• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Kul collage i visuell show kännetecknad av kontraster och imponerande sång – Djupet på Backa Teater

21 september, 2025 by Mats Hallberg

pressfoton Ellika Henriksson

Kollektivt skapad efter idé av Nadja Hjorton och Lisa Berkert Wallard

Regi: Nadja Hjorton

Scenografi & kostymdesign: Lisa Berkert Wallard

Maskdesign: Katrin Lind

Ljusdesign: Bella Oldenqvist

Ljuddesign: Jesper Lindell

Musikarrangemang: Backa Teater musiker

Musiker: Julia Schabbauer, Daniel Ekborg och Jonas Redig

Medverkande: Marta Andersson-Larsson, Tuva Börgö (praktikant), Ylva Gallon, Alexander Gustavsson, Kjell Wilhelmsen, Daniel Ekborg, Julia Schabbauer, Jonas Redig

Urpremiär: !9/9 2025 på Backa Teater på Hisingen

Från 10 år

Spelas till och med 4/10

Kom på läktaren efter applådtacket i samspråk med kvinnan som råkade sitta intill mig. Hon sa att hon inte sett något liknande på samma scen. Jag kontrade med att ta upp tämligen utflippade visuella version av Odysséen härom året. Djupet med underrubriken ”Havets råaste gig” utspelas längst ner i mörkret och kylan under våra oceaner där det är kilometrar ner till botten. Här huserar trots ogynnsamma förhållanden fiskar och skaldjur och i undervattensvärlden med rykande vulkaner virvlar så väl revirstrider som bortglömda melodier omkring. Enligt dramaturg Kristina Ros står förutsättningar på havsbotten på randen till kollaps i en ekologi med unikt anpassade arter som kan bli väldigt gamla: maskar, svampar, sjögurkor, snigelfiskar och en rosa havsgris. Ett belysande exempel är den ishaj som heter håkäring, ryggradsdjuret med längst livslängd. Den dyker upp i lie läskig monolog av Ylva Gallon.

Om uppsättningen haft en urskiljbar handling med inlagda konflikter, skulle den kunna klassificeras som musikal. Nu går verket vars fyndiga idé kommer från två kvinnor under beteckningen show. Nadja Hjorton har varit verksam som regissör, koreograf och performer i Sverige och utomlands i snart tjugo år och varit konstnärlig ledare för Regionteater Väst.

I en dryg timma avlöser scener och sångsolister i ett pärlband likt en lyckad happening. Sammanhållande grepp är således vad som med god fantasi kan tänkas försiggå i en miljö delvis outforskad. Regissörens avsikt har varit att belysa sådana oexploaterade och svåråtkomliga miljöer i en tid hon anser stå på ett sluttande plan vad beträffar demokrati, jämlikhet och klimat. Ensemblen på åtta personer inklusive tre musiker som också agerar, är förmodligen nybildad enkom för detta äventyr. Och de gör ett alldeles strålande ifrån sig! Som kollektiv och var för sig är de en fröjd att bevittna dem i en uppseendeväckande happening kryddad av väsensskild musik, minst lika fräck koreografi som i Mello jämte lustifikationer, några kusliga inslag och tänkvärdheter.

Innan skådespelare och musiker träder fram ges i mörker en kort introduktion i speaker-format om betingelserna där nere i djupet. Minns jag rätt försätts vi i stämning av inbjudande pianomusik. Ljusdesignern har fullt upp, levererar atmosfär med synnerligen gott resultat, skapar skuggor, rök och ljuskällor vilka går bortom det realistiska. Men detta spännande verk är en fest både för ögon och öron. Scenens golv i svart ska förmodligen föreställa dyig stenig botten och i fonden finns en ramp som används i omgångar. Ansvariga för mask- och kostymdesign har varit otroligt fiffigt kreativa. Läder och fiskfjäll sägs leva i perfekt symbios. Man kan bara i enstaka fall identifiera vem som döljer sig bakom varje huvudbonad och kostymen blir som en rustning, ett skyddande skal. Till höger på scen finns också instrumenten: trumset, piano, gitarr, bas med mera.

Finurliga repliker förekommer. Till exempel tillfrågas en figur hur denne parar sig. Och de icke nedbrytbara plastpåsarna som flyter omkring blir en dyster påminnelse om ständigt försämrade villkor. Är dock ganska övertygad om att den fjärde klass som entusiastiskt levde med i premiärens skiftande scener liksom vi vuxna, främst tog med oss olika stämningarna i musiken jämte publikfriande vokala soloinsatser från skickliga skådespelare.

På Ringo starr-manér sjunger Julia Schabbauer sittandes bakom sitt trumset Beatles-trumslagarens solo på Abbey Road, Kjell Wilhelmsen får leka kompromisslös hårdrockare i Holy Diver medan Alexander Gustavsson (känd från film och tv-serier) bestämmer sig för att göra sin Mello-imitation maxad, genom att kliva omkring bland bänkraderna och ta emot hi-fives. Dessutom framfördes med lika välklingande som vibrerande stämband en varmblodigt passionerad tolkning av Celine Dion och hennes ledmotiv ur Titanic. Torde ha varit med sopranen Marta Andersson-Larsson vars skådespeleri vi kunnat njuta av på Stadsteatern senaste åren. Överhuvudtaget kunde konstateras att ensemblen uppvisade avsevärda kvalitéer i ett knippe sånginslag. Musicerande trion ser till att upprätthålla Backa Teaters höga musikaliska standard och stod för begåvade arr.

Hinner hända mycket på cirka sjuttio minuter. Hade det inte varit för passionen och kunnandet i sättet att ta sig an låtarna, hade det varit frestande att dra till med klyschan att det ibland ”trampas vatten” , att utvikningarna blir dör många. Förvisso existerar i varje låt någon slags koppling till hav och natur. Blir förtjust i enorma spännvidden, från sfäriska elektroniska sound och soundtrack till pop, schlager och till och med frenetisk trance. Vi får musik av bland andra Hans Zimmer, Rochard Starkey, Thomas Stenström, Sarek, Dio, Gyllene Tider och Billie Ellish. Live-ackompanjemang blandas raffinerat med storslagen och förförisk musik i högtalarna.

Två faktorer till som bidrar till denna lustfyllda lyckade upplevelse måste nämnas. Dels att 10-åringarna verkade ha lärt sig låtarna ( Spotify-lista finns att tillgå). Dels ska den/de som skapat innovativa koreografin framhållas. Rörelserna rymmer många betydelser, som om djur och växter där på botten ges ett känsloliv och som en förstärkande faktor när doa-körer bildas. Uppfattar att synkade kroppar inte minst drev med de hysteriska moves vilka kringgärdar tävlande i ESC, ofta ett löjets skimmer som här blir en på-pricken-parodi klurigt framställd. Förtjänar att upprepas hur duktiga ensemblen är och vilken glädjekick som anrättats.

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik, Toppnytt

Operarecension: Tosca – Underbar och knivskarp, en triumf för Folkoperan

18 september, 2025 by Ingegerd Rönnberg


Foto: Mats Bäcker

Tosca
Musik Giacomo Puccini
Libretto Luigi Illica och Giuseppe Giocosa efter pjäsen La Tosca av den franske dramatikern Victorien Sardou
Musikaliskt arrangemang Henrik Schaefer
Regi Eirik Stubø
Scenografi och kostym Magdalena Åberg
Ljus Ellen Ruge
Mask och peruk Therésia Frisk
Översättning: Tuvalisa Rangström
Dirigent Henrik Schaefer
Ensemble Elisabeth Meyer, Per Lindström,
Marcus Jupither, Gustav Johansson, Marcus Bartoletti,
Wiktor Sundqvist, Johan Gummesson och Oliver Hagenfeldt Eek
Folkoperans kör och orkester samt barnkör från Sollentuna
musikklasser
Tosca är en samproduktion mellan Folkoperan och Norrlandsoperan

Folkoperans Tosca är fantastisk och starkt berörande. Strålande sångare och en knivskarp regi får detta våldsamma triangeldrama att tränga in på djupet och musiken glöder och svallar mot himmelska höjder.

Handlingen i denna både brännheta och iskalla föreställning är skickligt placerad i skärningspunkten mellan historiens stormvindar och dagens politiska kaos, maktkamp mellan tyranner och förtryck av oliktänkande. Skiftet mellan tidsplanen sker så sömlöst att bara det är värt applåder.

Som sedvanligt har regissören Eirik Stubø skalat av och stiliserat dramat och det framstår i ett förklarat närmast sakralt ljus. Även scenografin är avskalad och rekvisitan spartansk – ett bord, några stolar, en liten målning, enkla blomster och givetvis en vass blänkande kniv.

Första akten känns närmast som om den utspelas i en repetitionslokal. Att det är en kyrka framgår endast av ett klart brinnande ljus i centrum och kors på en råbarkad fondvägg. Dessutom har orkestern – med intensitet och luftighet dirigerad av Henrik Schaefer- placerats på scenen så att sångarna har litet svängrum.

Efter paus när handlingen förflyttas till Scarpias boning har orkestern fått en mer undanskymd placering. Det enda som tillåts lysa, trots att palatset lär pråla av guld, är Toscas vackra röda klänning som symboliserar het kärlek, uppror och blod som kommer att flyta.

Tosca är en av världens mest älskade och spelade operor. Främst givetvis för Puccinis musik men också för att den har tre mycket intressanta karaktärer som dras in i en kamp mellan liv och död. Den berömda sångerskan Tosca, hennes älskade, konstnären och tillika revoltören Cavaradossi och den grymme polischefen Scarpia som åtrår den sköna Tosca och vill döda alla motståndsmän.

Trots att skeendet bara utspelas under ett dygn hinner väldigt mycket hända. Sinnesstämningen hos Tosca växlar dessutom brant mellan lättjefull kärlek, fruktan, avsky, list, hopp och till slut oåterkalleligt mörker. Elisabeth Meyer gör rollen med total inlevelse och hon har en underbar kristallklar röst.

I första akten möter vi Tosca när hon besöker kyrkan Sant´Andrea della Valle i Rom där Cavaradossi – utmärkt tolkad av Per Lindström – har i uppdrag att måla en bild av Maria Magdalena. Strax innan har han avbrutits i arbetet av Angelotti en likasinnad republikan som rymt från fängelset. Givetvis vill Cavaradossi hjälpa en vän i nöd. När Tosca gett sig av hör de en kanon på avstånd. Vännerna tror att deras motståndskamp är förlorad och beger sig tillsammans på flykt undan polisen.

Minuter senare gör polischefen Scarpia entré. Marcus Jupither gör honom till en vidrig, egenkär diktator och sjunger med en obändig kraft och pondus som känns som den dominerar hela salongen. Han är rasande över att upprorsmakarna kommit undan och samtidigt väldigt nöjd med de kungatrognas påstådda seger mot Napoleons armé vid Marengo. Detta bör firas med en lovsång till Gud befaller han kyrkans sakristan – fint gestaltad av Marcus Bartoletti. Sedan tar ett makalöst vackert Te Deum vid. Folkoperans kör förstärks av en talrik barnkör.

I andra akten avvaktar Scarpia otåligt i sitt palats att den förrymda fången ska tas av hans underhuggare. Han väntar även lystet på Tosca. Hon ska sjunga på festen som ska hållas för att fira segern över Napoleon. I ett rum intill torteras Cavaradossi för att han ska avslöja var hans vän finns. Tosca står inte ut med hans vrål av smärta och avslöjar Angelottis gömställe.

Plötsligt slår nyheten om att segerryktet är falskt ner. Cavaradossi jublar och Scarpia beordrar att han ska avrättas. Tosca vädjar desperat för sin älskades liv. Scarpia säger att det finns ett sätt – om hon ger sig till honom. Hon accepterar villkoren om han skriver en frisedel som ger henne och Cavaradossi fri passage från Rom. Scarpia ger henne misstänkt villigt en sådan och säger att det bara kommer att ske en skenavrättning av Cavaradossi. Tosca låter Scarpia omfamna sig men stöter sedan våldsamt kniven hon dolt i hans kropp. Det är en otäck avrättning som hon nästan verkar njuta av.

Cavaradossi ber under tiden sin fångvaktare att få skriva ett avskedsbrev till Tosca. Per Lindström sjunger innerligt vackert och med djup smärta orden i det. Vi förstår att han nog inte tror på att han kommer att få leva. Men Tosca är full av hopp och säger till honom att det är som på teatern bara en lek. ”Låtsas att du blir träffad av skottet och res dig så upp”. Sedan kan vi lämna allt det här bakom oss. Orkesterns brassektion får forma bilden av exekutionspatrullen och musiken ljuder så stark att det skär i öronen när skottet som dödar allt hopp avlossas.

Tosca är ännu en triumf för Folkoperan med sång, musik och regi på toppnivå. Applåderna ville aldrig ta slut. Föreställningen är givetvis ett måste för alla som älskar opera. Den kan också bli en jättefin ingång till operavärlden för de som ännu inte upptäckt denna konstform. Ett stort plus är att här alltid sjungs på svenska och att dramatiken kommer så tätt inpå.

Arkiverad under: Opera, Operarecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan, Opera, Operarecension, Tosca

Filmrecension: Vänner med hemligheter – en mörkare finländsk version av den italienska komedin

18 september, 2025 by Rosemari Södergren

Vänner med hemligheter
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 september 2025
Regi Rike Jokela
Manus Juha Jokela
I rollerna Laura Birn, Hannu-Pekka Björkman, Pirjo Lonka, Malla Malmivaara, Joonas Saartamo, Pekka Strang, Jani Vola

En finsk version av den italienska komedin Vad döljer du för mig. Ett gäng medelålders vänner träffas över en middag och bestämmer sig för att leka en lek där mobiltelefonerna ska ligga på mitten av bordet och alla samtal ska höras med högtalaren och alla SMS ska läsas upp och alla bilder som kommer ska visas upp för alla. I den italienska Vad döljer du för mig som gick upp på svenska biografer 2017 var det en lättsam, rolig film som fick mig ganska glad även om resultatet av leken blev ganska trist för en del av deltagarna. I finsk version blir det betydligt mörkare. Det finska tungsinnet förändrar filmens energi märkbart. Den är också filmad i mycket med brunmurrigt mörka sättningar.

Den italienska förlagan har hittills fått minst 30 efterföljare runt om i världen. Det är intressant att jämföra hur olika eller lika människor i olika sammanhang och i olika länder reagerar på hemligheter som kommer fram. I denna finska version blir det väldigt mörkt. På ett sätt är det som ett deprimerande Bergman-drama. Alla deltagare tycks hålla upp en falsk fasad av dem de är och när en del av deras sanning blir synlig är det mycket ångest, mycket tydligt att de fastnat i ett liv de inte är lyckliga med och de söker i hemlighet annat i smyg, oftast sexuella relationer av olika slag.

Regissören, Rike Jokela, till denna finländska version, har fått ihop ett mycket bra gäng skådespelare. Ofta dröjer kameran sig kvar på deras ansikte och vi får läsa av och känna in deras känslor och tankar. På så sätt blir denna version mer krävande att se och inte lika lättsam som den italienska förlagan. Jag tänker att vilken man tycker bäst om beror nog på vilket stämning man befinner sig i och vilken situation man befinner sig i livet när man ser filmen. Det finns mycket att prata om kring hur människor beter sig när de inte vågar vara den de känner att de är.

Här är Kulturbloggens recension av den italienska Vad döljer du för mig?

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Mellika Melouani Melani sätter upp Suzanne Ostens Medeas barn

17 september, 2025 by Redaktionen


Sandra Medina i Medeas barn. Premiär den 27 september 2025 på Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen. Foto José Figueroa

Medeas barn berättar den uråldriga grekiska Medeamyten men ur barnens perspektiv. Vad händer när familjer bryter upp och vuxna går sönder? Pjäsen skrevs av barnkulturpionjären Suzanne Osten tillsammans med Per Lysander, och hade sin urpremiär på Unga Klara år 1975. Nu, 50 år senare, sätts den upp igen i regi av Mellika Melouani Melani. Premiär 27 september 2025, Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen.

Ett pressmeddelande berättar:
– Jag hade ingen aning om 50-årsjubileet när jag valde verket, men känner mig lyckligt lottad som får vara med och fira Suzanne Osten som var en enastående regissör. Hennes betydelse för teatern i Sverige går inte att överskatta. Hon, Per Lysander och Unga Klara har skapat en klassiker i Medeas barn. Ett underbart verk som vi ska försöka göra någon sorts rättvisa inför 50-årsjubileet, säger regissören Mellika Melouani Melani.

Mellika Melouani Melani är uppvuxen i Skärholmen och Medeas barn blir hennes första uppsättning på Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen som regissör. 2005 medverkade hon i Anna Takanens uppsättning Bara barnet som skådespelare, och på Kulturhuset Stadsteatern har hon tidigare satt upp Fadren (med musik av Kajsa Grytt) och två samproduktioner med Folkoperan 2019 – Skapelsen och Tolvskillingsoperan – där hon då var konstnärlig ledare. Hennes senaste uppsättning var succéföreställningen Titta en älg av Kristina Lugn.

– Den klassiska Medeaberättelsen är ett monster att möta. Medeas tunga väg att vandra och de gärningar hon utför under sin resa är en terror att vara i. Att möta Suzanne Ostens och Per Lysanders version av denna tragedi är hisnande. De har lyckats använda barns enorma kapacitet att hitta stigar in i de mörkaste skogarna och möta farorna där. För att sedan lyckas få syn på en strimma ljus och låta ljuset guida dem ut ur mörkret. Sådant som barn är experter på, säger Mellika Melouani Melani.

Föreställningsbilder kommer att finnas tillgängliga från tisdag 23 september.

MEDEAS BARN
Premiär 27 september 2025, Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen

Regi: Mellika Melouani Melani
Scenografi och kostym: Helga Bumsch
Kompositör: Lovisa Samuelsson, Isabel Sörling
Koreografi: Sandra Medina
Ljus: Ida Wenger
Mask: Åsa Horáková

Medverkande på scenen
LillJason: Elina Norén Sandberg
LillMedea: Tina Pour-Davoy
Jason: Leonard Terfelt
Medea: Sandra Medina
Amman Anna: Per Öhagen
Musiker: Lovisa Samuelsson, Isabel Sörling

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Grekisk myt, Kulturhuset stadsteatern, Medeas barn, Scenkonst, Teater

Teaterworkshop med Shakespeare på Dramaten

17 september, 2025 by Redaktionen


Teaterworkshop på Dramaten Foto Hans Malm

Dramaten arrangerar två workshops där deltagarna får prova på att gestalta en roll och läsa och tolka blankvers, berättar ett pressmeddelande:
Tillsammans med teaterläraren Lena Carlsson blir det en djupdykning i Shakespeares Hamlet och Så tuktas en argbigga som även finns på Dramatens repertoar i höst. Ges 18–19 oktober 2025.

Under fyra timmar får deltagarna lära känna berättelserna, karaktärerna och temana – och dessutom själv prova på att gestalta några av scenerna. Det blir improvisationsövningar, blankvers, texttolkning och övningar i att använda kropp och röst som sceniska verktyg.

Workshopen leds av Lena Carlsson, skådespelare och teaterlärare med lång erfarenhet av att både spela och undervisa i Shakespeare. Lena är utbildad vid Teaterhögskolan i Göteborg och har arbetat på bland annat Backa Teatern, Kulturhuset Stadsteatern, Norrbottensteatern och Örebro länsteater. Hon har också varit med i flera svenska filmer och tv-produktioner som Wallander-Prästen, Hotell Kantarell och Gåsmamman.

Workshopen vänder sig till vuxna och ges vid två tillfällen, helgen 18–19 oktober, klockan 11.00-15.00 i Dramatenbaren. Plats bokas på Dramatens hemsida. Inga förkunskaper behövs – bara en öppen nyfikenhet och oömma kläder.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Shakespeare, Workshop

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 105
  • Sida 106
  • Sida 107
  • Sida 108
  • Sida 109
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in