Dokumentären om danska soldater i Afghanistan har chockat hemmapubliken och gjort världssuccé. DN:s Johan Croneman är kluven till krigsscener i motljus och ger trort det filmen betyg 4.
Filmen är en dokumentär men i själva upplägget känns den mycket mer som en dramafilm. Och det gör den ännu ruggigare.
Danska unga män ser det som ett äventyr att dra iväg till Afganistan för att skydda civilbefolkningen mot talibanerna. Verkligheten är dock inte så entydig. Civilbefolkningen är inte särskilt glad åt danskarnas närvaro och på fritiden ägnar soldaterna sig åt porr.
Till slut kulminerar oron i en kraftmätning mot talibanerna där de danska soldatera sätter mer än 50 skott i kroppen på sårade talibanerna.
De talar om talibanerna som hundar.
Någon av soldaterna på enheten mår inte helt bra av våldet och vad som skedde och berättar för sin mamma via telefon. Mamman i sin tur anmäler det inträffade och då blir stämningen rätt upprörd på den danska enheten i Afganistan. De som likviderat talibanerna får utmärkelser av soldatchefen.
När filmen kom till Danmark väckte den stor uppmärksamhet. Vi i Sverige har också trupper där. Tyvärr.
Jag tror inte situationen löser sig med mer soldater. Det är annat som krävs för att bygga upp ett samhälle.
Det är därför ett bra besked som kommer i medier idag att de tre partierna i det rödgröna blocket är eniga: Vi lämnar Afghanistan
Måtte många se filmen Armadillo. Då kommer det att bli många som stöder den rödgröna inställningen om Afganistan.
Det är ju så att tio procent av de danska soldaterna åker hem i förtid från sin tjänstgöring i Afganistan, många av dem mår psykiskt dåligt av vad de får uppleva. Kulturbloggen bloggade om det här.
Svenska Dagbladet gav Armadillo betyg 5.
Aftonbladet gav betyg 4 och det gjorde Expressen och Göteborgsposten också.
Peter Högberg har bloggat om beskedet från de rödgröna om att dra tillbaka trupperna från Afganistan.
Läs även andra bloggares åsikter om rödgröna, krig, film, Armadillo
Man ska också ha med sig Danmark och Sverige är i två helt olika delar av Afghanistan med två helt olika befolkningsgrupper.
Ett samhälle återuppbyggs inte av krig som många verkar tro att de som förespråkar ett fortsatt internationellt militärt åtagande i Afghanstan skulle hävda. Det byggs genom civila insatser, men för att dessa ska kunna genomföras krävs ett parallellt säkerhetsarbete. SAK:s ordförande gick i våras ut i TV 4 och varnade för ett alltför tidigt militärt tillbakadragande från Afghanistan, eftersom det då skulle bli svårt att genomföra det civila samhällsbyggandet.
Satsa gärna på utökade civila insatser, men det är ett högt spel att dra tillbaka de internationella styrkorna innan den afghanska polisen och militären kan stå på egna ben.
’Wiseman’ – USA har haft åtta år på sig att bygga upp de civila insatserna – som det är nu har kriget bara gynnat talibanerna – och vilken regim är det man stöder – Karzais mujahedinregim. Enligt den domarkår som Karzai utsett har kvinnor två rättigheter enligt konstitutionen: 1. Rätten att lyda sin man 2. Rätten att be (fast inte i moskén för den är reserverad för män.
Lyssna till Afghanistans kvinnor – de vill att kriget upphör. Om man med någon som helst trovärdighet ska påstå något om att kriget är till för dem – så ska man åtminstone lyssna på vad de säger:
http://komigenuva.wordpress.com/2010/08/22/lyssna-pa-afghanistans-kvinnor-stoppa-kriget/
Om västländerna och däribland Sverige väljer att lämna Afghanistan kommer det helt definitivt inte att leda till att ett demokratiskt och civilt samhälle byggs upp. Det leder till att talibanerna tar över och inför ett skräckvälde. Jag kan inte förstå hur de rödgröna, som i alla andra sammanhang talar sig varma för kvinnors rättigheter, demokrati och fred kan stödja en politik som helt garanterat leder till den exakta motsatsen till detta i Afghanistan. Tyvärr förblindas de av sitt USA-hat och tro att palestinaschalklädda SIDA-medarbetare kan lösa alla problem i världen.
Stanna i Afghanistan!!!
”…men det är ett högt spel att dra tillbaka de internationella styrkorna innan den afghanska polisen och militären kan stå på egna ben.”
Drar man fortfarande den gamla slagdängan utan att skämmas? Tom Engelhardt har redan gjort slarvsylta av tokstolleriet:
* En rapport från 2005 konstaterar att ansträngningar att fullt utrusta antalet stridstrupper har fallit efter och att det skulle kräva “upp till 7.2 miljarder dollar” att fullfölja träningsprojektet.
* 2006 konstateras att de afghanska styrkorna “i stort är oförmögna att utföra rutinartat säkerhetsarbete, att ledarna för träningsprogrammet på 1.1 miljarder dollar inte kan säga hur många officerare som är i tjänst eller vart tusentals lastbilar samt utrustning till polisenheterna tagit vägen”.
* År 2008 har 16.5 miljarder dollar av de nödvändiga 7.2 miljarderna spenderats. Endast två av 105 arméenheter “har bedömts som fullt kapabla att utföra deras främsta uppdrag”.
* 2009 konstateras att “endast 24 av 559 Afghanska polisenheter har bedömts redo att handla utan internationell hjälp”.
* Senare samma år konstateras i en rapport att den afghanska polisen “helt enkelt slutar göra vad vi bett dem att göra så fort vi lämnar området”. Minst 17% av poliskåren är drabbad av narkotikamissbruk.
http://original.antiwar.com/engelhardt/2010/07/26/opposites-game/
Intressant nog så har talibanerna inte alls behövt någon träning för miljardbelopp för att kunna slå tillbaka. Där började man strida från dag ett till skillnad från den armé som nu utbildas som efter nio års träning fortfarande inte är kapabel att göra något. Detta i ett land där som legat i krig i årtionden, där vapen finns överallt, tillsammans med stridserfarenhet.