• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Nordens största escape room öppnar i Göteborg 4 april när Berengaria flyttar till Avenyn och ger möjlighet för deltagarna att interagera med skådespelare

4 mars, 2025 by Redaktionen

När Berengaria Escape Room öppnar vid Avenyn i Göteborg den 4 april blir de 240 kvadratmeter stora lokalerna, fyllda av spänning och mysterier, Nordens största i sitt slag, skriver ett pressmeddelande:
Unikt för detta escape room förutom ytan är att deltagarna – det kan vara alltifrån familjer och kompisgäng till företagsevent – i spelet får agera interaktivt med skådespelare i olika miljöer, världar och tidsepoker för att kunna ta sig tillbaka till nutiden.
– Det är som att kliva in i en filmscen där du själv kan påverka handlingen, säger grundaren Albin Stööp.

När Berengaria Escape Room öppnar på Teatergatan vid Avenyn i Göteborg den 4 april blir det den största satsningen i sitt slag i Norden.
På en 240 kvadratmater stor spelyta ska besökarna ro i land den uppgift som följer med spelet.

Ett escape room är ett fysiskt upplevelseäventyr där deltagarna blir inlåsta i ett rum och genom att lösa olika ledtrådar och gåtor ska försöka ta sig ut därifrån. På Berengaria Escape Room heter själva spelet The Oracle som går ut på att 4–16 deltagare åt gången kastas in i olika miljöer och tidsepoker, och av oraklet får i utmaning att ta sig tillbaka till nutiden inom loppet av 70 minuter.

Målgruppen för satsningen är bred – man vänder sig till alltifrån företagsevent och möhippor till barnfamiljer och kompisgäng. Escape room-branschen befinner sig över huvud taget, även ur ett internationellt perspektiv, i en fas av stadig tillväxt. Globalt räknar man med ett tredubblat marknadsvärde från 2022 fram till 2032.

Unikt för Berengeria förutom det generöst tilltagna utrymmet är att besökarna i spelet också kommer kunna agera interaktivt med riktiga skådespelare.

– Det är som att kliva in i en filmscen där du själv kan påverka handlingen”, säger grundaren Albin Stööp. Skådespelarna får en ram att utgå ifrån men kan improvisera inom den ramen och inom egenskaperna för karaktärerna, samt förstås anpassa det efter stämningen och känslan hos deltagargruppen.

Berengaria Escape Room har tidigare huserat i mindre lokaler vid Sockerbruket i Majorna.

Arkiverad under: Scen, Spel, Toppnytt

Minutiöst lagarbete bakom finurligt skimrande juvel – Grand Hotell Spök på Teater Jaguar

3 mars, 2025 by Mats Hallberg

foton lIna Ikse

Av: Ika Nord (efter idé av Louise Juliusason)

Manus, regi & kostym: Ika Nord

Scenografi: Mika Lövsén & Torben Kulin

Musik: David Tallroth

Mask: Marina Ritvall

Dockor & attribut: Lika Lövsén

Sömnad: Mika Lövsén, Ika Nord och Frida Hallin

Ljus och teknik: Torben Kulin, My Persson och Dorian Anddersson

Medverkande: Louise Juliusson, Emil Klingvall & Torben Kulin

Urpremiär: 1/3 2025 (föreställning 13:00 söndag 2/3 recenseras)

Spelas till och med 8/4 hos Teater Jaguar på Storgatan i Göteborg, därefter på turné

Rekommenderad ålder: 4 – 9 år

Skådespelande mimaren Ika Nord är ju känd för en hel generation svenska barn genom Ika i rutan och andra tv-program. Hade ynnesten att se henne live i höstas på Festival Sentimental (recenserad här). Härom året samarbetade hon framgångsrikt med Teater Jaguar i Träd, hopp och kärlek. Att jobba med den tajta frigruppen gav uppenbarligen blodad tand. I nya uppsättningen riktad till förskolebarn och lågstadieelever har hon haft mycket att bestyra. Förutom originellt manus med överraskande tyngdpunkt står Nord för regi och iögonfallande kostymering. Man kan på goda grunder anta att också lustiga koreografin bär hennes signum. I några scener kan snyggt synkade, avsiktligt tillgjorda rörelser, beskådas. De har stort underhållningsvärde!

Musiken i denna milt uttryckt märkvärdiga berättelse som pågår i endast 35 minuter, spelar en inte oväsentlig roll. Multiinstrumentalist David Tallroth , Lars Demians ständige vapendragare, låg för övrigt också bakom musiken till ovan nämnda naturmystik. Hans tonspråk förvånar genom att det förväntat kusliga valts bort till förmån för ”umba-bumpa” låtar med tuba i centrum, stråk av tango, uppsluppna takter samt stämningsmättade fraser. Tallroth speglar kongenialt pjäsens förunderliga anda.

Unga publiken hade sannolikt ställt in sig på att bli skrämda. Istället levereras en fantasifull inblick i en annan existens, utan bekymmer som skoskav och stress. Varelserna på Grand Hotell Spök vistas i en annan dimension bortom livet och komplicerade känslor. Att på detta vis försöka ingjuta hopp och tröst genom att avdramatisera dödens ohyggliga orubblighet, finner jag rörande meningsfullt. På ett minst sagt annorlunda hotell (där döda vilka förunnats en ny evig tillvaro checkar in) planeras det för fest. Ska bli show med olika uppträdanden och bal. Mössen tränar akrobatik, greve Lingonstolpe filar på tangosteg och vill deklamera egenskriven dikt medan mumien värmer upp. Populära hotellet har fått en gruppbokning, vilket medför problem när oannonserad gäst dyker upp. Håller ordning på allt och utför allsköns sysslor gör förstås ställets servile direktör gestaltad med ackuratess av Torben Kulin.

Scenografin består i första hand av en incheckningsdisk inramad av gråsvarta kulisser vilka föreställer hotellets interiör och hiss. Genom hissdörren gör skådespelarna med något undantag sortier och entréer. Regiarbetet är fenomenalt vad beträffar hur önskvärd laddning repats in i ett antal korta scener. Dessa ofta fragmentariska moment med sinnrika repliker fordrar ideliga klädbyten. Hur de tre skådespelarna hinner med alla detaljer, alla roande scener, framstår som smått obegripligt.

Svårighetsgraden ökar nämligen än mer, då trion utan assistans osynligt manövrerar mössen som handdockor plus pappfigurer längs en skåra upptill i dekoren. Möjligen har någon form av automatik monterats. Kontentan är att det är bland det svettigaste av bedrifter jag skådat. Två dagar tidigare beundrades cirkuskonster på Storan. Händelserika nya produktionen hos Teater Jaguar bör nämnas i samma andetag. Dessa märkliga varelser når dessutom sin kulmen i figuren som sträcker på sig i kofferten på bilden ovan. Ett ludd som komiskt nog skrämmer gastar och spöken på hotellet.

Inte utan att man undrar vad målgruppen tar med sig. Tippar på att skratten och förtjusningen över märkliga, ganska utflippade inslag, kan övergå till djupa tankar. Finns grogrund i manus för filosoferande med föräldrar eller jämnåriga lekkamrater. Ingen kan veta vad som inträffar eller ens föreställa sig ett icke-medvetande. Och somliga tror som bekant på en existens efter att hjärtat slutat slå. Publiken har hur som helst roligt åt antingen ömkliga eller stoltserande rollfigurer, vilka vistas i evinnerlig trygghet hinsides.

Torben Kulins har tilldelats pjäsens sammanbindande roll, reagerar med världsvan hållning på uppkomna egendomligheter. Hans samtrimmade medspelare Emil Klingvall och Louise Juliusson är strängt sysselsatta med att presentera sina löst skissade rollfigurer, något de löser med bravur med kul tonfall och gester. Några gånger förvandlas den kommenterande direktören till någon annan, förenas då med Klingvall och Juliusson i originellt synkroniserad dans till Tallroths suggestiva toner.

Pjäsens budskap sägs vara nyfikenhet och öppenhet som ett botemedel mot rädsla. Den är befriande ren från samtidsmarkörer av uppfostrande art. Jag får möjlighet att efteråt förmedla känslan av glädje över uppsättningen till den lilla, naggande goda ensemblen. Summa summarum: påhittig och smart barnteater när den är som bäst utförd en tajt ensemble, vars kapacitet sken ikapp med solen utanför.

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik

Teaterkritik: Leka för livet – ett slags Noréndrama

2 mars, 2025 by Johan Svensson


Foto: Viktor Kjellberg

Leka för livet
Av Bess Wohl
Regi Elin skärstrand
Översättning Bengt Ohlsson
Scenografi Paul Garbers
Kostym Maria Felldin
Ljusdesign Johan Sundén
Komposition och ljuddesign Mikael Svanevik
Mask Catharina Lundin
På scen Maria Sundbom, Anastasios Soulis, Frida Beckman, André Nilsson Hermele, Ian Hammarbäck/Leo Forsgren, Alva Adermark/Stina Kvarnhem, Anna Robertsson Klingberg/Bianca Lynxén, Eddie Kilander/Henry Dymmel
Sverigepremiär 21 februari 2025
Föreställning som recenseras 1 mars 2025

Playhouse Teater gör succé igen. Teatern imponerar med att om och om igen hitta och översätta starka pjäser från Broadway till Stockholmspubliken. Leka för livet är en berörande, stark föreställning som tar itu med tankar och ställer frågor kring om hur stark påverkan arv eller miljö har på en människas liv och framtid. Svaren får vi söka inom oss själva.

Fyra barn, syskonen Conlee, samlas i ett lekrum på vinden i huset där de bor. De är två bröder och två systrar. Deras mamma är inte hemma och inte ens nästa dag har hon dykt upp. Syskonen är inte direkt förvånade, det verkar inte vara första gången deras mamma inte är hemma och tar hand om dem. De leker och de grälar. Äldsta syskonet, tolvåriga storebror Chris, tycks bestämma det mesta. När de leker familj får vi en sorglig bild av vad deras uppväxt består av. De leker att han är pappan och att han kommer hem från jobbet och när han inte är nöjd med middagsmaten både skriker han och slåss. Tioåriga Kate får spela mamman och sjuåriga Addie får spela familjens barn. Den yngsta brodern, femåriga Carl, får vara hund när de leker och pratar därför inget utan bara säger ”voff” som en hund.

Barnen har olika roller i familjen och i syskonskaran. Deras lek är skrämmande ärliga. De speglar vad de upplevt i livet. Efter drygt halva tiden har tiden gått och barnen återkommer till lekrummet på vinden, nu som vuxna. De är samlade för en begravning och smiter undan släktingar som samlats på nedervåningen.

Av och till är föreställningen ett slags Norén-drama. Vi kan känna igen Lars Noréns förmåga att avslöja vad som sker bakom husens väggar, när vi inte längre spelar upp en mask i det offentliga.

En av föreställningens stora styrkor är skådespelarnas insatser. Både vuxna och barn är duktiga och naturliga i sina roller. Föreställningen ingen har också en annan styrka som samtidigt kan uppfattas som en svaghet, beroende på hur man ser på handlingen. Det är en hel del svar vi inte får. Istället sätter föreställningen igång många tankar och frågor. För min del tänker jag att det är bra, det gör att jag kan ha mina tankar och känslor kring dessa svar.

Pjäsen är skriven av Bess Wohl, originaltiteln är Make Belive. Den hade premiär 2018 på Broadway och fick fina recensioner.

Handlingen kretsar kring frågor och tankar om syskonskap och om hur vi påverkas av vår uppväxt, vilka sår vi fått men den ställer också frågor kring om vilket arv vi bär med oss i vårt DNA. Det är starkt, det berörande och det går inte att skaka av sig. Föreställningen hänger kvar inom mig länge efteråt.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Broadway, Playhouse Teater, Scenkonst, Teaterkritik

Filmrecension: Goodrich

28 februari, 2025 by Elis Holmström

Goodrich
Betyg 2
Svensk biopremiär 28 februari 2025
Regi Hallie Meyers-Shyer

Berättelsen om den hårde karriäristen som genomgår ett obehagligt uppvaknande är lika klassisk som den är förutsägbar. Dock har den återkommit gång på gång på film och har förmedlats med både briljans och ren inkompetens. Goodrich landar någonstans emellan dessa två extremer. Regissören Hallie Meyers-Shyer har inte jobbat på över sju år och det är föga förvånande varför. Hennes senaste film Home Again med Reese Witherspoon i huvudrollen var lika anonym och minnesvärd som valfritt framträdande från den senaste upplagan av Melodifestivalen.

Att Meyers-Shyer därför känner sig aningen skakig och osäker är föga förvånande efter så många år av inaktivitet, därför väljer hon en beprövad berättelse och en form som mer än något annat vill vara ett monument till den sortens fenomenala dramakomedi som Alexander Payne skapar i sina bästa stunder. Och flera ingredienser för en lyckad kaka ligger på köksbänken. Bland annat Michael Keaton som de sensate åren alltmer befäst sig som en av branschens mest intressanta och unika aktörer. Tyvärr så slår det hela slint då Meyers-Shyer inte tycks förmå att följa enkla instruktioner. Goodrich diverse beståndsdelar är varken nyskapande eller överraskande, allt sker efter en utstuderat förutsägbar mall där livets många svårigheter snart blir en oväntad välsignelse då det för huvudpersonen närmare ett tillstånd av harmoni, där vänner och familj visar sig vara mer meningsfullt än karriär och prestige. Att det hela är olidligt sentimentalt och enkelspårigt är därmed inte bara väntat utan nästan en självklarhet.

Dock kan dessa mer problematiska element tyglas av regissörer med stor fingerfärdighet och sylvass personregi. Meyers-Shyer är olyckligtvis inte en av dessa, hon misslyckas gång på gång med att skruva ihop denna filmiska motsvarighet till en Ikea Billy genom ett skakigt handlag och en minst lika instabil personregi. Keaton som per automatik alltid medför ett mått av ohämmad excentrisk energi känns under en stor del av filmen olustig och obekväm. Detta är till stor del ett resultat av att regin är krampaktig och inte det minsta avslappnad. Meyers-Shyer känns spänd som en pianotråd och även de sekvenser som är menade att vara avslappnade och vardagliga framstår forcerade och ansträngda. Flera gånger känns filmen också skrämmande mager då den försöker att vidga sitt dramatiska omgång, detta sker genom en rad halvdana biroller, där den kanske mest konfunderade är Mila Kunis i rollen som Keaton dotter, vars karaktär och hela agerande känns som en enda lång och onödig efterkonstruktion.

Det tar evigheter innan Keaton blir varm i kläderna och först då börjar Goodrich få någon sorts substans. Då blir det hela i alla fall en blek skugga av de filmer som Meyers-Shyer vill imitera med ett par måttligt hjärtevärmande scener. Men det är alltför sent för att kompensera för en film som är dramaturgiskt platt, stel och framförallt närmast banal. Att vi dessutom får ett rumphugget och kväljande sötsliskigt slut gör inte det hela mycket bättre.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Min oväntade bror – en av de vackraste hyllningarna till kraften i musik

25 februari, 2025 by Rosemari Södergren

Min oväntade bror
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 februari 2025
Regi Emmanuel Courcol

En av de vackraste hyllningarna till musik jag sett. En varm hyllning till kulturens kraft att förena människor. Det är så befriande med en film som låter berättelsen ta den tid den behöver och att det inte behöver vara action och full fart. Det som händer handlar om vad som rör sig inom människor: känslor, tankar, minnen, förhoppningar och samtidigt en film om samhällsklasser och vilka stora skillnader det är att ta sig fram inom kultur, beroende på bakgrund. Ett ämne som är minst lika aktuellt i Sverige idag: det är oerhört tydligt att det bra mycket lättare att ta sig fram inom kultur och media för den som kommer från övre medelklassen än den som kommer från fattigare bakgrund. Ett annat stort plus för denna film är att den inte är det minsta förutsägbar, den har flera olika vändningar.

Thibaut är en berömd dirigent som har hela världen som arbetsplats. Han har en intensiv tillvaro men allt vänds upp och ner när han svimmar under en konsert. Det visar sig att han har en dödlig form av leukemi och hans enda chans att överleva är en transplantation av benmärg. Men det är svårt att hitta en donator som har rätt värden för att det ska fungera. Störst chans är med ett syskon. När han syster testas för kunna donera benmärg avslöjas att hon inte är hans syster. Thibaut adopterades som baby, vilket han inte hade en aning om. Tur i oturen är att hans adoptivmamma vet vem som är hans biologiska mamma och också vet att han har en biologisk lillebror som adopterades av en annan familj.

Thibaut ger sig av för att träffa sin lillebror, som heter Jimmy. Thibaut övertalar honom att donera benmärg. De två bröderna har växt upp under helt olika förhållanden. Jimmy arbetar i köket på en fabrik som är nedläggningshotad i en stad där en majoritet är industriarbetare och många hotas av arbetslöshet. Jimmys uppväxt har varit helt annorlunda än Thibauts uppväxt i ett välbärgat hem med stort intresse för kultur av olika slag och där Thibaut fick en gedigen utbildning inom musik.

Det är tankeväckande berättelse som visar hur olika liv människor lever. Filmen är som så många franska filmer rollbesatt av duktiga skådespelare som är helt naturliga i sina rolltolkningar. Benjamin Lavernhe är helt rätt i rollen som Thibaut Desormeaux och Pierre Lottin är oerhört äkta som Jimmy Lecocq.

Min oväntade bror är Emmanuel Courcols fjärde film som regissör, och han har också skrivit manus tillsammans med sin hustru Irène Muscari samt Oriane Bonduel och Marianne Tomersy.

Emmanuel Courcol, regissören, säger om brödernas relation i filmen:
– Thibaut kommer från en värld där förstklassig kultur och utbildning är naturligt, och går att erövra om man är ambitiös och tävlingsinriktad. Men när han säger till Jimmy att han också borde tänka så blir det helt fel. Thibaut har goda avsikter, men han har fått en bättre start i livet, och om hans bror försöker komma ikapp honom och följa hans regler kan det gå illa.

Min oväntade bror är nominerad till Césarpriset för bästa film, originalmanus, ljud samt klippning, och skådespelartrion Benjamin Lavernhe, Pierre Lottin och Sarah Suco kan få varsin César för sina insatser den 28 februari när priserna delas ut.

Det är en varm och unik film som skildrar kulturens mäktiga kraft att förena människor. Ett stort, stort plus för att den bryter mot den så dominerande film-dramaturgin. Min oväntade bror bygger inte på att det är en stor konflikt som ska lösas med en biljakt eller ett stort krigsslag i slutet och det handlar inte heller om att en Rocky-figur ska vinna högsta priset. En film om livet och musiken.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 142
  • Sida 143
  • Sida 144
  • Sida 145
  • Sida 146
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1556
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in