• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Teaterkritik: Shakespeare in Love – en helt oemotståndlig scenuppsättning, förtrollande scenmagi

26 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

Shakespeare in Love
Filmmanus av Marc Norman och Tom Stoppard
Scenversion Lee Hall
Översättning Calle Norlén
Regi Ronny Danielsson
Komposition Martin Östergren och Mathias Venge
Koreografi Roger Lybeck
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Annsofi Nyberg
Mask Katrin Wahlberg
Ljus Fredrik Jönsson
Ljud Petter Samuelsson
Svensk premiär på Kulturhuset Stadsteatern, stora scenen, 25 oktober 2018

En vacker föreställning. Det helt enkelt strålar om den. Scenografin, kostym och mask är lyser i starka färger. Musiken går inte att sitta still till. Skådespelarna är  i sitt esse. Regissören Ronny Danielsson och hans team har tillsammans med ensemble skapar en helt oemotståndlig scenuppsättning av Oscarsvinnaren Shakespeare in Love. Den fick förstås kraftfulla stående ovationer på premiären. Helt välförtjänt. Det är scenmagi och förtrollande.

Teaterversionen följer filmens handling i stort sett. Året är 1593.  William Shakespeare är skådespelare, pjäsförfattare och regissör men har tappat sin inspiration, han har skrivkramp. Det går går trögt och det är svårt att få ekonomin att gå ihop. Han har en vag idé om en ny pjäs – men än har han bara namnet på en rollfigur – Romeo.

Samtidigt sitter varje kväll den unga rika blivande arvtagerskan  Viola De Lesseps i publiken på teatern The Rose där Shakespeares pjäser spelas. Hon kan alla repliker i Will Shakespeares pjäser utantill och hon drömmer om att själv få stå på scen, vilket är omöjligt i den tidens England då kvinnor var förbjudna att stå på scen. Alla kvinnoroller spelades av män. Dessutom har hennes pappa bestämt att hon ska giftas bort, med  Lord Wessex – en adlig men urfattig fjant som behöver hennes familj pengar.

Viola kommer på hur hon ska få stå på scen. Hon klär ut sig till en ung man och beger sig till  en audition för rollen som Romeo i Wills ännu ofärdiga pjäs.

Scenföreställningen är  rolig, vacker och den berättar ömsint om scenkonstens villkor då – och kanske också idag där den som har pengar för att finansiera konsten också kan ställa, eller försöker ställa, krav på vad scenkonsten/kulturen ska berätta, förmedla och innehålla.

För den som kan sin Shakespeare har den många blinkningar åt både hans liv och verk, framför allt Romeo och Julia, förstås, vars scener bär också Wills och Violas kärlekshistoria. Men där finns massor av andra syftningar, på de olika kungadramerna, på Stormen, på Trettondagsafton med flera. Samtidigt behöver den som sitter i salongen som publik inte känna till något om Shakespeare och ändå få stor behållning. Det är en vacker kärleksberättelse där det bästa slutet inte alltid är att de två lever lyckliga tillsammans. Det är också en berättelse om kultur, om att skriva och skapa.

Ursprungligen är denna scenversion producerad på West End av Disney Theatrical Productions & Sonia Friedman Productions, i regi av Declan Donnellan, scenografi av Nick Ormerod, med musik av Paddy Cuneen. På Stockholms stadsteater står  Ronny Danielsson för regi. Han står bakom flera av Kulturhuset Stadsteaterns stora succéer, bland annat Billy Elliot, Ronja Rövardotter, Cabaret och Hair.

Shakespeare in Love gjorde sitt segertåg som film i slutet av 1990-talet med flera Oscars.

Shakespeare in Love, ursprungligen i regi av John Madden, skriven av Marc Norman och Tom Stoppard, är en fiktiv berättelse om William Shakespeares liv. Den gestaltar en Shakespeare som kämpar med deadlines och kärlekstrubbel. Gwyneth Paltrow som gjorde rollen som Lady Viola vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll 1999. Filmen blev en internationell succé och blev nominerad till 13 Oscars och vann 7, bland annat för bästa film.

Shakespeare in Love kommer även att spela på Dansens Hus under 2019, med nypremiär 13 april.

Medverkande på scenen: Från teatervärlden
Will Shakespeare Alexander Karim
Philip Henslowe Dan Ekborg
Hugh Fennyman Christer Fant
Richard Burbage Robin Keller
Christopher”Kit”Marlowe Shebly Niavarani
Ned Alleyn Jan Mybrand
Webster Bahador Foladi
Ralph Kardo Mirza
Sam Victor Morell
Nol Anders Johannisson
Peter Magnus Borén
Robin Oskar Roslund
Adam Max Ulveson
Wabash Tim Dillman
Quickly Odile Nunes
Paulina Elsa Fryklund

Från överklassvärlden
Viola de Lesseps Sofia Ledarp
Sir Robert de Lesseps Kardo Mirza
Lady de Lesseps Odile Nunes
Lord Wessex Peter Gardiner
Amman Gunilla Röör
Elizabeth I av England Katarina Ewerlöf
Sir Edmund Tilney Lars Lind

Bakgrundskörer
Sopran Anette Belander
Alt Sanna Martin
Baryton Tomas Bergquist
Soloviolin Mirjam Charas Östergren
Swing Lars Göran Persson, Kerstin Steinbach och Tove Edfeldt

 

 

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Recension, Scenkonst. Stående ovationer, Shakespeare, Stockholm, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

Teaterkritik: Höstsonaten – Starka kvinnor skriker skuld och samhällsansvar

26 oktober, 2018 by Lotta Altner

Foto: Martin Hellström

Höstsonaten
Av: Ingmar Bergman (1978)
Regi och bearbetning: Kia Berglund
Scenografi och kostym: Youlian Tabakov
Musik: Rikard Borggård
Ljus: Anders ”Shorty” Larsson
Föreställning som recenserar: 25 oktober 2018
Teater Giljotin

Vi vet att relationer mellan människor aldrig är lätta, oavsett hur nära eller fruktsamma de är. Ändå är det så att samhället programmerat in i oss att blodsbanden mellan människor ska vara så mycket mer glädjefulla, trygga och mer födande än andra relationer. Fast samtidigt känner vi alla till de dysfunktionella familjerelationerna och söker ständigt efter vilka vi är när vi inte längre är någons dotter eller morfar. Familjeband ställer motkrav på ett sätt som inte vänskapsband gör.

Höstsonaten handlar om en karriärsinriktad kvinna i musikbranschen. Hemma lämnade hon ständigt i alla år sina två döttrar i sin fd makes goda händer. Döttrarna (Eva och Helena) utvecklar skilda behov och besvikelser av moderns frånvaro. En olycka leder också till att Helena utvecklar någon for av autism och behöver därmed speciell omvårdnad. Vår föreställning börjar vid en återkomst mellan modern Charlotte och dottern Eva som inte sett på flera år.

Det händer med jämna mellanrum att man springer på människor som vill skylla alla sina misslyckanden och felsteg, på sin förfärliga barndom. Det är någon som inte älskat dem tillräckligt mycket eller förstått hur de egentligen är innerst inne. Med en passiv och aggressiv inställning står man därför där som vuxen helt utan skuld trots att man beter sig illa. Eva ger just precis den tonen av drypande förakt till sin mamma och hela hennes sinnesförvirring paketerar hon med skuld ”…det är försent och ingenting kan ändras…Jag var bara en docka som du lekte med när du hade lust”.

Inledningsvis känner jag djup sympati för dotterns vrede och rop på ”se mig som jag är”, trots drypande sarkasm förstår jag hur det lilla barnet i henne kände sig övergiven och ensam. Marko-Nord lyckas verkligen fånga det bräckliga, darrande och skadade fågelungen som lämnades ensamt att svälta emotionellt i boet.

Dessutom lyckas karaktären med tiden att utveckla anklagelser och påhopp på modern som gör att man faktiskt får nog av dottern som går över alla gränser när det gäller förnuft. För trots moderns fel och brister vänder ens sympati till hennes fördel med tiden eftersom hon är rak med sina fel och brister, (”Jag ljög aldrig om vem jag är…”).

Hos modern finns ingen självgodhet utan enbart skryt p.g.a osäkerhet och dålig självkänsla.
Det modern gör som anses så förfärligt är att hon gör som många män alltid gjort d.v.s satsat mer på sin karriär än på sitt familjeliv. Det kan man ju tycka vad man vill om, men faktum kvarstår att det är för att modern är kvinna som man tar sig rätten att anklaga henne så mycket mer. Larsson gör en briljant tolkning av en kvinna som vill ha allt, tar för sig, lever som en man och som rastlöst ständigt lämnar familjen trots försöken att vara en bättre mor och hustru, (”…jag längtade hemifrån…”). Hon försöker, men hon är emotionellt inkapabel att kunna leva upp till andras behov av att bli bekräftade, trots att hon blir bryskt tillrättavisad bl.a. av kollegor (”Varför stannar du inte hemma hos barn och man och lever ett respektabelt liv?”)

Scenografin och musiken i uppsättningen är väldigt spartanskt. Hade det inte varit att Teater Giljotin helgarderat sig med tre stycken klippor och stjärnskott på scen, hade ingen i publiken lyckats vara fokuserade på scenen så länge. Kanske hade man behov av en låg budget eller så räknande man med att kvinnorna ensamma skulle ro hem relationerna utan några hjälpmedel.

Det mest intressanta med föreställningen är hur den resonerar kring tolkningsföreträden, hur vi alla vill lägga beslag på hela sanningen som vi själva misslyckas i den. Döttrarna känner sig försummade och modern känner sig kvävd. Ingen av dem verkar vara kapabla att älska den andre på ett sådant sätt att denne blir nöjd. Vem har då rätt att känna sig försummad? Vem får lov att bli sårad? Vem är då skyldig? Man skulle önska att de någonstans skulle kunna mötas på halva vägen och prata med varandra på ett sådant sätt att man åtminstone kunde säga att man har lyssnat, men inte förstått. Framförallt skulle man önska att vi inte i nära relationer gör varandra så illa att vi resten av livet skyller våra egna fel och brister på andra och aldrig tar ansvar för vår egen utveckling.

På scen
Chatarina Larsson (Charlotte Andersgast), Julia Marko-Nord (dottern Eva), Angela Kovács (dottern Helena)

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Ingmar Bergman, Scenkonst, Scenkonst. Recension, Teater Giljotin, Teaterkritik

Filmrecension: Från Aleppo till Istanbul

26 oktober, 2018 by Birgitta Komaki

Från Aleppo till Istanbul
Betyg: 4
Svensk biopremiär: 26 oktober 2018
Regi: Andas Haznedaroglu

En film om flyktingar som visar människorna bakom siffrorna i statistiken.

När Lena måste fly från Aleppo med sin lillasyster och sin granne Meryam ändrar sig livet. Ett lyckligt familjeliv och livet som 10-årig tjej med många vänner tar ett hastigt slut när bomberna faller över civilbefolkningen.
Men det finns inget alternativ när föräldrarna dött och alla flyr. De beger sig till Turkiets gräns och vidare till Istanbul. Tillsammans med många andra syriska flyktingar drar de sig fram ofta utnyttjade av turkarna. Meryam och Lena närmar sig långsamt varandra trots att Lena vill återvända till Aleppo och Meryam vill försöka nå Tyskland.

Den turkiska regissören Andas Haznedaroglu har gjort en spelfilm och ingen dokumentär. Hon skildrar flyktingarnas tillvaro och deras gemenskap som hjälper dem att överleva. Genomgående är också tron på ”Något som är större än allt annat”. Genom att visa några personer och deras öden blir flyktingsituationen verklig. Historien är gripande och den tioårige Lena är en ovanligt kavat flicka. Den skildras alla olika händelser äkta och skildringen av syrisk kultur och arabiskt tänkesätt gör historien trovärdig. Alla skådespelare är själva flyktingar utom Meryam. Hon spelas av den vackra Saba Mubarak. Jordansk skådespelare som varit med i många filmer och Tv-produktioner.

Fast det är en tragisk film är den inte nattsvart utan det finns också mycket hopp i filmen. Man önskar att det blir en bra framtid för alla i filmen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Tornet

26 oktober, 2018 by Petter Stjernstedt


Tornet
Betyg 4
Svensk biopremiär: 16 november
Regissör: Mats Grorud
Manus:Mats Grorud, Trygve Allister Diesen och Ståle Stein Berg
Röster: Layla Najjar, Makram Khoury och Naheda Azzam m.fl
Land: Norge/Sverige
Produktionsår 2018
Längd: 74 min
Distributör: Folkets Bio

I libanesiska flyktinglägret Bourj-el-Barajne bygger man hus på höjden i hopp om att en dag nå Gud. Många är de palestinier vars strimma av hopp för länge sedan tynat. Varför är det så?

Wardi är en ung tonårig flicka, född och uppväxt i det libanesiska flyktinglägret. Hennes skolbetyg pekar mot en lysande framtid som doktor eller jurist. Men gammelfarfar Sidi som som står för det ekonomiska  tvingas att välja – medicinen eller Wardis skolgång. Det är en tuff verklighet i nutidens och dåtidens Libanon som vi får inblicka. Vi följer Wardi på hennes dagliga strapats. Hon trampar runt i smutsen på stadens gator och torg. På vägen stöter hon på bekanta, familj och vänner som alla förtäljer sin historia. Varje berättelse blir ytterligare en pusselbit att lägga för att lösa gåtan som är den komplexa Palestina-Israel konflikten. Hur förstår vi det ogreppbara och hur kan vi utan pekpinnar och moralkakor närma oss sanningen? Regissör Mats Grorud vet svaret.

Pedagogisk guidar han oss genom historien. Efter att palestiniernas land ockuperats börjar de steg för steg, sten för sten, att bygga på något nytt. År 1948 sätts det första tältet upp i lägret. Idag bor det i Bourj-el-Barajne över 21 000 människor, varav 40 procent är barn. Hit har även 20 000 syriska flyktingar sökt sig. Tillsammans delar de på en kvadratkilometers yta. Alla sitter de på en dröm om ett bättre liv. Wardis syster planerar lämna lägret för Sverige, trygghetens och välståndets land. Sidi, vars motivation till att fortsätta leva bygger på guvanaträdets blomster, ser hoppet i barnets ögon. Under hans första dag i flyktinglägret låter han så ett träd i förhoppning om att frukten en dag ska kunna försörja hela hans familj. Blommor och växtlighet blir hans livlina. Runt halsen bär han en nyckel, en nyckel som symboliserar moderlandet. En dag ska han eller hans avkomma få återvända dit.

Mats Grorud baserar filmen på sin mammas upplevelser från lägret. På 1980-talet arbetade hon som sjuksköterska. Hon kommer hem till Norge och berättar för Mats och hans syskon om barnen i flyktinglägret. Dessa barn är utan rättigheter, har inga möjligheter till jobb eller dräglig bostad. I väntan på att en politisk lösning ska ske är de fast i gettot.

Tornet är en stark berättelse om palestiniernas hårda kamp om rättvisa, om hopp, hopplöshet och uppgivenhet. Mats backar inte för de tunga ämnena. Han visar en vardag där vinande kulor, cirkulerande militärhelikoptrar och ond bråd död är skåpmat. Men framförallt är Tornet ett varmt, humant drama om folket som negligeras, men som fortsätter att kämpa. Filmen ger perspektiv och djupare förståelse för palestinernas situation. Med enkla medel lyckas Mats att förklara komplexa skeenden. Att använda animation och dockor som visuella redskap för berättelsen fungerar väl och det blir
enklare att ta till sig berättelsen.

Med Mats effektiva berättande och bankande hjärta förstår vi flyktingarnas situation och svåra val. I kontrollerade Bourj-el-Barajne finns ingen framtid. Och ja, det är ljusare på andra sidan kullen och ja, det är värt den riskfyllda färden över stormiga hav. Om detta må vi berätta. På pressvisningen stötter jag på en filmkonsulent som ser filmen för att överlägga om den ska användas som pedagogiskt verktyg i skolan. Jag hoppas att hon likt jag grips av personödena och att hon väljer att visa Tornet på bred front i alla Sveriges skolor. Det är den väl värd.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: The Girl in the Spider´s Web

25 oktober, 2018 by Redaktionen

The Girl in the Spider´s Web
Betyg 4
Svensk biopremiär Fredag 26 oktober 2018
Regi Fede Alvarez
Manusbearbetning Jay Basu, Fede Alvarez och Steven Knight
I övriga roller: Sverrir Gudnason, Lakeith Stanfield, Sylvia Hoeks, Stephen Merchant, Claes Bang, Christopher Convery, Synnøve Macody Lund, Vicky Krieps m fl

Lisbeth Salander, huvudkaraktären från Stieg Larssons kritikerrosade Millenniumserie, är tillbaka till vita, när David Lagercrantz uppföljare (svensk titel ”Det som inte dödar oss”) till Stier Larssons Milleniumserie nu blir film. I rollen som Lisbeth Salander ser vi Golden Globe-belönade Claire Foy. Hon slog igenom ordentligt internationellt för rollen som den brittiska drottningen Elizabeth i tv-serien ”The Crown”. Filmen är spännande film från första bild till slutscenen.

Med en lång rad duktiga skådespelare, bland annat svenska Sverrir Gudnason, är detta en riktigt lyckad film för alla som gillar Hollywoodproduktion. Det är den bästa filmen som gjorts hittills i Hollywood av Milleniumserien. För David Lagercrantz deckare i Milleniumserien är det första filmatiseringen.

Datorhackaren Lisbeth Salander och journalisten Mikael Blomqvist befinner sig i ett nät av spioner, brottslingar och en korrupt regering.

Den nya filmen lär välkomnas av alla som älskar Hollywood-action älskare. Regissören har gjort en superhjälte av Lizbeth Salander som kan göra allt. En och annan beundrare av Salander var säkert besvikna på David Finchers film som gjorde henne lite för mänsklig, lite för vanlig. Men trots att Lisbeth Salander är något av en superhjälte får vi ändå lära känna henne mer, vi får insyn i hennes bakgrund och uppväxt och hennes svagheter döljs inte. Vi får veta mer om hennes förhållande tills in pappa och sin syster Camilla. Däremot ger filmen oss en endimensionell och förenklad bild av Camilla.

Claire Foy som Lizbeth Salander är en mycket riktig ersättare för Rappace och Mara och film ger oss också otroligt vackra bilder i två timmar.

Regissören Fede Alvarez är välkänd för bland annat succéthrillern Don’t Breathe från 2016, så han var helt rätt person att ansvara för regin av denna filmatisering.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 632
  • Sida 633
  • Sida 634
  • Sida 635
  • Sida 636
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in