Slumpen avgör
Betyg 5
Svensk biopremiär 23 augusti 2024
Regi Woody Allen
I rollerna Lou de Laâge som Fanny
Niels Schneider som Alain, Fannys studentkamrat
Melvil Poupaud som Jean, Fannys man
Valérie Lemercier som Camille, Fannys mamma
Äntligen har Woody Allens (snart 90 år) senaste film kommit till Sverige. Filmen visades redan vid filmfestivalen i Venedig förra året. Huvudtemat i filmen är som titeln antyder slumpens, turens och oturens betydelse för hur våra liv gestaltar sig. Det är en spännande triller, ett relationsdrama som på Woody Allens speciella sätt samtidigt är romantiskt och humoristiskt. Vi kan alltså förväntansfullt luta oss tillbaka i de mjuka biograffåtöljerna och under filmens gång fundera på vad som menas med slump och vilken betydelse den kan ha för våra liv.
I filmen undersöker Allen på ett lite absurt sätt en filosofisk problematik förankrad i människor vardagsliv. Något som är typiskt för honom. Enligt psykoanalytikerna C. G. Jung betyder slump att det som händer inte helt och hållit kan sägas beror på något som har hänt tidigare. Det betyder att det som händer inte kan förklaras av våra val och medvetna handlingar. Det kan enligt Jung handla om att man på en gata helt oväntat möter någon som man inte har träffat på mycket länge. Alltså precis ett sådant möte som filmen utgår från.
Filmens huvudperson Fanny lever ett till synes bekvämt liv med sin man Jean i en stor lyxig lägenhet i Paris innerstad. På ytan verkar de vara ett lyckligt närmast idealiskt par med ett överflöd av allt sådant som de flesta människor bara kan drömma om. Men som alltid i Woody Allens filmer så finns det sprickor i fasaden, fullt synliga för den som vill se. Jean älskar att stå i centrum och få som han vill. Han är manipulerande, kontrollerande och svartsjuk vilket Fanny ofta har svårt att förhålla sig till. På de stora överklasstillställningarna där Fanny och Jean står i centrum tisslas och tasslas det om hur Jean tjänar de pengar som bekostar det lyxiga livet. Vad betyder det att han gör rika, rikare. Och vad hände egentligen med Jeans tidigare kompanjon, tog han sitt liv eller blev han mördad. Kan det vara så Att Jean som var den som tjänade på kompanjonens död var inblandad på något sätt. Och hur mår Fanny med sin kontrollerande man mitt i all lyx. Möjligen kan hon lura sig själv, men för åskådaren är det ganska uppenbart. Hon är inte särskilt lycklig, både samtalen med vänner och bekanta och hennes kroppsspråk tyder på något annat. Hon verkar ofta uttråkad, utanför och lite olycklig.
Plötsligt händer det. På en gata i Paris centrum ropar någon hennes flicknamn. Det visar sig vara Alain en tidigare studentkamrat. Hon känner inte igen honom direkt, eftersom det var länge sedan de sågs och de hade dessutom bara varit ytligt bekanta. Alain däremot kommer mycket väl ihåg Fanny eftersom han under studietiden hade varit väldigt förälskad i henne. Blygheten hade gjort att han aldrig vågade visa det. Men nu kan han inte låta bli att berätta om förälskelsen och att han aldrig har kunnat glömma henne. Eftersom Alain i allra högsta grad tror på slumpens betydelse så är han helt övertygade om att det till synes slumpartade möte har en djupare mening. Frågan är dock på vilken sätt som slumpen spelar in i mötet på gatan. Visste eller anade Alain att också Fanny hade flyttat till Paris. Brukade han medvetet eller omedvetet söka efter Fanny med tanke på att han dessutom just nu var singel. Och hur var det med Fanny, längtade inte hon efter någon form av förändring i sitt existentiellt innehållslösa liv. Även om det direkta mötet på gatan var slumpartat så hade det på sätt och vis föregåtts av ett antal medvetna och omedvetna val, som så att säga riggade för slumpen.
Fortsättningen är allt annat än slumpartad. Det börjar med luncher som Fanny först var tveksamt till och lite rädd för. Men de träffas det oftare och oftare vilket gör att Fannys tveksamheter försvinner. Det kan bara sluta på ett sätt. De blir djupt förälskade i varandra. Vilket naturligtvis gör att den svartsjuke och kontrollerande mannen, Jean, anar att något är på gång. Han blir därför alltmer misstänksam och svartsjuk? Varför tar Fanny så långa luncher? Varför svarar hon inte i telefonen? Fannys förklaringar och lögner blir alltmer långsökta och genomskinliga. Så småningom får Jean veta sanningen vilket han dock inte berättar för Fanny. Kan han få Fannys otrohet att upphöra på något sätt utan att avslöja vad han vet? Eller kan Alain fås att försvinna på något sätt? Till skillnad från Alain tror inte Jean på slumpen. För att det man vill skall hända måste man jobba på det.
Plötsligt slutar Alain att ringa till Fanny. Hon blir naturligtvis orolig och undrar om det har hänt honom något. Hon går till hans lägenhet och upptäcker att den är tömd. Ingen Alain alltså. Vad har hänt? Hon är övertygad om att Alain fick kalla fötter och drog när han fattade att Fanny inte ville ha en affär utan att hon helst av allt ville lämna sin man och leva med Alain i stället. Efter ett tag kommer hon över Alain svek börjar närmar sig sin man och planerar till och med att skaffa barn med honom. Fannys mamma, Camille, däremot fatta misstankar om att Jean kan ha något med Alain försvinnande att göra. Hon försöker utan att lyckas få med Fanny på det spåret.
Trots Camilles försiktiga undersökningar blir Jean efter ett tag medveten om Camilles misstankar. Han blir för orolig för vad det kan leda till. Vad händer om också Fanny blir misstänksam? Hur skall han kunna hindra Camille från att göra Fanny misstänksam? Han kommer på en lösning. Inte en slumpartad lösning eftersom han, som sagt, till skillnad från Alain inte tror på slumpen. Slutligen löser det sig på ett slumpartat och oväntat sätt i en riggad situation där slumpen blir avgörande för vad som slutligen händer.
Filmen hyllades med rätta på filmfestivalen i Venedig 2023. Den lyftes fram som en av Allens bästa filmer överhuvudtaget. Kanske inte fullt ut lika bra som Annie Hall från 1977 och Blue Jasmine från 2013. Filmen är spännande och oroande samtidigt som den är varm och humoristisk. De språkliga dialogerna är som vanligt spänstiga och fyndiga. Det gäller också kroppsspråket som väl harmoniserar med det verbala. Rollprestationerna håller mycket hög klass, kanske särskilt Lou de Laâges som spelar Fanny.