• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivnytt med Ben Folds och Nick Hornby, Carl-Johan Vallgren och Stalingrad cowgirls

2 oktober, 2010 by Redaktionen

Två författare är aktuella med skivor i veckan. Den brittiske författaren Nick Hornby har skrivit texter till musik av singer/songwritern Ben Bolds. Albumet ”Lonley Avenue” släpptes 29 september och första singel från albumet heter ”From Above”.

Texterna är skrivna av Nick Hornby och Ben Folds sjunger. Musiken är mjuk med sköna stråkarrangemang, av en av vår tids mest influensrika pop-stråk arrangörer, Paul Buckmaster (David Bowie, Elton John, Leonard Cohen).

Albumet är främst till för att avnjutas på vinyl enligt Folds själv, en alldeles speciell vinyl utgåva kommer att släppas. Den är inspelad på en två kanals kassett spelare, tillverkad i Abbey Road Studios och pressad i Diepholz i Tyskland. Lonley Avenue kommer även att släppas på cd, digitalt och som en special version som innehåller fyra noveller som skrivits av Hornby.

Idén till samarbete föddes under en middag två vänner emellan, Hornby började att maila korta texter till Folds som han musiksatte. Detta resulterade i tolv korta musikalberättelser som sedan sattes ihop till ett album.

Ben Folds blev ett känt namn tillsammans med sitt Ben Folds Five, på senare är har han även hunnit spela in inte mindre än tre solo-album. Senast förra året släppte han en inspelning med college-studenter som sjunger några av hans utvalda verk.

Nick Hornby är en författare med förkärlek för musik och musiker, hans noveller handlar alla om musik på ett eller annat sätt. Några av dem har även blivit film, bland annat High Fidelity.


Carl-Johan Vallgren ”Nattbok”

Veckans skiva som imponerat allra mest på mig är nog författaren Carl-Johan Vallgrens sjunge fullängdare, döpt till ”Nattbok”m, också släppt 29 september.
Ibland läser jag gnälliga recensenter som kritiserar att en författare ger sig på att göra skivor.
Det är verkiigen en konstig synpunkt och verkar bygga på tanken att en människa bara ska ha en talang och att saker ska vara åtskilt. Bra litteratur är på sitt sätt musikalisk, det handlar om rytmen i språk och takt i språk och i upplägg av avsnitt. En text kan tala till en läsare också via rytmen i ord och ordbilder.

Den Augustpris-belönade mångsysslaren Vallgren, senast bokaktuell 2009 med skälmromanen ”Kunzelmann & Kunzelmann”, har aldrig jobbat så fokuserat med att förbereda ett album som inför ”Nattbok”, berättar han i ett pressmeddelandet
Det har resulterat i en samling låtar som gör att Carl-Johan med råge följer upp det som musikjournalisten Lennart Persson konstaterade redan häromåret. Persson skrev: ”’I provinsen’ och ’Livet’ är album som ger oss all anledning att välja in honom i Luras, Lundells och LeMarcs klubb.”

I pressutskicket berättas det:
I produktion av Ola Gustafsson (Melissa Horn, Lars Winnerbäck, m.fl.) och mix av Linus Larsson (Anna Ternheim, Eldkvarn, m.fl.) är ”Nattbok” ett album med minst lika många sidor och kapitel som en genomsnittlig Vallgren-roman. Den som läst honom vet att det betyder att leveransen är mycket generös, och att vi kommer att få resa mellan ond, bråd död och spirande vårkänslor med kärlek i sikte.

Jag håller med. Musiken är förförisk, spännande och tar tag i mig, liksom texterna och Carl-Johans röst. De fångar in mig, jag ryser när jag lyssnar, för det är spännande och skrämmande. Musik och text samverkar på ett fascinerade sätt.

Carl-Johan Vallgren följer upp ”Nattbok” med en Sverigeturné som 1/10 inleds i uppväxtstaden Falkenberg.
Mer om skivan på Carl-Johan Vallgrens hemsida.
På Carl-Johan Vallgrens sida på Myspace kan du lyssna på spår från albumet och se hans turnéplan.

Stalingrad cowgirls ”Kiss your heart goodbye”

Stalingrad Cowgirls är tre finska tjejer som växte upp i en liten stad som heter Salla.
29 september släpptes deras album ”Kiss your heart goddbye” i Sverige.
Deras punk/rock står ut i mängden och tog dem så småningom ut från staden de växte upp i. De skrev kontrakt med Warner Music Finland 2005, dvs så fort de var gamla nog att skriva på något kontrakt överhuvudtaget.

De har redan hunnit vara förband till storheter som Möntley Crue och Iggy & The Stooges.

Tjejerna spelar flitigt och har skapat sig en stadig fanbase i hemlandet, nu är det dags för Sverige att uppleva denna rocktrio när den 6 oktober kommer till Stockholm och Kolningsborg även Göteborg får besök av dem dagen efter.
Skivan? Punkig med ett lugnare spår.

Stalingrad Cowgirls är:
Riina – trummor
Henna – bas
Enni – gitarr/sång

Stalingrad cowgirls på MySpace.

Relaterat:
Pressmeddelande
Recension av Nattbok i Göteborgsposten och i Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Stalingrad cowgirls, punk, recensioner, musik, singer/songwriter, skivnytt, Ben Folds, Nick Hornby, Carl-Johan Vallgren

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Ben Folds, Carl-Johan Vallgren, Musik, Nick Hornby, Punk, recensioner, singer/songwriter, skivnytt, Stalingrad cowgirls

Charleys Tant på Odenteatern – en fars där jag nästan trillar av stolen av skratt

2 oktober, 2010 by Rosemari Södergren


Charleys Tant var ett beställningsuppdrag till författaren Brandon Thomas från den engelska landsortskomikern W.S. Penley. Thomas skrev det första utkastet på två månader och läste upp det för Penley, som skrattade så ohejdat att han ramlade av stolen och låg hjälplös på golvet. Det berättas bland annat i Wikipedia.

Nyss hemkommen från premiären på Charleys Tant på Odenteatern känner jag mig ovanligt upprymd och glad. Att skratta lär vara bra för hälsan och jag skrattade i kväll säkert nästan lika mycket som Penley gjorde när han hörde pjäsen första gången.

Det är en fars som utspelar sig i 1950-talet på en pryd skola för unga män. Att träffa flickor på rummen utan att ha någon vuxen som förkläde var absolut förbjudet. De tonårsstinna unga männen Jack och Charley är båda förälskade i varsin flicka. De vill så gärna, så gärna bjuda hem flickorna som snart ska tvingas iväg på en resa till Skottland.
Räddaren i nöden är Charleys rika tant som ska komma från Brasilien. Jack och Charley bjuder in de två unga flickorna till en lunch då tanten ska vara med.
I sista sekund kommer återbud från tanten och de unga männen kommer på den briljanta idén att låta en vän, Lord Babberly, klä ut sig och spela tant.

Javisst, det låter som en kul men töntig pjäs. Själva formen för föreställningen, farsen, gör att rollerna är mer typer. Det blir förvecklingar och krångel och kärlek med förhinder på flera håll och kanter. Jack har en far i övre medelåldern som är änkling och som blivit av med sina tillgångar och de båda unga flickorna har en elak förmyndare. Sådant kan bli buskis och gammal unken revy. Men det tar inte lång stund innan föreställningen och handlingen fick mig att förbehållslöst skratta.

Klas Ahlstedt som Lord Babberly utklädd till rundhyllt brasilianska är underbar. Jag gillade femtiotalsstuket i dekoren med Elvis, James Dean och Marilyn Monroe, skivspelaren och de unga männens pomaderade hår. Jag gillar också hur handlingen inte vara utspelade sig på scenen, att trädgården till exempel var vid den ena sidan istället för på scenen.

Det är något särskilt med Odenteatern också. Den är liten och var man än sitter i salongen är man nära skådespelarna. Själv satt jag på allra första raden och skulle kunna ta på skådespelarna.

Det berättas att när Londons teaterdirektörer blev erbjudna pjäsen var inte alls roade. Alla returnerade pjäsen. Penley och Thomas var dock övertygade om att teaterexperterna hade fel och att pjäsen var en guldgruva. De skaffade själva finansiärer och satte upp pjäsen i landsorten. Charleys Tant fick sin urpremiär i februari 1892 i Bury St. Edmunds i Suffolk, ca 15 mil norr om London. Pjäsen blev mycket riktigt en framgång. I december 1892 lyckades herrarna ta sig in på Royalty Theatre i London med sin pjäs. Charleys Tant blev en publiksuccé och spelades för utsålda hus i fyra år. Uppgifter i Wikipedia berättar också att pjäsen har översatts till alla möjliga språk, även esperanto, och vid ett tillfälle kunde man konstatera att Charleys Tant spelades på inte mindre än 48 olika platser runt hela jordklotet samma kväll.

Själv hade jag i alla fall en riktig rolig kväll och blev så pigg av att skratta att jag satte mig och skrev det här direkt. Annars brukar jag vänta och sova på saken innan jag skriver en teaterrecension. Trots att jag egentligen är någon stor fan av just farser, jag är kanske lite humorlös på den fronten, hade jag jättekul.

Visst är det mycket som blir som man förväntar sig, men ändå blev det några oväntade vändningar. En sak i slutet var en överraskning, som jag inte vet om det var Odenteatern och dess regissör som skruvat till eller om det är så i grundmanus. Det ska jag inte avslöja, men jag ska själv försöka få tag på grundmanus och se hur det är.

I rollerna:

Lord Babberly………………… Klas Ahlstedt
Charley………………………… Jesper Sjölander
Jack…………………………….. Viktor Björnberg
Kitty…………………………….. Anna Rydgren
Amy…………………………….. Erica Lernehav
Donna Lucia…………………… Catharina Gallon
Spettigue & Frank……………. Magnus Westling

Relaterat:
Kulturdirekt

Läs även andra bloggares åsikter om Odenteatern, Charleys tant, Klas Ahlstedt, fars, humor, Brandon Thomas, komedi, teater, skratt

Arkiverad under: Recension, Teater Taggad som: Brandon Thomas, Charleys tant, fars, Klas Ahlstedt, Komedi, Odenteatern, skratt, Teater

Bokrecension: Hjältar och blodbad hos Cornwell

30 september, 2010 by Redaktionen

Att läsa Svärdsång (ISBN 9789170282324), fjärde delen i Bernard Cornwells vikingaserie om 800-talets England och hjälten Uthred, är både givande och irriterande. Å ena sidan fastnar jag för Cornwells förmåga att hålla läsaren i spänning. Det går inte att förutse vad som kommer att hända, och berättelsen har ett driv som gör att jag måste läsa vidare. Oväntade vändningar görs ständigt och händelseförloppet är allt annat än förutsägbart. Kvinnoporträtten fascinerar också. De är starka, tålmodiga och mänskliga och blir inte lika mycket av hjältekarikatyrer som i fallet Uthred.

Svärdssång är en historisk spänningsroman och det är svårt att inte ha en hjälte, men frågan är om inte berättelsen hade tjänat på en hjälte som inte var lika färgad av de isländska sagornas lakoniska litoteser som Uthred, utan att han istället fick känna, och erkänna, även nederlagen.

Även berättarperspektivet ställer till en del problem. Den åldrade Uthred berättar om sin ungdoms bravader i jagform. Jag hade hellre sett att texten var uppdelad i nutid då den ålderstigne hjälten fick komma till tals, och ett berättarperspektiv i tredje person i de passager som boken mestadels utspelar sig under: den tid då Alfred den store satsade på att ena Englands dåvarande kungariken till ett och vilken roll romanens huvudperson spelar häri.

Språket är aningen uppstyltat och samtidigt en smula spretigt vilken kan hänga samman med berättarperspektiven. Det förekommer också en hel del tröttsamma upprepningar. Ja, läsaren lär sig snabbt var det dåvarande London låg, och ja, vi vet att Uthreds svärd ligger i en yllefodrad skida.

Men haltande språk och berättarperspektiv till trots: Cornwell är läsvärd, om inte annat för hans förmåga att få läsaren att vända blad på blad för att få reda på hur det går. Hur det går? Läs och se.

Svärdsång är utgiven av Bazar Förlag, augusti 2010.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Recension

Club 27 på Maxim – Inte vad jag väntat mig men oj vad bra

30 september, 2010 by Redaktionen

Våld, droger och rock ’n’ roll, står det på programmet men det var inte som var det bestående intrycket när vi går på förhandsvisning av Club 27 på Maximteatern.

Club 27 är benämningen på en rad musiker som dog vi 27 års ålder (Freddie Wadling berättar under föreställningen att klubben har 25 medlemmar).

Club 27 är en föreställning i två akter med, bland andra, Freddie Wadling, Louise Hoffsten, Conny Bloom, Jonas Idre och Jan Åström. Alla gör en fantastisk insatts med tanke på att det är en förhandsvisning. Allt sitter perfekt (i alla fall vad jag kan bedöma).

Jimmy (Jonas Idre) berättar om sitt liv och sin resa med våld, droger och kriminalitet. Musiken och hans berättelse om relationen till några av medlemmarna i Club 27 är ett parallellt spår.

Jag uppskattar särskilt att få se Louise Hoffsten på scen, igen och att få höra Freddie Wadling sjunga Jim Morrison är värt besöket bara det.

Det som ger djup åt föreställningen är att flera av artisterna har kämpat med missbruk och svåra sjukdomar. Skillnaden på Club 27 medlemmarna och dem vi ser på scen är att på scenen får vi möta överlevarna. Det tar bort  romantiserandet av ett destruktivt levnadssätt. Man måste inte förstöra sig själv för att vara kreativ.  Jag tycker att det ger hopp och nerv åt föreställningen.

Göteborgs Posten

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om Club 27, teater, recension, musik, Maximteatern

Arkiverad under: Teaterkritik Taggad som: Club 27, Maximteatern, Musik, Recension, Teater

Skivnytt med Let's Say We Did och Tystnad

27 september, 2010 by Redaktionen

Tystnad – Tystnad
Andreas Alfredsson Grube är inget okänt namn inom nöjesindustrin. Hans meritlista är lång och innehåller allt från musikproduktion till journalism och låtskrivning. Han har turnerat Europa runt med sitt indieband ”Waver” och spelat med bland andra Henrik Dorsin och Lasse Lindh. Hans korfilmsmusik har blivit Oscarnominerad, och han har komponerat musik till långfilmer i Sverige så väl som i Hollywood.

Just nu, däremot, är han aktuell med sin solodebut under namnet Tystnad. Även skivan heter ”Tystnad” och är en vacker blandning av Kent och Skebokvarnsv. 209-periodens Thåström. Till skillnad från tidigare projekt som Waver strävar han nu efter minimalism och enkelhet. För att bevara en känsla av demo är nästan allt förstatagningar.

Jag faller direkt för ärligheten, melankolin som reflekteras genom hela skivan. Ärliga texter som går direkt till hjärtat. Det är oerhört svårt att välja ut ett favoritspår men ”Förbjudna Tankar” och ”Nån Slags Bön” kommer nog närmast. Rekommenderas skarpt.

Let’s Say We Did – Straight Back To You EP
Let’s Say We Did har släppt sin andra EP, ”Straight Back To You” som består av två låtar (titelspåret och ”Come On Honey”) från bandets allra första demo från 2008 samt två tidigare outgivna, ”Always (I Do)” och ”A Lesser Matter”. Den är den andra EPn i en serie av tre som tillsammans med ytterligare låtar kommer att bilda Let’s Say We Dids debutalbum som släpps i början av nästa år.

Det må vara ett nytt band men medlemmarna är inte oerfarna. Sebastian Fors och company har spelat tillsammans förr och har bland annat turnerat i Storbritannien och Spanien. Vi får se hur långt deras eventuella kommande albumturné kan ta dem.

Swedes please har också bloggat om ”Lets say we did”.

Lets say we did på Myspace.

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, indie, recension, Tystnad, Lets say we did, EP, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: EP, indie, Lets say we did, Musik, Recension, skivnytt, Tystnad

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1461
  • Sida 1462
  • Sida 1463
  • Sida 1464
  • Sida 1465
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in