappt rapporterats alls från de plundringar som skedde i USA under BLM-upplopp och under festivaler i England, trots att svarta näringsidkares verksamheter slogs i spillror. Uppsättningen saknar både introduktion på hemsidan och essä i programhäfte. Istället uttalar sig regissören om varför han ville sätta upp den subversiva farsen. Med tanke på de organiserade stölder som affärsidkare runt om Göteborg drabbats av, i en omfattning som gjort att de fått dödshot och misshandlats, tvingats till drastiskt ökad säkerhet och i somliga fall stängt butiker; framstår hans förhoppning om att uppsättningen ska tända en gnista till handlingar likt manus som minst sagt magstark.

Ensemblen slevar vällustigt i sig dråpliga dramatiken. Deras tajming är osviklig. Och man fattar inte att de kan hålla alla hysteriska turer i huvudet eller att kontrollen inte tappas. En gång är det snubblande nära i en scen där Evers utmanas av Olmarker. Hon är allra roligast tätt följd av energiknippet Veljovic. Och kroppsspråk och tonfall hos rutinerade Carina M Johansson bevisar återigen att hon har obestridliga kvaliteter som komedienne. Skådespelarna behärskar vad de sysslar med. Och Öberg gillar att bre på så mycket det någonsin går, vilket medför att det bitvis blir larvigt. Humor som betonar traditionen av buskis gör det komplicerat att mer i detalj bedöma ensemblens insatser. De går i land med sin krävande uppgift, även om porträtten är för mycket schabloner för att engagera.

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik

Ia Langhammer som Kikki Danielsson i nyskriven monolog på Teater Brunnsgatan 4

18 november, 2024 by Redaktionen

Teater Brunnsgatan Fyra presenterar: Ia Langhammer som Kikki Danielsson i nyskriven monolog av Martina Montelius. ”Du vet ingenting om Kikki Danielsson” har urpremiär 27 januari 2025.

Ett pressmeddelande berättar:
I flera år har vi pratat om Kikki Danielsson, och haft hennes musik som tröst och livselixir i teaterkällaren. Vi kände henne inte alls, men då och då sade vi till varandra: ”Tänk om vi fick göra en teaterföreställning om Kikki! Skulle hon vilja det?” Till slut vågade vi fråga och nu har Martina Montelius dramatiserat ”Du vet ingenting om mig”, boken Kikki skrev tillsammans med Sören ”Sulo” Karlsson 2022. Den hjärtslitande, vardagliga, komiska och hisnande berättelsen om Ann-Kristin Roos, som genom sin gåva, sin generations kanske mest älskade svenska sångröst, har besjälat och burit tiotusentals andra levnadsöden genom decennierna. Genom att sammanfläta Kikkis berättelse och musikaliska hjärta med den lilla teaterns publikomfamnande väsen ger vi er chansen att få veta några viktiga saker om Kikki Danielsson, och om livet.

”Att få sidor ur dagböcker gestaltade och sammanvävda på scenen till levande minnesbilder är en terapi som alla borde få uppleva.” – Kikki Danielsson

Rollen som Kikki Danielsson kommer spelas av guldbaggevinnande skådespelaren Ia Langhammer, född 1962, och för regi står Martina Montelius, född 1975, själv. Dramatiker och även Teater Brunnsgatan Fyras konstnärliga ledare.
Sören ”Sulo” Karlsson, född 1969, är artist, låtskrivare och författare som har samarbetat med Kikki Danielsson i mer än tio år. Kikki Danielsson, född 1952, är en av Sveriges mest kända och älskade artister som i över femtio år har varit en folkkär country- och dansbandssångerska.

”Att få släppa Kikki Danielssons liv fritt i vårt lilla scenrum, med Ia Langhammer i rollen, är det största förtroende jag fått som dramatiker och regissör. Kikkis berättelse är unik i sin kombination av ensamhet och folklighet, stilla sorg och ilande brant humor, stjärnglans och kattmat. Ia är en av Sveriges absolut största skådespelare, med tillgång till all den känslighet, ömhet och precision som rollen kräver. Och jag? Jag ska tjäna dem båda så gott jag någonsin förmår.” – Martina Montelius, konstnärlig ledare, dramatiker och regissör

I boken ”Du vet ingenting om mig”, som pjäsen baseras på, visar Kikki med hjälp av sin vän och musikaliske följeslagare Sulo upp ett liv där lycka och framgång alltid balanserat på kanten av den stora avgrunden. Det är en berättelse om livet och den ändlösa strävan efter att våga och kunna älska sig själv. I dag har Kikki och Sulo även en podcast tillsammans som heter ”Bra vibrationer med Kikki och Sulo”.

”Sanningen vilar alltid hos den som upplevt den men jag vågar nog lova att det här är det närmaste någon kommer att komma den riktiga Kikki både på och utanför rampljuset.” – Sören ”Sulo” Karlsson

Du vet ingenting om Kikki Danielsson har urpremiär på Teater Brunnsgatan den 27 januari 2025 och spelas under våren.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Teater Brunnsgatan 4

Recension av tv-serie: Helikopterrånet – spännande och fascinerande

18 november, 2024 by Rosemari Södergren

Helikopterrånet
Betyg 4
Premiär på Netflix 22 november 2024
Regi Jonas Alexander Arnby, Daniel Espinosa och Anna Zackrisson

Helikopterrånet bygger på verkliga händelser. Wikipedia berättar om händelsen som väckte stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt:
Helikopterrånet i Västberga var ett rån som genomfördes på morgonen den 23 september 2009 mot G4S Cash Services värdedepå i Västberga industriområde i södra Stockholm. Rånarna hade tillgripit en helikopter av modell Bell 206 Jet Ranger som de använde för att hämta bytet från värdedepån. Det var första gången som en helikopter användes vid ett rån i Sverige. Polisflygets helikoptrar på Myttinge på Värmdö lyfte inte eftersom någon hade placerat en bombattrapp på landningsplatsen. Bytets storlek blev enligt en uppgift till TT 39 miljoner kronor.

Tv-serien med åtta avsnitt är en dramatisering som delvis följer vad som är känt om händelsen men är samtidigt fiction, en dramatisering. Exempelvis har rånarna i serien andra namn än i verkligheten – och hur väl personerna stämmer med verkligheten kan nog bara de som var med verifiera. Det spelar egentligen ingen roll. För mig är denna tv-serie ett drama och inte en true crime-serie. Serien bygger på Jonas Bonniers roman Helikopterrånet (The Helicopter Heist).

Rånet var självklart uppseendeväckande spektakulärt. Något liknande hade inte utförts i Sverige tidigare. Det var ingen tvekan om att det var välplanerat och paralleller drogs med filmer som Oceans Eleven. Att helikopterrånet var väl planerat är uppenbart. I serien säger en polis att rånare skiljer sig ofta från övriga kriminella, då de är välplanerade och inte nerdekade knarkare. Polisen beskrev rånade med viss beundran. I såväl verkligheten som i tv-serien ser vi hur svenska och utländska medier fylldes av journalister som inte kunde dölja upphetsningen och fascinationen de kände på grund av det hur helikopterrånet genomfördes.

Serien ger många tankar och det finns en hel del att prata om efter att ha sett den. Vi får framför allt följa rånarna och en av rånarna i synnerhet, som beskrivs som en ung man som växte upp i ett område som klassas som utanförskaps-område. Han började tidigt med stöld och blev kriminell och dömdes till fyra års fängelse på Kumla. Han mötte en kvinna han blev djupt förälskad i. De gifte sig och fick två barn och han försökte leva ett hederligt liv utan att begå brott. Han slet på ett snabbkök och försökte bli rik genom att starta ett företag där han skulle importera räkor som inte blev slafsiga på en gång utan hade högre kvalitet. För att kunna starta företaget och importera behövde han några som hjälpte till med startkapital. Han blev blåst så rök om det. Där startade allt som blev fel för honom. Rami kunde inte berätta för någon att han blev blåst utan kontaktade istället kriminella bekanta för att delta i rån eller annat. På något sätt är detta skildrat i tv-serien som att Rami var ett offer, att han tvingades bli kriminell igen. Kanske är det så. En del har färre möjligheter att göra bra val och samtidigt har vi ändå fri vilja. Eller? Ja det finns saker att diskutera och fundera kring i tv-seriens berättelse.

En annan karaktär vi får följa är en kvinnlig polis, Leonie som har rötter från forna Jugoslavien. I seriens början får vi se hur hon avslöjar och griper en pedofil men det svenska polisväsendet var rätt slappt och lät pedofilen bli fri. Det finns en hel del kritik av svensk polis inbakat i tv-serien. Svensk polis gjorde en hel del misstag under utredningen och det visade sig också att polisen fått tips flera veckor före rånet att ett rån med helikopter var på gång.

Serien är engagerande och spännande. Avsnittet med själva rånet är helt suveränt gestaltat. Det är fascinerande hur man som tittare dras in i och rent av kan förstå rånarna och önska att de ska klara sig. Fast man vet att de är kriminella.

Rånet är numer preskriberat och den som googlar kan se att bytet var drygt 39 miljoner svenska kronor men endast 54.000 kronor av denna summan kom tillrätta. Det väcker ju nyfikenhet. Vart tog 39 miljoner svenska kronor i sedlar vägen?

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Helikopterrånet, Netflix

Betoning av dråpligt beteende präglar sevärd uppsättning – Onkel Vanja på Folkteatern

16 november, 2024 by Mats Hallberg

foton Jerker Andersson

Av Anton Tjechov ( bearbetning Connor McPherson)

Översättning: Magnus Lindman

Regi: Anna Takanen

Scenograf och ljusdesigner: Tobias Hagström-Ståhl

Kostymdesign: Charlotta Nylund

Maskdesign: Suz Åberg

Kompositör och bearbetning: Jonas Redig

I rollerna: Jakob Eklund, Ann Lundgren, Anna Lundström, Benjamin Moliner, Lena B Nilsson, Thomas Nystedt, Jonas Sjöqvist och Ruth Vega Fernandez

Premiär 9/11 på Folkteatern i Göteborg

Spelas till och med 11/1

Klassikern från 1897 lanseras av Folkteatern med formuleringen ”En tragikomisk helafton om längtan efter att få leva”. Ska omgående påpekas att jag såg Tjechovs pjäs föreställningen efter premiär tätt inklämd på tredje raden nedanför gradängen. Har tillgodogjort mig den berömda kvartett av dramer där Onkel Vanja ingår på Stockholms och Göteborgs största scener. Minns uppsättning på Dramaten 2008 med celeber rollista. Huruvida den filosofiskt inriktade ryske melankolikern spelats tidigare på Folkteatern ska jag låta vara osagt. Är därtill osäker på om det är regissören eller irländaren ansvarig för bearbetningen som i första hand ska krediteras för att ha accentuerat dråpligheten hos särskilt manliga rollfigurerna, vilkas trygga hamn är familjens gamla barnskötare (Ann Lundgren). Att döma av informationen på hemsidan tycks irländske dramatikern ha initierat präglingen.

I likhet med annan betydande rysk litteratur med klassikerstatus lider personerna på godset där intrigen utspelas, av antingen ekonomiska problem eller obesvarad kärlek. Bollen sätts ju i rullning när professorn (Jakob Eklund) med sin unga hustru (Ruth Vega Fernandez) besöker godset efter sin pensionering, smider som återvändare egoistiskt planer. Och dessutom tar denne manipulative hypokondriker upprepade gånger läkarens (Jonas Sjöqvist) tjänster i anspråk. De som hör hemma på egendomen inklusive den alkoholiserade läkaren – något av en renässansmänniska – och den sysslolösa, uttråkade unga hustrun vars skönhet förhäxar såväl Onkel Vanja (Benjamin Moliner) som den stilige läkaren, är samtliga insvepta i nät av trassliga relationer.

Detta kliv åt sidan från vår polariserade samtid rekommenderas varmt. Originellt manus med kända förvecklingar, lyckad regi, inbjudande scenografi och samspelt duktig ensemble samverkar till god teaterkonst. Även om vi inte kan identifiera oss med rollfigurernas tillvaro kan vi relatera till bräckligheten och belägenheten, plågan och desperationen hos flera av varelserna. Man inser att Anna Takanen lustfyllt sett fram emot att få lotsa sin anmärkningsvärt disparata ensemble när hon nu återvänder till staden där hon var konstnärlig ledare under cirka tio år. Och tillvägagångssättet praktiseras i ett drama om att längta efter något annat. Texten är ytterst varsamt moderniserad, uppfattar ett par blinkningar till väckelserörelsen i klimatfrågan. Inträffar i skogsägande läkarens utläggningar om naturligt skogsbruk och tankar om hållbarhet.

Ansvariga för scenografi och kostym ska ha en eloge för hur omsorgsfullt de manifesterat sin yrkeskunskap. I första akten beskådas verandan medan publiken efter paus tittar på det stora vardagsrummet. Diskret komponerad stämningsmättad musik står Jonas Redig för, vilket delvis kan kopplas till den diffuse figuren Ilja (Thomas Nystedt) och hans fumliga knäppande på ett litet stränginstrument.

Även om det mesta i berättelsen med sina många sidoförgreningar förklaras och binds ihop, får pjäsen mig att fundera på eventuellt budskap hos Tjechov. Finns det en sensmoral dold? I det originella formaterade programmet likt en dagstidning erbjuds bredvidläsning som expanderar ens tankebanor utan att komma med lösningar. Han som skrev massvis med noveller och dessutom var läkare, blev en expert på missbelåtna gestalter vilka inte behöver oroa sig för sitt uppehälle.

Det är underhållande och tänkvärt, engagerande och mycket välspelat. Man tar med sig flera av dramats skildrade öden. Den kavata Sonya (Anna Lundström) tyngd av sin gagnlösa förälskelse, malplacerade vackra Jelenas vars vantrivsel gör henne explosiv, oansenlige Ilja (Thomas Nystedt) som inte orkar uppbåda tillräcklig gnista samt givetvis 47-årige hemmasonen vars energiska frustration medför att blir som en tickande bomb.

Onkel Vanja häver ur sig att inget nytt hänt. Allt är som vanligt fast värre lyder nyckelreplikens fortsättning från en labil cyniker med diagnos. Den bittre onkeln som måste försvara sig mot sig själv anklagas för att ställa till med bråk, drar sig inte för att argumentera med sin mamma (Lena B Nilsson). Pjäsen innehåller som bekant teaterhistoriens kanske mest ikoniska rekvisita. McPherson eller möjligen regissör Takanen låter inte ett gevär hänga på en vägg synlig för publiken.

Har stor behållning av hur nykomponerade ensemblen agerar. Jonas Sjöqvist som med undantag för några utflykter varit Folkteatern trogen i drygt tjugo år porträtterar med elegant pondus Tjechovs utifrån blick på de som bebor godset. Ett förhållande inte olikt den främmande fågeln, fala Jelena. Det var länge sedan jag tog del av polyglotten Ruth Vega Fernandez, inte bara i påkostade tv-serier och filmer utan på scen. Minns Storstadsljus och Förnuft och känsla på Göteborgs Stadsteater för ungefär femton år, inför premiären av Jane Austen-dramatiseringen fick jag för övrigt tillfälle till en miniintervju. Att Takanen låter den utbildade dansaren exponera sin talang ger uppsättningen ett mervärde. Föreställer mig att produktive filmskådespelaren Jakob Eklund (sett i flera huvudroller både i Stockholm och Göteborg) debuterar som hennes motspelare. Här ska han rosslande domdera fast rollfiguren är krum och ganska patetisk, vilket gestaltas med förväntad auktoritet.

Lena B Nilsson, Thomas Nystedt samt Ann Lundgren (ingick i Folkteaterns fasta ensemble under 30 år!) gör trovärdiga biroller genom tonfall i repliker och åtföljande kroppsspråk. Arvtagerskan Sonya får som bekant sy ihop säcken friskt porträtterad av en relativ färsking, nämligen Anna Lundström. Benjamin Moliner får ofta komplexa karaktärer på sin lott, vilka sällan väcker publikens sympati även om själva bevekelsegrunderna för drastiska handlingar kan verka motiverade. Har bevittnat Moliner i ett tiotal scenkonstverk, varav hans insats i Onkel Vanja ska rankas som en av de främsta.

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik

Sverigepremiär för Den långa flykten av regissören bakom Djungelboken

15 november, 2024 by Redaktionen


Richard Adams romanklassiker Den långa flykten sätts upp i regi av Alexander Mørk-Eidem. Ett dramatiskt familjeäventyr om överlevnad, flykt, konflikter och samhällsstrukturer. Sverigepremiär 6 december 2024 på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Ett pressmeddelande:
– Det finns flera saker som intresserar mig med den här berättelsen. Dels handlar den om hur man bygger ett samhälle och vilken typ av samhälle vi vill ha. Det är ett slags demokratiprojekt. Ramberättelsen handlar om flykt som präglar många familjers historia. Jag vill att den verkligheten ska speglas i föreställningen. Dessutom vill jag göra en seriös berättelse för unga, med teman som kanske inte får så stor plats i barnkultur annars, säger regissör Alexander Mørk-Eidem.

Pjäsen Den långa flykten är en modern tolkning av Richard Adams romanklassiker från 1972, som även gav upphov till den tecknade filmklassikern från 1978. Det är en brutal fantasyberättelse om överlevnad i en förbryllande värld. För regi och dramatisering står Alexander Mørk-Eidem som tidigare gjort de hyllade uppsättningarna Alltid vara vi, Röde Orm, Morbror Janne och Djungelboken. Mørk-Eidem är sedan 2023 husregissör på Kulturhuset Stadsteatern.

Den stora ensemblen består av cirka 30 medverkande däribland Lancelot Ncube, Nina Dahn, Shebly Niavarani, Manuela Gotskozik Bjelke, Emil Hedayat, Ann-Sofie Rase, Angelika Prick, Jörgen Thorsson samt kompositören och trumslagaren Anna Lund.

Här kan du läsa Kulturbloggens recension av premiären av Den långa flykten.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Alexander Mørk-Eidem, Den långa flyktien, Kulturhuset stadsteatern, Richard Adams

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 173
  • Sida 174
  • Sida 175
  • Sida 176
  • Sida 177
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in