Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Skarsgård

Blir Mikael Persbrandt den bästa Carl Hamilton? Rösta här

by


Från Expressen, som i sin tur hänvisar till Nyhetskanalen.se:
Skådespelaren Mikael Persbrandt, 47, är rykande aktuell för rollen som agent Carl Hamilton.
Enligt Nyhetskanalen.se väntas förhandlingarna vara klara inom en relativt snar framtid.
– Det stämmer att vi haft täta kontakter med Mikael Persbrandt, säger Johan Mardell på produktionsbolaget Pampas Produktion till kanalen.
—-

Jag tror att Persbrandt kommer att bli den bästa Hamilton. Han har rätt utstrålning, kan vara tuff nog och samtidigt uppföra sig belevat och ändå ha en ton av något som inte går att lita på under ytan, en hänsynslöshet som Hamilton har.

Peter Haber som är så bra som Beck fungerade inte alls som Hamilton, tycker jag.
Peter Stormare var inte heller rätt typ, enligt mig. Fast han är en mycket bra skådespelare och jag vet att han också är duktig i den japanska svärdskonsten Iaido. För jag har sett honom tävla i det.

Vad tycker du? Vem är den bästa Hamilton – eller kommer det att bli Persbrandts paradgren?

Relaterat:
Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I rymden finns inga känslor – en av de bästa filmerna på länge

by


Ingen som sett någon biotrailer under sommaren lär ha missat reklamen för ”I rymden finns inga känslor” där ännu en Skarsgårdsbror presenterar sig för den stora biopubliken. Bill Skarsgård, den näst yngste av Stellan Skarsgårds fem söner med förra frun som spelar huvudrolllen, Simon som har Aspergers syndrom.

När Simon tycker att saker blir för krångligt och svårt att begripa sig på kryper han ner i en tunna som för honom är en rymdraket. Han vill ut i rymden för där är det fritt från det där krångliga som kallas känslor.

Den enda människa som riktigt förstår honom och klarar av honom är hans bror Sam. Simon får helt enkelt flytta hem till Sam och hans flickvän Frida. Det håller inte så länge. Flickvännen står inte ut att leva i ett förhållande där de ska ta hänsyn i allt till pojkvännens Asperger-drabbade bror.

Simon upplever att allt blir ett kaos när Sams flickvän lämnar deras liv. Då börjar Simon jakten på att hitta en ny flickvän till Sam. Då går han mycket vetenskapligt till väga, listar Sams egenskaper och intervjuar massor av unga kvinnor för att hitta den som kan bli den rätta.

Bill spelar Simon bra. Filmen är en komedi och karaktärerna blir skildrade lite mer som typer istället för som människor. Alla utom Simons bror Sam som skildras som en hel människa. Såväl Simon som hans föräldrar och Simons arbetskamrater, som också har psykiska besvär eller sjukdomar, skildras mer skissartat, som parodier och typer.
Men det gör inget, för filmen är varm och det är med stor kärlek människorna skildras. Eftersom det fortfarande i samhället råder många fördomar och missuppfattningar om människor som drabbas av psykiska sjukdomar eller syndrom tycker jag det är jättebra att det kommer filmer som tar upp deras situation.

Många har skrivit om filmen
Dagens Nyheter gav betyg 4:

Visuellt sett är det som om upphovsmännen var yngre bröder till Wes Anderson. Hans New York-miljöer från ”The Royal Tenenbaums” är visserligen utbytta mot norrländskt småstadsliv, men den frontala, helbildsälskande, färgkoordinerade estetiken känns igen.

Liksom kärleken till udda karaktärer. ”I rymden finns inga känslor” kunde i och för sig tagit ut svängarna ännu mer scenografiskt, men fantasin är det inget fel på. Musikaliskt är det också trendriktigt med artister som Lykke Li, Ane Brun, The Tough Alliance, Miss Li, Maia Hirasawa på ljudbandet.

Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Expressen, Kommunalarbetaren, Helsingborgs Dagblad och Aftonbladet och SR Kulturnytt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,