• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Stående ovantioner för Kjell Bergqvist på premiären av Fadern på Stadsteatern

29 augusti, 2010 by Rosemari Södergren


Kraftiga applåder ekade och publiken stampade i golvet och visslade för att visa hur mycket de älskade föreställningen av Strindbergspjäsen ”Fadern” som hade premiär på Stockholms stadssteater lördag 28 augusti. Och när Kjell Bergqvist kom in på scen ensam reste sig publiken för stående ovationer.

August Strindbergs Fadren har fått ny titel, en mer modern stavning: ”Fadern” när Philip Zandén regisserar och Ryttmästaren spelas av Kjell Bergqvist och hans motståndare hustrun Laura av Eva Röse.
För motståndare är vad makarna i Fadern är. Det som spelas upp är ett äktenskap i sönderfall och den slutliga striden kommer när fadern bestämmer att dottern Bertha ska flytta till staden för att studera till lärarinna och mamman, Laura, absolut inte vill att dottern ska flytta.

Dialogerna visar så tydligt hur ord tränger sig in i tankarna och de grälande att missförstå, för att de inte längre vill förstå. Regissören har valt att sätta upp Strindbergs pjäs på ett roligare sätt än den brukar, dessutom. Kjell Bergqvists sätt att ta itu med rollen som Ryttmästaren mycket fysisk, hans manliga självsäkerhet strålar ut i varenda por och i gången med knäcks brutalt och pendlar mellan förtvivlan och stolthet.

En liten krydda som jag hade lite extra kul åt var Jonas Hellman-Driessen som Doktor Östermark. Läkaren är en härlig karikatyr på pösmunkar till myndighetspersoner som blir uppblåsta när de får en roll att spela i ett drama i andra människors liv. Så träffande att se hur dessa pösmunkar med makt kan förstöra istället för att bygga upp.
Ett äktenskap som blir så fel som det mellan Ryttmästaren och Laura behöver ju stöd och hjälp att i samtal hitta varandra, oavsett om de sedan ska gå skilda vägar eller inte.

I dagens samhälle finns ju faderskapstest. Ett sådant test skulle givetvis kunna ta bort de förtärande tvivel som slår rot i Ryttmästaren. Men det är inte grejen egentligen. När misstroendet slår rot spelar det inte någon roll vilka fakta som finns. Då hör vi bara de ord vi vill höra och som ger ännu mer grogrund för konflikten.

Och som oftast när två makar hatar varandra är det barnet som hamnar i kläm. Inte bryr sig modern om vad barnet vill. Inte fadern heller. Det är maktkamp mellan dem.
En tröst är väl att i det långa loppet växer barnet upp och går sin egen väg i livet. Hur mycket de vuxna än bråkar om barnen kan de ändå inte låsa in barnet, det blir en vuxen människa som går sin egen väg i livet. Men de vuxna kan ta bort mycket av barnets tillit till världen genom att sätta sig själva i främsta rummet.

”Fadern” är en berättelse om mansrollen som förtär männen, men den går att se som en helt annan slags berättelse också. Tycker jag i alla fall. En berättelse om hur omgivningen kan driva en människa in i psykisk sjukdom. Det är lite av en styrka i en föreställningen att det som sker, sker i betraktarens öga. Att föreställningen öppnar för flera sätt att se den på.

Om jag har några reservationer mot föreställningen är det i så fall på Eva Röses roll som Laura. Hon är ung och mycket söt, en vacker Laura. Men hon verkar inte pendla i känslorna gentemot Ryttmästaren utan hon är sig ganska lik hela tiden. Så antingen är det för att hon redan gett upp allt hopp om äktenskapet och vara drivs att hatet mot sin make – och då är hennes sätt att spela helt rätt, förstås.
Eller så ska hon pendla lite, tvivla lite mer på sina känslor och i så fall kanske det sätter sig efter några föreställningar.

Tidningen Axess har intervjuat regissören och är lite ifrågasättande inför uppsättningen:

Idag intervjuas skådespelaren och regissören Philip Zandén i SvD. Anledningen är hans uppsättning av Strindbergs Fadren på Stockholms stadsteater. Redan intervjuns inledning ger anledningar till viss oro. På frågan om vad han tänkte när han läste om pjäsen inför uppsättningen, svarar Zandén: ”Jag tänkte att jag inte kan göra en sådan där traditionell Strindbergsuppsättning med gamla möbler, vinröda och mörkgröna färger, salongsgevär, palmer… ja du vet, det kändes inte meningsfullt”
Desvärre följs svaret inte upp av någon följdfråga om varför det inte skulle vara meningsfullt. Eller en följdfråga om varför han överhuvudtaget kom på idén att sätta upp en pjäs som uppenbarligen i sig själv inte har tillräckliga kvaliteter för att duga att sättas upp på Stadsteatern. Varför då inte helt enkelt välja en
annan pjäs? Eller skriva en ny pjäs?

Jag tycker det är en något märklig kommentar. För visst kan en pjäs vara intressant även om regissören vill ändra och sätta in den i nyare sammanhang.

I rollerna
Ryttmästaren Kjell Bergqvist
Laura Eva Röse
Bertha Josefin Ljungman
Doktor Östermark Jonas Hellman-Driessen
Pastorn Ulf Eklund
Amman Lena-Pia Bernhardsson
Nöjd Alexander Stocks
Kalfaktorn Michael Jonsson
Svärmodern Lilian Johansson

Mer om föreställning på Stocksholms Stadsteaters hemsida.

Bilden ovan:
Foto: Petra Hellberg
Bildtext: Eva Röse och Kjell Bergqvist i Fadern av August Strindberg.

Bilderna nedan:
Foto: Petra Hellberg

Kjell Bergqvist, Josefin Ljugman och Eva Röse i Fadern av August Strindberg.

Eva Röse och Kjell Bergqvist i Fadern

Kjell Bergqvist i Fadern av August Strindberg.

Jonas Hellman-Driessen, Kjell Bergqvist och Ulf Eklund.

Läs även andra bloggares åsikter om Kjell Bergqvist, Eva Röse, teater, recension, Stadsteatern, August Strindberg

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: August Strindberg, Eva Röse, Kjell Bergqvist, Recension, Stadsteatern, Teater

Här kan du se Deportees video, som representerar Sverige på modefilmsfestivalen i Paris

27 augusti, 2010 by Redaktionen


Videon till ”When They Come”, hämtad från hyllade albumet ”Under The Pavement-The Beach”, är uttagen till den prestigfyllda modefilmsfestivalen ”A Shaded View On Fashionfilm” (www.asvoff.com).
Videon är regisserad och producerad av den svenska regissören Erik Liss.

Festivalen går av stapeln under modeveckan i Paris 24-26 september.

”A Shaded View On Fashionfilm” är en festival som främjar nyskapande och konstnärlighet och är dessutom den mest prestigefulla filmfestivalen med modeinriktning i världen. ”When They Come” har sorterats ut från ett urval på över 500 filmer.

Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med bröderna Stenberg i Deportees: om politik och musik och att spela i skymningen, för ett år sedan i samband med Popaganda 2009.

Här kan du se “When They Come”

Läs även andra bloggares åsikter om video, mode, modefilm, Deportees

Arkiverad under: Scen Taggad som: Deportees, Mode, Video

Outgivet material med Cornelis funnet, återfinns på soundtracket till filmen

27 augusti, 2010 by Redaktionen


Ett mycket spännande pressmeddelande fick Kulturbloggen nyss. Det har hittats nytt material av Cornelis Vreeswijk som kommer att finnas med på soundtracket till nya filmen.
Här är pressmeddelandet om detta:

Alla vet att för en film är soundtracket av stor betydelse. För en musikfilm är det centralt. För en musikfilm som dessutom handlar om Cornelis Vreeswijk blir musiken till en karaktär i sig, blir en av huvudrollerna. Det måste låta tidstypiskt, men ändå modernt nog att fungera i en biosalong och inför en biopublik. Så hur skulle man då lyckas med konststycket att få åskådaren att känna sig som att han eller hon satt mitt i studion, precis där och då, när Cornelis mästerverk spelades in?

Inspirerade av hur The Beatles material ljudrestaurerats för ett par år sedan åkte Bosse Frölander (Warner Music) och Magnus Palmborg (Warner/Chappell) till Kumla och begav sig ner i bergrummet för att lokalisera de inspelningstejper som arkiverats där. Och visst fanns där inspelningstejper alltid. Information om vad som fanns på själva tejperna däremot – nja, inte direkt. Hade man tur stod det Cornelis på etiketten, eller kanske ett datum. Slutligen kunde dock tre stora pallar med kartonger sållas ut, och levereras till Atlantisstudion (f.d. Metronomestudion).

I Atlantisstudion fanns sparat inspelningsutrustning från Metronometiden, och teknikern Janne Hansson satte igång med lyssningsarbetet i sällskap av Bosse, Magnus och filmens regissör Amir Chamdin. De gamla rullbandarna, som en gång i tiden spelat in materialet, drogs fram och kopplades in, och sessionerna kunde börja.
Amir berättar:
– När Janne tryckte på knappen var det, bokstavligen, som att sitta i en tidsmaskin. Vi förflyttades 40 år tillbaka i tiden, och jag kände mig som att jag satt precis bakom Cornelis och såg honom rätta till mikrofonstativet, eller byta ställning på pallen som knarrade till. Det var fantastiskt. Han harklade sig, någon ropade tagning, och så satte de igång. Någon minut senare kanske en tvärflöjtist halkade på en ton, eller så missades ett ord, och så avbröts musiken med lite småprat innan en röst ropar Omtagning! och de börjar igen. Det var magiskt. Och för mig som regissör ovärderligt. Det var ett måste att återge den stämningen i filmen för att åskådarna skulle få uppleva samma sak.

Efter att ungefär 300 inspelningstejper á 60 minuter gåtts igenom (där det för övrigt inte var ovanligt att olika artister samsades på samma band – efter en Family Foursession kunde Pugh Rogefeldt komma förbi runt lunch för att testa ett nytt gitarriff, innan Cornelis sedan spelade in på eftermiddagen) stod det dessutom klart att tidigare outgivet låtmaterial fanns på tejperna. Sånger som inte hörts på tiotals år, som kanske bara hördes där och då! Dessutom en mängd alternativa tagningar av klassiker som t ex Ångbåtsblues. Så bland de 20-tal sånger som återfinns på soundtracket är flera alternativa tagningar, samt vissa med sång av filmens huvudrollsinnehavare Hans-Erik ”Hank” Dyvik Husby.

När så ett antal sånger var utvalda började arbetet med att restaurera materialet och sedermera försiktigt avlägsna Cornelis sångstämma så att man kunde använda originalmusiken för Hans-Erik att sjunga till, vilket han gjorde med hjälp av Jack Vreeswijk – för vem är bättre lämpad att guida en sångare som ska sjunga Cornelis sånger än Cornelis egen son, som dessutom skrivit den nykomponerade filmmusiken?

När så Jack och Hans-Erik var klara lämnades alla tejper till Thomas Huhn (Ljudligan) som mixat filmljudet. Nu var det dags för den sista pusselbiten att läggas på plats: att få även musiken i surround 5.1, för att ge biopubliken den där unika upplevelsen av att sitta mitt inne i konsertlokalen eller skrivarlyan och vara precis där, då, när magi skapades.

Från en av Sveriges största artister någonsin, som långt efter sin död är lika aktuell som under sin levnadstid, har man hittat en ovärderlig skatt av outgivet material, av alternativa tagningar, och nu kan det presenteras med modern teknik.

Läs även andra bloggares åsikter om Cornelis, soundtrack, skivnytt

Arkiverad under: Film, Musik Taggad som: Cornelis, skivnytt, Soundtrack

Armadillo visar obönhörligt vad kriget gör med mäns själar

27 augusti, 2010 by Rosemari Södergren


Dokumentären om danska soldater i Afghanistan har chockat hemmapubliken och gjort världssuccé. DN:s Johan Croneman är kluven till krigsscener i motljus och ger trort det filmen betyg 4.

Filmen är en dokumentär men i själva upplägget känns den mycket mer som en dramafilm. Och det gör den ännu ruggigare.
Danska unga män ser det som ett äventyr att dra iväg till Afganistan för att skydda civilbefolkningen mot talibanerna. Verkligheten är dock inte så entydig. Civilbefolkningen är inte särskilt glad åt danskarnas närvaro och på fritiden ägnar soldaterna sig åt porr.

Till slut kulminerar oron i en kraftmätning mot talibanerna där de danska soldatera sätter mer än 50 skott i kroppen på sårade talibanerna.
De talar om talibanerna som hundar.
Någon av soldaterna på enheten mår inte helt bra av våldet och vad som skedde och berättar för sin mamma via telefon. Mamman i sin tur anmäler det inträffade och då blir stämningen rätt upprörd på den danska enheten i Afganistan. De som likviderat talibanerna får utmärkelser av soldatchefen.

När filmen kom till Danmark väckte den stor uppmärksamhet. Vi i Sverige har också trupper där. Tyvärr.
Jag tror inte situationen löser sig med mer soldater. Det är annat som krävs för att bygga upp ett samhälle.

Det är därför ett bra besked som kommer i medier idag att de tre partierna i det rödgröna blocket är eniga: Vi lämnar Afghanistan

Måtte många se filmen Armadillo. Då kommer det att bli många som stöder den rödgröna inställningen om Afganistan.

Det är ju så att tio procent av de danska soldaterna åker hem i förtid från sin tjänstgöring i Afganistan, många av dem mår psykiskt dåligt av vad de får uppleva. Kulturbloggen bloggade om det här.

Svenska Dagbladet gav Armadillo betyg 5.
Aftonbladet gav betyg 4 och det gjorde Expressen och Göteborgsposten också.

Peter Högberg har bloggat om beskedet från de rödgröna om att dra tillbaka trupperna från Afganistan.

Läs även andra bloggares åsikter om rödgröna, krig, film, Armadillo

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Krönikor, Recension Taggad som: Armadillo, Krig, rödgröna, Scen

Moderna Museet visar Ivan Aguéli och Bill Viola

27 augusti, 2010 by Redaktionen

Ett pressmeddelande som jag tror Kulturbloggens konstintresserade vill läsa:
Under september kommer Moderna Museet att visa verk ur samlingen av den svenske konstnären Ivan Aguéli och den amerikanske videokonstnären Bill Viola. Likheter i de båda konstnärernas sökande bortom det ordinära, mot mystiken och orientalismen, belyses genom drygt 25 målningar av Aguéli och Violas videoverk Chott el Djerd – A Portrait in Light and Heat.

Ivan Aguéli (1869-1917) verkade större delen av sitt liv utomlands. 1890 kom han för första gången till Paris, där han blev påverkad av anarkistiska och andliga strömningar. Här kom han också i kontakt med Paul Gauguin som gjorde ett djupt intryck på honom, i synnerhet Gauguins tankar om konsten som en syntes av intryck snarare än direkta avbildningar.

Under 1890-talet vistades Ivan Aguéli under perioder i Egypten. Där blev han inspirerad av naturen och människorna, och strävade efter en sann konst bortom västerlandets falska fasader. 1898 konverterade Aguéli till islam och antog namnet Abd al-Hâdi (Vägvisarens tjänare). Året efter reste han till Indien för att fördjupa sig i buddism och återvände sedan till ett kringflackande liv i Europa och Nordafrika. Aguéli dog 1917, överkörd av ett tåg utanför Barcelona.

Amerikanen Bill Viola (1951-) är en våra stora samtida videokonstnärer och har varit verksam sedan tidigt 1970-tal. Bill Violas video Chott el Djerid – A Portrait in Light and Heat från 1979 återger först snöiga landskapsvyer från mellanvästern i USA för att sedan abrupt växla till ökenlandskap i Tunisien. De magiskt stämningsladdade filmsekvenserna tar fasta på både optiska och akustiska förvrängningar av naturen. Visuella hägringar skapas av den intensiva ökenhettan. Något fysiskt blir till något psykiskt.

Viola studerade i början av 1980-talet zenbuddism i Japan. Han är även berörd av kristen mystik och liksom Aguéli av islamsk sufism. Både Aguéli och Viola använder också allmänmänskliga erfarenheter av medvetande och andlighet i sina konstnärskap. Det finns en skillnad i tidsanda och konstnärliga tekniker mellan de båda. Likheten är att de söker någonting bortom det ordinära. Inte i tingen utan som en upplevelse.

Salong Ivan Aguéli
Onsdagen den 15 september kl. 15 bjuder Moderna Museet in till salong och samtal kring Ivan Aguéli. Inbjudna gäster är Bengt Lagerkvist, konstkunnig regissör och Viveca Wessel, författare till boken Ivan Aguéli. Porträtt av en rymd, i samtal med John Peter Nilsson, intendent Moderna Museet. I restaurangen dricker vi myntate inspirerat av Orienten. Salongen är öppen för alla, men antalet deltagare är begränsat. Biljetter till försäljning i museets entrékassa. Läs mer här.

Läs även andra bloggares åsikter om Moderna Museet, konst, Ivan Aguéli

Arkiverad under: Scen Taggad som: Konst, Moderna museet

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1744
  • Sida 1745
  • Sida 1746
  • Sida 1747
  • Sida 1748
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in