• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Close – omöjligt att inte bli berörd av detta mästerverk

14 mars, 2023 by Linou Gertz

Close
Betyg 5
Svensk biopremiär 17 mars 2023
Regi Lukas Dhont

Under barndomsåren är sommaren bästa tiden på året. Inte bara för det varma vädret och långa ljusa dagar – och kvällar – utan för de, vad det kändes som, oändliga loven där tid och möjligheter låg som långa strängar av ax på ett sädesfält. Och det är i en av de strängarna Close, den andra filmen från den belgiska regissören och manusförfattaren Lukas Dhont, tar sin början. Två vänner, Remi och Leo, har i fantastiskt samförstånd och fantasi i perfekt samklang lyckats fly en belägring och undvikit att blivit infångade. De flyr genom blomfältet och vidare till Remi där barndomen och vänskapen aldrig behöver ta slut. I alla fall känns det säkert så för dem båda just där och då.

Men som med allt fint här i världen tar det slut. Både lovet och den enkla villkorslösa vänskapen. Tillbaka i skolan i högre klass börjar det kommenteras om att deras vänskap är lite väl närgången, både lite retsamt av flickorna och något elakare av pojkarna, och även om det inte riktigt funnits något uttalat förhållande – mest för att de är väldigt unga och oskyldiga än – så är det ändå någonting som antyds i de bilder Lukas så vackert målar upp. Och ofta gör han mästerligt så, låter kommunikationen ske genom bilderna och inte nödvändigtvis genom orden som yttras.

För att distansera sig från kanske inte anklagelserna men kommentarerna letar sig Leo in i nya vänskapskretsar och håller Remi på behörigt avstånd. Han är fortfarande snäll mot honom, och avslutar inte deras vänskap, men i sitt försök att balansera nyvunnen populäritet och undvika vidare elaka kommentarer blir han ändå distanserad. Kyligare. Vilket är en hård påminnelse om hur ont det kan göra att växa upp, försöka passa in, utvecklas åt olika håll, och känna vänskapsrelationer falla samman. Jag har absolut känt det, och tror de flesta också har gjort det i någon mån. Och visst svider det. Speciellt som ung och när hormoner rusar samtidigt som en utvecklar ett förstånd att hantera allting med. Tyvärr slutar det inte alltid lyckligt. Som här.

Vemod blir till tragedi och de flesta steg av sorgprocessen. Eller kanske mest förnekelse och ilska, men även förvirrat försök till accepterande också. Både för Leo och Remis mamma Sophie, spelad av den belgiska skådespelerskan Émelie Dequenne – kanske mest känd från Dardenne-brödernas Rosetta (1999) – som försöker balansera sin egna sorg med vänskapsrelationen till Leo som fortsätter besöka dem. Allra mest hjärtskärande blir det när de båda går in i Remis rum för att leka detektiver och försöka ta reda på inte vad utan varför det har hänt. Återigen är det mycket starkt skildrat genom handlingar snarare än att det säger sådant till varandra. Liksom en middagsscen när Leos storebror pratar om sin framtid och Remis pappa brister ut i gråt – underförstått för att han aldrig kommer kunna unna sin egna son allt det. Men de diskuterar det aldrig utan låter bilderna brinna klart som ett starkt ljus. Självklart kräver detta också oerhörda skådespelarinsatser – vilket också samtliga levererar, men kanske då just Leo – spelad av Eden Dambrine, som träffade regissören Lukas under en tågresa där han blev tillfrågad om han ville medverka i en film och genast tackade ja på plats – som lyser allra klarast i hela ensemblen.

Allt som allt är det en mästerlig film som inte riktigt klassar sig som en HBTQ-skildring, eller coming-of-age drama, men som ändå lyckas sända ut så mycket ljus att det belyser så mycket av livet och dess samtidiga smärta och skönhet att det är omöjligt att inte bli berörd och känna med dess karaktärer. Och när filmen är slut känns det som att kliva ur en emotionell berg&dalbana.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension

Bokrecension: De förlorade ordens bok av Pip Williams – en tankeväckande historisk roman

11 mars, 2023 by Anastasia Bark

De förlorade ordens bok
Författare Pip Williams
Utgivningsdatum 2022-09-19
Förlag Historiska media
Översättare Annika Sundberg
Originaltitel The Dictionary of Lost Words
ISBN 9789180500265

Kanske kan man inte direkt bli kär i någon från första ögonkastet, men man kan i alla fall bli tillräckligt intresserad för att försöka ta reda på mer om personen. Likaså kan det vara med böcker – ett fint bokomslag, en spännande sammanfattning, eller möjligtvis en tilltalande framsida. Visst sägs det att man inte ska döma böcker efter omslaget, men ibland blir det svårt att låta bli. De förlorade ordens bok är definitivt en titel med ett intresseväckande klang. Hur kan ord egentligen gå förlorade? Hur tappas de bort? 

När vinnare skriver historia, och när dessa vinnare är män ur de högre skikten av samhället kan ord lätt gå förlorade. Har orden inte skrivits ner någonstans är det inte heller självklart att de kommer med i en ordbok. Det är inte vilket ord som helst som får komma med i en ordbok. Anses ordet vara fult eller vulgärt kan processen bli ännu mer komplicerad (Om man inte är Francis Grose). Den moderlösa huvudkaraktären Esme ur De förlorade ordens bok växer upp i skriptoriet där hennes far och andra lexikografer samlar ord till Oxfords alldeles första ordbok; men vilka ord är det som får komma med, och vilka ord kommer att kastas bort? Esme blir intrigerad av dessa frågor, och antar sig an uppgiften att skriva ner ord som har en liten chans att komma med i boken – fula ord, vulgära ord, ord som skulle vara omöjliga att hitta i en tidningsartikel, kvinnors ord. Detta blir hennes livs uppgift. 

Läsaren får följa med Esme på hennes resa genom början av 1900-talet, definierat i fula kvinnors ord. Esme börjar sedan en ung ålder samla på ord som inte självklart kommer att hamna i ordboken – ord som inte kan hittas i några tidningsartiklar eller vetenskapliga texter. Esmes samling av fula och vulgära kvinnors ord är kanske inte alltid korrekta, men de används i alla fall, så olikt många ord som står i ordboken – ord som gäller kvinnor men inte används av kvinnor. De ord Esme samlar på är levande, särskilt levande bland kvinnorna i saluhallen dit Esme går med sina små lappar för att samla ord. Esme går hand i hand med orden genom en föränderlig värld– genom graviditet, kvinnlig rösträtt, sjukdomar och krig. Kanske är orden det enda som är konstant, kanske är de hennes skatt, en skatt som inte bör gå förlorad. 

De förlorade ordens bok är en tankeväckande roman. Det är kanske inte en karaktärsdriven bok, men Esmes timida personlighet öppnar upp läsarens ögon för en hel del idéer och viktiga frågor som vi bör ställa oss själva. Vår samtid, våra känslor och tankar, hela vår existens, vilka lappar skulle den definieras med? Vilka lappar skulle jag definieras med? 

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: De förlorade ordens bok, historia, Historisk roman, kvinnlig rösträtt, Pip Williams

Teater kritik: Vulgäris – Sanslös show om hängpattar och mensverk

10 mars, 2023 by Petter Stjernstedt

Vulgäris  (Eller problemet med kvinnor)
Medverkande: Amy Alsegård, Cecilia Säverman och Hanna Bylund
Idé, manus och koreografi: Amy Alsegård, Cecilia Säverman och Hanna Bylund
Idé, manus, koreografi och mask: Yenny Marklund
Scenografi och kostym: Marie Hedén
Musik: Jakob Lindhagen
Livemusik och text: Cecilia Säverman
Foto: Sophia Hogman Myrbacka
Regi: Marina Nyström
Produktionsassistent: Edwin Safari
Premiär den 9 mars 2023 på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm

Korsetter, dildos, hängpattar och fontänorgasm. Vulgäris provocerar med sitt köttsliga innehåll. Lika frigörande som deprimerande är gycklargänget Hyckels syrliga samtidssatir. Förbered dig på en helkväll av galna upptåg och smärtsamma sanningar.

Vad är en kvinna? Med frågan som utgångspunkt laborerar gycklarsällskapet Hyckel med tunga ämnen kring ojämlikhet, aborter och snippa-domen som fick svenska feministcommunityt att resa ragg. De är tre mustachprydda kvinnor med egensydda hängpattar och svart-vit klänning som står i centrum. Trion Amy Alsegård, Cecilia Säverman och Hanna Bylund är frågvisa varelser. De söker svar i den tjocka boken “ Män förklarar Kvinnor” om vad kvinnlighet innebär. Här berättar storartade män som Napoleon och Tomas Aquinas om hur kvinnor bör underordna sig mannen, om kvinnan vars rättmätiga plats är i hemmet och den medfödda känslan för omvårdnad som är hennes främsta och enda egenskap.

Unka ideal och förmodar riktat mot kvinnan projiceras på scen. De ska vara undersköna, tillgängliga, lukta gott, vara emotionella, känslosamma, och spröda. Men de kan också vara hysteriska. I en komisk scen förklarar trion om livmodern som gått vilse och sökt sig upp till armhålan. Därför är kvinnan hysterisk. För att hitta tillbaks till sitt sköte måste mannen olja in vaginan i sin sädesvätska.

Med träffsäkerhet redovisar Hyckel hur okunskap har fått leda väg i synen på kvinnan. Lika roligt som allvarsamt blir det när de kastar sig med utnötta fördomar och ställer “relevanta” frågor om hur många Wallstreet-bonusar det krävs för att rädda kvinnor som dör i förtid av osäkra aborter? Skrattet sätter sig i halsen när den födande kastas ut från BB och lämnas med orden ”Det är fullt. Du får söka dig till närmsta förlossningsklinik. Den är två mil bort. För du har väl gått den obligatoriska kursen i taxi-födande?”

Kvinnorna lär ut om sex och passar på att kasta en välriktad känga mot gubbigheten inom svenskt rättsväsende. Vi får en redogörelse för fittans inre och yttre delar. Med volanger och rosa tyger gestaltas klitoris. Ett intensivt kittlande gör att fittan öppnar upp sig och vi kan entra. Under loppets gång klargörs var exakt vi befinner oss. Vi är antingen utanpå eller inuti fittan. Det är ett raffinerat, samtidigt subtilt sätt att kommentera den märkliga snippa-domen från en vecka tillbaka där en man friades på grund av oklarheter kring definitionen “snippa”.

Det bjuds på sång, akrobatik och våghalisga stunt där varje dansnummer liknar den mest avancerade yogaövning. Finurliga är de textrader som basuneras ut om kvinnligt sammanbrott och fantastiska pattar vars användningsområden äro oändliga.

Mot slutet accelererar vulgäriteterna med orgasmer och vibrerande stavar. Det går hett till när kvinnorna berättar om männen som tar ansvar, som städar, diskar, byter ut barnets urvuxna kläder och köper presenter till partner som hon faktiskt önskar sig. För var ord som yppas blir stönen allt högre, rörelserna allt kraftfullare. Efter andra stönet reser sig en man och går. Vulgäris provocerar, samtidigt som den entusiasmerar. Det är både girl Power och tung föreläsning om misogynitet.

Den spetar åt alla håll och showen tar oväntade banor. Det är också poängen. Styrkan hos gycklarna ligger i kreativiteten. Ideerna bara sprutar fram och nåt som till en början kan kännas som en improvisationsakt är noga planerad ner i minsta detalj. Så vad är Kvinnan? En mångfacetterad, felande, fördomsfull, utåt-/inåtriktad, mystisk varelse. Eller? Nja, frågar man Hyckel är det inte så enkelt. Kvinnor har och kommer alltid att vägra att bli förklarade i enkla modeller och banala prototyper. Så låt oss slopa alla sunkiga fördomar, öppna sinnena på vid gavel och låt Hyckels hysteri överskölja dig. Inte ett klädesplagg kommer att vara torrt.

Vulgäris visas på Stadsteatern på scenen Kilen, lördag och söndag eftermiddag.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Filmrecension: MH370: Flygplanet som försvann – spännande och djupt berörande

9 mars, 2023 by Rosemari Södergren

MH370: Flygplanet som försvann
Betyg 4
Premiär på Netflix 8 mars 2023
Regi Louise Malkinson

Den 8 mars 2014 försvann Malaysia Airlines Flight 370 spårlöst med 239 människor ombord. Hur är det möjligt? Denna fängslande och engagerande miniserie i tre avsnitt tar skickligt upp de olika teorier som finns kring försvinnandet.

Den 8 mars 2014 försvinner Malaysia Airlines Flight 370 och samtliga 239 passagerarna ombord plötsligt och utan ett spår. Nio år efter händelsen söker fortfarande efterlevande familjemedlemmar, forskare, utredare och journalister efter förklaringar till försvinnandet. Det är fortfarande ett stort mysterium.

Flygplanet lyfte från Kuala Lumpur den 8 mars 2014 på väg till Peking. Det fanns 239 personer ombord: 227 personer från 15 olika länder och 12 besättningsmän. 38 minuter efter avgången skickas det sista meddelandet till flygledningen i Kuala Lumpur. Några minuter senare försvinner planet från flygledningens radar. Ett sista meddelande från piloten ”Goodnight”, sedan är det plötsligt försvunnet från SR.

De olika teorierna utvecklas och vi får höra både de som är för och de som är emot de olika teorierna. På ett skickligt sätt navigerar regissören kring de olika teorierna. Är det USA som ligger bakom? Kina? Ryssland? Flygkaptenen Zaharie Ahmad Shah kan medvetet ha störtat planet MH370 som försvann under mystiska omständigheter över Indiska oceanen i mars 2014.

En kvinna som är duktig på att noga granska foton anser sig ha hittat bild på flygplans-vraket på djuphavsfoton men de stora myndigheterna i Malaysia eller samverkande länder väljer istället att söka på andra platser. Det är en gåta, förstås. Vraket har inte hittats men en person anser sig ha hittar delar från planet. Men det är en hel del frågetecken kring dessa fynd.

SVT berättar:
I juli förra året kunde Frankrike bekräfta att en vingdel som hittats utanför ön Réunion i Indiska oceanen kom från MH370. Den del som nu hittats låg på en sandbank i Mocambiquekanalen, alltså i samma del av Indiska oceanen som den tidigare bekräftade vrakdelen.
Tidigare i år, i mitten av januari, hittade man även delar i Thailand som kopplades till MH370. Dessa visade sig senare inte tillhöra det försvunna planet.

Amerikanen som tog till sin livsuppgift att hitta vrakdelar och som anser sig ha lyckats hitta flera delar är både hyllad och hatad. En del menar att det är alldeles för skumt att han kunde räkna ut var det fanns vrakdelar och ta med sig anhöriga till personen på det försvunna planer och tillsammans leta och hitta flera. Han har till och med blivit mordhotad av de som anser att hans letande är bluff.

Det är en spännande inblick i alla stora teorier men djupt berörande. Att förlora anhöriga är alltid svårt och när de är försvunna blir det ännu tyngre.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Flygplan, MH370, Mysterium, Netflix, Recension av tv-serie, TV-serie

Filmrecension: Världens bästa chef – en mästerlig satir över dagens kapitalism

9 mars, 2023 by Rosemari Södergren

Filmrecension: Världens bästa chef
Betyg 5
Regi Fernando León de Aronoa

En komisk och absurd skildring av överklassens briljanta förmåga att navigera sig fram till succé under alla förhållanden, om konsten att dra på sig en förklädnad av feminism eller mångkulturell approach – allt i syfte att gagna sin egen framgång. Och med en Javier Bardem i sitt esse. Han står för en enastående imponerande briljant insats i rollen som Blanco, chefen som så gärna vill vinna utmärkelsen Världens bästa chef i världens bästa företag. En internationell kritiker på Deadline skrev om Javier Bardems prestation: em>Bardem är fantastisk, omöjlig att ta blicken ifrån.

Blanco styr ett framgångsrikt företag som producerar vågar till industrin. Han har ärvt företag av sin far och har lyckats fortsätta driva det framgångsrikt. Nu har företaget blivit nominerat till pris som Världens bästa företag. Företaget är ett av tre som är kvar i en slutgiltig final-gallring. Blanco styr sitt företag med en paroll att han är som en far åt alla anställda. Han betonar ofta att han och hans fru inte behöver några egna barn eftersom de set på alla anställda som sina barn. Ett jovialisk yttre som han skickligt upprätthåller.

Under den finputsade ytan döljer sig förstås en smart karaktär som vet hur han ska utnyttja situationer och människor för sitt eget bästa. Han lurar de flesta i omgivningen men också sig själv. Han tror säkert att han är den stora pappan till alla. Men han är en skicklig maktspelare och vet hur han ska utnyttja folk, vet vem han ska behålla genom att befordra dem eller genom att hjälpa dem med privata bekymmer.

Denna film är en mästerlig satir över de mäktiga och inflytelserika och med flera nivåer i hur den kan tolkas. Det är en film som jag kommer att se fler gånger och helt klart kommer att hitta massor skickliga detaljer i berättandet. Någonstans läste jag att det är en komedi där kapitalismen står med byxorna nere. Det är exakt rätt ord. Det mäktiga kan behålla sin makt och sitt inflytande för att det är sådana skickliga kameleonter och de som kan ta sig fram och upp är precis de som har dessa egenskaper. Elegant berättat men en lång rad enastående skådespelare med Javier Bardem i täten som en totalt skrupelfri chef.

Denna spanska film var shortlisted Oscar 2022 för bästa internationella film och vann sex priser i 36:e GOYA AWARDS 2022 (Spanska Oscars), i kategorierna: Bästa Film, Bästa Regi, Bästa Manus, Bästa Klipp, Bästa Musik och Bästa Manliga Skådespelare i en huvudroll. Filmen var nominerad i 20 kategorier, ett rekord i Goya Awards historia. Helt enkelt en mästerlig satir över nutidens kapitalism.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Javier Bardem, Kapitalismen, Överklassen, Spåansk film

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 316
  • Sida 317
  • Sida 318
  • Sida 319
  • Sida 320
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in