• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: UFO Sweden – en bra svensk sci-fi äventyrsfilm för vuxna

28 december, 2022 by Martin Moberg

UFO Sweden

Betyg: 4

Premiär på bio, juldagen 25 december 2022

Längd: 1h 56 min

Regi: Filmkollektivet Crazy Pictures

Distributör: SF Studios

Medverkande: Inez Dahl Torhaug, Oscar Töringe, Jesper Barkselius, Eva Melander, Sara Shirpey, Håkan Ehn, Isabelle Kyed, Mathias Lithner, Niklas Kvarnbo Jönsson, Joakim Sällquist m fl

På juldagen i år hade den svenska sci-fi och äventyrsfilmen UFO Sweden premiär på biografer runt om i landet. Produktionsbolaget bakom denna film Crazy Pictures, som 2018 gjorde filmen Den blomstertid nu kommer, hade hört talas om och träffade sedermera föreningen UFO-Sverige och då föddes idén att göra en svensk science fiction-film med det okända som tema. Enligt filmskaparna själva är filmen som vi fick se ”en äventyrsfilm för vuxna” och den är inspirerad av filmer och TV-serier som Stranger Things, True Detective, Arkiv X och Interstellar.

Jag kan definitivt hålla med om att UFO Sweden har inspirerats av bl a Interstellar och Arkiv X, och handlingen kretsar kring den fosterhemsplacerade tonårsrebellen Denise, som börjar tro att hennes pappa, som försvann åtta år tidigare 1988, inte är död, utan han har blivit kidnappad av UFO:n. När ingen annan tror på henne, tar hon hjälp av en lokal UFO-förening i Norrköping, staden och platsen där huvuddelen av handlingen utspelar sig. Det för att försöka ta reda på sanningen. Ännu en Norrköpingskoppling i filmen är Statens Hydrologiska och Meteorologiska Institut (SMHI), som har en intressant roll och funktion i filmen, som man nog inte tänker sig den.

Att vi dessutom får en lagom dos av 80-tals nostalgi musikledes genom en av Alphaville största hits och det med en kassettbandspelare i Denise pappas bil en röd SAAB 90 gör inte saken sämre och till det att handlingen äger rum 1996 med bl a modemuppkopplade datorer, dataskärmar likt de numera kasserade tjock-TV appaterna och Windows 95 som nyaste operativsystemet gör inramningen bra och skådespelarnas insatser är bra. Bäst betyg får, kanske inte så ofta nämnt, ljudet och har bion Dolby ATMOS ljudsystem då lyfts upplevelsen än mer. Total betyget landar på en solid 4:a och jag rekommenderar att du går och ser filmen, på biografen för bäst upplevelse.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: bio, Centrumbiografen Ronneby, Crazy Pictures, Filmrecension, Jul 2022, Kulturbloggen, Science fiction, Svensk film, UFO Sweden

Bokrecension: Mr Ett av Jens Lapidus

27 december, 2022 by Rosemari Södergren

Mr Ett
Författare Jens Lapidus
Serie Top dog (del 4)
Utgivningsdatum 2022-10-27
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100173203

En underhållande och spännande del fyra i serien Top Dog. Mr Ett, är en fristående fortsättning på Top Dog, som består av böckerna VIP-rummet, STHLM Delete, och Top Dogg. Advokaten Emelie och den före detta kriminelle Teddy dyker upp igen tillsammans med några andra huvudkaraktärer, som en gangsterboss som vill hoppa av och leva lagligt, en polisman som samarbetar med en kommande gangsterkung för att han inbillar sig att det är ett sätt att få slut på de kriminella gängen och en jurist som gillar mycket pengar.

Som i de flesta av Jens Lapidus deckare ser vi att det inte är så stor skillnad på de som har höga inkomster på så kallad laglig väg som de kriminella. Alla som lyckas roffa åt sig stora högar av pengar gör det på bekostnad av moral och andras arbeten på olika sätt.

En av karaktärerna är gangsterbossen Isak som är trött på att vara den ledande gangsterkungen i Stockholm. Han har varit mycket smart och sett till att inte kunna åka fast. Nu ska han sälja sina tillgångar och bli vit, bli en laglig svensk. I kulisserna väntar en ny kung – Kerim – på att ta över, men inte bara han. En maktkamp kan bryta ut. Men då Isak är på väg att förverkliga sin plan att bli en laglydig medborgare blir hans tonårsson Max skjuten och försvinner. Isak måste ta itu med vad som hänt och rädda sin son. Sonen går före allt.

Att barnen är det viktigaste vi har är en röd tråd genom alla karaktärers liv och vad som styr deras ageranden. Teddy från de tidigare tre böckerna har separerat från Emelie. De har en liten son på tre år. Teddy klarar inte av att bli en vanlig laglydig svenne, han vet inte hur han ska agera för att vara en sådan. Han tycker att hela hans inre gör motstånd till det, det känns helt onaturligt för honom. Emelie vill inte att hennes son ska växa upp med en kriminell pappa. Teddy får då en chans att göra något som är farligt men som både kan ge trygg ekonomi och kan göra att Emelie och hans son ska bli stolta över honom.

Polismannen Gabriel arbetar i en specialgrupp som specialiserat sig på att bryta upp de kriminella nätverken. Sedan hans fru dog är han ensam med deras tonårsdotter. Nu är det något som inte stämmer med henne, hon verkar vara tillsammans med någon kriminell, misstänker Gabriel. Också han styrs av sin kärlek till sitt barn.

Jens Lapidus är duktig på att skriva deckare och det märks att han känner till miljöerna. Mr Ett är både mörk och skrämmande men också mycket bra skriven där vi olika kapitel får följa de olika personerna och leva oss in i deras liv. Han har ett otroligt driv i sitt skrivande och när jag börjat läsa kan jag inte slita mig från boken.

Det som dock förvånar mig är att ändå bara lite närmar sig de skjutningar som har eskalerat med kriminella gäng med ungdomar. Det finns med något men är inte alls skildrat på den nivån som det förekommer idag.

Jag har läst många som berömt denna deckare, bland annat Lotta Olsson i Dagens Nyheter
Det bästa jag har läst av Jens Lapidus […] Berättelsen är mer Gudfadern än Tarantino […]. Det är inte bara snygg action, utan en gigantisk sorg över såväl individernas öden som en värld som till synes obönhörligt går mot undergång.

Om det är det bästa han skrivit kan jag inte säga. Jag har läst det mesta och tycker flera andra deckare av honom varit starka också. Men Mr Ett är absolut värd att sätta sig ned med och läsa.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Pissa i motvind

26 december, 2022 by Rosemari Södergren

Pissa i motvind
Betyg 3
Svensk biopremiär 25 december 2022
Regi Lise Akoka, Romane Gueret

En film om en filminspelning i en förort, i ett miljonprogramsområde i norra Frankrike. Det är ett drama men som tittare får jag stundtals känslan av att det är en dokumentär, men det är det inte så det blir metafilm som absolut är sevärd men ändå som spretar för mycket, flera öden poppar upp och intressanta karaktärer lyfts fram men inget följs upp på djupet.

Det börjar med att vi får se hur kön till provfilmningen ringlar lång. Filmskaparna väljer ut några barn och ungdomar till rollerna och det visar sig vara områdets riktiga ”värstingar”. Socialarbetare, lokalpolitiker och andra vuxna som arbetar för att höja statusen på området blir besvikna när filmen sätter fokus på områdets rötägg och visar det nedslitna och områdets bekymmer och svårigheter istället för att något av de som är positivt får komma fram.

Konflikten de som vill förändra förorten och filminspelningens team som istället lyfter framproblemen och det negativa är ett av flera teman i filmen men som bara bubblar lite grann. Ett annat tema är vilka orimliga prövningar som regissören utsätter de unga skådespelarna för. Scenen där tioåringen Ryan blir nedslagen och brutalt slagen av ett stort gäng är skrämmande. Men inte heller det tema får ta något utrymme. De barn och ungdomar som får vara med filmen har alla sin bakgrund och sin problematik, en del är övergivna av föräldrar, någon har förlorat ett syskon och en har precis kommit ut från ungdomsfängelser – det är öden som vi inte heller får komma närmare utan som också bubblar på ytan.

Det filmteam som filmen handlar om kommer så tydligt från helt andra förhållanden, från en kreativ medelklass eller akademiker. Det känns som att de tror sig vara goda människor för att de sätter fokus på några problembarn från ett nedkört område. Men samtidigt verkar inte filmskaparna vara medvetna om att den känslan sprids via filmen. Att övre medelklassen kan stärka sina genom med att vara goda änglar som möter människor i utanförskap är ett tema som filmen har men som den inte heller tar tag i.

Kameran fastnar ofta länge med närbilder på de unga skådespelarna och alldeles speciellt på Ryan (som spelas av en fantastisk barnskådespelare, Timéo Mahaut) och Lily (spelas av duktiga Mallory Wanecque). Om filmindustrin tar hand om dem på bra sätt lär vi få se dem i flera filmer och tv-serier framöver. De kan verkligen agerar och har stor bredd i sitt kroppsspråk och sina ansiktsuttryck. Det är deras rollprestationer som gör att filmen av mig ändå får betyg 3. För övrigt skulle den fått ett steg lägre då den spretar åt alldeles för många håll och mest ger en tomhet efteråt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: The Witcher: Blood Origin – som en ballad och en hyllning till kulturens kraft

26 december, 2022 by Rosemari Södergren

The Witcher: Blood Origin
Betyg 3
Premiär på Netflix 25 december 2022
Regi Declan de Barra
Medverkande Sophia Brown, Laurence O’Fuarain, Michelle Yeoh, Mirren Mack, Lenny Henry, Jacob Collins Levy

En spännande fantasy om sex alver och en dvärg som gick samman för att besegra ett mäktigt rike, en diktatur som förtrycker alla folk och har ambitionen att erövra alla världar. Det är en berättelse som utspelar mer än tusen år före The Witcher och som förklarar bakgrunden till vem Geralt är. Men man behöver inte ha sett ett enda avsnitt av The Witcher eller läst böckerna för att hänga med i denna berättelse som utspelas i fyra avsnitt.

Det är en spännande berättelse om kulturens makt, om hur berättelser, ballader och musik kan förena ett folk och få dem att våga stå upp för sin frihet, för att våga utmana de mäktiga förtryckarna.

Det också en skildring av hur de som griper makten alltid drivs av egennytta och deras styre blir för aldrig med dig något positivt för de maktlösa och nedtryckta. Hur fina ord den som griper makten än må använda för att beskriva sitt syfte är en diktatur ändå alltid en diktatur som bara gynnar de mäktigaste. Det har vi sett i människans historia, oavsett om det är en diktatur som kallar sig vänster eller höger så är resultatet alltid det samma när folket stängt ute från möjlighet att påverka makten. Det är likadant i alvernas rike.

Det är mycket alver på flera håll nu, i flera serier. Men till skillnad från Sagan om riken-berättelserna är alver inte denna tv-serie inte bara goda och spröda varelser utan kan vara lika egennyttiga och giriga och obevekliga som människor i vår verkliga historia. Liksom människor kan skapa nazism och andra förtryckande system som i Iran kan alver skapa lika stor terror och ofrihet.

Serien är en miniserie medfyra avsnitt vilket är positivt. Det är alldeles för många serier som drar ut på handlingen mer än vad som är kvalitetsmässigt. Det märks hur många serieskapare vill mjölka ut så mycket som möjligt genom att göra många avsitt. Fyra avsnitt är ett bra format för denna berättelse som blir som en ballad. Serien hade nog fått ännu högre betyg om inte varit något för många blodiga scener. Det är en vacker, spännande, äventyrsberättelse som utspelas i alvernas värld, en berättelse som blir som en ballad.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: fantasy, Fantasy-serie, Netflix, The Witcher, TV-serie

Filmrecension: Beck – Dödsfällan – en perfekt deckare att starta en långhelg med tv-serier

25 december, 2022 by Rosemari Södergren

Beck – Dödsfällan
Betyg 4
Premiär på C More 25 december 2022
Regi Niklas Ohlson
Medverkande Peter Haber, Jennie Silfverhjelm, Valter Skarsgård, Anna Asp, Måns Nathanaelson, Elmira Arikan, Jonas Karlsson, Martin Wallström, Rebecka Hemse, Ingvar Hirdwall

Om man, som jag, gillar Beckfilmerna och deras speciella atmosfär är denna film nummer 47 i serien efterlängtad. Jag hade planerat sedan länge att se den direkt då den släpptes på C More på juldagens morgon och jag blev inte besviken. Det är en riktigt bra film i den delen av serien där Beck spelas av Peter Haber. Den yngre Beck, det vill säga Vilhelm Beck (dotterson till Martin Beck) spelas av Valter Skarsgård, som är perfekt i den rollen.

Filmen kretsar kring Vilhelm som nu blivit polisaspirant och på sitt första uppdrag tillsammans med sin handledare hittar han en 17-årig pojke då de kallas ut för att kolla upp ett inbrott.

Denna film, nummer 47 i Beckserien, är typisk Beck-film som skildrar människor som är utsatta i samhället och vi kommer nära poliserna i Becks team plus Valter och hans handledare, som är patrullerande poliser. Vi förstår deras känslor och vi känner med dem och hur maktlösa de kan känna sig.

Valter Skarsgård är en så duktig skådespelare, jag förmodar att han kommer att ta ännu mer plats i kommande Beckfilmer. Det är nog svårt att avsluta serien nu när den är inne i ett vinnande flöde.

En viktig del i filmen är de olika karaktärerna i Becks team och deras personliga utveckling, deras liv och motgångar och medgångar i livet, både inom jobbet och privatlivet.

Som alltid finns det en udd av samhällskritik från vänsterhåll i filmen. Vi får se hur de svagaste i samhället blir utnyttjade av de mäktigaste och det är tydligt hur eliten håller varandra bakom ryggen. Däremot finns det inget av ett av dagens stora problem i samhället: de unga människor i konkurrerande gäng i förorten som skjuter ihjäl varandra. Där finns inget om de krafter som ligger när lastbilar med stora stenar körs ut i förväg före upploppen då ungdomar och andra i en del förorter attackerar polis och ambulanser. Jag funderar lite på varför filmskaparna undviker detta problem. Det kan vara för att de som ligger bakom att elda på stenkastningen inte är den traditionella svenska eliten. Jag vet inte, förstås. Fast det kanske finns andra filmskapare som kommer att skildra detta samhällsproblem.

Beck – Dödsfällan är en bra film i serien och Peter Haber och Valter Skarsgård bär sina roller så bra liksom hela gänget kring Martin Beck. Martin Wallström har vuxit in i rollen som den tuffe polisen som fått ersätta Mikael Persbrandts Gunvald-karaktär. Jennie Silfverhjelm är bättre då det inte är fokus på hennes karaktärs kärleksproblem och Måns Nathanaelsons roll som Oskar Bergman går inte att låta bli att älska. Beck – Dödsfällan är en perfekt början på en tv-serie-helg.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Beck, Beck - Dödsfällan, C More, Filmrecension, Peter Haber, Valter Skarsgård

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 338
  • Sida 339
  • Sida 340
  • Sida 341
  • Sida 342
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in