• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Arbetarklassens sista hjältar av Peter Birro har premiär dagen efter valet

8 september, 2010 by Rosemari Södergren


Arbetarklassens sista hjältar av Peter Birro med med Börje Ahlstedt och Magnus Ehrner i rollerna har premiär på Odenteatern 20 September. Det är dagen efter valet.
Hmm …
Tja det kan bli kluvet att se den då, om valet inte gått arbetsklassens väg utan det istället är blå som sitter kvar. Då kan titeln vara mer än träffande.

Här är lite mer fakta om föreställningen från ett pressmeddelande:
Odenteatern ger Arbetarklassens sista hjältar av Peter Birro med Börje Ahlstedt & Magnus Ehrner i rollerna. Regi:Stig Larsson

Odenteatern sparkar igång höstsäsongen 2010 med premiären av inget mindre
än ”Arbetarklassens sista hjältar” av Peter Birro, med Börje Ahlstedt och
Magnus Ehrner i rollerna.

Peter Birro är författaren som skrivit åtskilliga pjäs & filmmanus som blivit stora succeér. Arbetarklassens sista hjältar är den första fristående pjäsen i en triologi om rollfiguren Harald i olika skepnader/yrken. I uppföljaren “Neil Armstrong var aldrig på månen”, fick man möta skådespelaren Harald. Sista delen i triologin var “Den ömhet jag är värd” där man såg honom som författare. Här i arbetarklassens sista hjältar får vi möta konstnären Harald som möter sin son Benny efter 12 år. Det blir ett gripande och tragikomiskt återseende. Mänskligt och
allmängiltigt. Föreställningen blev en stor succé när den spelades på
Elverket.

Medverkande:

Börje Ahlstedt Spelar rollen som Harald. Börje har sedan sin examen från
Dramatens elevskola1965 hört till Kungliga Dramatiska Teaterns ensemble
och där gjort över 100 rollgestaltningar, han har arbetat mycket med
Ingmar Bergman. Börje har medverkat i otaliga film & scenproduktioner, som
till exempel: “Fanny och Alexander”, “Ronja rövardotter”, “Kaninmannen”
(i en roll som Guldbaggebelönades), “Saraband”, “Peer Gynt”, “Macbeth”,
“Hamlet”,“Kung Lear” , “Muntra fruarna från Windsor” och nu senast i “En
familj”.

Magnus Ehrner Spelar rollen som sonen Benny. Magnus har sedan sin examen
från teaterhögskolan i Malmö varit anställd på Östgötateatern och
Turteatern, men har sedan 1983 hört till Kungliga Dramatiska Teaterns
ensemble. Magnus har medverkat i otaliga film, tv & scenproduktioner, som
till exempel: “Beck – i stormens öga”, “Mäster Olof”, “Änkeman Jarl”,
“Cabaret”, “Baal”, “En midsommarnatts dröm”, “Hamlet”, “Muntra fruarna i
Windsor”, “Jerusalem 2010”,och mycket mycket mer.

Mer om föreställningen på Odenteaterns hemsida.


Här har Teaterstockholm-sajten berättat om Odenteaterns höstföreställningar.

Läs även andra bloggares åsikter om Börje Ahlstedt, Peter Birro, Odenteatern, arbetsklassen

Arkiverad under: Teater Taggad som: arbetsklassen, Börje Ahlstedt, Odenteatern, Peter Birro

Till och med DN:s läsare vill att alla partibidrag ska redovisas offentligt

6 september, 2010 by Redaktionen


Öppenhet och transparens är i de allra flesta fall en bra grogrund för demokrati och förtroende mellan människor.
I bloggvärlden är vi många som under en längre tid har krävt att Moderaterna också redovisar varifrån de får sina bidrag.
Statsminister Reinfeldt hävdar ju att hans parti inte står för särintressen. Det är svårt att tro honom när han inte vill visa vilka grupper som är beredda att stödja hans politik med finansiella muskler.

Nu är det ju en illusion det där med särintressen och allmänintresset. Allmänintresset finns inte. Allt är särintressen som ska hitta bästa samförståndet så det blir bra livsmiljö för så många som möjligt.

Nu kräver Socialdemokraterna en lag för att tvinga partier att redovisa större privata bidragsgivare.
Ur DN:

”Eftersom Moderaterna vägrar berätta om sina finansiärer återstår bara lagstiftning”, säger S-ledaren Mona Sahlin.

Nyligen riktade Europarådet hård kritik mot Sverige för att alla politiska partier inte redovisar sina privata bidragsgivare. Största motståndet har funnits hos Moderaterna och Kristdemokraterna.

Till och med Moderaternas alliansbröder C och FP tycker som de rödgröna.

När det varit partidebatter i tv och man efteråt kan rösta på mediers sajter vinner nästan alltid högerpartierna. Och det tror jag beror på att deras väljargrupper är de som har tid att sitta uppe och se en valdebatt till 22.00 och sedan gå ut på webben och rösta. Människor som ska lämna barn på dagis innan de börjar jobba på sjukhuset 06.30 hinner och orkar inte lika ofta rösta på sådana omröstningar.

Men nu tycker till och med en majoritet av DN:s besökare att alla partibidrag ska redovisas öppet. I alla fall när cirka 7.500 hade röstat på DN:s sajt.


Läs gärna också IlsMaris kloka inlägg:

Relaterat:
Svenska Dagbladet 1 och Svenska Dagbladet 2

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, val2010, partibidrag, Moderaterna

Arkiverad under: Scen Taggad som: partibidrag, Politik, samhälle, val2010

I rymden finns inga känslor – en av de bästa filmerna på länge

5 september, 2010 by Redaktionen


Ingen som sett någon biotrailer under sommaren lär ha missat reklamen för ”I rymden finns inga känslor” där ännu en Skarsgårdsbror presenterar sig för den stora biopubliken. Bill Skarsgård, den näst yngste av Stellan Skarsgårds fem söner med förra frun som spelar huvudrolllen, Simon som har Aspergers syndrom.

När Simon tycker att saker blir för krångligt och svårt att begripa sig på kryper han ner i en tunna som för honom är en rymdraket. Han vill ut i rymden för där är det fritt från det där krångliga som kallas känslor.

Den enda människa som riktigt förstår honom och klarar av honom är hans bror Sam. Simon får helt enkelt flytta hem till Sam och hans flickvän Frida. Det håller inte så länge. Flickvännen står inte ut att leva i ett förhållande där de ska ta hänsyn i allt till pojkvännens Asperger-drabbade bror.

Simon upplever att allt blir ett kaos när Sams flickvän lämnar deras liv. Då börjar Simon jakten på att hitta en ny flickvän till Sam. Då går han mycket vetenskapligt till väga, listar Sams egenskaper och intervjuar massor av unga kvinnor för att hitta den som kan bli den rätta.

Bill spelar Simon bra. Filmen är en komedi och karaktärerna blir skildrade lite mer som typer istället för som människor. Alla utom Simons bror Sam som skildras som en hel människa. Såväl Simon som hans föräldrar och Simons arbetskamrater, som också har psykiska besvär eller sjukdomar, skildras mer skissartat, som parodier och typer.
Men det gör inget, för filmen är varm och det är med stor kärlek människorna skildras. Eftersom det fortfarande i samhället råder många fördomar och missuppfattningar om människor som drabbas av psykiska sjukdomar eller syndrom tycker jag det är jättebra att det kommer filmer som tar upp deras situation.

Många har skrivit om filmen
Dagens Nyheter gav betyg 4:

Visuellt sett är det som om upphovsmännen var yngre bröder till Wes Anderson. Hans New York-miljöer från ”The Royal Tenenbaums” är visserligen utbytta mot norrländskt småstadsliv, men den frontala, helbildsälskande, färgkoordinerade estetiken känns igen.

Liksom kärleken till udda karaktärer. ”I rymden finns inga känslor” kunde i och för sig tagit ut svängarna ännu mer scenografiskt, men fantasin är det inget fel på. Musikaliskt är det också trendriktigt med artister som Lykke Li, Ane Brun, The Tough Alliance, Miss Li, Maia Hirasawa på ljudbandet.

Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Expressen, Kommunalarbetaren, Helsingborgs Dagblad och Aftonbladet och SR Kulturnytt.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, film, Asperger, Skarsgård

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Asperger, Recension, Scen, Skarsgård

Nu kommer pekplattorna på bred front

5 september, 2010 by Redaktionen

När Apple lanserde Ipad förutspådde jag att det skulle få fart på det här datorformatet. Som en IDG artikel påpekar är det här inget nytt. Pekskärmar har funnits ganska länge.

Det som hände när Apple lanserade Ipad är att temperaturen går upp för produkten. Alla som aldrig tänkt på pekplattor innan ville ju plötsligt ha en.

Michael Arrington (Techcrunch) hade ett intressant projekt på gång förra året och utvecklade en billig internetplatta som såg mycket lovande ut. Ända fram tills företaget han samarbetade med hoppade av och tog med sig produkten.

Nu är det bara att hålla ögonen öppna och se vad som händer.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Ipad, pekplatta, Techcrunch, Apple

Arkiverad under: Scen Taggad som: Apple, Ipad, pekplatta, TechCrunch

Från premiären av Helt enkelt komplicerat med Sten Ljunggren

4 september, 2010 by Rosemari Södergren

Om du liksom jag tycker att Sten Ljunggren är en fascinerande skådespelare ska du ta vara oå tillfället att se honom agera nästan ensam på en scen.
Han spelar den åldrande, delvis bittra skådespelaren och globetrotten som lever ensam med sina tankar i en risig lägenhet i föreställningen ”Helt enkelt komplicerat” som hade Sverigepremiär i den intima trevliga teatersalongen Bryggan på Stockholms Stadsteater 3 september 2010.
Var du än sitter i salongen känner du närhet till scenen och skådespelaren.

”Helt enkelt komplicerat” är skriven av österrikaren Thomas Bernhard som dog 1989. Han var den förste författaren som gick till attack mot sitt hemlands feghet och medlöperi under nazismen. Han gjorde det skoningslöst, med stor stilkonst och befriande humor, skriver författaren Anders Olsson i programbladet till föreställningen.

Thomas Bernhard var svårt lungsjuk hela sitt liv och ville egentligen sjunga opera, vilket hans lungor inte räckte till för. I sin ungdom vårdades han på sanatorium och smet iväg för att kunna sjunga med kyrkokörer.

Denna närhet till musiken återspeglas i hans texter och ger dem ett djup och dimension mer än ord. Det handlar om rytm och klang i språket.

Den gamla mannen i ”Helt enkelt komplicerat” pendlar mellan överseende med livet och sig själv och bitterhat, hat och förakt mot både sig själv och världen.
Förutom att en liten flicka kommer dit med mjölk åt honom är Sten Ljunggren ensam på scen. Mötet med flickan är dock inte möte egentligen, den åldrade skådespelaren presenterar då istället ett skådespel och pratar egentligen bara till sig själv och lyssnar absolut inte på flickan, eller ens bjuder in henne till att berätta något. Den gamle mannen blir en fasansfull bild på människan i all sin ensamhet och oförmåga att möta medmänniskor.

Monologer på scen brukar vävas in med inslag av komedi, eftersom det är mer krävande att se en enda person tala hela tiden. Men ”Helt enkelt komplicerat” är mörk och varken författaren, regissören eller skådespelaren tar till humorgreppet särskilt mycket. Det roligaste blir nästan när han slår ett slag i en spik och inte har krafter att få ner spiken i träet. Roligare än så blir det knappt.
Det är inte heller vad föreställningen går ut på. Det är ingen komedi – och varför skulle det vara det? Livet är ingen komedi.

Föreställningen har många bottnar och den som kan sina filosofer och i synnerhet Arthur Schopenhauer hittar många pärlor i föreställningen. Den kan ses som en betraktelse över livet, åldrandet, om härskare och härskartekniker, om skådespelaryrket …

Två citat i föreställningen fastnade extra:
– Det finns inga vinnare i livet.
– Tänk om vi insåg oftare att livet kan ta slut i morgon. Då kanske vi hade åkt till Leipzig en andra gång, som vi hela tiden ville göra.

Lite om föreställningen från pressmeddelandet:

Bernhards ”upprymde misantrop” på svensk scen
Österrikaren Thomas Bernhards pjäs Helt enkelt komplicerat får Sverigepremiär 3 september på Bryggan. Rollen som misantropen som på ålderns höst hudflänger
själva livet spelas av Sten Ljunggren. För regin står Martin Berggren.

En man har levt sitt liv som framgångsrik skådespelare, globetrotter och intellektuell. Nu är han 82 och sitter och surar i sina filttofflor. Som han hatar.
Det enda han har kommit fram till är att det enkla i själva verket är mycket komplicerat. Det är dags att göra upp räkningen. Och komma ihåg att köpa råttgift.

Thomas Bernhard (1931-1989) är en av de mest spelade dramatikerna i
efterkrigstidens Europa. Hans egensinniga språk och storslagna provokationer har gjort honom till en av efterkrigsgenerationens
mest hyllade – och hatade – författare.

Bilderna: Petra Hellberg
Bilden ovan: Sten Ljunggren i Helt enkelt komplicerat.
Bilden längst ned: Alma Berggren Ek i Helt enkelt komplicerat.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Thomas Bernhard, Stockholms Stadsteater, Sten Ljunggren, filosofi, teater, recension

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: filosofi, Sten Ljunggren, Stockholms stadsteater, Teater, Thomas Bernhard

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1741
  • Sida 1742
  • Sida 1743
  • Sida 1744
  • Sida 1745
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in