• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Kapernaum – en film du inte kan glömma

28 februari, 2019 by Rosemari Södergren

Kapernaum
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 mars 2019

En film som inte går att glömma, inte går att skaka av sig. Den som ser Kapernaum utan att bli berörd måste vara gjord av sten.

Filmen är ett drama men skulle kunna vara en verklig händelse. Nadine Labaki använde amatörer i de flesta rollerna och inga statister; människorna vi ser är de som råkade finnas där hon filmade, och dialogen i filmen är delvis improviserad.

Zain Al Rafeea, som är huvudkaraktären, bär sitt riktiga förnamn i filmen. Zain är syriansk flykting, medan Yordanos Shiferaw är flykting från Eritrea. Idag bor Zain med sin familj i norska Hammerfest genom UNCHRs försorg.

I filmen får vi följa tolvårige Zain (Zain Al Rafeea), som vill stämma sina föräldrar för att de satt honom till en värld som är alldeles för hård.

Zain är hemlös i Beirut efter att ha rymt från sin familj då han försökte rädda sin syster Sahar (Cedra Izam) från barnäktenskap. På gatorna träffar han flyktingen Rahil (Yordanos Shiferaw) och hennes baby Yonas (Boluwatife Treasure Bankole). Zain hjälper Rahil med Yonas när hon är på städjobb. En natt blir Rahil gripen av polis för att hon inte har rätt papper. Zain som inte har någon aning om vad som hänt tvingas nu att ta hand om den lille pojken. Frågan är om de kan klara sig på egen hand i Beiruts slumkvarter.

Vi får en ohygglig inblick i det liv så många av världens migranter och hemlösa tar sig fram. Jag blir dock väldigt kluven, vad kan jag göra för att förändra situationen?

Nadine Labakis Kapernaum nominerades till en Oscar, en Golden Globe och en BAFTA för bästa icke engelskspråkiga film, bland en lång rad nomineringar och vinster vid galor och festivaler. Filmen tog hem jurypriset i Cannes, och vann manuspriset vid Stockholms filmfestival där den också utsågs till publikens favoritfilm.

Ett pressmeddelande berättar att Labakis research bland flyktingbarn gav henne idén att låta filmens Zain stämma föräldrarna. Kanske är den delen av filmen mer symbolisk än realistisk, men känslan bakom den fanns hos många av barnen som frågade mig ’Varför är jag här? Varför gav de mig liv om de inte kan ta hand om mig’, berättar hon.

Originaltitel: Capharnaüm
Regi: Nadine Labaki
Manus: Nadine Labaki, Jihad Hojeily, Michelle Keserwany och Khaled Mouzanar
I rollerna: Zain Al Rafeea, Yordanos Shiferaw, Boluwatife Treasure Bankole, Kawthar Al Haddad, Fadi Kamel Youssef
Speltid: 2 timmar och 6 minuter
Censur: 11 år

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Barn i slummen, Barn i världen, Beirut, Beiruts slum, Filmrecension, Hemlösheten, Migrationsfrågor, Recension, Scen, Slummen

Skivrecension: Honungsvägen – äntligen kommer debutalbumet

27 februari, 2019 by Thomas Johansson


Artist: Honungsvägen
Titel: Honungsvägen
Betyg: 5

Debutalbum på Hi-hat Music
Betyg: 5
Släpps den 1 mars

ÄNTLIGEN, blir mitt spontana utrop när jag får länken till Honungsvägens nya album. Trots att det skrivits om bandet i rätt många år nu, så är det först nu som du kan få njuta av deras musik i albumformat. Fredag den 1 mars släpps Honungsvägens första skiva och det är en skiva som gör mig jublande glad. 

Det är tio underbara pärlor, som faktiskt skulle kunna bli tio hits. Så bra är skivan. Honungsvägen idag består av Christina Karlsson (Invsn), Henrik Oja (Säkert) och Daniel Berglund (Säkert, Isolation Years). Henrik Oja har skrivit musiken, och Christina Karlsson, Annika Norlin, Martin Abrahamsson och Mattias Alkberg har skrivit texterna, och vilka texter sen. Ta bort musiken så har du ofta lyrik, lyrik som vill få dig att sjunga, så det är bra att det ändå är musik till. Honungsvägen brukar kallas för en supergrupp från Umeå och ser man på erfarenheten från varje av bandets medlemmar så förstår man epitetet. 

Honungsvägen är den där sköna vårvintern som det finns så få dagar av. Jätteskönt i solen men när solen inte når dig så är det igentligen ganska ruggigt. Det är energi, gitarrer och lyrik. En helt oslagbar kombination som nockar mig. Erkänner att skivan gått på daglig rotation och den sätter sig som en kär gammal vän. En vän man gärna kommer tillbaka till. Det är så begåvat att jag blir tårögd, och det är utan tvekan en av årets bästa skivor som släpps den första mars. 

Låtlistan
Inga skor
Istid
Sakta fatta
Reservationer
Nattmusik
Kalla mig för satan
Hjärta ditt
Kom ihåg 
Nån sa nått om nått misstag
Tänk

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner, Toppnytt Taggad som: Recension, skivrecension

Vilsamt och vildsint med fenomenal trio – Svenska låtar av Willemark/ Knutsson/ Öberg

27 februari, 2019 by Mats Hallberg

Foto Aron Mattsson

Artist: Willemark/ Knutsson/ Öberg

Titel: Svenska låtar

Betyg: 5

Inspelad i Atlantisstudion Stockholm av Janne Hansson

Mixning: Petter Berndalen

Mastring: Claes Persson

Skivbolag: Playing with music (distr. Border Music AB)

67:30

Release 8/2 2019

Trions föregående skiva Alla drömmars sång (2013) skickades till mig från etiketten Country & Eastern. Live har jag hört dem ett flertal gånger var för sig, dessutom porträtterat och recenserat Jonas Knutsson. I höstas hade jag lyckligtvis förmånen att recensera deras konsert på Sthlm Jazzfestival, vilket renderade i toppbetyg. Baxnade då av deras musikaliska utstrålning. Att Willemark – som jag såg med Frifot i Mölnlycke innan Kulturhuset var byggt – ännu inte ingår i Swedish Music Hall of Fame, måste betecknas som en skandal. Mångsysslande saxmannen Jonas Knutsson behärskar det mesta varför han förärades pris nyligen. Spelmannen Mats Öberg vill jag påstå är ett geni, likt Stevie Wonder. Det norrländska kynnet förenar, även om Willemark har sina rötter i Dalarna. Sättningen hos dem är märkvärdig: saxofoner, klaviatur, fioler och munspel. Således inga kompinstrument och heller ingen pulserande bas, något som genererar ett friare, mer obundet tonspråk.

Melodierna befinner sig naturligtvis ständigt i förgrunden. Av albumets låtar, ett dussin jämnt, är de allra flesta präglade av Willemarks magnifika sångkonst. 3x Taube och 3x Cornelis är förutsägbara val. Mer oväntade covers har hämtats från Ola Magnell och inte minst Eva Dahlgren. Några gånger har ett instrument en dominerande ställning, ibland avlöser instrumenten varandra. Mycket raffinerat! De svenska visorna är skrudade i en dräkt av folkton, kompletterat med några jazziga utskott. Somliga låtar är tämligen konventionella, trogna originalen, medan andra förlänats en pråligare infattning. Merparten låtar tillåts att utvecklas, eftersom de pågår i sex-sju minuter och därmed uppmuntrar till improvisatoriska språng. Det är en bidragande orsak till att albumet blivit sådan äventyrlig fullträff. En undrar onekligen över deras synnerligen intuitiva samspel. Hur mycket är planerat i detalj och hur mycket är endast skissat vid inspelningarna?

Signifikativ inledning! Det hurtfriska i den forna landsplågan Gärdebylåten  (text Nils Ferlin) är bortrensat, istället framhävs det innerliga i den taktfasta fiollåten. Birger Sjöbergs enda ”slagdänga” görs finstämt, tämligen rakt av. Hänförande sång svävar fram. Lena Willemark textar magnifikt. I allt hon företar sig vokalt, hörs den rytmiska skärpan jämte hennes imponerande omfång. Varje stavelse ljudas med omsorg. Den kristallklara rösten sjunger älvdalsmål (översättning Gunnar Nyström) på två spår. Lena Willemark är en fullfjädrad vokalist, vars fulländning blir som mest uppenbar i exempelvis Ung och stolt med sina höjningar och charmerande, framvällande utbrott. Musiken går inte att slölyssna på, utan den tar en i besittning, på ett sätt som kan definieras som motsatsen till mello-tramset i SVT.

Alla visor är som antytts inte medhårsstrykande, istället har trion stundtals tillfört egensinniga arrangemang. De märks lite varstans, inte minst i Somliga gå i trasiga skor och i versionerna av Eva Dahlgrens mäktiga låtar. Ett annat paradexempel är Dans på Sunnanö, vars omdaning är häpnadsväckande. Aldrig har väl Taube blivit så här lekfullt, omilt behandlad. Klanger från elpiano och tenorsax umgås ledigt, flätar ihop sig i ett intrikat mönster. Så skimrande var aldrig havet  har en naken framtoning med sopransax i fokus, vilket ger den stillsamma visan ett vassare, knottrigare tilltal. Betagande och stimulerande!

De överväldigande tolkningarna, är ömsom vackra, ömsom spännande. Detta är en ofattbart samspelt trio som fullkomligt behärskar vad de gör. Dynamik, skicklighet, ömsesidiga förtroenden och upptäckarglädje är beundransvärda beståndsdelar. De verkar vara artister som alltid hittar rätt, hittar glädjen och det bestående i sitt värv. Willemark/ Knutsson/ Öberg avrundar i moll, fast lämnar ändå lyssnaren i en slags bitterljuv förtröstan. Jag tar andäktigt till mig elegiskt färgade visor av Marie Bergman och Ola Magnell. Magnells alltför sällan hörda klassiker Nu faller mörkret framkallar gåshud, en varsam och värdig final på en gränsöverskridande produktion. Ljudet är förstås förstklassigt. Skaffa albumet omgående och ta reda på var ni kan se trion musicera live.

Arkiverad under: Skivrecensioner, Toppnytt

Tankar om Yann Tiersen på Göta Lejon

26 februari, 2019 by Redaktionen

Yann Tiersen
Göta Lejon, Stockholm
24 februari 2019
Betyg 4

Vad sägs som att varma upp inför söndagens Oscarsgala med lite filmisk musik?
Det var precis vad jag gjorde! I går söndag den 24 februari spelade den franska kompositören Yann Tiersen på anrika Göta Lejon på Södermalm i Stockholm. Yann som började sin karriär på 90-talet slog igenom stort när hans musik och kompositioner användes i den franska Oscarsnominerade succé filmen ”Amélie från Montmartre” med Audrey Tautou i den ledande huvudrollen. Filmen gav honom och hans verk berömmelse och kännedom över hela världen.

I år släppte Yann sitt 10e album vid namn ”All”. Det är med detta i bagaget som han nu turnerar med tre konserter i Sverige. Hans drömska magiskt vackra musik sålde ut konserten på Göta Lejon. De 1120 platserna var upptagna med besökare som färdats dit för att drömma sig bort i tonerna och de visuellt vackra filmerna som visades under framträdandet. I publeken fann jag flera personer som hade slutit ögon och bara verkligen njöt. Det lät bedårande vackert och musiken höll klass. Men ack, lite väl platt från Yann själv. Han kändes som på upprevelse genomförde konserten, var frånvarande i närvaro och hade knappt någon kontakt med publiken. Med sig på scenen hade han med sig ett mindre band på 3 personer som fyllde ut de långdragna tonerna och lätena.

Yann Tiersen har även skrivit filmmusiken för den hyllade ”Good Bye Lenin!” och dokumentärfilmen ”Tabarly”.

Gränsen mellan det klassisk och den alternativa konstmusiken är fin. Han blandar dragspel och fransk folkmusik med klassiska drag och storstilade produktioner. Oemotståndligt storslagna i mindre tätare tilldragen storlek.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmmusikrecension, Konserter

Don Quijote på arabiska – integration på teaterscen

25 februari, 2019 by Martin Moberg

(Don Quijote på Ronneby folkteater – Riksteatern i samarbete med Arabiska Teatern)

Under gårdagskvällen begav jag mig till Ronneby folkteater, för att se Arabiska teaterns turnerande föreställning ”Don Quijote”. Baserat på Miquel de Cervantes välkända bok från tidigt 1600-tal om en fattig spansk adelsman som förläser sig på ärofyllda riddarromaner och därför drar ut i världen för att upprätthålla romanernas ideal av vad en riddare är. Med på den minst sagt äventyrliga färden är Don Quijotes väpnare, bonden Sancho Panza och tjänarinnan Cecilia – de två sistnämnda gör flera tappra men resultatlösa försök att få Don Quijote att inse att någon riddare är han inte.

(Skådespelarna Helen Al-Janabi som Cecilia, Ibraheem Manaem som Don Quijote och Yazan Alqaq som Sancho Panza)

Den sista planen var emellertid snillrik och rolig, en duell med Vita månens riddare om Dulcineas gunst nog torde väl göra susen. Det är till största delen mest barn i publiken, som har sina rötter i bl a Syrien och dialogen på scen är på arabiska. Men för de av oss som inte förstår arabiska, fanns en textremsa uppe vid scenen på svenska så man hängde enkelt med i det som sades.

Och skrattsalvorna de blev många, när vi fick följa med på Don Quijotes irrfärder genom det spanska landskapet. Där bl a drygt 30-talet enorma jättar får sig en rejäl omgång, att de sedan egentligen är helt vanliga väderkvarnar ja det verkar inte sjunka in hos Don Quijote.

Men roligt och dråpligt blir det. Och skådespelarna vandrade ut ibland publiken så där befann man sig med ens mitt i föreställningen som varade drygt en timme och där och då fick man uppleva vad integration innebär rent konkret.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: arabiska, Barnkultur, Don Quijote, Kultur, Riksteatern, Ronneby, Ronneby folkteater, Scen, Teaterrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 604
  • Sida 605
  • Sida 606
  • Sida 607
  • Sida 608
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in